Vi minns kvinnan i Simons hus

 Achav berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och hur han hade dödat alla profeterna med svärd.

Då skickade Isebel bud till Elia och lät säga: ”Gudarna må straffa mig, nu och framgent, om jag inte redan i morgon låter dig möta samma öde som dessa profeter.” 

Elia blev rädd och flydde för sitt liv. Han kom till Beer Sheva i Juda, där han lämnade kvar sin tjänare. Själv gick han vidare en dagsled ut i öknen, och efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden. ”Det är nog”, sade han, ”ta mitt liv, Herre, jag är inte bättre än mina fäder.” 

Han lade sig ner och somnade där under ginstbusken. Då kom en ängel och rörde vid honom och sade: ”Stig upp och ät!” När Elia såg upp fick han se en glödkaka och ett krus med vatten vid huvudgärden; han åt och drack och lade sig att sova igen.
Herrens ängel kom en andra gång och rörde vid honom. ”Stig upp och ät”, sade han, ”annars orkar du inte hela vägen.” Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.

                              Första Kungaboken kapitel 19, vers 1-8

I Bibeln finns många spegelkaraktärer men vi är nog mest  bekanta med parallellkaraktärerna i gamla respektive nya testamentet där profeterna Elias och Elisha gör en mängd mirakler som påminner om Jesu underverk. Elia är den profet som också betyder mest för dagens judendom exempelvis dukar man varje sedermåltid med en tom plats som står redo för Elia. Otaliga legender berättas om hur Elia har hälsat på utan att bli igenkänd förrän han redan lämnat huset han gästat. Kusinerna Johannes Döparen och Jesus är båda två parallellkaraktärer till Elia och Elisha. GT-texten denna vecka handlar om Elia och Isebel och vi läser den nu parallellt med evangeliet om kvinnan som smörjer Jesus i Simon fariséens hus.

Hur hänger då dess texter ihop? Jag tror att Isebel är en antites till kvinnan i evangelietexten och det är därför jag tänker mig att det är möjligt att kvinnan  kan ha blivit rik på spådomskonst och/eller är hedning, liksom Isebel som var fenikier. Kvinnan bor i det forna Nordriket, Kafarnaum ligger ju i Galliléen, där Isebel var drottning. Nästan två årtusenden av kvinnohat har sedan utpekat kvinnan i Simon farisénns hus som prostituerad men av litterära skäl anser jag det osannolikt eftersom ordet som används för kvinnan i evangeliet är hamartolos (kan ej skriva med grekiska bokstäver här) vilket kan betyda både syndare och hedning. Det står inte prostituerad eller något som kan tolkas så. Däremot stämmer det in på den hatade Isebel som var både hedning och syndare.**

 Nu är det inte så viktigt hur kvinnan blev rik utan att hon är det eftersom hon då kan spegla Simon. Sackios är också en parallellgestalt till denna kvinna i Lukas evangelium och han är en syndare genom att samarbeta med romarna och driva in skatter åt dem, samt ta lite extra till sig själv. Hon räknas hur som helst som syndig och oren medan Simon tillhör de fariséer som såg sig som så rena att de, några verser före berättelsen om middagen i Simons hus i Kapernaum, utmärkte sig genom att inte låta sig döpas av Johannes Döparen:

Allt folket som lyssnade, också tullindrivarna , gav Gud rätt-de lät döpa sig med Johannes dop. Men fariséerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem-de lät inte döpa sig av honom.  Lukas 7:29-30

 Här ser vi att det i Kafarnaum räknas som synnerligen graverande att vara tullindrivare och att fariséerna, som Simon tillhör, inte låter sig övertygas om sitt behov av omvändelse. Det är alltså ingen slump i vilken ordning detta berättas. Lukas hävdar ju att han skriver i "rätt ordning"och detta introitus till middagen hos Simon är alltså ingen slump.

Om vi går tillbaka till GT-paralleller har Jesus också en annan parallell, David. David smörjs till kung av profeten Samuel långt innan han inträder i kunglig tjänst (1 Sam 16). Här hos Lukas smörjs också Jesus i början av sina predikovandringar, inte i slutet när han ska inträda i tjänst som överstepräst och kung likt Melkisedek, som Hebréerbrevet uttrycker betydelsen av Jesu död. Jag ser hur kvinnan på många sätt är en positiv parallell till den onda Isebel som än i denna dag används som sinnebilden för avgudadyrkande ondska men också hur hon utför exakt samma tjänst som Samuel, den siste domaren i Israel och dessutom präst; alltså själv en slags Melkisedek. David smörjs också rent officiellt till kung när han väl inträder i sin tjänst (2 Sam. 5:3) Det är alltså inte bara sannolikt utan helt och hållet troligt att Jesus smordes flera gånger och att en av dessa gånger kom i början av hans predikogärning.

Att påstå att detta med att kvinnan smörjer Jesu fötter med nardusbalsam skulle vara mer "kvinnligt" än att smörja hans huvud med olja är en underlig invändning mot Lukas eftersom Matteus , Markus och Johannes supertydligt menar att kvinnan smörjer Jesus till begravningen som ju var en kvinnosyssla medan Jesus inte alls säger något om begravning i Lukas. I stället återupprättar han denna kvinna och, som jag läser texten, ALLA kvinnor som fått kallas Isebel, häxor, hamartolos eller synderskor av män som känt sig hotade, eller äcklade, av deras inflytande i samhället. Kvinnan satsar också på det lyxigt kungliga balsamet, inte vilken olja som helst. 

 Simons spegel blir dessutom tydlig just eftersom det är fötterna hon tvättar och smörjer därför att Simon varken gav Jesus vatten att tvätta fötterna med eller smorde honom med olja. Han hälsade inte ens på Jesus på vanligt sätt medan kvinnan hälsade honom så som en tacksam undersåte hälsar just en kung. Simon som är så lärd känner inte igen Messias men kvinnan som kanske är hedning, kommer med kungliga gåvor och en kunglig hälsning till honom. Hon ser vem Jesus är och Simon ser inget alls förrän han får se kvinnan som sin spegelbild och inser att det är han som är den dunkla. bakvända bilden och hon är den riktiga levande människan.

Evangelierna understryker många gånger detta med att hedningar är snabbare med att känna igen Jesus, inte minst i Lukas evangelium. Men även Matteus , Markus och Johannes minns scener där Jesus visat att hedningarna känner igen den gode herden i Jesus medan de som borde känt igen honom inte gör det.  Vid korset står en romersk officer och förstår vem Jesus är medan de flesta laglärda i stora rådet håller fast vid att Jesus är en bedragare, trots det som händer vid och efter avrättningen av honom. 

Evangelierna, och då särskilt Lukas evangelium, tar också fram att kvinnorna vet innan männen inte fattar. Från mamma Maria och hennes kusin Elisabeth till kvinnorna vid graven är det kvinnor som först vet vem Jesus är. Att det i alla evangelier är en kvinna som smörjer Jesus är därför signifikant oavsett om det är okända kvinnor eller Maria i Betania som gör det. Den första kvinnan är dock en tydlig parallell till Samuel som smörjer David och därför den som har den mest tydligt prästerliga tjänsten av alla kvinnor som smörjer Jesus : att smörja till kung och till helande, balsam är ju ett läkemedel.

Kvinnan som smörjer Jesus hos Simon, fariséen, är alltså på inget sätt en stereotyp kvinnoroll: hon är varken en glad prostituerad, en snäll mormor, en flitig husmor, en käck liten flicka, "a damsel in distress" eller en undergiven hustru. Tvärtom tränger hon sig in på festen hos Simon utan att tveka. Hon är dessutom tillräckligt rik och profetisk för att skaffa nardusbalsam till en kung. Hon är tillräckligt modig för att visa sin vördnad för Messias inför alla som troligen var mycket tveksamma till vem timmermannen från Nasaret egentligen var. Hon är obrydd om sin sociala ställning och eventuellt etniska status som hamartolos. Hon gör det rätta medan Simon den rituellt, genusmässigt och etniskt rena mannen gör alla fel i denna berättelse.

Jag tycker också det är sannolikt att hon startade en trend bland kvinnor så att Jesus smörjs av kvinnor med just balsam även i slutet av sin gärning när han ska inträda som överstepräst innanför templets förlåt i och med sin död. Det är också hon som går ifrån Simons hus upprättad och fri medan han i historien inte gör annat än ser sin egen högmodssynd. Och jag ser inte heller i texten att tolkningen att Jesus menar att Simons synder är mindre än kvinnans håller. Jesus bara säger att hon förstår att hon fått mycket förlåtet och överlämnar till Simon och oss läsare att avgöra om inte fariséernas högmod är en värre synd än någonsin en hednisk/syndig kvinnas kan vara. Detta med vers 7:29-30 i åminne: "Men fariséerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem-de lät inte döpa sig av honom."

Hur man kan läsa detta som en kvinnofientlig text är mig en gåta. Däremot är det en text som tydligt tar avstånd från religiöst, sexistiskt och eventuellt också etniskt högmod hos män. Simon står som en ynkligt avslöjad förlorare medan kvinnan lämnar huset som en fri människa. Den som får skämmas genom tvåtusen år är mannen Simon, absolut inte den namnlösa kvinnan.

*teckentyderi, man kunde se på hur fåglar flög, offrade djurs innandömen, hur fiskinälvor såg ut och andra naturfenomen för att exempelvis veta hur ett krig skulle gå, vem barnen borde gifta sig med och vem man kunde lita på.

**Det finns också flera prostituerade hjältinnor i gamla testamentet och det har alltid tydligt skrivits ut, Bibeln är aldrig pryd därför är den sexistiska tolkningen helt osannolik.