Opposition mot nazismen fanns hela tiden och i många samhällsgrupper i Tyskland. Vi glömmer lätt att så var fallet och ser det tyska folket under Hitler som en viljelös lättmanipulerad klump av antisemitiska "übermenschen". Ibland har vi också föreställningen att motstånd var fullkomligt omöjligt, att folk blev skjutna på fläcken om de inte skrek Sieg Heil varje morgon och spottade på alla judar, romer och socialdemokrater de såg. Den vanligaste föreställningen är att alla från Silvias pappa till rikskansler von Papen* inte hade något val. Så var det förstås inte.
På möjligheten till motstånd är Marion von Dönhoff ett bra exempel. Hon föddes samma år som min mormor och där slutar många av deras likheter**. von Dönhoff var, som namnet antyder, hertiginna. Ett av fyra barn. Som liten överlevde hon mirakulöst en bilolycka och endast hon och hennes Downs-syster (som jag inte hittat namnet på) överlevde andra världskriget och detta ser jag som tydliga tecken på en ledning. Den adliga släkten von Dönhoff var katoliker men Marions mor var strängt luthersk. Religionen var förstås viktig för familjen, annars hade så klart Marions syster med Downs syndrom blivit mördad av nazisterna men familjen vägrade uppenbarligen skicka sin dotter/syster till gaskamrarna i Hitlers eutanasiprogram.
Inte bara hennes familj utan också Marion var så fort nazismen började sin offentliga verksamhet antinazist. Hon studerade ekonomi och juridik på universitet som ensam kvinna med 19 manliga kurskamrater i början av 1930-talet och 1935 promoverades hon. Hon var indirekt inblandad i det misslyckade bombattentatet mot Hitler 20 juli 1944 men lyckades förvalta familjens gods i Ostpreussen nästan ända fram till krigsslutet.
I januari 1945 var hon dock tvungen att fly 1200 km till häst till Westfalen i det som skulle bli Västtyskland. I Västtyskland blev hon sedan journalist, politisk chefredaktör och och sedan ledare för tidningen Die Zeit. Hon lämnade aldrig sitt politiska engagemang utan kämpade för en tysk återförening och en samarbetspolitik gentemot Östtyskland. Hon skrev också böcker däribland dessa med de hjärtskärande nostalgiska titlarna Kindheit in Ostpreußen (1962) och Namen, die keiner mehr nennt: Ostpreußen. Menschen und Geschichte.
Stefan Gustavsson läser förstås inte min blogg, men han borde det, även fotnoten om von Papen* och i stället för att försvara SD slänga sig upp i sadeln och tillsammans med Malm rida spärr mot de ondskefulla krafter som nu börjar ta över i Europa. Låt inte Marion von Dönhoff ha ridit förgäves!
* von Papen var den ärkekonservative rikskansler som 20 juli 1932 avsatte Tysklands socialdemokratiska regering under kuppartade former och sedan banade väg för Hitlers maktövertagande genom att han trodde att nazisternas 2 miljonersrösttapp i det av honom själv utlysta nyvalet i november 1932 skulle göra nazisternas lättmanövrerade. Hans parti, Centrumpartiet, var inte lika konservativt som von Papen själv och när partiledningen försökte splittra nazisterna genom att erbjuda en Hitler-fientlig falang i nazistpartiet regeringsposter tyckte von Papen att Hitler var den person som skulle stöttas för att detronisera nazisterna helt och han blev därför avsatt i december. Då försökte von Papen tillsammans med det konservativa partiet DNVP att slå sönder nazisterna genom att övertala president Hindenburg att ge Hitler rikskanslerposten med sig själv som vicekansler 30 januari 1933. Hitlers första regering hade endast två nazistiska ministrar men snart utmanövrerades von Papen och regeringen nazifierades fullkomligt inom ett halvår. Alla andra partier förbjöds och resten är historia, som det heter.
Von Papen ställdes efter andra världskriget inför rätta i Nürnberg för krigsbrott men frikändes eftersom han befanns oskyldig till att ha stöttat de tyska krigsplanerna. Kanske bidrog hans Marburgtal till den friande domen. I detta tal, som skrevs av von Papens medarbetare: den katolske antinazisten Erich Klausener, von Papens närmaste man Herbert von Bose och juristen Edgar Julius Jung, kritiserade von Papen nazisternas våldsutövning. Talet hölls i juni 1934 och då hade Hitler makten att låta mörda alla dessa talskrivare, vilket han förstås gjorde, men han lät inte mörda von Papen som istället utsågs till ambassadör i Turkiet.
** mormor kom från en tornedalsfamilj av mångbrukare som fick hanka sig fram och hon gifte sig med morfar Sune från grannbyn. De flyttade till Kiruna där hon och morfar fostrade och försörjde 7 barn varav min mamma var näst yngst. Både mamma och mormor var alltid djupt demokratiska och troende vilket självklart ledde till en bergfast övertygelse om alla människors lika värde. Hade mormor bott i Tyskland hade hon aldrig blivit nazist. Därtill var hon för envis och egensinnig. Så visst finns det likheter med grevinnan från Ostpreussen. Den kinesiska zodiaken tilldelar dem båda tuppens år***och jord-elementet. De var dessutom med om olyckor i barndomen som de överlevde mot alla odds, var båda yngsta syster i familjen och upplevde murens fall. Jag tror dock tuppens år inte spelar någon större roll därvidlag , däremot var den kristna värdegrunden helt avgörande. EAT THIS STEFAN GUSTAVSSON!
*** Tuppar har utmärkta ledaregenskaper och skyddsförmåga. Det är de två kraftfulla egenskaper som kännetecknar dem. De bryr sig djupt om dem som behöver deras skydd, enligt kineserna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar