I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”
Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.
Inledningen till Markusevangeliet, codex Rossanensis, 500-talet.
Så här börjar de fyra mest ingående skildringarna av Jesu liv och verksamhet de så kallade evangelierna. De skiljer sig rätt mycket åt som synes. Om , jag säger om, det handlade om riktiga skildringar av verkliga händelser borde de inte vara överens om: 1. Hur han föddes. 2. Viktiga händelser vid hans födelse. 4. Att hans födelse var viktig. 5. Att hans pre-existens var viktig? Men nej, Johannes stryker födelsen och berättar bara på ett symbolmättat filosoferande sätt om Jesu pre-existens. Matteus betonar att Herodes var kung när Jesus föddes och att persiska zoroastriska mager kom på besök, medan den detaljerade Lukas berättar mycket men missar magerna medan några lokala jordbruksarbetare nämns i stället. Markus evangelium bryr sig över huvud taget inte om vad som hände Jesus innan han börjar predika.
Ovanstående diskrepanser räknas bland historiker som starka bevis för att personen som beskrivs har existerat. Stämmer olika källor med varandra bör man misstänka att källorna utgår från en enda urkund som förlorats och då blir bevisen svagare för att det hänt som beskrivs i dokumenten. Så har jag lärt mig på grundkurs i historisk källkritik på den forskningsinriktade utbildning jag välsignades av på LTU 2003- 2008. Fast i fallet med just evangelierna brukar det vändas MOT deras trovärdighet, speciellt då av icke-historiker.
När man vill veta vad som hänt under antiken vill man hitta så tidiga dokument som möjligt som skrevs ner så snart efter de skildrade händelserna som möjligt eftersom man antar att berättelserna inte hunnit förvrängas så mycket över tid. Lyckan är att hitta dokument där det fortfarande kan finnas levande vittnen till händelserna när de skrevs ner. Vi litar på Thukydides historieskrivning om de antika grekerna som vi antar skrevs av honom medan han levde men de äldsta bevarade handskrifterna vi har av hans verk nedtecknades ca 1350 år efter hans död. Mot evangeliernas trovärdighet brukar anföras att de skrevs ner så långt tid efter Jesu verksamhet kring 30 e.Kr, nämligen mellan ca 45 e.Kr- ca. 70 e.Kr.*och att de äldsta bevarade handskrifterna är nedtecknade 45 till 100 år efter deras tillkomst.
Thukydides enda bok, hans historia om krigen mellan Athen och Sparta finns i åtta antika avskrifter och liknar speciellt Lukas evangelium och Apostlagärningarna eftersom den delvis bygger på egna erfarenheter men till största delen består av intervjuer och tal från ögonvittnen. Om Jesus och de första kristna finns flera sinsemellan fristående skrifter av olika författare i tusentals bevarade handskrifter från de första två århundradena efter Jesu död, t ex Ryland-fragmentet, en del av Johannesevangeliet, från år 125 e.Kr. Fortfarande hittar man skrifter från både Tanach och Nya testamentet eller så kan man läsa förut oläsliga texter med ny teknik så att fastställa den äldsta bevarade handskriften är omöjligt, men den vi just nu är medvetna om är detta Ryland-dokument. Just i Nya testamentets fall räknas det av många som ett tecken på påhitt och lågt bevisvärde att texterna är nedtecknade så "lång tid" efter händelserna och att de äldsta nu existerande textfragmenten är skrivna ca. 50-100 år efter att urdokumenten skrevs. Som sagt är de äldsta bevarade texterna av Thukydides skrivna ca 1350 år efter hans död. Och vi litar både på hans existens och historieskrivning.
Historiker vill också hitta källor som citerar antika dokument eller talar om dem så nära i tiden som möjligt. Ingen skriftsamling kommenteras på samma sätt som Nya testamentets skrifter eftersom de kristna redan 100 e.Kr började diskutera vilka skrifter om Jesus som skulle godkännas som kanon, rättesnöre för tron. De första kristna bestod till stor del av judar som såg det som viktigt att bevara Ordet men inte vad som helst av det, man var kräsen i urvalet. Av denna mängd med dokument valdes 27 texter ut som kring år 200 räknades som kanon av de flesta kristna.
Under olika synoder diskuterades skrifterna. Biskop Marcion (född mellan 85 och 110, död 160) som tidigt blev gnostiker, upprättade en kanon där de fyra evangelierna skulle sammanfattas till ett enda för att förenkla och ta bort motsägelser i texterna samt få dem att passa hans gnostiska antijudiska världsåskådning. Tio Paulusbrev valde han också ut och redigerade efter sin trosuppfattning. Irenæus av Lyon (född cirka 130 i Smyrna, död 202 i Lugdunum), lärjunge till Polykarpos (född cirka 69, död cirka 155) som i sin tur var lärjunge till aposteln Johannes, var motståndare till gnosticismen. Han ansåg att en kristen kanon utan redigeringar behövdes som svar på Marcions kanon. Irenæus fastställde att bara fyra evangelier bestod provet att verkligen vara ögonvittnesskildringar från samtida till Jesus och grundare av kyrkan: apostlarna. De oredigerade pastoralbreven och Uppenbarelseboken behölls av samma anledning.
Ingen skrift nedtecknad efter 90/100 e. Kr. kom därför med i kanon som slutgiltigt fastställdes till de allmänt erkända 27 texterna vid flera synoder på 300-talet. Man ratade exempelvis Diognetosbrevet, skrivet vid mitten av 150-talet. Jag har själv haft glädjen att jobba med detta brev i en
bibelöversättningstävling. ** I min närstudie av Diognetos-brevet fick jag en större respekt för Nya testamentets kanon. Jag förstod att det verkligen var en kritisk granskning av nästan moderna mått som använts. Den judiska respekten för sanningen och Ordet ledde de första kristna till en intellektuell skärpa som kan verka förvånande för den som är obekant med judiskt tänkande eftersom de första kristna absolut inte tillhörde det intellektuella skiktet i Romarriket. Tältmakaren Paulus, en lärd rabbin, var visserligen lärjunge till den kände Gamaliel, men romersk respekt fick bara hedniska filosofer och resten av författarna var hantverkare som skrev en enkel prosa på grekiska och arameiska.
Jesus nämns förutom i de kanoniska skrifterna och kristna texter från 100-talet e. Kr också i en del gnostiska texter. Han nämns även i någon bisats hos romerska historieskrivare som Plinuis d.y och Tacitus. Jesus och de kristna kritiseras och förlöjligas också
av sina motståndare, samt nämns i brev och
myndighetstexter. Med antika mått mätt genererade kristendomen enorma
mängder text; brev, lärosammanfattningar, förordningar, domar, klotter och
berättelser om Jesus och de första kristnas historia. I normala historiska sammanhang är allt det ovanstående räknat som övertygande bevis för att en historisk person existerat. Ändå ställs helt andra krav på källkritik för kristendomens urkunder och grundare än på några andra antika dokument eller historiska personer.
I jämförelse med hur de första kristna urkunderna behandlas framstår till och med Tanach som närmast oomtvistad vilket jag ser som att Jesus är speciell, något måste skapa detta enorma behov av att ifrågasätta just hans existens medan få frågar sig om Sokrates verkligen existerat. Sokrates har inte skrivit ett enda bevarat ord*** och det anses som odiskutabelt att han funnits, men eftersom Jesus inte skrivit något om sig själv ser en del det som fastslaget att han aldrig funnits. Det finns också fler bevis för Paulus och Jesus personer än för Saxo Grammaticus och Valdemar den stores men ingen amatör skriver böcker med många fotnoter om hur Saxo Grammaticus egentligen är Valdemar den store medan Lena Einhorn glatt ger sig i kast med att "bevisa" att Paulus hittat på Jesus, alternativt var "Jesus" själv. Och Einhorn är långt ifrån ensam, vi är många glada amatörer som ger oss på just Jesus och Nya testamentet med frejdigt mod, medan stackars Thukydides och Saxo Grammaticus får nöja sig med ett visst intresse från några enstaka representanter för mestadels kunnigt fackfolk.
Redan i början av 1800-talet upptäckte fransmannen Jean-Baptiste Pérès (1752 - 1840) hur skevt det där med källkritik tillämpas på kristendomens urkunder och skrev den muntra satiren Bevis för att Napoleon aldrig har existerat. Med tillämpande av samma kriterier och fantasifulla analogier som användes för att motbevisa Jesu existens, visade han att Napoleon egentligen var en myt sprungen från en urgammal solkult. Den 17-årige Albert Bonnier gav ut boken på svenska1837 , resten är förlagshistoria.
Detta intresse för att ifrågasätta som saknar faktamässig grund, men aldrig tycks upphöra, unikt för Nya testamentets personer och skrifter ser jag som bevis för att något speciellt måste det var med Jesus. Det är alltså inte nödvändigt att vara helt blåst för att finna evangelierna trovärdiga och lägga mycket tid på att försöka förstå dem bättre.
Självklart måste vi nu lyssna på "den femte evangelisten" JS Bach (Fast vad vet vi? Bach kanske aldrig har funnits han kan lika troligt
vara en forngermansk myt släkt med Näcken och Bäckahästen, det syns ju
redan på namnet och på vad han sysslar med: musik!). Öppningskören till Matteuspassionen med Malmö kammarkör och orkester i ett vilsamt fastetempo en inspelning från Lunds domkyrka. Jag hittade ingen från Helsingborg. Men Skåne är det i alla fall, så Lars känner sig hemma.
* Vilket märks på exempelvis att ingen av texterna räknar med att templet i Jerusalem förstörts och att judarna förskingrats. Templet förstördes år 70 e.Kr.
**Det är en apologi för kristendomen skriven till en uppsatt tjänsteman vid namn Diognetos. Författaren använder argument från grekisk filosofi för visa att kristna är bra människor och kristendomen inte skapar oro utan fred. Mycket känns självklart för en kristen men på avgörande punkter stämmer det inte in på de stränga kriterier som urskiljde kanon: författaren var för ung för att ha levt nära Jesus under hans verksamhet i Judéen, Samarien och Galliléen, vissa tankar är inspirerade av hellenistisk livsåskådning och står gnosticismen för nära, det är dessutom skrivet för sent. Huvudöversättare var min lärare i koinä-grekiska den språkbegåvade Gerard Willemsen som nu översätter Nya testamentet till nordsamiska, vi hjälptes åt eftersom han inte har svenska som modersmål.
*** Enligt Platon tyckte Sokrates inte att man skulle skriva, denna modernitet fördärvade ungdomen och släckte ut människans minne var hans bestämda åsikt.
Jag läser dessa texter ytterst översiktligt och slarvigt då du gärna får tro som du gör och jag har noll intresse av att försöka övertyga dig. Men kan inte ta likheter mellan de synoptiska evangelierna som bevis för någonting öht. Inte om man accepterar att de är baserade på varandra, och för detta torde faktiskt finnas vetenskapligt konsensus.
SvaraRaderaMen OK, det är säkert en petitess i sammanhanget. Resten lämnar jag därhän. Skrev en del men strök. Det är dig själv du försöker övertyga, inte mig.
Det råder inte vetenskaplig konsensus om att evangelierna är baserade på varandra. Jag talar inte om vad vi tror på utan vilka fakta som finns. Du behöver inte tro på att Jesus uppstod från de döda och att de kristna har rätt. Men att tro på att Jesus aldrig funnits är inte helt och hållet intellektuellt hederligt om man tillämpar samma kriterier på Jesu person som på vilken annan antik person som helst.
RaderaOm man sedan tror att han var judarnas Messias är en helt annan sak. jag skriver inte alls om det öht. Bara om skillnaden på hur man läser alla andra antika texter och de kristna. I största allmänhet alltså.
Såg idag att Dick Harrison skrivit om detta mycket bättre än jag här: http://blog.svd.se/historia/2011/04/11/fanns-jesus/
Jag försöker sällan övertyga någon här på bloggen. Vi har olika ärenden med våra bloggar du och jag. Mitt ärende är dock aldrig att överyga, mer att förklara och i detta fall måste jag få säga att det handlar om att avslöja fördomar, både mina och andras. jag har också (fortfarande) större krav på Bibelns källor än på Julius Ceasar. Kollar aldrig De bello gallico, bara läser och tänker, jaha så tänkte Caesar utan att fundera det minsta på om han funnits.
Det är åtminstone en vanlig åsikt att det finns vetenskapligt konsensus kring att de synoptiska evangelierna (åtminstone delvis) har använt varandra som källa, mao att de inte är oberoende.
Raderahttp://www.cambridge.org/catalogue/catalogue.asp?isbn=9780521584883
"The scholarly consensus, developed over two hundred years of discussion, has favoured Markan priority and the dependence of both Matthew and Luke upon Mark."
osv.
Å andra sidan kan man hävda att detta är cirkelresonemang, eftersom den som inte accepterar denna hypotes inte kommer att vara verksam inom den typ av bibelforskning som sysslar med texternas ursprung och alltså inte kan påverka vetenskapliga konsensus. Om man menar att evangelierna är mer eller mindre ögonvittnesskildringar - eller berättelser av någon som fått det berättat av någon, som i sin tur fått det från ett eller flera ögonvttnen - torde man få förkasta man större delen av den nytestamentliga bibelvetenskapen, inklusive dateringen av diverse böcker. Det är ju en väv, där man bygger vidare på tidigare data. Och cirkelresonemangen är oundvikliga, där man riskerar att hela tiden bekräfta sina egna utgångspunkter.
Varför människor, som du formulerar det "angriper Bibelns trovärdighet" - jag vill säga dess historiska trovärdighet - är att det råder olika åsikter om vad det är för typ av text. Ingen ifrågasätter vad Julius Caesars berättelser om de galliska krigen är för litterär genre. Ingen försöker argumenter för att Odysseus verkligen upplevde alla äventyr som skildras i Odysséen. Men i fallet Bibeln bryts olika synsätt mot varandra, vad gäller historisk sanning.
Det skulle vara lika mycket debatt om Koranens egentliga ursprung om sådan tilläts.
Lena Einhorns tes om att Jesus = Paulus är verkligen konstig.
SvaraRaderaDe båda har verkligen helt olika sätt att använda språket på. Paulus har också ett sätt att vrida och vända på saker och rannsaka sig själv, som känns väldigt nutida.
Ja, men det är intressant att Jesus lockar så många amatörer till egna teorier ännu idag. Ännu mer intressant är att en bok med ett så obskyrt ämne i ett sk. sekulariserat land rönte sådan uppmärksamhet när den kom.
RaderaJa, den var ju inte så märkvärdig liksom.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNej, verkligen inte. Blev själv besviken eftersom hon skrivit så fint i Ninas resa. fick som för mig att hon hade ngt intressant att tillföra, men ack, jag bedrog mig.
RaderaJag är ju så knäpp att jag gillar att få mina övertygelser ifrågasatta och brukar kunna ta till mig saker från nästan alla tex Reza Aslan, ja tom Roger Viklund. Men den boken var inget i den vägen alls.
När det gäller Paulus och Jesus är det så mycket mer spännande att läsa om den senaste forskningen som ser kristendomen mer i ljuset av att de flesta kristna som Paulus skrev till var judar eller stod judendomen nära, här ett intressant exempel: http://www.teol.lu.se/fileadmin/user_upload/ctr/pdf/rit/3/Zetterholm.pdf
Var ganska länge sedan jag läste om en troende professor som studerade fragment och tidiga texter, och ett litet fragment hittades, en av dom äldsta, och alla bevis pekade på ca år 40,men det bar många imot för många av dom icke troende forskarna som tycker det blir "besvärligt" ifall det finns avskrifter från ögonvittes perioden, man vill hellre ha senare dateringar så att nya testamentet blir "hörsägen" eller muntliga åter berättelser som först nedtecknades långt efter, texterna blir väl mindre "besvärliga" då, Professorn tog det hela lite komiskt fragmentet sa ..dom hörde men förstog inte..och han menade precis så var det ju ;)
SvaraRaderaAv kritiska amatörer kan jag nämna Roger Viklund och hans bok: "den jesus som aldrig funnits" och precis som du skriver kan man undra om mannen är ärlig eller bara är en flummare, skulle vara bäst ifall man strök många anika filosofer,foskare m.m från skolböckerna innan man stryker jesus.
Bäst tycker jag det är ifall man vandrar i hans fotspår (blir en lärljunge) då är det lättare och "se" ifall han verkligen är mästare och sanningen och livet, då blir skrift strider inte så viktiga.
Precis! De äldsta texterna i NT är från 40-talet e.Kr och det är Jesu bror Jakobs brev. Det verkar vara oomtvistat numera. Paulus brev är från 50-talet sedan kommer Markus evangelium 60-talet och yngst är uppenbarelseboken från ca 90-100 e.Kr. Alltså fanns ögonvittnen i livet hela vägen som Dick Harrison påpekar i länken jag gav till Rebella.
RaderaMen det här skrev jag inte för att övertyga någon om hur trovärdig Jesu existens är, den är så uppenbart trovärdig; men för att visa varför jag tar legender om Maria som inte finns dokumenterade före år 300 e.Kr. med några skopor salt men tror att Jesus är den han säger sig vara och den de försat Kristna trodde att han var.
Och som du säger: det är bara att sträva på i Jesu fotspår så får folk sedan bilda sig sin egen uppfattning om vem han var. Vi tror ju han är den han sa sig vara Guds Messias och världens frälsare. Men det måste var och en själv ta ställning till-eller rycka på axlarna åt. Precis som man får välja om man tycker Sokrates hade rätt eller inte men knappast ifrågasätter hans existens.
Roger Viklund är verkligen märklig person, jag undrar ibland om han är något slags practical joker, eller heltidstroll i bloggosfären. Men sedan verkar han också rätt seriös ibland även om vi lever i helt olika föreställningsvärldar där han ser sin amatörforskning som barnbrytamnde (även om det han säger ofta är skåpmat från slutet av 1700-talet)medan historiker och specialister på antiken inte alls håller med om hans slutsatser.
Han agerar ofta som lite religionens Kurt Olsson.Det kanske han är. Vem är då hans "Gudrun med triangeln"? Jag kanske ska anmäla mitt intresse för platsen.
Vi borde kunna enas om att samtliga relevanta vetenskapers konsensus säger att Jesus har funnits. Sen har man olika uppfattningar om i vilken mån den historiska Jesus motsvarar Bibelns, men det är en lite annan fråga.
RaderaJag finner detta behov av att racka ner på Viklund ganska osmakligt. Själv känner jag inte till att han anser att han har åstadkommit något i sig banbrytande, när han sammanställde andras åsikter i en bok på svenska... litegrann som folk läser Reza Aslans bok om Jesus och säger "det var väl inget nytt". Såvitt jag vet har varken Aslan eller hr V sagt sig syssla med egentlig forskning (även om hr V gjort något lite av det på sistone och visst är medförfattare på någon artikel i bibelvetenskaplig tidskrift, det är på nivån dateringen av något visst fragment eller liknande och jag har inte satt mig in i det).
Jag ser inte Viklund som seriös, han kanske är det ,men ahns teorier utgår alltid från hans färdiga axiom och inte fårn nyfikenhet. dessutom är hans (bort)förklaringar så långsökta att det inte inger respekt. Viklund är autodidakt, säger han, vilket betyder att han faktikst inet är varken historiker elelr något annat som ger anledning att lita till hans bristfälliga sammanställningar av "fakta" som sägs stödja hans förutfattade mening.
RaderaNej, historiker ser inte Viklund som en auktoritet. Han är bra på att nätledes framhäva sig själv men är knappast trovärdig i de frågor han sysslar med. Han uppfattas som en slags teologins Donald Trump av de flesta. Några har ändå bemödat sig med att ta honom på allvar och bemöta hans argumentation och sk . fakta. De har blivit respektlöst bemötta av Viklund.
Hans fantasi är det dock inget fel på.
Som jag ser det finns det en liten grupp människor som försöker ifrågasätta att Jesus funnits, och menar att de finner tillräckligt stöd för möjligheten för att den ska vara värd att överväga. Ingen säger, vad jag vet, att "vi kan vetenskapligt visa att Jesus inte funnits". Dick Harrison är såvitt jag vet ingen expert på vare sig kristendom eller teologi. Vad gäller att jesusmytteorin kräver konspirationsteorier har han helt enkelt fel.
RaderaJag vet inte någon som betraktar Viklund som auktoritet - och vet inte hur han "framhäver sig själv", kan du ge exempel? Han för fram sin teori, visst, och försöker bemöta de som säger emot honom. Det är väl rimligt att göra. De som dömer ut honom utan att lyssna på vad han säger - exv. de som utgår från att det handlar om konspirationsteorier - tycker förstås inte att han har rätt att säga emot när Experterna talat, då är han nedlåtande eller stroppig. Även i de fall då det är uppenbart att Experterna (alltså fackfolket) faktiskt inte är inlästa på vad de kritiserar.
Viklund är amatör. Att en amatör i en fringe-teori inte får sakligt bemötande är nog ganska naturligt. Nu finns ju lite mer genomarbetat folk, vi får väl se vad som sker på 50 års sikt (fast då är väl varken du och jag med och får se).
Helt utan jämförelse i övrigt. Har du tänkt på att Karen Armstrong inte heller är utbildad till varken teolog, historiker eller något annat relevant? Hon har läst litteratur, och det kan visserligen vara en ingång till bibelforskning men hon har inte sysslat med bibelforskning. Inte universitetsbaserat, iaf. Ändå accepterar folk henne som religionshistoriker. Det är ganska märkligt.
Gudrun med triangeln får någon annan vara, Alma är Alma lärd lärarinna och trevlig som bara den =)
SvaraRaderaDet här blev verkligen för kul. Just när jag läste denna kommentar sjöng de Flickor bak i bilen på TV där familjen sitter bänkad framför Så ska det låta medan jag skottar och matar djur.
RaderaEtt litet slarvfel i texten (i sig utan betydelse för resonemanget).
SvaraRaderaDu råkar blanda ihop Markion och Tatianos. Markion ville kasta bort de övriga evangelierna och bara behålla Lukas. Tatianos arbetade ihop evangelierna till en evangelieharmoni, Diatessaron.
Jag har tillbringat ett antal nät-timmar i sällskap med John Dominic Crossan. Han betraktar sig som troende, och skulle aldrig säga att Bibeln inte är "trovärdig". Däremot betraktar han evangelierna som något helt annat än realistisk "historieskrivning", som en helt annan genre.
Åsikten att bibeltexterna ska tala om historisk sanning för att vara "trovärdiga" är väl en rätt modern åsikt.
https://www.youtube.com/watch?v=BIX7eqTllEc
I den här jättelånga debatten (som börjar ganska hetsigt men "urartar" till samtal, på ett väldigt intressant sätt) mellan JDC och evangelikalen James White tycker JDC att White, när han försöker hitta historisk sanning genom att samläsa evangelierna, gör ungefär samma sak som Tatianos - och det har ju redan den tidiga kyrkan tillbakavisat. Diatessaron användes i den syriska kyrkan fram till 400-talet, eller nåt sånt. Sen återgick man till att låta evangelierna vara separata.
Om jag förstår dig rätt (vilket jag kanske inte gör) använder du olika kriterier för att bedöma Gamla testamentets och Nya testamentets trovärdighet. För visst accepterade du fyrkällshypotesen? åtminstone i grova drag? sen finns ett gäng varianter, en del bryter ner längre än till fyra huvudförfattare men det spelar mindre roll.
SvaraRaderaOm du accepterar både fyrkällshypotesen och att Moseböckerna är trovärdiga, menar du att de kan vara trovärdiga utan att traditionen har rätt som säger att Mose skrev dem. De kom till på annat sätt än vad man tror, om man bara läser texten rakt upp och ner, äldre berättelser har redigerats i omgångar och det spelar ingen roll för det du kallar "trovärdighet".
Nej, de är ungefär desamma, men NT och GT har delvis olika tillkomsthistoria, NT är ju skrivet under en kort period i många exemplar utan lång muntlig tradition bakom sig.
RaderaJag skriver här bara om evangelierna och Tanach eftersom det brukar vara de som diskuteras mest. Breven är väl mer undanskymda och för nördarna.
Med Tanach är källorna ett folks muntluga traderande, jag tror inte på fyra källor utan många många fler och långa perioder utan skriftliga källor öht.
NT skrevs av helt andra skäl, nämigen att visa att Jesus var den som GT förutsagt skulle komma med Guds rike. GT är mycket mer disparat. Ett folks minnen och tankar kring existensen blandas med sånger för gudstjänstbruk, profetior, historisk krönika etc. Domarboken och Psaltaren är mer olika än någon skrift i NT är lik en annan i NT tex. Där blir frågan om varför dessa texter traderades, var så viktiga för en liten folkgrupp i Mellanöstern.
Med NT behöver man inte fundera över varför det skrevs, det är tydligt att det är för att Jesus betytt en enorm skillnad för väldigt många. Men man kan fundera över Predikaren och Höga Visan, varför mindes man dessa texter? Varför skulle judiska pojkar kunna dessa texter vid 12 års ålder?
Det du skriver här kan mycket väl skrivas av en klockren anhängare av fyrkällshypotesen - på engelska "the documentary hypothesis", ett bättre namn eftersom det inte hakar upp sig på antalet källor. Fast lite skev också, eftersom ingen längre tror på fyra bokstavliga dokument som sammanfogats - inte heller på fyra väldefinierade, enkla källor som inte i sin tur består av en massa pusselbitar inkl. många lager av muntlig tradering.
RaderaDet första embryot till hypotesen var läkaren Jean Astruc som menade sig hitta hur berättelser från två olika håll hopfogats till Första Mosebok; elohisten och jahvisten. Detta såg han inte som motsägelse till att Mose skulle ha skrivit Moseböckerna, utan tvärtom som bevis på det. Dessa två bitar skulle vara det äkta, gamla arvet från Mose, som hopfogats från två traditioner. Han trodde på två regelrätta dokument, men nog inte så väldigt många efter honom.