“Sagor är mer än sanna: inte för att de lär oss att drakar finns, utan för att de lär oss att drakar kan besegras.“
G.K. Chesterton
G.K. Chesterton
Först som sist måste jag erkänna att jag är en helt normal mamma, jag gillar inte att mina barn spelar datorspel hela dagarna i stället för att vara ute och leka, äta,leka med lego eller dockor, måla, sova, teckna serier, musicera, spela analoga spel med mig, rida, cykla, åka skidor, skåda stjärnor-ja, allt det som de kunde göra de timmar som de ägnar åt spelande.
Jag har inte galet spelberoende tonåringar, än så länge är de små och jag får dem i säng utan att använda huvudströmbrytaren-men jag ser vartåt det barkar. Ändå kan jag förstå fascinationen de känner inför de spel de spelar-de gillar sagospel där man blir en hjälte som löser olika uppdrag och tar sig fram i sagornas underbara och hemska värld. De kan ockå bli en OS-ryttare som vinner tekniska tidshoppningar eller en boxare som slår knock på tungviktskungen.
Samtidigt som jag har allt detta tidstjuveri emot dem måste jag erkänna att datorspel ockå är bra på att berätta sagor och sagor kan man aldrig få för mycket av. Blogg-vännen Lars berättade att Divina Commédia blivit datorspel och det förvånar inte alls, den är som gjord för det. Den är t.o.m redan indelad i "levlar" som mina barn uttrycker det. Bara att programmera in och köra med andra ord.
Fantasyspel började vi med redan när jag var ung då hette de Dungeons and Dragons (Drakar och demoner på svenska) och ansågs fördärvliga som rollspel,de skulle föra sköra tonåringar till mentalsjukdom och självmord. Säkert hände just detta, tonåren ÄR en skör tid. Men samtidigt lärde vi oss att drakar kan besegras. En bra saga ska nämligen ha ett lyckligt slut. En dåligt fixad konstsaga kan ha ett olyckligt slut. Men folksagor har det inte. Barocksagosamlingen Gåsmors sagor berättar inte om en Askunge som blir gatusoperska och dör i en snöstorm, vilket var ett mycket mer realistiskt öde för ett oälskat styvbarn. Nej, hon blir prinsessa och styvsystrarna får skämmas.
Sagorna lär oss att "slåss med troll, befria prinsessor, döda varulvar" som Strindberg skrev, för det är att leva. Livet kommer att leda dig till möten med troll som måste ut i ljuset för att besegras. Barndomen är full av prinsessor som behöver befrias, den första av alla är den prinsessa som finns inlåst i dig själv. Varulvar med en oberäkneligt livsfarlig dubbelnatur stöter vi på nästan varje dag.
Den mobbade Askungen, den lilla klena Tummeliten, den naiva Rödluvan, den smarta Mästerkatten i Gåsmors sagor lär oss att leva, våga tro på en bättre framtid och orka bli vuxna. I en värld full av eldsprutande drakar, illvilliga demoner och grymma styvsystrar rustar oss sagorna med livsmod.
Jag har inte galet spelberoende tonåringar, än så länge är de små och jag får dem i säng utan att använda huvudströmbrytaren-men jag ser vartåt det barkar. Ändå kan jag förstå fascinationen de känner inför de spel de spelar-de gillar sagospel där man blir en hjälte som löser olika uppdrag och tar sig fram i sagornas underbara och hemska värld. De kan ockå bli en OS-ryttare som vinner tekniska tidshoppningar eller en boxare som slår knock på tungviktskungen.
Samtidigt som jag har allt detta tidstjuveri emot dem måste jag erkänna att datorspel ockå är bra på att berätta sagor och sagor kan man aldrig få för mycket av. Blogg-vännen Lars berättade att Divina Commédia blivit datorspel och det förvånar inte alls, den är som gjord för det. Den är t.o.m redan indelad i "levlar" som mina barn uttrycker det. Bara att programmera in och köra med andra ord.
Fantasyspel började vi med redan när jag var ung då hette de Dungeons and Dragons (Drakar och demoner på svenska) och ansågs fördärvliga som rollspel,de skulle föra sköra tonåringar till mentalsjukdom och självmord. Säkert hände just detta, tonåren ÄR en skör tid. Men samtidigt lärde vi oss att drakar kan besegras. En bra saga ska nämligen ha ett lyckligt slut. En dåligt fixad konstsaga kan ha ett olyckligt slut. Men folksagor har det inte. Barocksagosamlingen Gåsmors sagor berättar inte om en Askunge som blir gatusoperska och dör i en snöstorm, vilket var ett mycket mer realistiskt öde för ett oälskat styvbarn. Nej, hon blir prinsessa och styvsystrarna får skämmas.
Sagorna lär oss att "slåss med troll, befria prinsessor, döda varulvar" som Strindberg skrev, för det är att leva. Livet kommer att leda dig till möten med troll som måste ut i ljuset för att besegras. Barndomen är full av prinsessor som behöver befrias, den första av alla är den prinsessa som finns inlåst i dig själv. Varulvar med en oberäkneligt livsfarlig dubbelnatur stöter vi på nästan varje dag.
Den mobbade Askungen, den lilla klena Tummeliten, den naiva Rödluvan, den smarta Mästerkatten i Gåsmors sagor lär oss att leva, våga tro på en bättre framtid och orka bli vuxna. I en värld full av eldsprutande drakar, illvilliga demoner och grymma styvsystrar rustar oss sagorna med livsmod.
För 19 år sedan nu så spelade jag Zelda-the Ocarina of Time på Nintendo 64. Jag måste säga att det var en stor upplevelse, alla kategorier, och att det var lite karaktärsdanande också. Bl a så fick man nya chanser och systematiskt, bit för bit, lärde man sig att våga och bemästra.
SvaraRaderaMen det finns säker många negativa spel och att fastna helt i den världen blir inte bra. Men så är det med allt sådant där introvert pysslande, det kan blir för mycket.
Jo, allt kan bli för mycket alldeles särskilt skärmar. deras makt att förslava är på heroinnivå. Här hemma är Zelda en älskad hjälte och både mittemellans fästman och Aron vill spela ocarina pga detta spel. Aron spelar dock mest musiken från spelet på piano.
RaderaSpelen brukar inspirera unga som spelar eller sjunger och ofta hamnar resultatet på Youtube. Sharm som bla kör en cover på nattälvornas sång från wow slår ut orginalet med hästlängder ;)
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=2yNV03PWykU
Jo det görs mycket god musik för spel som blir bättre med andra instrument än det elektroniska plinket som spelen oftast erbjuder.
RaderaStämmer bra om Dante :) som i spelet mer framträder som en riddare som ska rädda sin Beatrice, men mycket följer även boken, och en av Dantes vapen mot mörkrets makter är korset.
SvaraRaderaSagorna handlar ju ofta om ljusets kamp mot mörkret men även tröst och hopp. minns att lewis en gång ville ge bort en Narnia bok till en syster dotter som var i 20-års åldern men hon protestera och menade att hon var för stor för sagor, Lewis svarade att jag har märkt när man blir äldre då behöver man sagorna igen.
Vi har just nu 2 äldre damer i bekantskapskretsen som börjar bli senila och i hög ålder och båda har sina gose djur dom sover med i famnen och man kan se det på 2 olika sätt antingen som sorligt att människor börjar tappa greppet eller så ser man det positivt att dom är på väg hem och lyckliga i sin värld (Matt 18:1-3)
Ja det är irriterande med könsmaktsordningen i spelvärlden som syns så tydligt i detta spel med Dantes Komedi som inspiration. Tänk att en italienare från 1200-talet är mer osexistisk än ett modernt spelföretag.
Raderajag föredrar att se gosedjuren som alternativ två, Guds barn i Guds famn redo för vilan hos Gud.
Jo det är väl så i Danter inferno, annars i wow exempelvis går ju alla "klasser" att välja som man eller kvinna.
RaderaJo, det är sant att man ofta får välja kön i sann "queer-anda" =) men jag hör av elever att det är en starkt kvinnofientlig värld ändå och det är ju tråkigt att man inte vill leva i en jämlik världs ens i fantasin.
RaderaOch att speltillverkare anpassar Dantes Komedi till denna fördomsfulla värld är ju extra trist. De kunde ju följt boken där det är Beatrice, Lucia och Rakel som räddar Dante.
aha då förstår jag, kände inte till handlingen i Dantes komedi från 1200-talet , intressant ju att Beatrice, Lucia och Rakel räddar Dante :)
SvaraRaderaLars på arbetet
Jo, sånt är originalet. Beatrice tar Lucia och Rakel till hjälp för att rädda Dante som gått vilse mitt i livet och förlorat orienteringen i en djup skog av faror.
RaderaHär lite om Dante, Lucia och Rakel: http://barockbloggen.blogg.se/2014/december/lilla-lucia-helgon-med-ogon-kansliga-for-nod-2.html#comment
RaderaTack för länken och lite mer förklaring Alma :)
RaderaNutids sagor har blivit visuella tv-sagor och gamla sagor ,vilka fungerade som skapare av mentala bilder med språkets hjälp, firar tynande tillvaro.
SvaraRaderaOm nya bilder har samma styrka som dom gamla självskapade, vet jag inte, men dom dominerar barn och vuxenkultur.
Andra sidan jag var inte road av bröderna Grimms ocensurerade sagor.Dom hade sadistiska och tom psykotiska tendenser . Man skrev om dom och dom blev västländernas gemensam egendom och har påverkat generationer av barn. Andersons snälla sagor har haft samma effekt.
Här i norden hade Zakarias Topelius med sina sagor viktig roll i barnens ideologisk fostran, sagor har ju den effekten också.
Glad att du nämner Topelius. Han har betytt mycket för mig och mina svenskelever får alltid läsa Sampo Lappelill för han är så tuff och så bor han nästgårds oss.
RaderaNej gamla sagor är hemska,de ville fostra fram fruktan tror jag. Eller så var tillvaron så brutal att man behövde starka effekter för att reagera. Första barnboken som blev en storsäljare var ju Pelle Snusk där man klippte fingrarna av barn som bet på naglarna och barn som lekte med elden brann inne. Sådant sätter vi inte i händerna på barn längre. I datorspelsvärlden däremot... De har visserligen 18-årsgräns men den gäller bara för barn med mycket engagerade föräldrar.