fredag 8 mars 2019

Frågvisdom

Ett tips denna första vecka i fastan är att lyssna till morgonandakterna med Lina Mattebo. De ger verkligen mycket klokt att tänka på och en morgonandakt att andas med.
Hon ställer några kloka frågor inför fastan som jag funderar på just nu.

  1. Vad gör jag av min kraft, min tid och min kärlek? 
  2. Vad får det för konsekvenser? 
  3. Och vill jag ha det annorlunda?
  4. Vad är livgivande?
  5. Behöver jag ändra något för att bottna i mig själv igen?

I askonsdagens andakt berättar hon om en resa till Abisko. Denna andakt var mycket läkande för mig. De givmilda fjällen är en gåva av Gud för att ge oss den tröst som behövs i den djupaste förtvivlan, den tröst som Job fick när han gång på gång frågade Gud varför han måste lida så svårt:
På vilken väg strålar ljuset ut,
hur sprider sig östanvinden över jorden?
Vem öppnar rännor för störtregnet
och bestämmer åskvädrets bana
och låter det regna över folktomt land,
över öknen där ingen människa bor,
så att öde trakter mättas med vatten
och gräset spirar ur den torra marken?
Har regnet någon far?
Vem avlar daggens droppar?
Ur vilket sköte kommer isen?
Vem föder himlens rimfrost?
Vattnet döljs av stenhårt täcke,
djupets yta stelnar.
Det verkar ju helt tokigt att svara Job med en Naturkunskapslektion, men alla som varit där Job var vet att det är en oerhörd tröst att förstå hur liten man själv är och hur stor skapelsen är. En tröstebok för de förtvivlade och djupt deprimerade är Jobs bok, just för att den påminner oss om vår litenhet. Det som fjällens vidder och virvlande jokkar kan påminna oss om.

Sofia Jannok:      Árvas där hon sjunger om árvas douttar= de generösa lågfjällen och tundran kring Torne träsk och Abisko. Jo fjället Dundrets namn kommer från detta ord tunturi/duottar.

5 kommentarer:

  1. Härligt Alma, jag har aldrig tänkt på jobs bok som en uppmaning att se allting i ett större perspektiv, mer att gud läxar job hur lite han vet. Därför är det kul att få höra andra människors perspektiv :)


    Hoppas det gick hyfsat idag, våran chef kalla in oss idag och meddelade att han hade något trist att berätta, våran thailändske städare Nong 40 år gammal, kom inte till jobb på några dagar (vi kyrkogårdsarbetare tänkte att han är nog hemma med förkylning)men till sist hade hans mor åkt till hans lägenhet och öppnat med egen nyckel när han inte hörde av sig och han låg död i lägenheten. Nong jobba 10-12 timmar om dagen,storrökare och hade drömmar om tidig pension och åka hem till Thailand och ha ett eget hus ev en liten affär. svårt att veta exakt vad som hänt om han tagit tabletter (trött på livet) eller om han fått en stroke/hjärtinfarkt även om han var rätt ung. så jag har fått be för Nong också att gud hjälper.


    Hoppas begravningen inte var 100 % trist för dig , ibland ser man som kyrkogårdsarbetare att människor samlas utanför kyrkan och är totalt förkrossade håller om varandra och gråter tröstlöst, som jag tycker är trist...bra det kommer ut känslorna visserligen ..men ett samhälle som saknar alla former av tro och hopp, ja då blir det väl som Sverige 2019 med ungdommar som mår psykiskt pyton och inte har mycket till hopp,i framtiden mer än döden.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt med din arbetskamrat och hoppas han får vila nu. Vi vet så lite om framtiden.

      Begravningen var fin och prästen pratade om just bibelord som vi pratat mycket om , min vän och jag. De handlade om att det finns många rum hos den himmelska föräldern.

      I detta fall var det också chockade människor som sörjde. Min vän dog "mitt i steget" av en massiv hjärtinfarkt 52 år gammal. Men riktigt tröstlöst är det ju inte när man sjunger psalmer om det eviga hoppet , prästen tog upp ord om hoppet och solisten likaså.

      Nu spelar hon gitarr, trummor och sjunger i den himmelska symfoniorkestern Vilket tillskott hon är för dem och tystare blev det här. Men det finns en stor tröst i psalmen Härlig är jorden-nya röster sjunger pilgrimssånger från himlen här på jorden.

      Detta om Jobs bok som tröst. En vän och arbetskamrat hade en hemsk sorgetid när jag miste Sonja, pappa och mamma så vi var till stöd för varandra. Jag hörde om en bok på radion om fysik Universum i din hand och köpte genast en åt oss var. Hon säger ofta att den boken är en sådan tröst för henne- Det är Jobs bok i lightversion och det är en tröst att se skapelsens storhet och min litenhet i den största sorgen. I den största sorgen är det kanske den enda tröst som inte leder till bitterhet. Jag vet inte, men jag har mött många som tröstats av Job fast jag förut tyckte att det var hårt och hjärtlöst av Gud att läxa upp den krossade Job. Fast nu är det bland annat dessa naturkunskapslektioner som ingår i kognitiv beteendeterapi. Sent om sider lärde sig psykologin av Job.

      Radera
    2. Håller med Alma, det ligger ju i betraktarens öga hur man läser job :) kommer att tänka på den svenske kosmologen Max Tegmark som vid något tillfälle berätta att han tyckte hans arbete gjort honom mer fördragsam/ödmjuk och att han förr lätt kom i luven med frun om strunt bagateller. Men åren med kosmologin där tiden handlar om miljoner år och ifall vi lever i multiversa ? om det finns många dimensioner ? och ev liv och Civilisationer där ute i rymdens oändlighet, sätter nytt perspektiv liksom på små människor som slåss här på jorden eller känner sig kränkta :) ..ungefär som jobs bok.

      Radera
  2. Guds Frid med er alla här! Hade glömt min gamla inloggning så jag försöker med en ny nu.

    ...

    Nä, inte riktigt, jag får skriva mitt namn i själva texten.

    Klaus

    SvaraRadera