vann U2 en talangtävling som hölls denna St. Patrick's Day i Limerick. Då hette bandet ännu The Hype. Ett år senare bytte de dock namn och 1980 kom det första albumet Boy. Jag läste om dem i Nytt Liv och hörde dem på radion vid denna tid och blev betagen. Jo, jag läste om dem först. Det är inte ofta man fastnar för musik på det sättet men så var det.
Sedan har jag aldrig slutat lyssna på deras kreativa sånger med djupt meningsfulla texter. Ett speciellt minne har jag när jag pluggade på distans och hade sammankomster i på Luleå tekniska universitet någon helg då och då var jag och vännen Jocke en kväll på någon slags studentbaluns. Diskjockeyn tog emot önskningar och jag , som alltid vill bygga altaren åt Herren i Mamres terebintlund, hittade U2 bland hans skivor. Jag valde Gloria. Den är ju inte den perfekta danslåten med sin refräng som bryter rytmen.
Den märkliga saken hände att hela dansgolvet stannade upp och det uppstod en märklig stillhet, inte pinsam, bara stilla vid varje refräng. Jag glömmer det aldrig och fast jag nog bara uppfattades som tant av mig själv och mina närmaste då, flödade förstås tornedalenstantens tårar över:
"Gloria in te Domine / Gloria exultate"
Åh, vad fint. Min första kontakt med U2 var ”the Joshua tree” och den var ju bra :-)
SvaraRaderaWhere the streets have no name, med den där giatarren och enormt ljus från scenen...
Ja, det är ett musikaliskt mästerverk. Och filmen Rattle and Hum där många av dessa låtar finns med är bästa musikfilmen , enligt mig.
Radera