2 april 1930

dör Etiopiens drottning Zewditu under oklara omständigheter. Sedan 1920 hade hennes kronprins den sedan 14-årsåldern föräldralöse Lij Tafari Makonnen jobbat på att modernisera landet och representerat landet utomlands där de hellre samarbetade med en man än en kvinna som dessutom av

religiösa skäl inte ville delta i alla officiella sammanhang. Kronprins Lij får ta över styret i Etiopien och blir senare samma år krönt till negusa nagast, Konungarnas konung som genom sin faster tillhörde den salomoniska ätten som räknar drottningen av Saba och kung Salomo som sina första föräldrar. Furst Tafari, tar då namnet Haile Selassie=Treenighetens makt.

Redan som Ras Tafari var Haile Selassie en reformvänlig regent och genom att han tillhörde den godkända salomoniska ätten och var en djupt troende ortodox kristen blev han trots relativ ungdom krönt till kejsare och en populär sådan. Han var dessutom en internationell sensation eftersom Afrika 1930 helt behärskades av Europeiska kolonialmakter och den korta period som Italien under Mussolini härskade i Etopien blev kortvarig.

 När Haile Selassie återvände från exilen i Storbritannien var hans position ännu starkare än innan Mussolinis erövringskrig mot Etiopiens urgamla kristna monarki. Han verkade vara det oövervinneliga lejonet av Juda och det var nu Marcus Garvey, en svart människorättskämpe från Jamaica verkade få rätt i sin profetia om att svart kung skulle krönas i Afrika. Detta skulle bli ett tecken för alla svarta  som skulle enas och det nya Eden skulle komma till stånd i Afrika till glädje för hela mänskligheten. Världen skulle samlas i en enad afrikansk kristen kyrka med Haile Selassie som prästkonung.

För Garvey var Selassie ett gudomligt tecken och han själv såg sig inte som en profet men i Garveys hemland Jamaica bildades en ny sekt som kallas Rastafari efter titeln Ras(furste) Tafari som Haile Selassie hade innan drottning Zewditu dog. De såg Garvey som profet och Haile Selassie som en inkarnation av Gud själv. Garvey var både politiker och en varmt troende kristen, kanske var han själv tecknet utan att förstå det och misstog Haile Selassie för tecknet. Garvey blev hur som helt viktig för den amerikanska medborgarrättsrörelsen, black power och i Jamaicas politiska liv även efter sin död 1940. Och med Peter Tosh och Bob Marley blev Rastafarikulten spridd över hela världen.

Haile Selassie var inte alls med på detta förgudligande av honom. Hans titel på engelska lät kanske lite som om han var med på det: "His Imperial Majesty Haile Selassie I, Conquering Lion of the Tribe of Judah, King of Kings (Emperor) of Ethiopia, Elect of God"men det är nog svårt för oss i den europeiska kultursfären att förstå att detta är normalt bland kungar i Afrika än idag utan att de tror sig vara Gud själva. De är kungar av Guds nåde som Europa gjort sig av med och USA aldrig haft.*

Jag besökte en gång Bugandakungarnas grav utanför Kampala (2008)det var som en "levande" pyramid. Fast mindre och inte av solid sten. Men formen och innehållet är detsamma. När de vördnadsfulla guiderna fick veta att jag och de elever jag reste med var svenskar med en född kung som statsöverhuvud, fick vi en hedersplats inne i den jättelika toppiga hydda som rests över gravarna. Där och då insåg jag det jag teoretiskt vetat en längre tid: kungligheter vördas betydligt mer i Afrika än i Sverige. * Men Haile Sealassie såg sig som stolt arvtagare och förvaltare av den kristendom som drottning Kandakes hovman tog med sig efter mötet med Filippos.  Det hindrade dock inte Rita Marley, en av Bobs fruar, att vid Haile Selassies statsbesök i Jamaica få en uppenbarelse som gjorde maken djupt troende Rastafari.

När jag gick på mellanstadiet hörde jag för första gången reggae-musik och blev helförtjust. Bob Marley and the Wailers och, inte minst, I Threes (Judy Mowatt alltså!!)hördes från mitt rum dagligen och stundligen. Pappa blev så förtjust i "No Woman, No Cry" att han gav mig pengar enkomt för att köpa fler inspelningar med Bob Marley.  Jag lärde mig engelska av Bob Marley, såg den legendariska konserten på Gröna Lund på TV och dansade mig varm till hans musik, men religionen förstod jag mig inte på. Mycket är fint i Rastakulturen, vegetarianismen tex. Men det är en mycket lagisk och patriarkal religion som dessutom upphöjt drogmissbruk till en religiös dygd. Nej, jag känner inte igen Herdens röst i deras budskap.

Däremot finns många reggaelåtar som är helt eller delvis baserade på Bibelord och har ett budskap som är helt kristet. Jag tror ju inte att en "felaktig" tro eller märklig sekt kan "kontaminera" ett gott budskap, så här kommer Bob Marleys version av Curtis Mayfields "People Get Ready" fast den är lite svår att känna igen, instucken i Bob Marleys egen "One Love":

 

*Därför har jag sedan dess försökt få nytta av vår kung genom att få honom att resa till Eritrea för att få Dawit Isaac fri. Hovet svarar alltid samma sak, inget statsbesök till Eritrea finns inplanerat. Jag tror det beror på att kungen inte bryr sig. Men jag hoppas han eller Victoria lyssnar till slut för jag (och andra med mig) vet att kungligheter som fötts till det har en enorm respekt i Afrika, en kontinent som plågats svårt först av kolonialism och sedan av självutnämnda presidenter utan den cred som en kunglig stamtavla ger. Den tysta diplomatin har ju varit helt verkningslös i fallet, vad väntar kungen på? Tills Victoria är drottning? Lever ens Dawit Isaac då?