4 april 1968

mördas Martin Luther King Jr när han går ut på en hotellbalkong under en av sina talarturnéer i medborgarrättsrörelsens tjänst. I min familj och deras vänkrets var han mycket beundrad. Mamma grät när hon såg nyheten på TV. Hos en prästfamlij vi var hos ibland hade de en affisch med den kända svartvita porträttbilden på väggen. Många år efter att han mördats handlade många sena samtal

Affischen jag minns från min barndom

kring köksbordet om honom och pappa förklarade för mig varför det var så viktigt det han gjort. Jag lärde mig om fredlig kamp för det sanna och rättvisa. Jag läste "Samvetets trumpet" och inspirerades för livet.

Än i denna dag påminns jag ofta om Martin Luther King JRs betydelse eftersom jag använder hans "I Have A Dream"-tal med svenskelever som ska lära sig retorikens grunder. För en tid sedan diskuterades , åter, hans kvinnosyn. Även jag gjorde det. Jag har vsårt att förstå hur så många män och kvinnor här på jorden kan kämpa för medborgerliga rättigheter för en utsatt grupp men alltid utesluta kvinnor ur mänskligheten.

Nu är det inte detta som var det viktiga Martin Luther King JR gjorde, om det ens är helt sant det som ryktas.  Jag tycker i så fall att detta bevisar att vi skröpliga människor kan göra mycket gott även när vi inte är perfekta. Nu talas mycket om "sköra" och "riskgrupper" som om det var en annan sort än jag. Det är så dumt. Att vara människa är att tillhöra en riskgrupp, vi är alla sköra-speciellt förstås när det gäller virus. Men det gäller även andligt och moraliskt.

Ska vi döma Gandhi, Moder Teresa , Martin Luther King JR, ja alla som gjort något stort för mänskligheten, tex hela kyrkan, bara efter dess allra mörkaste sidor återstår inte mycket hopp för mänskligheten. Men nu citerar jag en klok kvinna: " Vi måste bygga våra relationer på våra styrkor." Att ständigt fokusera på det ämliga, dåliga, irriterande, osunda, "sköra" och småsinta skapar inget gott. Vi måste inse: i våra egna liv och andras finns en hel del som man måste kämpa och stå ut med. Det innebär inte att vi aldrig kan göra något bra. Martin Luther King Jr var ett offer för 1950-talets patriarkala könsmaktsordning men trots detta gjorde han allt han kunde för att förändra världen i en bättre inriktning.

Jag ser inte att Ayatollah Khomeini med sin öppet hatiska kvinnosyn, som han inte alls försökte dölja, är bättre än Martin Luther King Jr som ändå gjorde det han kunde och faktiskt hade vett att inse att det han gjorde mot kvinnor var fel. Om vi lyssnar på Jesus som säger: " På frukten ska trädet kännas." ser jag det som självklart att det Martin Luther King har åstadkommit är god frukt. Ja, det goda sprider sig ännu så många fler idag ser kvinnor som en självklar del i mänskligheten på exakt samma sätt som män. Även inom den rörelse där Martin Luther King Jr. var en av ledarna. Medan Iran är en frukt som förskräcker. Allt har blivit dåligt för alla, kvinnor som män, sedan Khomeini utropade islamisk republik.

 Jag ser detta att MLK inte var perfekt som uppmuntran till mig att handla i gott syfte och inte låta mig skrämmas till passivitet för att inte avslöja hur "skör" och "riskgruppig" även jag är i fråga om vårt släktes arv av synd och död.

Varje anledning att spela Mahalia Jackson tar jag tacksamt emot. Och denna dag är det så självklart med medborgarrättskämpen Mahalia Jackson så det inte behövs förklaras, det är bara att lyssna och inspireras.*

*och skulle det visa sig att hon slarvade med handvätten, slog katter och stal godis från barn tar det inte bort allt det goda hon gav oss.