lördag 4 april 2020

4 april 1968

mördas Martin Luther King Jr när han går ut på en hotellbalkong under en av sina talarturnéer i medborgarrättsrörelsens tjänst. I min familj och deras vänkrets var han mycket beundrad. Mamma grät när hon såg nyheten på TV. Hos en prästfamlij vi var hos ibland hade de en affisch med den kända svartvita porträttbilden på väggen. Många år efter att han mördats handlade många sena samtal
Affischen jag minns från min barndom
kring köksbordet om honom och pappa förklarade för mig varför det var så viktigt det han gjort. Jag lärde mig om fredlig kamp för det sanna och rättvisa. Jag läste "Samvetets trumpet" och inspirerades för livet.

Än i denna dag påminns jag ofta om Martin Luther King JRs betydelse eftersom jag använder hans "I Have A Dream"-tal med svenskelever som ska lära sig retorikens grunder. För en tid sedan diskuterades , åter, hans kvinnosyn. Även jag gjorde det. Jag har vsårt att förstå hur så många män och kvinnor här på jorden kan kämpa för medborgerliga rättigheter för en utsatt grupp men alltid utesluta kvinnor ur mänskligheten.

Nu är det inte detta som var det viktiga Martin Luther King JR gjorde, om det ens är helt sant det som ryktas.  Jag tycker i så fall att detta bevisar att vi skröpliga människor kan göra mycket gott även när vi inte är perfekta. Nu talas mycket om "sköra" och "riskgrupper" som om det var en annan sort än jag. Det är så dumt. Att vara människa är att tillhöra en riskgrupp, vi är alla sköra-speciellt förstås när det gäller virus. Men det gäller även andligt och moraliskt.

Ska vi döma Gandhi, Moder Teresa , Martin Luther King JR, ja alla som gjort något stort för mänskligheten, tex hela kyrkan, bara efter dess allra mörkaste sidor återstår inte mycket hopp för mänskligheten. Men nu citerar jag en klok kvinna: " Vi måste bygga våra relationer på våra styrkor." Att ständigt fokusera på det ämliga, dåliga, irriterande, osunda, "sköra" och småsinta skapar inget gott. Vi måste inse: i våra egna liv och andras finns en hel del som man måste kämpa och stå ut med. Det innebär inte att vi aldrig kan göra något bra. Martin Luther King Jr var ett offer för 1950-talets patriarkala könsmaktsordning men trots detta gjorde han allt han kunde för att förändra världen i en bättre inriktning.

Jag ser inte att Ayatollah Khomeini med sin öppet hatiska kvinnosyn, som han inte alls försökte dölja, är bättre än Martin Luther King Jr som ändå gjorde det han kunde och faktiskt hade vett att inse att det han gjorde mot kvinnor var fel. Om vi lyssnar på Jesus som säger: " På frukten ska trädet kännas." ser jag det som självklart att det Martin Luther King har åstadkommit är god frukt. Ja, det goda sprider sig ännu så många fler idag ser kvinnor som en självklar del i mänskligheten på exakt samma sätt som män. Även inom den rörelse där Martin Luther King Jr. var en av ledarna. Medan Iran är en frukt som förskräcker. Allt har blivit dåligt för alla, kvinnor som män, sedan Khomeini utropade islamisk republik.

 Jag ser detta att MLK inte var perfekt som uppmuntran till mig att handla i gott syfte och inte låta mig skrämmas till passivitet för att inte avslöja hur "skör" och "riskgruppig" även jag är i fråga om vårt släktes arv av synd och död.

Varje anledning att spela Mahalia Jackson tar jag tacksamt emot. Och denna dag är det så självklart med medborgarrättskämpen Mahalia Jackson så det inte behövs förklaras, det är bara att lyssna och inspireras.*


*och skulle det visa sig att hon slarvade med handvätten, slog katter och stal godis från barn tar det inte bort allt det goda hon gav oss.


2 kommentarer:

  1. Är det allmänmänskligt, undrar jag. Eller är det just vår tid som har så svårt att stå ut med tanken att människor som gör fantastiskt bra saker på ett område på ett annat kan vara svin.

    Vår tid vill ju inte ens inse att moraliskt sett usla människor kan göra stor konst. Eller, om vi inser det, tycker vi ändå att denna konst inte ska brukas. Jag förstår inte riktigt hur man kommer fram till det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej vår tid är så sträng och lagisk. Det är hemskt. En människa kan göra hur mycket gott som helst men bedöms enbart på grund av en rattfylla, eller betydligt mindre förseelser, till fredlöshet. Om man inte hittar något direkt letar man i läggen tills något mysko dyker upp.

      Framförallt klarar ingen av att vara i offentlighetens ljus , ingen som gör något gott i alla fall, utan att granskas inpå bara skinnet. De ska synas i sömmarna tills de spricker och ingen drar sig för lögner i försöket att hitta "hycklare".

      Michael Jackson är ett bra exempel på en person som alltid ansetts lite störd och märklig. Ingen har sett honom som ett moraliskt föredöme men hans musik är genialisk (tycker jag alltså). Visst har han säkert sårat och kränkt barn och det är avskyvärt, men att det gör hans musik sämre????

      Jag tycker riktiga svin som Donald Trump klarar sig bättre. Men han har ju å andra sidan inte åstadkommit något konstverk av värde. Ingmar Bergman, som var lika vidrig men faktiskt åstadkom konst som en del får ut mycket gott av, klarar sig också. Men ingen som också velat göra gott på minsta lilla sätt klarar sig.

      Vår tid är grym och obarmhärtig.

      Radera