5 april 2002

föddes min näst yngste son. Vi firar alltså två barn i faste- och påsktider. I år är det Palmsöndag när vi firar hans 18-årsdag. Stilla veckan inleds med en av de större festerna i kyrkoåret och ett av livets största kalas inleder Stilla Veckan för honom.

När han föddes fanns inget BB i Kiruna längre och eftersom jag som vanligt gått en bra bit över tiden fick åka till Gällivare för igångsättning. Men när vi kom fram var förlossningen igång och vi promenerade runt på stan medan värkarna jobbade på. Den kvällen blev det aldrig minusgrader. Det slaskade och plaskade och på natten föddes vår älskade fyra.

Sedan blev det aldrig minusgrader igen. I slutet av april kom ryssvärmen och jag satt och jobbade med C-uppsatsen i Engelska i järnvägsparken , i skuggan under ett träd med min lilla bebis i vagn och jag ammade mellan hans sovstunder. Ett mer lättsamt barn kan man inte tänka sig. Redan elva dagar gammal skrattade han högt när jag lutade mig ner över honom. Och så bara fortsatte det. Han kom med solsken till oss. Varmaste sommaren i mannaminne ,till råga på allt myggfri, kom han med.

Han har visat sig vara ett solsken till sinnet också. Han visade sig vara allergisk mot nästan all mat och pollen av alla de slag när helamningen tog slut. Han fick eksem överallt även i ansiktet. Vi flyttade efter vår häst ner till en by i Norrbotten pga hans torra hud och astma. Eksemen blev inte mycket bättre av det, men luften i Kiruna var inte bra för hans astma. Ändå var han alltid glad, trots att mungiporna blödde när han log och sjöng, som han gjorde jämt.

Nu är han mycket äldre och kan äta det mesta. Men han är en lugn och glad unge fortfarande. Och även denna hans 18-årsdags morgon skiner solen. Men med 18 minus i natt lär det inte slaska.

Här en Palmsöndagssång som passar min glada humoristunge:

Vill ni se sonen på besök i Kiruna klicka här.