Kom och ät!

Att äta kring en öppen eld är bland de mest trivsamma sätten att umgås, det vet Jesus. Här Aron som lunchar vid öppen eld i Pullinki.

Lukas evangelium 24: 44-49 Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

Johannes evangelium 21: 1–14 Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.” Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.

Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

Johannes berättar en av min absoluta älsklingsberättelser om Jesus. Igår hörde jag ett radioprogram där någon påstod att några få saker var bra i Bibeln och resten våldsamt hatiskt skräp. Jag tycker förstås tvärtom. Visst finns en massa ogräs i Bibeln men det mesta är klargul raps, guldskimrande vete, svartglänsande vinbär och röda jordgubbar. Här har vi ett riktigt smultronställe när Johannes berättar på sitt ögonvittnesfriska sätt om hur Jesus kommer till de uppgivna fiskarna vid Tiberiassjön/Gennesaret.

Lukas har inte med detta smultronställe, han skriver ju vad andra kommer ihåg och tydligen har han inte intervjuat just Johannes eftersom Johannes ofta liksom korrigerar Lukas: "nej, det var på kvällen inte morgonen"-typ. Här berättar Johannes något som var väldigt viktigt både för honom och andra. Åter är Jesus där vid stranden där de först mötte honom, dit de drog sig tillbaka efter att Jesus dött. De tvivlar nog på uppståndelsen trots allt de hört och den tomma graven.

Så kommer Jesus och han går inte på vattnet, han gör som vid det första mötet, timmermannen ger fiskarna tips om hur de ska utföra sitt jobb och de får massor av fisk efter en natt utan fångst. Jag älskar detta vardagliga mötet. Jesus skrämmer ingen med sin uppståndelse, han gör så vanliga trygga saker. Nu gör han upp en eld på stranden och fixar frukosten åt sina missmodiga vänner. 

I söndagsskolan lärde jag mig älska Anders Frostenssons sång om detta smultronställe "De trodde att Jesus var borta". I mitt ungdomsgäng gjorde vi alla möjliga galna upptåg för att vittna om att Kristus sannerligen är uppstånden; som att dansande och sjungande fira påskotta på torget i Kiruna, knasiga radioprogram om Jesus, gatuteater om Jesus och Metal-musik på svenska som bara handlade om Jesus. Vi sjöng förstås denna sång på påskottan och så hittar jag, som en present från Himlen, påsken 2016 ett klipp på You Tube i samma galna och djupt seriösa anda som mina vänner och jag alltid höll oss till med denna fantastiska påsksång. Känsliga bloggläsare klickar lämpligen inte på play.

Denna musik behöver dock ingen varningstext. JS Bach Påskoratorium Oboe-solo i adagiot, knappt fyra minuter ren skönhet:

Påskens vittnen

Aron, en av drygt 2 miljarder kristna på jorden, gör påskbrev med små origami-figurer i att dela ut i byn för att påminna om vilken glad högtid vi firar.

Lukas evangelium 24:13–35 Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.” – ”Vad har hänt?” frågade han. De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.” Då sade han: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?” Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.
       De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.” Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?”
         De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: ”Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.” Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
            Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!” De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.” Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?” De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt.

Här de färdiga breven med glada påskhälsningar.

Johannes evangelium 20:19–29 På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
       En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Annandagen talar om påskens vittnen och ingen av de vittnen vi möter i dessa två texter är beredda på Jesu uppståndelse. De befinner sig fortfarande i sorgechocken över Jesu avrättning och gömmer sig i skräck för att samma öde ska drabba dem själva. De som förfäktar en kristen konspirationsteori bakom berättelserna om Jesus har så mycket att bevisa. Först och främst : varför skulle en stor grupp människor plötsligt börja kalla sig kristna och hitta på en massa berättelser om en fiktiv gestalt och hans anhängare som inte tror på vad han säger?  Sedan: Hur fann de varandra? Hur spred sig budskapet så fort? Varför framställde de sig själva som puckon, svikare och fegisar? Varför var de beredda att gå i döden för sina påhitt? Och sist men inte minst: Vad hade de att vinna på denna konspiration?

Jag finner ingen anledning att misstro dessa berättelser. De har så dåligt propagandavärde. Först av allt är de första vittnena kvinnor, de ansågs inte vara vittnesgilla i någon kultur där dessa berättelser först berättades. Även idag räknas ju kvinnor som fånar i religiösa frågor, som i så många andra, bara ett exempel: trots att massor av manliga medier tjäna multum på sörjande människor är mönsterbilden av spåmänniskor och medier en medelålders dam med usel klädsmak. 

Sedan är ingen av lärjungarna beredda på att han ska uppstå. De är lika tvivlande som vem som helst skulle vara och när han vandrat hela vägen till Emmaus försvinner han plötsligt när de äter tillsammans och känner igen honom.  Och när han dyker upp igen är det lika plötsligt och oväntat av alla så Tomas och andra lärjungar inte tror på att det verkligen är Jesus.

Jag känner en så stark samhörighet med Tomas och de övriga som ställde sig tvivlande till uppståndelsen. Jag vill alltid ha reda på hur allt fungerar på molekylnivå-minst. Jag beundrar hans mod att våga be om att få se såren från korsfästelsen. De övriga verkar också tveksamma och när de ger Jesus mat är det en fisk, inte ett bröd. En fisk kan ingen riktig människa äta utan att det märks, ett spöke kan säkert tugga i sig den värsta abborre utan att röra en min, men riktiga människor måste peta med benen och äta långsamt, tugga ordentligt, spotta ut ett missat ben. Kort sagt, en stekt fisk avslöjar om man talar till ett hologram eller en riktig person. Jesus var verklig. Jesus var verkligen uppstånden.

Tack, Tomas och ni andra tvivlare som nu gör det lättare för mig att tro på det otroliga genom att ni var tveksamma och tvivlande vittnen till det oerhörda. För som Camilla Lif sa i helgmålsbönen på påskaftonen: Något långt utöver det vanliga måste ha hänt. Annars skulle vi inte vara över 2 miljarder kristna idag.

JS Bach påskoratorium avslutar Annandag påsk: 

Kristus är uppstånden!

När Hr. Bråddjup vaknade firade vi mer stillsamt med frukost på bron för då skingrades molnen och solen började värma.

Lukas evangelium 24:1–12 Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord, och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.

Sedan for vi på gudstjänst och utanför kyrkan fanns detta jättepåskägg.

 Johannes evangelium 20:1–18 Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen.

         Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna?” Hon svarade: ”De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” Jesus sade till henne: ”Maria.” Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Lyssna på dagens Andliga sånger. Jag tokdansade på morgonen tillsammans med solen, trots att den inte syntes bakom molnen förrän efter gryningen. Nu är det så att även om molnen skymmer solen finns den där och även om det kanske inte är så värdigt att tokdansa i köket så är det just vad en sådan här festdag är värd. Hur firade du denna skapelsens största fest?

Glad påsk önskar vi alla!

Påskhälsningar delades ut av Aron och Malte här i "Barda-kläder".

"Korsfäst, död och begraven"

Kristi begravning, ikon som kan beställas från detta kloster.

Lukas evangelium 23:50– 56 Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.
        Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.


Johannes evangelium 19:31–37 Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten – det var en stor sabbat – bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.
         Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.

Josef från Aramitea vet vi väldigt lite om. Liksom Maria Magdalena med vid gravläggningen av Jesus. Liksom Maria har han också råkat ut för en massa helt obelagda legender och dragits in i sagocykeln kring Kung Arthur och Graalen. Josef skulle ha tagit bägaren från Jesu sista måltid och i den insamlat Jesu blod vid korset och det blodet ger evig ungdom  åt den som dricker ur den bägaren. Historien skrevs ner bl.a på 1700-talet och kan läsas här. Denna saga ledde i sin tur till en bok som jag läste som tonåring Holy Blood, Holy Grail en fantasifull redogörelse i pseudovetenskaplig tappning om hur Jesus gifte sig med Maria Magdalena och fick barn med henne som sedan blev en hemlig adelssläkt av Jesusättlingar i hjärtat av Europa.

Ja, den uppmärksamme läsaren har rätt, det är intrigen i Da Vinci-koden jag relaterar OCH boken Holy Blood, Holy Grail. Med rätta blev Dan Brown stämd av författarna för stöld av immateriell egendom. Jag ägnar en del tid på bloggen åt att återupprätta Maria Magdalena och den elaka ryktesspridning hon utsatts för genom historien, sanktionerad av kyrkan sedan påven Gregorius I fastslog att hon var identisk med en hoper andra kvinnor kring Jesus och dessutom ex-prostituerad. Nu vill jag peka på att Josef från Aramitea var en mycket modig man. Han sägs ha varit lärjunge i hemlighet, men allt detta blev officiellt när han begravde Jesus. Han visar alltså vem han är i den stund när många av Jesu lärjungar gömmer sig i befogad skräck för förföljelse. Det är också den stund när hoppet var ute. Jesus var död, Guds Messias hade inte besegrat ondskan och intagit sin tron som världens rättmätiga fredsfurste.

Aldrig någonsin skulle en judisk medlem av Sanhedrin och lärjunge till Jesus syssla med vidskeplig insamling av Jesu blod i en bägare som använts vid en måltid där han själv inte deltog. Josef från Aramitea var av allt att döma en klok man, lärd och förnuftig. Han begraver Jesus så han tror inte ens att Jesus ska uppstå från de döda, som Jesus -om än lite gåtfullt, antytt många gånger. Inget tyder på att Josef hade en dragning till magiskt tänkande. Om han verkligen for till Storbritannien, som då var keltiskt område, år 43 attackerat av Romarriket och 18 år senare en del av detta imperium, gjorde han det som kristen missionär utan magiska reliker i packningen.

Josef från Aramitea sällar sig genom sitt modiga handlande till de många troshjältar som trodde utan tanke på "belöning". Abraham trodde inte på ett liv efter döden, inte heller Mose gjorde det, David gjorde det inte heller, den lidande Job hade inte någon evighet i paradiset att se fram emot i sitt lidande, Esters bok nämner inte ens YHWH ändå vågar hon livet för att det judiska folket ska få fortleva och förvalta ordet. Alla höll de ändå ut i trofasthet. De är sannerligen förebilder i tro.

De första kristna levde med facit i hand när de formulerade en gemensam bekännelse som nu kallas den apostoliska trosbekännelsen, kanske levde ännu Josef från Aramitea ännu när den började formuleras. När namn nämns i evangelierna är det troligen eftersom de som först fick ta del av berättelsen redan kände till personen ifråga. De kristna tryckte starkt på det som såg ut som ett nederlag. Man nöjer sig inte med "död och sedan uppstånden" utan nämner alltihop, hela det som ser ut som ett stort och nesligt nederlag: "korsfäst, död och begraven". Jesus var verkligen död. Lärjungarna var verkligen livrädda. Kvinnorna vid korset, Mariorna och Salome nämns vid namn, och de båda rådsherrarna Nikodemos och Josef från Aramitea var med vid gravläggningen. Resten hade gett upp. Även de som begravde Jesus hade troligen gett upp, de begravde ju honom, men de förblev Jesus trogna.

 

"Ruht Wohl, ihr heiligen Gebeine", ur Johannespassionen.

Fullbordan

Andrea Mantegnas bild av korsfästelsen igen, altartavla målad 1457-1459.

Lukas evangelium 23:39–49 Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”
       Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta slutade han att andas.        Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: ”Han var verkligen en rättfärdig man.” När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.

Johannes evangelium 19:23–30 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.” Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.
       Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ”Jag är törstig.” Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

"Frälsare du som äger läkedomen för alla sår jag fick på stridens dag
kan jag ej komma till dig med min seger, så kan jag komma med mitt nederlag.

Kan jag ej rusa med den heta glädje som föds av tro rakt mot din öppna famn
så kan jag likt den blinde i sitt mörker dock ropa i förtvivlan högt ditt namn.

Kan jag ej barnsligt ta emot din värme, törs jag ej lyfta blicken upp mot dig
så kan jag sjunka ner i bot och ånger och bedja. "Frälsare , ta hand om mig!" Sv.Ps 232

 Bach Johannespassion den första delen.

Skärtorsdagsmässa

Traditionell sedertallrik.

Lukas evangelium 22: 14–23 När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.” Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: ”Ta detta och dela det mellan er. Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.” 19Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!” Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.

Johannes evangelium 13:1–11 Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.

De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” Men Jesus sade till honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.” Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.

 Så många detaljer finns nedtecknade om Jesu sista måltid med sina lärjungar. Hur Jesus bröt brödet, vad han sa, vad han bad och att han tvättade lärjungarnas fötter. Jesus äter ofta med sina vänner men just denna måltid har alla närvarande starka minnen från lie olika minnen, men tydligt är att kvällen var minnesvärd. Stora delar av evangelierna upptas av skildringen av denna måltid. 

De ska fira påsk och det är Sedermåltiden som ska påminna judarna om deras uttåg ur slaveriets Egypten som äts denna kväll trots att den ska ätas först på fredagkvällen. Påsken har med befrielse att göra och de första kristna, som i allmänhet var judar, såg Jesu död och uppståndelse som ett nytt Exodus ur ett slaveri värre än det i Egypten. Klart man minns mycket från en sådan kväll. Befrielsefesten i förväg, den sista kvällen när allt "var som vanligt" och sedan när de förstod hur stor befrielsen var: från synden, Satan och döden. Och hur många den gällde: alla. 

Det kan vara värt en mässa tycker jag. Firas i kväll i en kyrka nära dig.

"Ek riziz Agathis" av Kassia sjungs här av Vocame som aktualiserat nunnans musik för en större publik även om ortodoxa kyrkan sjungit Kassia-hymner sedan hon levde ca 810 till någon gång mellan 843-867.

Trofasthet

Lukasevangeliet 21: 1–4 Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, och då sade han: ”Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.”

Johannesevangeliet 12:1–8 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?” Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: ”Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.”

Lukas är den ende evangelisten som inte nämner att Jesus smörjs med dyr balsam strax före hans död,  händelser som firas varje år på tisdag kväll(när kyrkligt onsdagsdygn börjat) i Stilla veckan. I Johannes evangelium berättas om när Maria smörjer Jesus och i Markus och Matteus talas om den okända kvinnan som smörjer Jesus medan han är på kalas hos en farisé som blivit helad från spetälska (troligen lepra) av Jesus.

Lukas och Markus berättar om den fattiga kvinnans skärv och det är lite typiskt för Lukas att plocka upp just den berättelsen. Hela Bibeln har ett tydligt underifrån-perspektiv men ingen är så konsekvent i att berätta från de utstöttas position som Lukas, hedningen som brinner av lust att berätta om Jesus som allas frälsare, inte bara en liten utvald elits frälsare.

Ytligt sett verkar dessa två berättelser inte ha mycket gemensamt mer än Jesus. Kronologiskt hänger dock dessa två berättelser nära ihop. I samband med Jesu intåg i Jerusalem berättas om dessa två olika möten med olika kvinnor: Maria i Betania, Martas och Lasaros syster som smörjer Jesus till kung innan han sitter upp på den oinridna åsnehingsten och den anonyma fattiga änkan som de möter i templet strax efter intåget. För mig är det tydligt att båda kvinnorna hör ihop med Jesus som kung. Maria som smörjer Jesus* erkänner ju tydligt att det är Jesus som är Messias=den smorde.

Intressant är att när vi ser David bli smord till kung är det en manlig profet, Samuel, som smörjer David. Men Jesus blir smord av två kvinnor vid två tillfällen, aldrig nämns att en man göra det. Den store profeten Johannes Döparen döper bara Jesus, han smörjer honom inte till kung. Återigen visar Jesus hur Guds rike är upp - och nedvända världen, där är inget som den jordiska religionen påbjuder. "Orena" som vi kvinnor ansågs vara rent generellt och bara delvis människor spelar för Jesus ingen som helst roll. Eller kanske gör det just det, "de första ska ju bli de sista och de sista först." Jesus vill kanske bara bli smord av kvinnor, Maria från Betania ska ta Samuels roll, det kanske var det Gud bestämt. För att vi ska veta.

Jesus är kung i ett rike där status mäts på helt andra sätt än i världen och där passar dessa kvinnor in, Maria och änkan, båda två verkar ha förutsättningar för att i Guds rike ha stora ansvarsområden. 

I plastannonser ser vi klyschorna: "flexibel, gillar utmaningar, förändrings- och samarbetsvillig med hög stresströskel, samt proaktiv." I Guds rike söks bara stillsam trofasthet, civilkurage och att du är beredd att göra det lilla du kan med en blick för det verkligt viktiga. Då är de ansvarsfullaste posterna öppna för dig. Som för kvinnan med småslantarna, som för Maria med sin dyra nardusbalsamflaska. 

 Troparion av Kassia, hymnen om Marias smörjande av Jesus till Messias, starkt textligt utbroderad av nunnan som räknas som världens första kända kvinnliga kompositör.


* Precis som en anonym kvinna en gång gjorde i Simon den spetälskes hus, men då lade hon dessutom till sina tårar till oljan.