Gemenskap

 Han som skaffar mig rätt är nära.
Vem söker sak med mig?
Låt oss mötas inför rätta.
Vem vågar vara min motpart?
Må han stiga fram. Jesaja 50: 8

Den här dagen i Stilla veckan sjunger man Kassias hymn i grekisk ortodoxa kyrkor. Nunnan Kassia som levde på 800-talet skrev mycket musik och vackra böner men just idag är hymnen om hon som smorde Jesus inför hans begravning sjungen varje år och därför är det en sång alla grekisk-ortodoxa känner igen.

Just denna onsdag minns kyrkan över hela världen hur Jesus smordes inför sin begravning av en namnlös kvinna och av Maria i Betania. I podden om Bibelns kvinnor dissade man Lukas evangelium som tar upp den första smörjelsen av Jesus, då när han började sin predikogärning. Då berättar Lukas om hur en hamartolos(syndare/hedning) crashar in hos en farisé i Kafarnaum och smörjer Jesus fötter med kungligt dyr balsam. I podden menade de att Lukas alltid vrider till kvinnorna i en patriarkal position. Jag håller inte med, som ni vet, Lukas evangelium är det evangelium som allra tydligast följer Bibelns tradition av att sätta barn, kvinnor, fattiga och främlingar i centrum. När Matteus berättar från bergspredikan berättar Lukas om ett tillfälle när Jesus predikar på en slätt. Lukas är den enda som berättar om den kortväxte Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus. Det är också Lukas som berättar om, och namnger, kvinnorna som följde Jesus och försörjde hela gruppen lärjungar med sina tillgångar.

Men Lukas berättar inte om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Det verkar ologiskt. Det verkar som om Johannes tycker detsamma och tar upp detta tillfälle. Johannes evangelium är ju mer medvetet komponerat kring vissa tecken. De övriga evangelierna berättar ju redan om Jesus liv och verksamhet. Johannes tar upp det de andra inte tog upp. Han tar inte upp instiftandet av nattvarden däremot berättar han om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter under den sista måltiden. Johannes berättar också om hur Maria av Betania smörjer Jesu fötter inför begravningen. Maria som gärna satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans undervisning gör det som en okänd hamartolos gör för att inviga Jesus till tjänst i början av Lukas evangelium. Båda gör det som Jesus gör : böjer sig ner  och betjänar. De utför visserligen en prästprofettjänst men likheten med vad Jesus, alltså Gud själv, gör är också slående.

Kvinnor, barn, slavar, fattiga och främlingar är i Bibelns ständiga fokus. De mäktiga, rika och innegänget är aldrig intressanta i Bibelns värld. En kvinna som beskrivs som en hamartolos får däremot allt ljus på sig, en kortväxt avskydd samarbetsman som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus får ett eget kapitel, en kvinna som bor ihop med storasyster och lillebror i en liten by utanför staden träder också fram, i berättelsen om Jesus. Jesus själv bodde i den lilla fattiga byn Nasaret i en hantverkarfamilj som låg snäppet under de självägande bönderna i status. Jesus gör också själv kvinnliga och slavsysslor. En sak som man sällan tänker på är hur Jesus rör vid sjuka och döda. Han går till och med in i Lasaros grav. Detta var inget för män med status. Det var kvinnors uppgift att röra vid döda och ordna med begravningar eftersom människor blev rituellt orena av detta.

Den grupp människor som snabbast tog till sig evangeliet är alltså ständigt i dess centrum. Jesus säger också vid fottvätten till Petrus att om han inte får tvätta hans fötter kan han inte ha gemenskap med Jesus. På detta sätt förstår vi också att den hamartolos som smörjer Jesus i Kafarnaum och Maria i Betania HAR gemenskap med Jesus. Kassianis hymn har tyvärr fastnat i att denna hamartolos var prostituerad. Inget säger att det var så. Men ganska snart slutade ju de hednakristna att se sig som om någon enda av dem kunde räknas som en hamartolos. Tyvärr kom då också antisemitismen in i kyrkan. Så har även Kassia skrivit en hymn Petron ka Paolon, som är antisemitisk. Detta att vi glömmer bort att vi är syndare och dessutom hedningar, frälsta av NÅD, gör kyrkan farlig och drar oss ner i verkligt allvarlig synd.

Vi måste alltså alltid minnas att varje kristen hedning är en hamartolos som gör en prästprofettjänst och dessutom detsamma som Jesus. Vi har alltså gemenskap med Jesus och varandra i Guds jämlika rike och ingen är mer värd än någon annan i detta rike: i gemenskapen råder en jämlikhet som är så radikal att Gud själv blir ett nyfött barn och en lidande tjänare. Han som skaffar oss rätt är nära.

 

Stilla veckan den heliga tisdagen och dymmelonsdag

Under Stilla veckan (tisdagens kväll egentligen men något hände med tekniken så detta inlägg publicerades inte och raderades delvis) sjungs nunnan Kassias mest berömda hymn i alla grekisk ortodoxa passionsgudstjänster. Kassia är en av medeltidens mest berömda kompositörer och en av de äldsta kompositörer vars verk går att tolka och framföra idag.

Men hon skrev också annat än musik. Hennes aforismer är berömda och denna är en favorit som i engelsk översättning blir : "I hate the rich man moaning as if he were poor.""Jag hatar den rike mannen som klagar som vore han fattig." Hennes hymn på Askonsdag är också en hymn om när dyrbar nardusbalsam används för att smörja Jesu fötter och Judas klagar på att pengarna kunde i stället ha gått till de fattiga.

Hon var själv långt ifrån fattig. Hon hade till och med avvisat ett erbjudande om att gifta sig med Östroms kejsare men avböjt. En fattig hade aldrig avböjt och en fattig hade så klart aldrig blivit tillfrågad. Hon förblev kejsarens vän livet ut. Lite som Ester-Blenda Nordström som aldrig gifte sig men ändå hade vänner som höll ut till livets slut för någondera av dem. Men fattig var hon inte , den vänfasta Kassia.

Hon skrev alltså "Gnomiska verser" korta aforismer i stil med Bibelns ordspråksbok eller Predikaren som den ovan citerade. Men nu i Stilla veckan tycker jag hennes anvisning till dem som hade hand om sjukstugan, kyrkan , oftast genom klostren, var ju den första institution som gav sjukvård till alla , inte bara till dem som hade råd med en husläkare. I engelsk översättning*:

To the keeper of the infirmary. 

Oh blessed task, to bear the sick man's load!

That work is thine, my child. Then labour well, in diligence and zeal to run thy course.

When daylight dawns, stand thou by every couch, to minister to each with fitting words, and then bring the timely gift of food, to each what suits him best, as reason bids; each one belongs to thee. 

Neglect him not, thus shall thy service reap a rich reward. Light inapproachable, the joy of Heaven.

Kassias hymn:

* Min egen översättning till svenska: Till den som har hand om sjukstugan:
Åh välsignade uppgift att få bära den sjukas börda!
Det verket är ditt, mitt barn.
Därför arbeta väl, med skicklighet och iver för att värdigt löpa ditt lopp.
När dagning gryr, stå vid varje bädd, för att betjäna med passande ord och dela sedan ut den dagliga maten, till var och en det som passar hen bäst, som förnuftet bjuder; var och en hör till dig.
Försumma ingen, så skall din tjänst ge rik belöning.
Det ouppnåeliga ljuset /ljuset ingen kan närma sig, himmelrikets glädje.

29 februari

Bartholomaios I*** vackra emblem.

Vem har inte någon gång fascinerats av dem som fötts denna dag? Som barn tyckte jag synd om dem, tänk de var bara ett år när jag var fyra. Nu när jag uppnått stabil medelålder hör jag jämnåriga tycka att det vore kul att vara född 29 februari  för att framstå som betydligt yngre än sina jämnåriga. En av dessa olyckliga/lyckliga med födelsedag vart fjärde år är en av världens mest inflytelserika människor: Bartolomaios, patriark av Konstantinopel. Född 1940 borde han i år fira 80-årsdag men han är alltså född den 29 februari och fyller alltså blygsamma 20 år. Han måste väl vara världens yngsta kyrkoledare.

Trots denna ungdom har han alltså levt igenom en av Europas mest föränderliga tidsperioder. Hans släkt tillhör de greker som levde runtom i det östra Medelhavsområdet fram till 1922 då Grekland förlorade Turkisk Grekiska kriget 1919-1922. 1914 började Turkiet folkmordet , Seyfos,på kristna minoriteter i det Osmanska riket som också drabbade Assyrier och Armenier. Greker som bott i området sedan antiken mördades eller flydde för sina liv. Grekland gick 1919 i krig mot Turkiet för att erövra grekiska områden och skydda befolkningen men  Grekland förlorade och då blev även Bartholomaios födesleö Imbros turkisk.*Numera bor endast 250 greker kvar på ön vilken bebos av 8875 invånare totalt

Mellanöstern som såg kristendomen födas för att bli världens största och mest spridda religion har under Bartholomais 80-åriga liv sett de kristna nästintill utrotas från sin födelseplats. Denna utrotning av kristna i området har pågått väldigt länge. Under lång tid försökte det osmanska muslimska riket inta Östroms kristna rike. De lyckades inta Konstantinopel 1453. Det var snart 1600 år sedan. Kejsaren fick fly men patriarken av Konstantinopel fanns kvar. Konstantinopel blev 1926 Istanbul, efter folkmordet på de kristna ville man också utplåna kulturminnet av de kristna.

När Mehmet II intog Konstantinopel 1453 gjorde han om den stora kyrkan Hagia Sofia till moské men tillät däremot ingen att rasera denna byggnad och han fördrev inga mängder av kristna från sitt rike. Det normala var ju sedan urminnes tider multikulturella riken. Mehmet II och följande muslimska härskare utsåg Konstantinopels patriark när det blev aktuellt. Turkiet tolererade således sin kristna minoritet fram till Ungturkarnas folkmord 1914-1918. Nationalismens ondskefulla århundrade hade inletts. 

Nu fanns plats bara för ett folk inom varje nations gränser och de folk som inte hörde till den sk. nationen skulle utplånas. Hitler tog intryck av Turkiets folkmord när han inledde Förintelsen. Liksom Hitler var Ungturkarna inte speciellt religiösa, de var sekulära nationalister inte islamister. Men deras folkmord blev ju per automatik förföljelse av de kristna liksom de icke-religiösa nazisterna ändå gav sig på en religion när de i nationalistisk nit försökte utrota alla judar i Europa.

För den som dör spelar det nog mindre roll vilket motivet till mordet är: nationalism eller religiös fanatism, men idag är hotet mot de kristna främst islamistiskt. När Mehmet II kontrollerade kyrkan med Dhimmi-skatter och genom att lägga sig i valet av patriark gör dagens islamister allt för att döda, fördriva och förslava de små kristna minoritetsgrupper som lever kvar i Mellanöstern. Kyrkan har alltså under 1900-talet återgått till den utsatta minoritetsposition där den en gång började.

 Ändå  finns fortfarande en patriark av Konstantinopel, som nu utses av de kristna** och ingen muslimsk härskare. Och han är alive and kickin'. Grattis på 20-årsdagen patriark Bartholomaios, ja må du leva uti hundrade år!

En hymn av Kassia passar väl bra till att fira Barholomaios I 20:e födelsedag med. VocaMe sjunger den äldsta kända kvinnliga kompositörens verk. Kassia var nunna i Konstantinopel på 800-talet.





* För att tillåtas bli patriark i Kontantinopel av den turkiska regeringen, måste han vara född på turkiskt territorium. Så detta är ingen oviktig randanmärkning.
**Turkiet tillåter en synod att välja sin patriark utifrån den begränsade grupp kvarvarande greker som bor i Turkiet.
*** För att presentera Bartholomaios I citerar jag för enkelhetesn skull Wikipedia:
Bartholomew's tenure has been characterized by intra-Orthodox cooperation, intra-Christian and inter-religious dialogue, and formal visits to Roman Catholic, Old Catholic, Orthodox and Muslim leaders seldom previously visited by an Ecumenical Patriarch. He has exchanged numerous invitations with church and state dignitaries. His efforts to promote religious freedom and human rights, his initiatives to advance religious tolerance among the world's religions, as well as his efforts to promote ecology and the protection of the environment, have been widely noted, and these endeavors have earned him the title "The Green Patriarch".^[20][21] Among his many international positions, he currently sits on the Board of World Religious Leaders for the Elijah Interfaith Institute.^[22]

Förklaringsmodell

Återigen ett norrsken som inte vill vara med på bild, men jag hoppas den gröna färgen syns. Kraftiga norrsken under första påskveckan är inte vanliga, men denna tidiga påsk har bjudit på detta skådespel.  Norrskenet klätt i flera av påskens alla färger är en upplevelse.

Lukas evangelium 24:44-49 Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

Johannes evangelium 21:15-19 När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”

Jesus ber inte om något svårt som exempelvis att stå i spindelposition i femton djupa andetag. Han anpassar sig till Petrus nivå: "Petrus, är du min vän?"  "Herre du vet allt. Jag är din vän."

 Så lite text används av evangelisterna för tiden efter Jesu uppståndelse. Speciellt om man jämför med hur detaljerat alla fyra berättar om Jesu sista timmar i livet då han inte alls förkunnar blir det tydligt att Jesus inte är en vanlig religiös lärare utan något annat.  Evangelierna berättar att han undervisar dem om varför han måste dö och uppstå och vad det betyder för dem. Men de tar inte upp speciellt mycket av vad han sa. Paulus ägnar en stor del av sina brev till den saken, Jakob, Jesu bror, skriver om det, Johannes tar upp det i sina brev som kom innan evangeliet och jag antar att de praktiska evangelisterna samlade ihop sina evangelier i ljuset av detta som de kristna redan visste så mycket om. Vi tycker de lämnar en lucka: , men de uppfattade att luckan var Jesu liv och verksamhet när de gamla började falla ifrån och nya generationer kristna komma till som aldrig träffat Jesus. Evangelierna handlar alltså om det som Paulus inte visste så mycket om. Speciellt Lukas skriver ju utifrån att han rest med Paulus och skrivit om dessa resor i Apostlagärningarna.

Att följa efter är inte svårt, fråga vilken häst som helst.

Lukas använder Thukydides metod som historiker; egna iakttagelser, men mest vad andra berättar om händelserna samlas till en lång berättelse. Här i slutet av evangeliet, kommer dock en kort sammanfattning av vad Jesus sa under sina 40 dagar på Jorden efter uppståndelsen men i Johannes fall får vi en slags arbetsbeskrivning för en församlingsherde, episkopos, på grekiska. Därifrån har Västkyrkan gett Petrus ett företräde framför de övriga apostlarna och lagt till att Petrus var församlingsföreståndare i dåtidens mest betydande euro-asiatiska stad, Rom. Även när Rom förföll förblev Roms biskop någon slags papa di tutti papi-i väst. Östkyrkan har sett Paulus och Petrus och övriga apostlar som jämlika.

Många predikningar i den lutherska traditionen har inte alls fokuserat på församlingsledar-instruktionen utan på att Jesus och Petrus använder två olika ord här. När Jesus frågar "älskar du mig?"(agapás me) svarar Petrus: "Herre, jag har dig kär"(Kyrie, filó se). Jesus frågar med det starkaste ordet för kärlek, det som fortfarande heter så på grekiska, Petrus svarar med ett ord som används för vänskap, lite försiktigare än s'agapó. Jesus anpassar sig till detta och tredje gången han frågar är det just "fileis me" han frågar som om han anpassat sig till hur mycket Petrus orkar bekänna efter sin förnekelse på Skärtorsdagsnatten. Jo, det är ett givet predikoämne. Jesus bryter sig inte in, tränger sig inte på. Petrus de stora ordens och bekännelsernas människa har lärt sig sin begränsning och Jesus låter honom vara där. Förbli hos honom i det läget han har förstått att han befinner sig. Det finns inget agapó se i honom, men det finns ett ärligt och djupt menat filó se.

Mer än så här får vi inte höra av Jesus undervisning efter uppståndelsen hos Lukas och Johannes. Jag är lite nyfiken, vad sa Jesus när Lukas berättar :"Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. "?  I pastoralbreven kommer den första kristna kyrkans undervisning om vad det var han sa, antar jag, så jag kommer inte bara att läsa Lukas och Johannes denna påsktid. Fler färger än Lukas vadmalsgrå och Johannes himmelsblå måste till när den första kyrkan målar upp vad uppståndelsen betyder.

Den byzantinska nunnan Kassia skrev denna hymn till Petrus och Paulus, tyvärr väldigt antisemitisk text, men man behöver ju inte förstå eftersom den är på grekiska.

Skärtorsdagsmässa

Traditionell sedertallrik.

Lukas evangelium 22: 14–23 När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.” Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: ”Ta detta och dela det mellan er. Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.” 19Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!” Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.

Johannes evangelium 13:1–11 Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.

De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” Men Jesus sade till honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.” Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.

 Så många detaljer finns nedtecknade om Jesu sista måltid med sina lärjungar. Hur Jesus bröt brödet, vad han sa, vad han bad och att han tvättade lärjungarnas fötter. Jesus äter ofta med sina vänner men just denna måltid har alla närvarande starka minnen från lie olika minnen, men tydligt är att kvällen var minnesvärd. Stora delar av evangelierna upptas av skildringen av denna måltid. 

De ska fira påsk och det är Sedermåltiden som ska påminna judarna om deras uttåg ur slaveriets Egypten som äts denna kväll trots att den ska ätas först på fredagkvällen. Påsken har med befrielse att göra och de första kristna, som i allmänhet var judar, såg Jesu död och uppståndelse som ett nytt Exodus ur ett slaveri värre än det i Egypten. Klart man minns mycket från en sådan kväll. Befrielsefesten i förväg, den sista kvällen när allt "var som vanligt" och sedan när de förstod hur stor befrielsen var: från synden, Satan och döden. Och hur många den gällde: alla. 

Det kan vara värt en mässa tycker jag. Firas i kväll i en kyrka nära dig.

"Ek riziz Agathis" av Kassia sjungs här av Vocame som aktualiserat nunnans musik för en större publik även om ortodoxa kyrkan sjungit Kassia-hymner sedan hon levde ca 810 till någon gång mellan 843-867.

Trofasthet

Lukasevangeliet 21: 1–4 Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, och då sade han: ”Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.”

Johannesevangeliet 12:1–8 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?” Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: ”Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.”

Lukas är den ende evangelisten som inte nämner att Jesus smörjs med dyr balsam strax före hans död,  händelser som firas varje år på tisdag kväll(när kyrkligt onsdagsdygn börjat) i Stilla veckan. I Johannes evangelium berättas om när Maria smörjer Jesus och i Markus och Matteus talas om den okända kvinnan som smörjer Jesus medan han är på kalas hos en farisé som blivit helad från spetälska (troligen lepra) av Jesus.

Lukas och Markus berättar om den fattiga kvinnans skärv och det är lite typiskt för Lukas att plocka upp just den berättelsen. Hela Bibeln har ett tydligt underifrån-perspektiv men ingen är så konsekvent i att berätta från de utstöttas position som Lukas, hedningen som brinner av lust att berätta om Jesus som allas frälsare, inte bara en liten utvald elits frälsare.

Ytligt sett verkar dessa två berättelser inte ha mycket gemensamt mer än Jesus. Kronologiskt hänger dock dessa två berättelser nära ihop. I samband med Jesu intåg i Jerusalem berättas om dessa två olika möten med olika kvinnor: Maria i Betania, Martas och Lasaros syster som smörjer Jesus till kung innan han sitter upp på den oinridna åsnehingsten och den anonyma fattiga änkan som de möter i templet strax efter intåget. För mig är det tydligt att båda kvinnorna hör ihop med Jesus som kung. Maria som smörjer Jesus* erkänner ju tydligt att det är Jesus som är Messias=den smorde.

Intressant är att när vi ser David bli smord till kung är det en manlig profet, Samuel, som smörjer David. Men Jesus blir smord av två kvinnor vid två tillfällen, aldrig nämns att en man göra det. Den store profeten Johannes Döparen döper bara Jesus, han smörjer honom inte till kung. Återigen visar Jesus hur Guds rike är upp - och nedvända världen, där är inget som den jordiska religionen påbjuder. "Orena" som vi kvinnor ansågs vara rent generellt och bara delvis människor spelar för Jesus ingen som helst roll. Eller kanske gör det just det, "de första ska ju bli de sista och de sista först." Jesus vill kanske bara bli smord av kvinnor, Maria från Betania ska ta Samuels roll, det kanske var det Gud bestämt. För att vi ska veta.

Jesus är kung i ett rike där status mäts på helt andra sätt än i världen och där passar dessa kvinnor in, Maria och änkan, båda två verkar ha förutsättningar för att i Guds rike ha stora ansvarsområden. 

I plastannonser ser vi klyschorna: "flexibel, gillar utmaningar, förändrings- och samarbetsvillig med hög stresströskel, samt proaktiv." I Guds rike söks bara stillsam trofasthet, civilkurage och att du är beredd att göra det lilla du kan med en blick för det verkligt viktiga. Då är de ansvarsfullaste posterna öppna för dig. Som för kvinnan med småslantarna, som för Maria med sin dyra nardusbalsamflaska. 

 Troparion av Kassia, hymnen om Marias smörjande av Jesus till Messias, starkt textligt utbroderad av nunnan som räknas som världens första kända kvinnliga kompositör.


* Precis som en anonym kvinna en gång gjorde i Simon den spetälskes hus, men då lade hon dessutom till sina tårar till oljan.