Tjugondag Knut dansas julen ut

 Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn , du är min. Jesaja 43:1b

Söndagen efter trettondagen handlar om Jesu dop och detta är den gammaltestamentliga läsningen för dagen i alla tre årgångarna. Min andra nattvardsgpng ägde rum i Gällivare kyrka och när jag tog emot bröd och vin hörde jag en röst som tydligt och klart sa: " Jag har kallat dig vid namn, du är min." Då visste jag inete att det var ett bibelcitat, men jag könde igen Herdens röst direkt. Ingen annan hörde rösten mitt i den stora gemenskapen under högmässan en Allhelgonahelg med ungdomsläger i Gällivare /Malmberget.  

När jag långt senare läste dessa ord i Jesaja blev jag förstås glad att det var ett profetord som för första gången uttalades för mer än 2700 år sedan. Jag minns förstås höndelsen utan minsta svårighet men att ha orden på pränt, bara att slå upp är en glädje. 

Traditioner som julfirandet som idag avslutas i svensk tradition. Ibland räknas Kyndelsmässodagen som det definitiva avslutet på allt julfirande, men vi brukar ju säga att julen dansas ut på Knutgillen och julgransplundringar. Traditioner fungerar som det där med att jag kan slå upp orden ur Jesaja för att påminnas den stunden vid nattvardsbordet när jag fick veta att Jesus kallat mig vid namn, jag är hans.

Jag vet att det kanske kan liknas vid Simon Petrus lite barnsliga önskan att bygga hyddor på förklaringsberget. Men hela kyrkan håller ju traditionen vid liv för att alla ska få höra om Jesus och få varje ord skrivet i sitt hjärta. Bibeln är ju på sätt och vis en hydda på förklaringsberget och utan den hade ju bara de som var med där och då fått höra om Jesus. Då hade ordet aldrig nått oss i den mörka Norden och vi hade haft en lång, kall, trist och tröstlös vinter iställer för en lång rad med fester som avslutas idag med en julgransplundringsfest. Eller som i Shetland med processioner och brännandet av ett vikingaskepp under Up Helly Aa-firandet. 

Jag får härma Dag Hammarskjöld och kalla dessa fester och Bibelns alla samlade traditioner för vägmärken. Och vi behöver vägmärken för att inte gå vilse. Jag behövde tilltalet vid nattvardsbordet för att veta att det var dags att ta ut kompassriktningen för att gå i Jesu fotspår dit han leder. Festen är något mer än ett vägmärke, den är en viloplats där vi kan glädja oss över all det vackra Gud vill ge oss.

N bjuder jag upp till dans med vår egen julgransplundringsskiva, Jingle Bells med Frank Sinatra. Att skutta runt granen till denna klämmiga swingversion av den gamla Bjällerklang är vad vi kallar ett riktigt Knutsgille.

10 januari- Nikanor diakonen i skábmá/kaamostidens polarkyla

Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ef. 2:17

 Just nu fryser jag nästan dygnet runt i min lilla 1800-talsstuga. I arla morgonväkten börjar jag elda i kaminen och när dagen slutar lägger jag in en stadig brasa igen som alltid slocknat när jag vaknar vid ca 3:45 och under kroppens ivriga protester tar mig upp ur sängvärmen för att raka ur askan ur spisen och sedan tända nästa brasa. Och jag som vanligtvis är en rent irriterande morgonglad person morrar istället från morgon till kväll. På jobbet är det också kallt och torgvantarna är rent nödvändiga där och frysandet tar så mycket energi. 

Mot elever och kollegor klarar jag att vara artig, om än tankspridd och glömsk pga frostskadad hjärna,  men hemma ryter jag åt mig själv och djuren som en jättebamsing till björn. Tålamodet är lika med noll och allt som går fel i kylan orsakar explosioner i min, alltså i övrigt djupfrysta hjärna. Hundarna känns jobbiga och hästarna som står inne i kylan (de väljer ju själva) kräver bara mer mockning och service. I min inbillning är jag en saktmodig och lugn person men när jag fryser är jag stressad, stridslysten och gravt djur- och folkilsken. 

Så i går eftermiddag byltade jag på mig på ett nytt sätt när jag fixade med djuren efter jobbet. Och jag blev för första gången på veckor ...varm. Och plötsligt blev allt ljust och glättigt. Jag blev snäll och tålmodig. Lugnet spred sig i kroppen och naturligtvis gick allt lättare med de frusna vattendunkarna, det sinande vedförrådet, mina rara hästar och gulliga hundar. Och till sist den kalla resan till övriga familjens tillflykt under vår tid som evakuerade från det vattenskadade storhuset blev som en liten nöjestripp, trots att den är nödvändig för att hämta vatten och laga mat. 

Till och med blev jag så kreativ att jag stannade och försökte fota den stora älg som numer vistas vid vägen mellan mina två boplatser. I stället för galet stresspåslag när jag såg den stora trafikfaran, blev jag lugn av att betrakta dess lugna mumsande på småtallarna vid vägen fast det var för mörkt för foton eller filmer. I stället fotade jag biltermometern, - 29 grader, godmodigt skrockande över att det inte var -30 där älgen betade. Hur kan man vara så enkel? Maslows behovstrappas första steg trumfar alltså decennier av kristet liv och lärjungaskap. 

Dagens namnsdagsbarn fram till 1901, Nikanor, var en av diakonerna som utnämndes när det uppstod gnissel mellan arameisktalande kristna judar och grekisktalande dito och de grekisktalandes änkor kände sig förfördelade vid matutdelningen, dvs  av resurserna som då delades lika av alla Jesus-följare. Här var det hunger som gjorde att människor som till och med mött Jesus både före och efter uppståndelsen, började bråka. Och bråket löstes med att 7  diakoner med grekiska namn utsågs till de första diakonerna med ansvar för matutdelningen  till både arameisk- och grekisktalande änkor, kan vi läsa i Apostlagärningarnas kapitel 6.

En liten tröst är det att se att även för de första , modiga och trosstarka kristna spelade grundbehoven roll för humöret. Fred stiftades genom mat precis som jag blev mitt mer vanliga fridsamt djurälskande jag med varma kläder. Många kristna tycker att Jesus kom med en slags andlig känsla av frid, de flesta av oss bor i den del av världen som i stort sett har glömt hur det är både att frysa och att hungra, därför kan vi förstås unna oss lyxen att behandla den fred Jesus kom med som en abstrakt känsla snarare än en konkret förbättring av de materiella villkoren för alla i församlingen. 

Ändå är det ju övertydligt att de samhällen som är fredligast är de välfärdsstater där grundbehoven är hyfsat tillfredsställda för alla.  Den fred Jesus kom med var inte en lättköpt känsla utan påtagligt fysisk mat, ljus och värme, som kostade på. För just Nikanor berättar legenden att hans diakonitjänst kostade honom livet. Diakonen Stefanos och han  sägs ha blivit martyrer samtidigt, men Stefanos stenades i Jerusalem medan Nikanor befann sig på Cypern dit han farit för att sprida evangelium om fred  för dem som var långt borta och fred för dem som var nära.  

8 januari Erland

Kungar från Tarshish och fjärran kuster skall komma med gåvor,                                                                kungar från Saba och Seba skall bära fram sin tribut.                                                                     Ps. 72:10-11

Dagens namn är Erland som är ett västgermanskt namn som betyder främling, utländsk, främmande. Vi som var främmande bär nu fram våra gåvor till Jesus under denna välsignade jultid. De flesta av oss har inte guld, rökelse och myrra eller andra dyrbarheter. Vi kan ju trösta oss med att Gud inte vill ha offergåvor utan vår kärlek och att vi gör gott och tar oss an den fattiga, faderlösa och främlingen. 

Good King Wencelas  passar av flera skäl idag. Ett av dessa är förstås vädret som är verkligt vintrigt i hela landet. Här ner mot minus 28 grader och kallare under natten. Det andra är budskapet. 

7 januari- nu är det jul igen!

 ...stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. Matt. 2:11-12

Trettonhelgens mat är hos oss arabiskt ris som smakar orienten på alla sätt och vis. Curry, banan och russin sörjer för den saken. Vi vill ha en extra stark orientprägel när vi minns Orientens visa män med sina dyrbara gåvor till den nyfödde Jesus. Men det beror också på att nu firas julen i Orienten. I Egypten är 7 januari allmän helgdag på grund av att det är den juldag den koptiska kyrkan firar eftersom de ännu följer den julianska kalendern för kyrkoårets fester.  

Idag kan vi därför sjunga med Fairouz och hennes tolkning av Bizets sång om de vise männen.

Trettondagen - allas lika värde

 Honom skall alla kungar hylla, alla folk ska tjäna honom. Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.

Han förbarmar sig över de svaga och fattiga, räddar de fattigas liv.

Han befriar dem från våld och förtryck, deras liv är dyrbart i hans ögon.                                                                      Ps. 72:11-14

Jesus kommer med Guds rike, Himmelriket där den fattige är dyrbar. Nuförtiden kommer folk från nyfascistiskt håll och säger att alla människor har olika värde och att vi översatt fel när vi talar om männsikovärde, det ska vara värdighet. Detta visar två saker: 1: de har i grunden rätt; I Guds ögon är den fattige värdefull. Vi ser aldrig att Bibeln säger att kungar och rika människor är värdefulla. De svaga är dyrbara, de starka... vad vet jag? Bibeln säger inget om dem som i väldends ögon är värdefulla och "värdiga".

Jag vet att detta inte är vad dessa högerspöken menar med att inte alla har lika värde. Tvärtom menar de motsatsen. De tar upp exempel som visar att exempelvis en börsmäklare är mer värd än en städpersonal och beviset är: PENGAR, En mycket svag bevisföring eftersom ingen skulle sakna börsmäklare om de så for till sitt skatteparadis , stannade där för gott och aldrig lyfte ett finger mer i livet. Många gör just det. Vem saknar dem? Vad fungerar inte i deras bortavaro? Jag kan inte komma på ett enda exempel. Ändå tjänar de mycket mer än den städpersonal som börjar saknas av alla berörda efter två dagar. 

Och var finns deras värdighet? De blir rika på att producera exakt noll av värde för omgivningen. De bara flyttar pengar åt rika. Skillnaden på en börsmäklare och en "hustler"* är marginell. Stort värde i plånboken, kan jag upplysa er "värdighetsivrare" är i detta fall detsamma som exakt noll mänsklig värdighet. Ändå ser jag i Bibeln att Jesus faktiskt ser på tullindrivare med kärlekens ögon. En av dem fick skriva ett av evangelierna, också den text som alltid är evangelietext just idag Matteus 2:1-12. En annan fick var värd för en fest som Jesu bjuder in sig till. Deras yrke var inget värdigt yrke men de har i Guds ögon ett oändligt värde. Så stort att de fick speciell uppmärksamhet av Jesus själv.

2. Om man kan svenska tillräckligt bra för att uppfatta dess valörer inser man snabbt att värdighet inte är rätt översättning av human dignity i de sammanhang  som högerspökena menar.  Jag kan lugnt säga ; "Jag skiter i min värdighet, huvudsaken är att jag inte fryser." eller " När man föder barn är det bara att kasta all värdighet över bord där man ligger och svettas och skriker med bar underkropp inför obekanta i förlossningsrummet." Men har jag för den skull frånsagt mig allt mänskligt värde? Nej, självklart inte. En födande kvinna har ett oändligt stort värde även om värdigheten just där och då är noll. Det är dessutom inte värdelöst med många lager av varma kläder hur ovärdig man än ser ut i dessa gamla slitna paltor. 

Att engelskan,på detta område , är fattigare än svenskan är ingen ursäkt för ren dumhet. Ska vi också bannlysa ett av orden frid och fred , bara för att engelskan ofta översätter dem båda till peace? Eller är det okej att folk utarmar svenskan genom att sluta använda "sin" eftersom engelskan saknar detta utmärkta reflexiva pronomen? Och varför envisas med "värdighet" när det lika gärna kan kallas "dignitet"?

 Exemplen är legio på hur dålig språkkänsla "värdighetsivrarna besitter. För att inte tala om hur ihåliga deras argument är. Naturligtvis är de flesta "värdighetsivrare" bara lurade. De kan inte tillräckligt mycket svenska och engelska för att fatta att de som först har börjat ifrågasätta människovärdet gör det av helt andra skäl än lingvistiska: de vill verkligen att vi ska sluta anse att alla människor har ett okränkbart och oändligt värde. De är alltså Guds och människors fiender. Lyssna inte på dem! Lyssna på Jesus i stället! Och Elisabeth Sandlund!

*fifflare. skojare, lurendrejare som lever från hand i mun på att lura folk, begå småbrott, sälja stöldgods tex bränna CD-skivor illegalt och sälja dem eller lura pensionärer på deras sparpengar via telefon. En hustler blir inte rik på sitt fiffel och båg, men gör inte heller ett skapande grand gott för samhället utan hankar sig bara fram utan att göra någon nytta. 

 

Trettondagsafton

 Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ef. 2:17-19

Trettondagsafton är en viktig fest hos oss. De vise som kom till Jesus långt ifrån förebådar ju vår möjlighet att också få tillhöra Guds folk genom Jesus. Det ger oss all anledning att fira att Gud blev människa i Jesus. Därför samlas vi så många vi kan och ser Trevor Nunns version av Shakespeares (Twelfth Night) medan vi dricker te och äter scones med marmelad. Trettonhelgen är för mig så dyrbar och en viktig del av hela julfirandet. Jag tillhör verkligen inte den amerikaniserade sorten som slänger ut granen på Annandagen. Nej, julen varar i tjugo dagar och Trettondagsafton är den tolfte dagen i julfirandet. 

Dessutom har vår äldsta dotter Hanna namnsdag. Samuels mamma är den som hyllas och profetissan Hanna i templet som profeterade över Jesus när han bars fram av sina föräldrar. Namnet betyder "den lyckliga" och jag tror nog att det alltid passat vår glada, egensinniga unge perfekt. Hon heter dessutom Hanna-Félice så dubbel lycka önskade hennes storebror henne, det var nämligen han som mycket bestämt hävdade att hans lillasyster skulle heta just det. Långt innan vi ens visste att det var en lillasyster (innan hon var född alltså, jag har aldrig tagit reda på barnets kön i förväg)visste han med profetisk övertygelse vem vi väntade på.

Jag önskar er, kära bloggläsare en fin Trettonhelg med början i kväll. Leta gärna upp Trevor Nunns filmversion, den är väl värd att ses om och om igen varje år.

4 januari Söndagen efter nyår: Guds hus

 

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!

Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar.                                                Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.

Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar:                                dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.

Lyckliga de som bor i ditt hus              och alltid kan sjunga ditt lov. Ps. 84:2-5

Som barn ville jag alltid vara i kyrkan. Inte bara på söndagsskolan, utan på helt vanliga gudstjänster. När jag hörde om Samuel som fick bo i templet med prästen Eli ville jag göra som han. Idag blir jag förfärad över att Hanna gav sin son till en gammal präst och sedan bara hälsade på en gång om året. Anne de Vries redigerade nog bort den delen med Samuels ovanliga uppväxt i Barnens bibel. Jag föreställde mig aldrig att bo i kyrkan skulle innebära att jag aldrig träffade min familj, min familj var ju alltid med mig i kyrkan. Mamma var söndagskollärare och farmor kantor, farfar kyrkvärd och sedan kyrkvaktmästare och resten var med på gudstjänsterna. 

För mig vore att bo i kyrkan bara underbart: sjunga så mycket jag ville, lyssna på bibelord och predikningar, se alla vackra tavlor och bara vara i heligheten och gemenskapen som jag inte hade ord på men upplevde tydligt. Gudstjänsten var för mig en trygg och lycklig plats och så har det förblivit. Söndagens Psaltarpsalm har blivit en sång jag gärna sjunger och spelar:

Jag har längtat , längtat att få komma hit och får jubla och prisa ditt namn. Här kan min själ och min kropp finna ro hos dig, ro hos dig.

Sparven och svalan har funnit ett näste dit de kan komma och vila och bo. Här kan min själ och min kropp finna ro hos dig, ro hos dig. 

Hit får jag komma från vardagens möda hela min själ hämtar glädje och tro. Här kan min själ och min kropp finna ro hos dig, ro hos dig.

Kraften och glädjen som nyss var försvunnen rinner tillbaka som regn till min själ. Här kan min själ och min kropp finna ro hos dig, ro hos dig.

Tyvärr hittade jag den inte på you tube, texten citerar jag ur minnet. 

En kyrka där jag ofta varit på gudstjänst i mitt liv, jag är också konfirmerad och gift här, alla mina biobarn är döpta i denna kyrka. Jag har dessutom jobbat här och sjungit på gudstjänster och även på många begravningar i olika konstellationer och solo,  plus en och annan vigsel. Jag är en lycklig människa.