Honom skall alla kungar hylla, alla folk ska tjäna honom. Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.
Han förbarmar sig över de svaga och fattiga, räddar de fattigas liv.
Han befriar dem från våld och förtryck, deras liv är dyrbart i hans ögon. Ps. 72:11-14
Jesus kommer med Guds rike, Himmelriket där den fattige är dyrbar. Nuförtiden kommer folk från nyfascistiskt håll och säger att alla människor har olika värde och att vi översatt fel när vi talar om männsikovärde, det ska vara värdighet. Detta visar två saker: 1: de har i grunden rätt; I Guds ögon är den fattige värdefull. Vi ser aldrig att Bibeln säger att kungar och rika människor är värdefulla. De svaga är dyrbara, de starka... vad vet jag? Bibeln säger inget om dem som i väldends ögon är värdefulla och "värdiga".
Jag vet att detta inte är vad dessa högerspöken menar med att inte alla har lika värde. Tvärtom menar de motsatsen. De tar upp exempel som visar att exempelvis en börsmäklare är mer värd än en städpersonal och beviset är: PENGAR, En mycket svag bevisföring eftersom ingen skulle sakna börsmäklare om de så for till sitt skatteparadis , stannade där för gott och aldrig lyfte ett finger mer i livet. Många gör just det. Vem saknar dem? Vad fungerar inte i deras bortavaro? Jag kan inte komma på ett enda exempel. Ändå tjänar de mycket mer än den städpersonal som börjar saknas av alla berörda efter två dagar.
Och var finns deras värdighet? De blir rika på att producera exakt noll av värde för omgivningen. De bara flyttar pengar åt rika. Skillnaden på en börsmäklare och en "hustler"* är marginell. Stort värde i plånboken, kan jag upplysa er "värdighetsivrare" är i detta fall detsamma som exakt noll mänsklig värdighet. Ändå ser jag i Bibeln att Jesus faktiskt ser på tullindrivare med kärlekens ögon. En av dem fick skriva ett av evangelierna, också den text som alltid är evangelietext just idag Matteus 2:1-12. En annan fick var värd för en fest som Jesu bjuder in sig till. Deras yrke var inget värdigt yrke men de har i Guds ögon ett oändligt värde. Så stort att de fick speciell uppmärksamhet av Jesus själv.
2. Om man kan svenska tillräckligt bra för att uppfatta dess valörer inser man snabbt att värdighet inte är rätt översättning av human dignity i de sammanhang som högerspökena menar. Jag kan lugnt säga ; "Jag skiter i min värdighet, huvudsaken är att jag inte fryser." eller " När man föder barn är det bara att kasta all värdighet över bord där man ligger och svettas och skriker med bar underkropp inför obekanta i förlossningsrummet." Men har jag för den skull frånsagt mig allt mänskligt värde? Nej, självklart inte. En födande kvinna har ett oändligt stort värde även om värdigheten just där och då är noll. Det är dessutom inte värdelöst med många lager av varma kläder hur ovärdig man än ser ut i dessa gamla slitna paltor.
Att engelskan,på detta område , är fattigare än svenskan är ingen ursäkt för ren dumhet. Ska vi också bannlysa ett av orden frid och fred , bara för att engelskan ofta översätter dem båda till peace? Eller är det okej att folk utarmar svenskan genom att sluta använda "sin" eftersom engelskan saknar detta utmärkta reflexiva pronomen? Och varför envisas med "värdighet" när det lika gärna kan kallas "dignitet"?
Exemplen är legio på hur dålig språkkänsla "värdighetsivrarna besitter. För att inte tala om hur ihåliga deras argument är. Naturligtvis är de flesta "värdighetsivrare" bara lurade. De kan inte tillräckligt mycket svenska och engelska för att fatta att de som först har börjat ifrågasätta människovärdet gör det av helt andra skäl än lingvistiska: de vill verkligen att vi ska sluta anse att alla människor har ett okränkbart och oändligt värde. De är alltså Guds och människors fiender. Lyssna inte på dem! Lyssna på Jesus i stället! Och Elisabeth Sandlund!
*fifflare. skojare, lurendrejare som lever från hand i mun på att lura folk, begå småbrott, sälja stöldgods tex bränna CD-skivor illegalt och sälja dem eller lura pensionärer på deras sparpengar via telefon. En hustler blir inte rik på sitt fiffel och båg, men gör inte heller ett skapande grand gott för samhället utan hankar sig bara fram utan att göra någon nytta.
Idag firar stora delar av kristenheten jul, Epifaniedagen med Jesu dop i Jordan och /eller att vise män, zoroastriska mager sökte sig till Jesus pga sina astronomiska observationer långt bort i öster.* I den protestantiska delen av Europa är Trettondagen fota lite bortglömd annat än hos oss "religious wackos" som älskar Jesus helt ohämmat och därför firar allt vi kan så fort det ges tillfälle. Men för många andra är Trettonhelgen gåtfullt bortglömd. Det beror på en hel del olika faktorer. En viktig faktor heter den kalvinska puritanismen som nu är mest känd och mest konsekvent praktiserad bland Jehovas vittnen som firar näst intill ingenting: inga födelsedagar, aldrig jul, inte heller kristen påsk, utan "åminnelsen" vid den judiska påsken som är ett minne av det kristna kallar nattvardens instiftande, ingen pingst eller ens lövhyddohögtiden. Men det var inte JV som började med detta projekt att inte fira annat än typ bröllopsdagar.
Oliver Cromwells republik är den som mest konsekvent har tagit avstånd från alla slags festligheter. De puritanska republikanerna i England nöjde sig inte med att fördöma och förbjuda alla religiösa högtider som katolska påfund utan för att understryka det avskyvärda i att fira jul spred man ryktet att julen var en hednisk högtid som tagits över av de kristna. Det var mycket impopulärt att förbjuda julen men den vilda idén att kristendomen härmade hedningar fastnade i huvet på speciellt de väldigt puritanska militanta ateisterna ända till dags dato.
Alla folkliga påfund för att fira, när man nu hade ledigt mitt i vinterns dystraste tid, var väl inte alltid direkt inspirerade av Bibeln utan utgick också från naturliga förutsättningar. Det barrskogsrika Tyskland kom med julgranen, det mörkertyngda Norden kom med ordet jul, en fest för att dricka öl och hålla ut tills ljuset återvände- men det mesta var faktiskt kristet från allra första början. Det är till exempel inte bara helt slumpartat att Chanukka firas ungefär samtidigt som firandet av Jesus, världens ljus i den äldsta festen Epifaniedagen som firas idag. Det är inte heller helt gripet ur romerska luften att fira jul 25 december utan det var datumet för Marie Bebådelse och Zacharias tempeltjänst som gjorde att Irenaeus av Lyon (ca 130-202) e.Kr. fastslog bebådelsens datum till 25 mars et voilá nio månader senare den 25 december borde alltså Jesus ha fötts.
Bartolomé Estaban Murillo har förstås en del bilder av de vise männens besök i Betlehem
Gåvogivandet brukar i puritansk anda också sägas komma från de romerska saturnalierna som slutfirades 17 december med bla gåvors givande, men det kommer ju mycket närmare ifrån: judar gav barn presenter under Purim och i kristen tradition var detta faktum att de vise männen från öster gav det lilla nyfödda Jesus-barnet lyxiga gåvor: guld, rökelse och myrra en annan inspirationskälla. Många har genom året skämtat om dess opraktiska presenter men då har de aldrig varit i Tornedalen en av de mest konservativa kulturerna på jorden. Att ge någon en praktiskt användbar gåva ansågs för bara något decennium sedan som en skymf. Det var liksom en uppmaning att göra något nyttigt i stället för att sitta och slöa med ursäkten att man inte har rätt verktyg. Att ge bort nyttigheter som blöjor och spädbarnskläder skulle vara förolämpande som om mamma Maria inte hade förberett sig inför förlossningen, som om hon var en usel mamma och Josef en obrydd pappa utan beredskap för sin förstfödde.
Att ge dem dyrbara gåvor var mer som att lita att de kan avgöra vad de behöver dem till som ett bankkonto fullt med pengar att ta ut vid behov, eller ett presentkort där mottagarens kompetens tas för självklar. Och så är det ju ofta med julklappar än idag: inte alltid så nyttiga saker, ofta presentkort eller "en slant" som de gamla sa när de gav sedlar till barnbarnen. Trettonhelgen var en riktig nagel i ögat på puritanerna lössläppta tonåringar fro runt och tiggde iho till skolavgifter utklädda till tre vise män med höga trollkarlshattar gjorda av papp som snurrades ihop till en strut eller den förfärlige julbocken som stångades, tafsade på kvinnor och bänglade i husen tills han fått något gott eller ett mer varaktigt skolbidrag. I katolska länder lever ännu sedan vidare med en bönkung.
Denna person var den som i sin gröt, sina pannkakor, i sitt briochebröd hittade en ditsmugglad pryl som inte hörde hemma där tex en böna (hos oss blev det en mandel i gröten som nu förlorat sin bönkungsutpekande funktion). Bönkungen var då kung för en dag och denna hade rätt att vara respektlös både mot sina föräldrar, arbetsgivare, adelsmän och präster. Dessutom måste alla lyda bönkungens nycker denna dag. Det är lätt att förstå att dylikt bus inte uppskattades i hos puritanerna. Jag är ganska säjer på att den anglikanske CS Lewis beskrev Narnia under Vita Häxan som en plats med ständig vinter men utan julfirande. Lewis var ju irländare och på Irland gick Cromwells trupper allra hårdast fram eftersom de såg de katolska irländarna som en grupp vilda hedningar i stort behov av upptuktelse och omvändelse.**
Just nu befinner sig det svenska puritanska arvet i form av frikyrkorna, i en pendelrörelse från det cromwellskt stränga högtidshatandet till de färgstarka festligheterna i de historiska kyrkorna och det påverkar hela samhället så att jag nyss hörde hur en franska konditor i Stockholm nu säljer bönkungspannkakstårtor även till svenskar. Ortodoxa dyker efter kors idag för att minnas Jesu dop och latinamerikaner och spanskättade pingstvänner firar Heliga Tre Konungar med gåvor till barnen. I Svenska kyrkan har man så länge jag kan minnas samlat in pengar till Lutherhjälpen/ ACT under julen fram till Trettondagen. Under några år har fokus varit att "Bryta traditioner" för att bekämpa barnäktenskap. Det är just precis som det ska vara. Bryt usla traditioner och håll fast vid de trevliga , samt ta tillbaka de som orättfärdigt berövats oss. Cromwell hade fel, julen är ingen hednisk högtid, inte Trettondagen heller. Det finns anledning att fira att Gud blev människa för att göra oss alla mänskligare.
Ha nu en glad trettondag som bönkung eller puritanskt nedsjunken i soffan med en god bok, det spelar ingen roll men att Kristus är kungars kung är värt att fira.
* Alltså, Gud är allas Gud överallt även de som ännu inte blivit judar/kristna kan finna Jesus genom sin egen tro. Det är ju Jesus som är enda vägen till Gud men till Jesu går otaliga vägar även genom helt ovetenskaplig astrologi och över många mil på kamelrygg.
** De ville också hämnas det irländska uppror som ledde till massakrer på skotska och engelska nybyggare några år innan Cromwells invasion. Denna historiefixering av hämnd bär tyvärr ännu ond frukt, speciellt i Nordirland.
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten:
'Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i
Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk
Israel.'” Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig.
Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda
på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat
honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” Efter att
ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett
gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där
barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje.
De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och
föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram
gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land. Matt. 2:1-12
Trettondagen är för mig en kördag. Jag saknar detta just i år så jag gör en körsångsparad här med de sånger som hör dagen till. Jag har hållit mig till den gamla skoltraditionen från medeltiden med ungdoms/manskörer från skolor som drog runt på denna dag och sjöng för att samla in studiemedel för vårterminen.
King's College igen. Så här, ungefär, såg förmodligen skolgossarna ut som under Trettonhelgen klädde sig till stjärngossar på medeltiden. Tur britter är så traditionella så vi kan få en bild av detta idag.
Stjärngossarna blir alltmer sällsynta i Luciatågen. Det som för små pojkar, och även en del flickor, var självklart jättekul till den grad att mössan hängde på ryggen hela julen under 1900-talet, är nu pinsamt. Ändå var stjärngossarna egentligen grunden till luciatåget men det var under Trettonhelgen stjärngossarna först dök upp under medeltiden. Unga skolpojkar upp till tonåren klädde då ut sig till Österns vise och gick runt i byar och städer för att samla förnödenheter till kommande skoltermin. De speciella mössor ynglingarna tillverkade och bar skulle föreställa de vise männens mössor. Gandalf, Dumbledore , McGonagall och Merlin och andra magiker bär dessa toppiga hattar i fiktionen.
Just nu läser jag en mycket innehållsrik roman som jag fick i julklapp: Olga Tokarczuks Styr din plog över de dödas ben. Den är rolig, spännande och filosofisk och dess ovanliga huvudperson och berättare är astrolog, precis som de vise männen på besök i Betlehem. I övrigt saknar denna dam i övre medelåldern likheter med Österns vise, lite mer påminner hon istället om stjärngossarna. Hon är lärare och således skolanknuten, precis som de. Hon är också god vän med en av sina före detta elever och tillsammans med honom översätter hon William Blakes poesi till polska.
Som amatörastrolog är hon typisk för vår tid. Astrologer vid tiden för Jesu födelse var tidens astronomer. De var vetenskapsmän och matematiker med insikter i naturvetenskapen på högsta nivå för sin tid och som sådana uppbar de stor respekt i samhället. De kallas till och med för kungar i den kristna traditionen. Numera är det mest kvinnor i övre medelåldern utan naturvetenskaplig inriktning som sysslar med att läsa ut människors personlighet och livsöde i stjärnorna. Fru Dusjenko är språklärare, inte särskilt välbeställd och är således typisk för vår tids stjärntydare. Hon är också föga respekterad och lite udda, precis som stjärngossar ofta är idag.
Men hon belyser viktiga existentiella frågor och avslöjar mörka mysterier både genom sina astrologiska undersökningar och som lite av en privatdetektiv, den där excentriska typen som möter oss i de klassiska brittiska deckarna från 1900-talets första hälft. Detta är en bok som går att spoila så jag berättar inte mer om handlingen. Men mitt i epifanieveckan tycker jag denna kvinnliga stjärngosse har sin plats eftersom hon i början av boken avslöjar att hon genom stjärnorna lyckats få veta när hon ska dö-och att denna uppenbarelse gör henne lugn.
Österns vise fann den nyfödde Jesus, inte vilken kung som helst utan Gud själv, fru Dusjenko fann sin egen död. Ändå ser jag en likhet i dessa antiteser: mod. Genom att rätt tyda naturens tecken fick dessa stjärngossar uppenbarelse om tillvarons grundvalar utan några större förklaringar. Egentligen fann de ju inga filosofiskt utarbetade sanningar och regelsamlingar. De vise har inga repliker i evangeliet som visar vad de drog för slutsatser om barnet. Vi vet bara att efter Gudsmötet återvänder de hem en annan väg än de kommit, tvärtemot vad de lovat kung Herodes. De vågar trotsa en livsfarlig kung och hittar en ny hemväg bara genom att möta Jesus.
Fru Dusjenko känner sig lugn och vågar utmana det hon ser som ondskan i sin lilla tillvaro mitt i polsk glesbygd när hon funnit sin död. Att idag vara medelålders kvinnlig astrolog eller sjungande efterföljare till Österns vise: en stjärngosse i skolornas luciatåg, väcker föga respekt, men båda företeelserna lär mig en del om mod och var vi alla kan hitta tillförsikt nog att våga gå den väg som leder hem.
Denna säsong av körsång är så underbar. Tänk att få sjunga med i en sådan här kör i John Rutters sprudlande Star Carol. Härligt också att få lyssna och sjunga med framför skärmen.
Nu firar ortodoxa jul, nåja, inte nu kanske , beroende på den julianska kalendern. Västkyrkan följer ju den Gregorianska kalendern så Trettondagen/Epifaniedagen infaller inte samtidigt varje år. Jag vet inte om Mirna får något slags tecken när alla kristna firar epifaniedagen samtidigt, men det händer att vi gör det, om än inte i år. Däremot firar vi aldrig jul samtidigt eftersom östkristna inte firar förrän nu när vi redan festat loss i tretton dagar.
Ljusen lyser idag på tre saker som uppenbarar vem Gud är: Jesu födelse, hans dop och hans första underverk. Epifaniedagen är den äldsta kristna högtiden, påsken var ju tydligt judisk men denna högtid var så kristocentrisk att den saknar direkt förebild i judendomen, men jag och många med mig, ser ju förstås likheten med Chanukka i advents-och jultid. Kyrkan har ju sedan gammalt firat delvis samma saker som judarna. Igår Guds hus (Chanukka firas till åminnelse av templets renande och återöppnande) och alla ljusen från första advent till nu. Första advent är ju som sagt också tydligt inspirerad av Chanukka och Judas Mackabéus lyckade uppror mot kolonialmakten.
I västkyrkan har vi dock börjat fira Jesu födelse innan Epifaniedagen och Jesus dop har hamnat i skymundan. Här har i stället de tre vise männen (som kan vara olika många i traditionen, ofta är de tolv i äldre tradition och östkyrkan) hamnat i centrum för trettondagsfirandet. I Spanien och Latinamerika är det dessa "konungar från Österns länder" som ger barnen julklappar.
Genom vänskapen med Inez från Chile i min barndom blev därför Trettondagen en viktig festdag för mig. Hon firade jul hos mig den 24 -26 december och jag firade jul hos henne 5-6 januari. Mycket trevligt! På köpet lärde jag mig både lite spanska och italienska eftersom hennes mormor var född i Italien. Sedan dess har vi firat Trettonhelgen med emfas hos mig. Det är härligt med denna julfest som hos oss saknar press av kommersen om hur den ska firas. Det är dessutom en helg som inspireras från olika håll, inte bara Tyskland och USA som julen i övrigt är mest influerad av.
Det passar därför så bra med att traditionen gjort de vise männen, tolv eller tre gör ingen skillnad, till representanter för alla världsdelar. På den tiden när traditionen uppstod var ju Amerika och Australien okända för kyrkan så de vise representerade Asien, Afrika och Europa. Idag får vi naturligtvis lägga till Oceanien och Amerika. Kyrkan är alltid global och det hatas förstås av den växande högerpopulismen som därmed borde avsky den mångkulturella festen idag, vilket jag ser som en välkommen bonus med trettondagsfirandet.
Jag vet att detta hat inte är en lek för många kristna. Vi tillhör den religion som förföljs mest i hela världen, näst judendomen. Men i vår relativa trygghet tycker jag vi har en plikt att ta ut svängarna och visa på Guds rike och stolta stå upp för kyrkans eviga internationalism. När antisemiter säger globalister som täcknamn för deras stora hatobjekt judarna, då tar jag glatt åt mig . Ja, jag är en globalist! Guds rike har inga gränser.
Därför inleds denna Trettondagsfundering med Dogge Doggelito och Doggelillos sång till de tre vise männen. Dogge som härstammar från Sverige och Latinamerika och använder den afroamerikanska musikstilen hiphop för att besjunga de vise från världens alla kontinenter som hyllade världens rätte härskare: Jesusbarnet vägledda av ett kosmiskt tecken. Hela universum firar att Gud är med oss.
Efesierbrevet kapitel 2, vers 17-19
Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära.
Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande.
Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud.
Avslutet blir ett musiktips från Lars som är så underbart perfekt för hela vår internationella Advents- och jultid, speciellt i år när Chanukka sammanföll med västkyrkans jul och allra mest denna internationellt präglade Trettondag:
