Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge, Ps. 146: 1
Idag 1653 utropade sig Oliver Cromwell till lordprotektor av engelska, skotska och irländska samväldet . Han är intressant på många sätt för en barockbloggare men just i adventstid är förmodligen hans förbud mot julen mest aktuellt. Det har i många år spritts myter om att julen inte är kristen och alla andra högtider är egentligen hedniska. I verkligheten är det inte sant men puritanerna sa så och försökte på riktigt att förbjuda julen eftersom de såg katolska sedvänjor som hedniska och allmänt vulgära villoläror.
Cromwell förbjöd inte bara religiösa fester utan också allt annat som kunde uppfattas som uppsluppet och kul. Men , som med alla andra människor, var han en komplex person som började sin politiska karriär med att försvara fattiga bönder mot giriga aristokrater. Han ville också genomföra allmän rösträtt för alla män i riket. På många sätt var han en slags marxistisk föregångare. En revolutionär som ville "rycka till sig himmelriket med våld" och skapa en puritansk idealstat på jorden.
Att avskaffa julen var ett led i att rena landet från överflödskonsumtion och katolsk vidskepelse. Fåvitska journalister, lärare, läroböcker och många andra sprider vidare Cromwells myter om allehanda högtider, inte bara julen. Här kan man lära sig mer om detta ifall man läser engelska. Här räcker det att jag säger som det är: att fira Kristi födelse är ingen hednisk sedvänja och har aldrig varit. Alltså kan vi lugnt använda adventstiden till förberedelser för en god jul.
En Christmas Carol från Irlands 1600-tal. Texten verkar vara en direkt protest mot Cromwells julförbud. Den slutar med att uppmana till alla slags festligheter för att fira Jesus fötts eftersom det anstår kristna.
Idag firar stora delar av kristenheten jul, Epifaniedagen med Jesu dop i Jordan och /eller att vise män, zoroastriska mager sökte sig till Jesus pga sina astronomiska observationer långt bort i öster.* I den protestantiska delen av Europa är Trettondagen fota lite bortglömd annat än hos oss "religious wackos" som älskar Jesus helt ohämmat och därför firar allt vi kan så fort det ges tillfälle. Men för många andra är Trettonhelgen gåtfullt bortglömd. Det beror på en hel del olika faktorer. En viktig faktor heter den kalvinska puritanismen som nu är mest känd och mest konsekvent praktiserad bland Jehovas vittnen som firar näst intill ingenting: inga födelsedagar, aldrig jul, inte heller kristen påsk, utan "åminnelsen" vid den judiska påsken som är ett minne av det kristna kallar nattvardens instiftande, ingen pingst eller ens lövhyddohögtiden. Men det var inte JV som började med detta projekt att inte fira annat än typ bröllopsdagar.
Oliver Cromwells republik är den som mest konsekvent har tagit avstånd från alla slags festligheter. De puritanska republikanerna i England nöjde sig inte med att fördöma och förbjuda alla religiösa högtider som katolska påfund utan för att understryka det avskyvärda i att fira jul spred man ryktet att julen var en hednisk högtid som tagits över av de kristna. Det var mycket impopulärt att förbjuda julen men den vilda idén att kristendomen härmade hedningar fastnade i huvet på speciellt de väldigt puritanska militanta ateisterna ända till dags dato.
Alla folkliga påfund för att fira, när man nu hade ledigt mitt i vinterns dystraste tid, var väl inte alltid direkt inspirerade av Bibeln utan utgick också från naturliga förutsättningar. Det barrskogsrika Tyskland kom med julgranen, det mörkertyngda Norden kom med ordet jul, en fest för att dricka öl och hålla ut tills ljuset återvände- men det mesta var faktiskt kristet från allra första början. Det är till exempel inte bara helt slumpartat att Chanukka firas ungefär samtidigt som firandet av Jesus, världens ljus i den äldsta festen Epifaniedagen som firas idag. Det är inte heller helt gripet ur romerska luften att fira jul 25 december utan det var datumet för Marie Bebådelse och Zacharias tempeltjänst som gjorde att Irenaeus av Lyon (ca 130-202) e.Kr. fastslog bebådelsens datum till 25 mars et voilá nio månader senare den 25 december borde alltså Jesus ha fötts.
Bartolomé Estaban Murillo har förstås en del bilder av de vise männens besök i Betlehem
Gåvogivandet brukar i puritansk anda också sägas komma från de romerska saturnalierna som slutfirades 17 december med bla gåvors givande, men det kommer ju mycket närmare ifrån: judar gav barn presenter under Purim och i kristen tradition var detta faktum att de vise männen från öster gav det lilla nyfödda Jesus-barnet lyxiga gåvor: guld, rökelse och myrra en annan inspirationskälla. Många har genom året skämtat om dess opraktiska presenter men då har de aldrig varit i Tornedalen en av de mest konservativa kulturerna på jorden. Att ge någon en praktiskt användbar gåva ansågs för bara något decennium sedan som en skymf. Det var liksom en uppmaning att göra något nyttigt i stället för att sitta och slöa med ursäkten att man inte har rätt verktyg. Att ge bort nyttigheter som blöjor och spädbarnskläder skulle vara förolämpande som om mamma Maria inte hade förberett sig inför förlossningen, som om hon var en usel mamma och Josef en obrydd pappa utan beredskap för sin förstfödde.
Att ge dem dyrbara gåvor var mer som att lita att de kan avgöra vad de behöver dem till som ett bankkonto fullt med pengar att ta ut vid behov, eller ett presentkort där mottagarens kompetens tas för självklar. Och så är det ju ofta med julklappar än idag: inte alltid så nyttiga saker, ofta presentkort eller "en slant" som de gamla sa när de gav sedlar till barnbarnen. Trettonhelgen var en riktig nagel i ögat på puritanerna lössläppta tonåringar fro runt och tiggde iho till skolavgifter utklädda till tre vise män med höga trollkarlshattar gjorda av papp som snurrades ihop till en strut eller den förfärlige julbocken som stångades, tafsade på kvinnor och bänglade i husen tills han fått något gott eller ett mer varaktigt skolbidrag. I katolska länder lever ännu sedan vidare med en bönkung.
Denna person var den som i sin gröt, sina pannkakor, i sitt briochebröd hittade en ditsmugglad pryl som inte hörde hemma där tex en böna (hos oss blev det en mandel i gröten som nu förlorat sin bönkungsutpekande funktion). Bönkungen var då kung för en dag och denna hade rätt att vara respektlös både mot sina föräldrar, arbetsgivare, adelsmän och präster. Dessutom måste alla lyda bönkungens nycker denna dag. Det är lätt att förstå att dylikt bus inte uppskattades i hos puritanerna. Jag är ganska säjer på att den anglikanske CS Lewis beskrev Narnia under Vita Häxan som en plats med ständig vinter men utan julfirande. Lewis var ju irländare och på Irland gick Cromwells trupper allra hårdast fram eftersom de såg de katolska irländarna som en grupp vilda hedningar i stort behov av upptuktelse och omvändelse.**
Just nu befinner sig det svenska puritanska arvet i form av frikyrkorna, i en pendelrörelse från det cromwellskt stränga högtidshatandet till de färgstarka festligheterna i de historiska kyrkorna och det påverkar hela samhället så att jag nyss hörde hur en franska konditor i Stockholm nu säljer bönkungspannkakstårtor även till svenskar. Ortodoxa dyker efter kors idag för att minnas Jesu dop och latinamerikaner och spanskättade pingstvänner firar Heliga Tre Konungar med gåvor till barnen. I Svenska kyrkan har man så länge jag kan minnas samlat in pengar till Lutherhjälpen/ ACT under julen fram till Trettondagen. Under några år har fokus varit att "Bryta traditioner" för att bekämpa barnäktenskap. Det är just precis som det ska vara. Bryt usla traditioner och håll fast vid de trevliga , samt ta tillbaka de som orättfärdigt berövats oss. Cromwell hade fel, julen är ingen hednisk högtid, inte Trettondagen heller. Det finns anledning att fira att Gud blev människa för att göra oss alla mänskligare.
Ha nu en glad trettondag som bönkung eller puritanskt nedsjunken i soffan med en god bok, det spelar ingen roll men att Kristus är kungars kung är värt att fira.
* Alltså, Gud är allas Gud överallt även de som ännu inte blivit judar/kristna kan finna Jesus genom sin egen tro. Det är ju Jesus som är enda vägen till Gud men till Jesu går otaliga vägar även genom helt ovetenskaplig astrologi och över många mil på kamelrygg.
** De ville också hämnas det irländska uppror som ledde till massakrer på skotska och engelska nybyggare några år innan Cromwells invasion. Denna historiefixering av hämnd bär tyvärr ännu ond frukt, speciellt i Nordirland.
