10 januari- Nikanor diakonen i skábmá/kaamostidens polarkyla

Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ef. 2:17

 Just nu fryser jag nästan dygnet runt i min lilla 1800-talsstuga. I arla morgonväkten börjar jag elda i kaminen och när dagen slutar lägger jag in en stadig brasa igen som alltid slocknat när jag vaknar vid ca 3:45 och under kroppens ivriga protester tar mig upp ur sängvärmen för att raka ur askan ur spisen och sedan tända nästa brasa. Och jag som vanligtvis är en rent irriterande morgonglad person morrar istället från morgon till kväll. På jobbet är det också kallt och torgvantarna är rent nödvändiga där och frysandet tar så mycket energi. 

Mot elever och kollegor klarar jag att vara artig, om än tankspridd och glömsk pga frostskadad hjärna,  men hemma ryter jag åt mig själv och djuren som en jättebamsing till björn. Tålamodet är lika med noll och allt som går fel i kylan orsakar explosioner i min, alltså i övrigt djupfrysta hjärna. Hundarna känns jobbiga och hästarna som står inne i kylan (de väljer ju själva) kräver bara mer mockning och service. I min inbillning är jag en saktmodig och lugn person men när jag fryser är jag stressad, stridslysten och gravt djur- och folkilsken. 

Så i går eftermiddag byltade jag på mig på ett nytt sätt när jag fixade med djuren efter jobbet. Och jag blev för första gången på veckor ...varm. Och plötsligt blev allt ljust och glättigt. Jag blev snäll och tålmodig. Lugnet spred sig i kroppen och naturligtvis gick allt lättare med de frusna vattendunkarna, det sinande vedförrådet, mina rara hästar och gulliga hundar. Och till sist den kalla resan till övriga familjens tillflykt under vår tid som evakuerade från det vattenskadade storhuset blev som en liten nöjestripp, trots att den är nödvändig för att hämta vatten och laga mat. 

Till och med blev jag så kreativ att jag stannade och försökte fota den stora älg som numer vistas vid vägen mellan mina två boplatser. I stället för galet stresspåslag när jag såg den stora trafikfaran, blev jag lugn av att betrakta dess lugna mumsande på småtallarna vid vägen fast det var för mörkt för foton eller filmer. I stället fotade jag biltermometern, - 29 grader, godmodigt skrockande över att det inte var -30 där älgen betade. Hur kan man vara så enkel? Maslows behovstrappas första steg trumfar alltså decennier av kristet liv och lärjungaskap. 

Dagens namnsdagsbarn fram till 1901, Nikanor, var en av diakonerna som utnämndes när det uppstod gnissel mellan arameisktalande kristna judar och grekisktalande dito och de grekisktalandes änkor kände sig förfördelade vid matutdelningen, dvs  av resurserna som då delades lika av alla Jesus-följare. Här var det hunger som gjorde att människor som till och med mött Jesus både före och efter uppståndelsen, började bråka. Och bråket löstes med att 7  diakoner med grekiska namn utsågs till de första diakonerna med ansvar för matutdelningen  till både arameisk- och grekisktalande änkor, kan vi läsa i Apostlagärningarnas kapitel 6.

En liten tröst är det att se att även för de första , modiga och trosstarka kristna spelade grundbehoven roll för humöret. Fred stiftades genom mat precis som jag blev mitt mer vanliga fridsamt djurälskande jag med varma kläder. Många kristna tycker att Jesus kom med en slags andlig känsla av frid, de flesta av oss bor i den del av världen som i stort sett har glömt hur det är både att frysa och att hungra, därför kan vi förstås unna oss lyxen att behandla den fred Jesus kom med som en abstrakt känsla snarare än en konkret förbättring av de materiella villkoren för alla i församlingen. 

Ändå är det ju övertydligt att de samhällen som är fredligast är de välfärdsstater där grundbehoven är hyfsat tillfredsställda för alla.  Den fred Jesus kom med var inte en lättköpt känsla utan påtagligt fysisk mat, ljus och värme, som kostade på. För just Nikanor berättar legenden att hans diakonitjänst kostade honom livet. Diakonen Stefanos och han  sägs ha blivit martyrer samtidigt, men Stefanos stenades i Jerusalem medan Nikanor befann sig på Cypern dit han farit för att sprida evangelium om fred  för dem som var långt borta och fred för dem som var nära.  

Trettondagsafton

 Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ef. 2:17-19

Trettondagsafton är en viktig fest hos oss. De vise som kom till Jesus långt ifrån förebådar ju vår möjlighet att också få tillhöra Guds folk genom Jesus. Det ger oss all anledning att fira att Gud blev människa i Jesus. Därför samlas vi så många vi kan och ser Trevor Nunns version av Shakespeares (Twelfth Night) medan vi dricker te och äter scones med marmelad. Trettonhelgen är för mig så dyrbar och en viktig del av hela julfirandet. Jag tillhör verkligen inte den amerikaniserade sorten som slänger ut granen på Annandagen. Nej, julen varar i tjugo dagar och Trettondagsafton är den tolfte dagen i julfirandet. 

Dessutom har vår äldsta dotter Hanna namnsdag. Samuels mamma är den som hyllas och profetissan Hanna i templet som profeterade över Jesus när han bars fram av sina föräldrar. Namnet betyder "den lyckliga" och jag tror nog att det alltid passat vår glada, egensinniga unge perfekt. Hon heter dessutom Hanna-Félice så dubbel lycka önskade hennes storebror henne, det var nämligen han som mycket bestämt hävdade att hans lillasyster skulle heta just det. Långt innan vi ens visste att det var en lillasyster (innan hon var född alltså, jag har aldrig tagit reda på barnets kön i förväg)visste han med profetisk övertygelse vem vi väntade på.

Jag önskar er, kära bloggläsare en fin Trettonhelg med början i kväll. Leta gärna upp Trevor Nunns filmversion, den är väl värd att ses om och om igen varje år.

Gud är motsatsen till Voldemort(och Putin och Hitler och...) Sv. Ps 38

 Åter och åter kommer tokiga debatter upp om hur hemskt det är att kvinnor börjar närma sig  jämställdhet med männen. Feminismen går för långt, pjämrar män, och en del kvinnor, med ojämna mellanrum och varje framsteg för kvinnors lika värde följs av en back lash. Just nu lever vi i en back lash .Eftersom Sverige, inte minst frikyrkligheten, är en slags 51:a delstat i USA har Sydtstatsbaptisternas mysko beslut att utesluta en församling med kvinnlig pastor rört upp gammalt hierararkiskt och nyfascistiskt bottendrägg som märks på sociala medier. 

Detta bottendrägg hänvisar ofta till Paulus och hans ord om skapelseordningen i 1 Tim.2:11-15 där Paulus förbjuder kvinnor att undervisa, de ska vara tysta och stilla i sina hem med motiveringen att Adam skapades före Eva. Men Paulus har i så fall ett jättefel. Först och främst är  ordningen i skapelsen enligt Genesis först sol och måne, sedan växter, fåglar och fiskar och därefter däggdjur. Sist skapar Gud människan ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” Om vi ska hålla oss till ordningen enligt Paulus argumentation är denna skapelseberättelse dessutom först och borde gälla mer än den senare, den med revbenet, som Paulus hänvisar till där han menar att kvinnan är mannens avglans. Paulus valde så klart denna senare, mer hierarkiska, skapelseberättelse därför att han var en lärd man under antiken. Antikens åsikt var att allt var bättre förr, det hade en gång funnits en guldålder och därigenom blev det som kom först också bäst. Men i den första berättelsen råder inga hierarkier och den antika världsbilden var hierarkisk.*

Antiken hade alltså en helt annan åsikt om skapelsen än Bibelns första kapitel.  Aristoteles, som var den största vetenskapliga auktoriteten under hela antiken och långt in på medeltiden, ordnade i sin vetenskaplig nit in verkligheten i över- och underordnade grupper. Kräldjur (Kalla och fuktiga) stod under fåglar (varma och torra) , fåglar stod under däggdjuren (varma och fuktiga), däggdjur står under människan som också indelades i olika klasser. Slavar stod under fria och kvinnor i varje klass stod under männen i varje klass. Att kvinnor ens fanns förklarade Aristoteles med att kvinnor var utvecklingsstörda män vars enda uppgift var att föda fler män till jorden genom att erbjuda rätt jordmån i sin livmoder för det lilla mansfröet som kom från mannen , helt komplett som ett vetekorn faller ner i passiv jord. Om en "ond vind" blåste på den gravida kvinnan blev fostret utvecklingsstört och så föddes inte bara män utan också kvinnor.

Men i Genesis finns inget alls som talar om att det råder någon hierarkisk skapelseordning; att mannen ska styra över kvinnan eller att elefanter ska bestämma över människor, träd bestämma över elefanter och sedan  sol och måne råda över hela skapelsen eftersom de skapas före alla de andra. Det är med syndafallet det kommer en hierarki in i mänskligheten, den fanns inte i skapelsen. Gud till och med säger ”låt oss göra människor till att vara oss lika”. I Genesis första kapitel finns ingen indikation på att skapelsens mening var att inordnas i hierarkiska klasser, Gud vill skapa likar, inte undersåtar. Efter syndafallet däremot blir konsekvensen hierarkier ”»Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn. Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.« blir kvinnans konsekvens enligt 1 Mos. 3:16.

Så att hänvisa till skapelseordningen är verkligen inte möjligt utan att göra våld på texterna. Paulus var bibelkunnig, mycket mer än jag så klart, men han var också en man under antiken och de högt bildade under antiken trodde så här. Lite förvånande är att man idag inte förstår att Paulus var 100% människa och inte som Jesus 100% människa OCH 100% Gud. Jesus borde i alla frågor vara största auktoritet och när Paulus viker sig för världens synsätt borde det Jesus lär och gör vara korrektur, så ock med hierarkiskt tänkande. När Jesus tar upp mänskliga hierarkier vänder han ALLTID upp och ner på dem: han tvättar sina lärjungars fötter, han säger att den förste ska bli den siste, den minsta ska bli störst, de små barnen är enligt Jesus de vuxnas föredömen och han behandlar kvinnor som sina jämlikar.

Vad är det då som gör att många ärliga kristna fullkomligt avgudar Paulus ord om kvinnor när det handlar om att han stödjer världens sätt att organisera hierarkier? Jag menar att det  bevisar hur inpyrda vi är med ormens gift från syndafallet och framåt, det som kallas arvssynd kommer vi inte undan. Vi är mycket mer bekväma med störst går först-regeln och först- är -störst-filosofin, eftersom den helt och hållet avspeglar den fallna världens sätt att organisera sig. Men när Paulus faktiskt går emot det krigiska och hierarkiska galatiska idealet och säger att församlingen är helt annorlunda:

 ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.” 

då rycker vi på axlarna, tycker det är gulligt metaforiskt medan vi i praktiken anser att antika hustavlor* väger tyngre eftersom det är världens visdom som vi är så vana vid. Men världens visdom är inte Guds. Det är när Paulus är som mest olik sitt eget samhälle som jag är övertygad om att han är som mest profetisk och talar direkt från Anden.

Filipperbrevet 2 är ett gott exempel på detta när Paulus går emot alla sin tids föreställningar om hierarki och vem som har rätt att bestämma över andra. Här beskrivs en Gud som ingen annan av antikens religioner kände igen, en Gud som antar en tjänares gestalt och inte triumferar utan dör en neslig död. Jesus uppstår också men inte i våldsam triumf eftersom han måste regera länge tills alla fiender lagts under honom. Om vi låter Anden leda vår bibelläsning märker vi tydligt att Filipperbrevet 2 har större andlig densitet än hustavlor i Efesierbrevet och direkt okristliga idéer om att korset inte gäller kvinnor utan att vi bara finns för att föda fler män till jorden, vilket som sagt, är en obiblisk idé tagen ur antikens misogyna fatabur.

* Ska vi tillämpa Aristoteles stora bidrag till vetenskapen, logiken, på talet om skapelseordningen borde antingen tex elefanterna, de största däggdjuren, styra över skapelsen eller om vi tar den omvända ordningen, så det som skapas sist är mest värt: kvinnan råda över mannen. Men i så fall är ju Gud, som finns före allt annat minst värd och stå "under" allt skapat. Nej, Paulus och den misogyna idén om "skapelseordningen" som ursäkt för att kvinnor ska begränsas i tex församlingens tjänst är helt enkelt inte kompatibel med Bibelns helhet. Inte ens enligt antikens logik är den det.

De nya kläderna

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.
Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp.
Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt.
Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar
och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred.
Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna,
och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.
Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.  Efesierbrevet 6:10-18

Häromdagen rockade vi sockar för att bepansra oss mot rashygienen i vår tid. Det passar perfekt att göra det just denna vecka då bibeltexterna handlar om att iklä sig mentala rustningar mot ondskans alla attacker på liv och människovärde. Det kom mig att tänka på att till min femtonde födelsedag önskade jag mig, och fick,  en andaktsbok som jag läst om i tidningen Nytt liv som verkligen format mig på många sätt , inte bara genom att ge mig andaktsboksvanan som jag fick då. De nya kläderna blev välanvänd även om layouten redan då kändes lite 70-talsmossig. Men jag var, och är, vad en del kallar "lillgammal", andra "en gammal själ" och kände redan då att Jesusfolkets hippie-era var mitt rätta mode-element. Tillsammans med Bengt Pleijels vägledning genom ovanstående bibeltext om vapenrustningen gav De nya kläderna med sina dagliga andakter en rustning för mitt liv. En tonåring behöver stadga som inte bara kommer utifrån men Guds vapenrustning behöver vi alla förnya livet igenom. 

Nu är det extra viktigt att vara fullt rustad. De onda andemakterna som bara vill fördärva visar sig nu tydligare än vanligt. Ett ondskefullt oprovocerat fullskalekrig mot Ukraina från imperiebyggarna Ryssland med en Hitler-kopia i täten gör det övertydligt hur ondskan inte ens vill den ondes bästa. Den vill bara ont. Igår hördes nyheten att ryska soldater kört över och dödat sitt befäl eftersom de var arga på att de förlorat så många män i dessa meningslösa strider mot ett broderfolk. Men Putin står oberörd i sina kläder av så dyrt snitt att jag, helt ärligt, inte ens visste att det fanns så dyra kläder: en dunjacka för 130 000 kronor (!)och en stickad tröja för 40 000(!) är ofattbart för en svensk och ännu värre för en ryss. Putin klär sig i prakt, soldaterna inte fullt så praktfullt och hans civila offer på exempelvis barn- och förlossningssjukhuset i Mariupol springer ut i kylan i tunna blodiga nattlinnen. 

Putins trogne väpnare patriarken Kirill klär sig i ännu mer prakt. Men hans vapenrustning ligger

Den nakne Patriark Kirill 

definitivt i ett hörn och samlar damm. Jag läste en debattartikel i Dagen om att vi borde be mer för Putin än för Zelenskyj. Kanske. Det syns inte många revor i Zelenskyjs integritets gröna t-shirt. Men jag tänker att den som behöver mest förbön, om man nu orkar vara så kristligt kärleksfull, är Kirill*. Hur har han inte dragit på sig den ondes hela praktfulla arsenal av högmod, egenkärlek, luxuria (det som brukar översättas till vällust, men på latin hör vi vad det verkligen handlar om="lyx, det är en känsla"), vrede, avund, girighet, ja de flesta av de kardinalfel som leder till dödssynder? Man önskade att det bland dessa fanns lättja, men egentligen är lättja ett felaktigt översatt ord för det står acedia och det är något annat än att ligga som en Kronblom på sofflocket och fundera: det är att stå och filma med mobilen när en människa hoppar från en bro utan att ens försöka ingripa. Acedia är att vara likgiltig inför döda spädbarn och födande kvinnor i blodiga nattlinnen. Så nog har han hopat synd på synd över sig, Kirill, där han står och frossar i lyxen att få tillhöra den ryska eliten. Det spelar då ingen roll att det ser ut som om han har på sig guld och vackra tyger, i andlig mening är han lika naken som kejsaren i HC Andersens saga.

Men när vi ser på Acedia, som alltså bäst översätts med liknöjd lättja, märker vi att vi alla har nära till dödssynd. Villighetens rockade sockar och skor är något vi ofta missar. Vi kan peka finger åt Kirills guldornamenterade högmod, som jag gör just nu,  utan att själva ha alla persedlar på plats. Det hjälps inte om vi har på oss utsvängda pre-loved jeans, en lång pre-loved stickad rosa tröja och en egensydd väst med applikationer av en soluppgång broderad med orden "The Son Is Coming"** och sedan bara går förbi den blödande mamman med sitt döende spädbarn i famnen. Då är vi illa ut på samma sätt som Putin i sina skamligt dyra kläder och Kirill som bytt sanningens bälte mot den ondes lögner. Vi är inte lika illa ute, här vädras inga kålsuparteorier, men vad jag lärde mig av min andaktsbok är självreflektion i första hand.

Det är alltså helt rätt att fördöma Putin och Kirill som sålt sin förstfödslorätt, inte ens för linssoppa som ändå kan vara värt något, utan för ett blodbad. Men jag vill idag påminna mig om mina , alltid begagnade, men ändå ständigt nya, kläder. Att inte springa omkring naken i ogjort väder är en bra sak att tänka på i onda tider. Alltså: ut ur garderoben med sanningens bälte, rättfärdighetens pansar, trons sköld, frälsningens hjälm och Andens svärd. Dessutom, vad kan vara mer aktuellt i dessa dagar än villighetens skor att tala om budskapet om fred? Och innan jag drar på mig dessa skor har jag förstås rockade sockar på, för inget ger så mycket skoskav som att glömma att Gud gillar olika. Rashygien är motsatsen till allt Guds rike står för.

 * Här kan man läsa om Kirill och se hur bottenlöst sorgligt det är hur han fallit och lämnat sina nya kläder för att ta på sig uråldriga stinkande paltor distribuerade från avgrunden: girighet, lögn, mord och övergrepp. Först och främst bör man göra det som en påminnelse för en själv om att inte låta vapenrustningen gömmas och glömmas längst in i garderobens röra (jag är inte Marie Kondo=) vi kan börja hur bra som helst men om vi avviker från den rätta stigen senare i livet och går vilse spelar det ingen roll att vi en gång var på rätt väg. Det är då bara att vända om och gå tillbaka tills vi hittar den rätta stigen. Springer vi vidare i tron att allt är okej kan vi alla sluta i Kirill-stil och det är inget jag önskar någon, inte Kirill heller. Så om du som läser detta orkar: BE FÖR KIRILL!

Jag tycker själv veckans psaltarpsalm Psaltaren 25: 12-22  är en bra bön i detta sammanhang:

 Var och en som fruktar Herren
får veta vilken väg han skall välja.

Själv får han leva i ro,
och hans barn skall ta landet i arv.

De som fruktar Herren blir hans förtrogna,
hans förbund skall ge dem insikt.
Min blick är ständigt fäst på Herren,
det är han som löser min fot ur snaran.

Vänd dig till mig, var barmhärtig,
ty jag är ensam och betryckt.

Lindra mitt hjärtas plåga,
för mig ut ur mitt trångmål.

Tänk på mitt lidande och mitt betryck
och förlåt mig alla mina synder.

Se på mina fiender — så många de är,
så hätska i sitt hat!

Rädda mitt liv, befria mig,
svik mig inte, jag flyr till dig.

Låt oskuld och redlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.
O Gud, befria Israel
från all dess nöd!

Bönebarn-bilden kommer härifrån: Kremlin.ru, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=78925412

**här beskrivs en av mina favvo-outfits

Den heliga Wivina 1109 ca-17 december 1168 ca

 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.
Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära.
Fil. 4: 4

Sankta Wivina är lite av en belgisk motbild mot Michael Bajus mörka människosyn. Den tid vi kallar medeltiden var som bekant mer positiv och framtidstroende än renässansen som vi kallar Michael Bajus epok, men de var säkert också en personlighetsfråga. Däremot tror jag inte alls att det hade att göra med de könsstereotyper som styr kvinnor och män eftersom det i stor utsträckning var kvinnor som drogs till Blaise Pascal som inspirerats av Bajus och jansenismen. Det berodde självklart inte på etnicitet, båda var fransktalande belgare även om Wivina föddes i Oisy i Frankrike. Jag är rädd att detta är viktigt att påpeka eftersom rasismens fula hydra börjar dyka upp igen i spåren av "identitetsvansinnet" som just nu förmörkar det intellektuella klimatet i västvärlden.

Sankt Wivina var en gladlynt kvinna som mitt i det optimistiska 1100-talet  valde att inte gifta sig eftersom hon kände sig kallad till eremitliv i sena tonåren. Efter några år som eremit blev hon benediktinernunna. Hertigen Godfried av Brabant ville senare donera mark till ett kloster som hon skulle grunda och bli första abedissa för. Dets tår att hon accepterade att motta denna gåva av Godfried, inget tyder på att hon tjatade sig till gåvan. Det kan ju finnas många orsaker till att en hertig som ständigt krigade och intrigerade för att behålla och öka sin makt absolut vill ge en storslagen gåva till en nunna. Men en orsak till att just Wivina fick denna donation kan kanske ligga i att hon var en ljus och vänlig person.

Hennes kloster grundades 1125 och fungerade väl fram till den franska revolutionen 1789 då klostret såldes på öppna marknaden. Wivina var omtyckt som abedissa. Det enda nunnorna hon ledde anklagade henne för var att hon sades vara för mild i sitt ledarskap. Wivina svarade på detta att man kommer längst med mildhet enligt Ordspråksboken 15:1 "Mjukt svar stillar vrede/hårda ord väcker harm." Hon menade bestämt att man fångar fler flugor med honung än med ättika. Och det har hon ju definitivt rätt i. 

Jag tycker mig märka hur många av dem som gjort avtryck i den kristna historien varit just som Wivina, glada, trevliga och ljusa till sinnet med ett sinnelag som Paulus tyckte skulle råda i en kristen. I sin tjänst som abedissa åberopade hon just Paulus brev till efesierna 6: 9 "Och ni som har slavar , handla på samma sätt och använd inga hårda ord. Ni vet ju att de och ni har samma Herre i himlen, och han tar inte hänsyn till person." kanske var det något som Godfried tog intryck av och därför ville han att Wivina skulle be för honom i sitt kloster så som nunnor än idag ber för dem som vill ha deras förböner.

Eller var det bara för att han i Wivina mötte en människa som var exceptionellt lämpad att leda ett kloster? Det som berättas om Wivina gör att jag får en känsla av att hennes kloster skulle kunna benämnas som "det sista hemlika huset". Att lyckas med att bygga ett stort kollektiv som ändå får hemmet att vara just hemtrevligt kräver starkt ledarskap. Det slags ledarskap som vi lärare strävar efter verkar ha varit just Wivinas lott. Hon sägs också ha varit en bönemänniska vilket jag också ser som en stor ledarskapsgåva. Hur många gånger har inte knutar i lärarlivet lösts upp av just förbön?

1100-talet var också en tid när även stormän med stor makt och förmögenhet ännu fruktade Gud och visste att de inte var mer värda i Guds ögon vid den stora domen än den fattigaste tiggare. Att  ge bönemänniskor kloster sågs nog som en livförsäkring inför evigheten. Jag önskar de mäktiga fortfarande hade den ödmjukheten. Än idag vänder sig pilgrimer till Wivina för att genom hennes förböner bli lika ljusa och vänliga som hon var. Hennes ljusa karaktär kommer också fram i det under som hon förknippas med: hon tände ljus utan någon form av elddon. Det passar ju bra med ett sådant helgon mitt i advent då vi här i norra hemisfären lever i ett mörker som sannerligen behöver ljus till det inre och yttre.

St, Wivina med herdestav, psalmbok och kloster i bakgrunden

Klostret i Groot-Biijgarden nära Bryssel är fortfarande en av byns attraktioner. Vid hennes grav finns också hennes psalmbok bevarad och vid denna brukar pilgrimer be. Hon är därför, liksom min kära Lucia, ett så perfekt adventshelgon som innefattar allt som gör denna tid till en tid att längta till och mysa i: sång, musik, hemtrevnad, värme, bön och ljus.

Sanning och konsekvens

 

Sanning och konsekvens

Sparktur på en frusen sjö en söndagsmorgon i november är bra för hjärnan.

Kolosserbrevet 3: 9- 10  Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. 

Jag har fördjupat mig i hjärnan de senaste dagarna, det är så intressant , lite som att "se Gud på ryggen" som Linné uttryckte saken. En sak jag lärde mig var att hjärnan ständigt förnyas men aldrig helt byts ut eftersom vi då skulle förlora våra minnen. Om man varit utsatt för ett hårt tryck som resulterat i hjärnskador blir de inte permanenta om trycket upphör och stresshormonet noradrenalin går ner i nivå. Då sätter förnyelsen av nervcellerna i hjärnan igång igen.

Om man dessutom hjälper hjärnan med att motionera, promenera eller springa är det som man testat och det fungerar utmärkt man behöver inte bli elitidrottare. Att läsa böcker ostört och att lösa korsord av ständigt ökande svårighetsgrad är också bra för hjärnan och hjälper den att bilda nya nervceller hela livet ut. Ja, det är sant, hjärnan kan förnyas och utvecklas om man så blir 100 år gammal.

En speciell del i hjärnan, amygdala, har hand om vårt känsloliv och där kan man också säga att vårt "samvete" finns. Om en ljuger, stjäl eller gör annat som vi vet är fel blir amygdala påverkad så att det syns vid scanning av hjärnan. Om ljugandet fortsätter och stölderna blir värre förändras amygdala så att denna reaktion upphör, samvetets röst har tystnat.

Detta låter ju mindre kul. Särskilt som Jessika Gedin i "Spanarna" tagit reda på att vi ljuger väldigt ofta. Den vanligaste lögnen känner vi alla igen; det är svaret "Ingenting" på frågan "Vad är det?" En annan vanlig lögn är att säga att en sett filmen Gudfadern, vilket skvallrar om att undersökningen gjorts i USA. *

Men den stora trösten är det som vetenskapsradions veckomagasin rapporterade: om man biktar sig återgår amygdala till ursprungsläget (hörs vid 20 minuter in i programmet).

Bikten har väl alltid ansetts som god själavård men nu kan man alltså se det rent fysiologiskt. Som kristen är det svårt att inte associera till Paulus ord: 

Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till. Efesierbrevet 4:22-24

Lögner sätter spår i hjärnan, men de kan utplånas igen. Vi kan börja om igen med nya celler i amygdala.

*Maken och jag spekulerade i vilken film som skulle skapa samma behov av lögner i Sverige och kom inte fram till någon alls. Kanske är det Det sjunde inseglet som vi båda såg i snuttar på TV som barn och unga, men vi tappade intresset efter några minuter så ingen av oss har sett hela. Men vi tror att det inte är någon större merit att ha sett hela filmen på samma sätt som Gudfadern kanske räknas som någon slags "Great American Movie". Vi har ju inte heller samma behov av "The Great Swedish Novel" som USA söker "The Great American Novel".

1. 
   Lars14 november 2016 13:08

   Den där positiva nyheten om hjärnan hörde jag för ett tag sedan :)förut trodde man väl att hjärnan skrumpna och blev sämre efter en viss ålder, deppig nyhet för äldre liksom att det är ingen idee att försöka utvecklas när man blir äldre, tur det inte är så ;)
   
   Om lögner säger ju Salomos vishet att när munnen ljuger dör själen eller nya testamentet pratar om hycklare med bortfrätt samvete

   Svar

   

   Alma15 november 2016 05:48

   Ja, det är glada nyheter! Vi såg dessutom att äldre lär sig mer komplexa saker fortare än yngre! Det trodde man inte förr.
   
   Tänk vad man kunde redan på den tiden när Salomos vishet skrevs. Det är ju verkligen så det ser ut i amygdala. Så fascinerande! Och att det inte är kört om man ljuger som självaste Trump, efter bikt återhämtar sig amygdala.

2. 
   Markku14 november 2016 22:49

   Jag lärde mig något intressant när jag hade f d knarkare i samtal. De kom från en pingstförsamling som hade lyckats att göra dom för medlemmar men dom hade en hel del annat att bearbeta.
   Det mest besvärande var deras arrogant överlägsenhet gent emot "svenssons".Alltså vanligt knegande människor.
   Det blev en kris när jag påpekade detta för dom.Det hade varit själva grejen att leva utanför lagar, ta över krogar och ha dyra bilar och vara en torped för dom riktiga höjdare.Attityden levde kvar som en hemlig källa för stolthet även efter omvändelsen.Det var attityden , grandios utstrålning, som gjorde dom till stjärnor i församling.Och dom levde av församlingens applåder.
   
   När dom kunde uppleva tillfredsställelsen i lagligt tjänade pengar , hade dom också bytt sida och det normala samvetet hade blivit omprogrammerad.Det var en prövning att vara "vanlig" första gången i livet.
   
   Man kan inte säga att dom inte hade samvete i det gamla livet, dess program lydde bara andra värderingar, som grupplojalitet och våldets rätt att ta för sig.
   
   Jag gillar inte alla karismatiska företeelser, men det är nästa bara sådana församlingar som lyckas med den sortens människor i det borgerliga livets marginaler.

Trettondagen -God jul!

Nu firar ortodoxa jul, nåja, inte nu kanske , beroende på den julianska kalendern. Västkyrkan följer ju den Gregorianska kalendern så Trettondagen/Epifaniedagen infaller inte samtidigt varje år. Jag vet inte om Mirna får något slags tecken när alla kristna firar epifaniedagen samtidigt, men det händer att vi gör det, om än inte i år. Däremot firar vi aldrig jul samtidigt eftersom östkristna inte firar förrän nu när vi redan festat loss i tretton dagar.

Ljusen lyser idag på tre  saker som uppenbarar vem Gud är: Jesu födelse, hans dop och hans första underverk. Epifaniedagen är den äldsta kristna högtiden, påsken var ju tydligt judisk men denna högtid var så kristocentrisk att den saknar direkt förebild i judendomen, men jag och många med mig, ser ju förstås likheten med Chanukka i advents-och jultid. Kyrkan har ju sedan gammalt firat delvis samma saker som judarna. Igår Guds hus (Chanukka firas till åminnelse av templets renande och återöppnande) och alla ljusen från första advent till nu. Första advent är ju som sagt också tydligt inspirerad av Chanukka och Judas Mackabéus lyckade uppror mot kolonialmakten.

I västkyrkan har vi dock börjat fira Jesu födelse innan Epifaniedagen och Jesus dop har hamnat i skymundan. Här har i stället de tre vise männen (som kan vara olika många i traditionen, ofta är de tolv i äldre tradition och östkyrkan) hamnat i centrum för trettondagsfirandet. I Spanien och Latinamerika är det dessa "konungar från Österns länder" som ger barnen julklappar. 

Genom vänskapen med Inez från Chile i min barndom blev därför Trettondagen en viktig festdag för mig. Hon firade jul hos mig den 24 -26 december och jag firade jul hos henne 5-6 januari. Mycket trevligt! På köpet lärde jag mig både lite spanska och italienska eftersom hennes mormor var född i Italien. Sedan dess har vi firat Trettonhelgen med emfas hos mig. Det är härligt med denna julfest som hos oss saknar press av kommersen om hur den ska firas. Det är dessutom en helg som inspireras från olika håll, inte bara Tyskland och USA som julen i övrigt är mest influerad av. 

Det passar därför så bra med att traditionen gjort de vise männen, tolv eller tre gör ingen skillnad, till representanter för alla världsdelar. På den tiden när traditionen uppstod var ju Amerika och Australien okända för kyrkan så de vise representerade Asien, Afrika och Europa. Idag får vi naturligtvis lägga till Oceanien och Amerika. Kyrkan är alltid global och det hatas förstås av den växande högerpopulismen som därmed borde avsky den mångkulturella festen idag, vilket jag ser som en välkommen bonus med trettondagsfirandet.

Jag vet att detta hat inte är en lek för många kristna. Vi tillhör den religion som förföljs mest i hela världen, näst judendomen. Men i vår relativa trygghet tycker jag vi har en plikt att ta ut svängarna och visa på Guds rike och stolta stå upp för kyrkans eviga internationalism. När antisemiter säger globalister som täcknamn för deras stora hatobjekt judarna, då tar jag glatt åt mig . Ja, jag är en globalist! Guds rike har inga gränser. 

Därför inleds denna Trettondagsfundering med Dogge Doggelito och Doggelillos sång till de tre vise männen. Dogge som härstammar från Sverige och Latinamerika och använder den afroamerikanska musikstilen hiphop för att besjunga de vise från världens alla kontinenter som hyllade världens rätte härskare: Jesusbarnet vägledda av ett kosmiskt tecken. Hela universum firar att Gud är med oss.

Efesierbrevet kapitel 2, vers 17-19
Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud.

Avslutet blir ett musiktips från Lars som är så underbart perfekt för hela vår internationella Advents- och jultid, speciellt i år när Chanukka sammanföll med västkyrkans jul och allra mest denna internationellt präglade Trettondag:

Sanning och konsekvens

Sparktur på en frusen sjö en söndagsmorgon i november är bra för hjärnan.

Kolosserbrevet 3: 9- 10  Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. 

Jag har fördjupat mig i hjärnan de senaste dagarna, det är så intressant lite som att "se Gud på ryggen" som Linné uttryckte saken. En sak jag lärde mig var att hjärnan ständigt förnyas men aldrig helt byts ut eftersom vi då skulle förlora våra minnen. Om man varit utsatt för ett hårt tryck som resulterat i hjärnskador blir de inte permanenta om trycket upphör och stresshormonet noradrenalin går ner i nivå. Då sätter förnyelsen av nervcellerna i hjärnan igång igen.

Om man dessutom hjälper hjärnan med att motionera, promenera eller springa är det som man testat och det fungerar utmärkt man behöver inte bli elitidrottare. Att läsa böcker ostört och att lösa korsord av ständigt ökande svårighetsgrad är också bra för hjärnan och hjälper den att bilda nya nervceller hela livet ut. Ja, det är sant, hjärnan kan förnyas och utvecklas om man så blir 100 år gammal.

En speciell del i hjärnan, amygdala, har hand om vårt känsloliv och där kan man också säga att vårt "samvete" finns. Om en ljuger, stjäl eller gör annat som vi vet är fel blir amygdala påverkad så att det syns vid scanning av hjärnan. Om ljugandet fortsätter och stölderna blir värre förändras amygdala så att denna reaktion upphör, samvetets röst har tystnat.

Detta låter ju mindre kul. Särskilt som Jessika Gedin i "Spanarna" tagit reda på att vi ljuger väldigt ofta. Den vanligaste lögnen känner vi alla igen; det är svaret "Ingenting" på frågan "Vad är det?" En annan vanlig lögn är att säga att en sett filmen Gudfadern, vilket skvallrar om att undersökningen gjorts i USA. *

Men den stora trösten är det som vetenskapsradions veckomagasin rapporterade i söndags: om man biktar sig återgår amygdala till ursprungsläget (hörs vid 20 minuter in i programmet).

Bikten har väl alltid ansetts som god själavård men nu kan man alltså se det rent fysiologiskt. Som kristen är det svårt att inte associera till Paulus ord: 

Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till. Efesierbrevet 4:22-24

Lögner sätter spår i hjärnan, men de kan utplånas igen. Vi kan börja om igen med nya celler i amygdala.

*Maken och jag spekulerade i vilken film som skulle skapa samma behov av lögner i Sverige och kom inte fram till någon alls. Kanske är det Det sjunde inseglet som vi båda såg i snuttar på TV som barn och unga, men vi tappade intresset efter några minuter så ingen av oss har sett hela. Men vi tror att det inte är någon större merit att ha sett hela filmen på samma sätt som Gudfadern kanske räknas som någon slags "Great American Movie". Vi har ju inte heller samma behov av "The Great Swedish Novel" som USA söker "The Great American Novel".