Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. Gal. 3:24-25
Isak är dagens namn. Mellan 1993 och 2001 fanns hans fru Rebecka med honom detta datum men sedan flyttades hon tillbaka till 17 maj där hon förr hade sin namnsdag. Isak är den av de tre patriarkerna som verkar ha levt det minst äventyrliga livet. Intressant är också att alla patriarkerna och de första familjerna som senare skulle kallas judar, efter Isaks barnbarnsbarn Juda, inte hade lagen. Inte ens tio Guds bud finns med i berättelsen om patriarkerna.
Dessa de första som gjorde det möjligt för oss att få kontakt med universums skapare och få rätt att kalla oss Guds husfolk hade så mycket er tillit än vi. De levde sannerligen utan facit i handen till skillnad från oss som har hela evangeliet, alla epistlarna och en Heliga Ande inom oss. Man tycker vi borde vara riktigt trofasta som fått så många konkreta bevis för Guds trofasthet.
Vi borde ta rygg på Isak och Rebecka som tydligen lyckades hålla tron vid liv trots mycket sämre förutsättningar än vad vi har. Dessutom var det inte helt okomplicerat att vara den store Abrahams barn. Tänk till exempel på att Isak höll på att bli mördad av sin pappa- Och Rebecka fick lämna sitt land på vinst och förlust med en av Abrahams tjänare för att dela Isaks främlingsskap i det förlovade landet. Varken Rebecka eller Isak fick några direkta gudsmöten, enligt Bibeln, men de höll fast vid den Himmelska Föräldern ändå.
Här sjunger koptiska barn på en traditionell koptisk melodi en svensk barnpsalm. Vi hör alla ihop i samma familj där en gång Rebecka och Isak gjorde det möjligt för oss i Sverige, Egypten och i hela världen att tillhöra Guds familj.
Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Gal. 3:27-29
Församlingens portalparagraf som typ i alla tider ignorerats av kyrkoledare från alla håll och kanter, alla män så klart. Det verkar inte finnas något mer provocerande än jämlikhet mellan män, kvinnor, samhällsklasser och etniciteter. Att så många stör sig så mycket på detta bibelord, i praktiken om än de bekänner det med sin mun, tror jag beror på att detta är ett enormt hot mot ondskans hela maktanspråk.
Ondskans värsta representanter på jorden är alla besatta av makt och kvinnohat. Mullorna i Iran är ett tydligt exempel på detta. Demonerna vrider sig i plågor när de hör att "alla är vi ett i Kristus". Herodes stod inte ut med att jämställas med alla andra som kom till Johannes för att döpas. Att han fick sin rättvisa skopa av sleven när Johannes öste upp omvändelsebudskap störde honom så mycket att det kostade Johannes både liv och frihet.
När mullorna hör slagordet: "Kvinna, liv , frihet" visar de sitt sanna demonbesatta ansikte och berövar dem som ropar liv och frihet. Herodes har många efterföljare, men låt oss visa att Johannes har fler.
Åter och åter kommer tokiga debatter upp om hur hemskt det är att kvinnor börjar närma sig jämställdhet med männen. Feminismen går för långt, pjämrar män, och en del kvinnor, med ojämna mellanrum och varje framsteg för kvinnors lika värde följs av en back lash. Just nu lever vi i en back lash .Eftersom Sverige, inte minst frikyrkligheten, är en slags 51:a delstat i USA har Sydtstatsbaptisternas mysko beslut att utesluta en församling med kvinnlig pastor rört upp gammalt hierararkiskt och nyfascistiskt bottendrägg som märks på sociala medier.
Detta bottendrägg hänvisar ofta till Paulus och hans ord om skapelseordningen i 1 Tim.2:11-15 där Paulus förbjuder kvinnor att undervisa, de ska vara tysta och stilla i sina hem med motiveringen att Adam skapades före Eva. Men Paulus har i så fall ett jättefel. Först och främst är ordningen i skapelsen enligt Genesis först sol och måne, sedan växter, fåglar och fiskar och därefter däggdjur. Sist skapar Gud människan ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” Om vi ska hålla oss till ordningen enligt Paulus argumentation är denna skapelseberättelse dessutom först och borde gälla mer än den senare, den med revbenet, som Paulus hänvisar till där han menar att kvinnan är mannens avglans. Paulus valde så klart denna senare, mer hierarkiska, skapelseberättelse därför att han var en lärd man under antiken. Antikens åsikt var att allt var bättre förr, det hade en gång funnits en guldålder och därigenom blev det som kom först också bäst. Men i den första berättelsen råder inga hierarkier och den antika världsbilden var hierarkisk.*
Antiken hade alltså en helt annan åsikt om skapelsen än Bibelns första kapitel. Aristoteles, som var den största vetenskapliga auktoriteten under hela antiken och långt in på medeltiden, ordnade i sin vetenskaplig nit in verkligheten i över- och underordnade grupper. Kräldjur (Kalla och fuktiga) stod under fåglar (varma och torra) , fåglar stod under däggdjuren (varma och fuktiga), däggdjur står under människan som också indelades i olika klasser. Slavar stod under fria och kvinnor i varje klass stod under männen i varje klass. Att kvinnor ens fanns förklarade Aristoteles med att kvinnor var utvecklingsstörda män vars enda uppgift var att föda fler män till jorden genom att erbjuda rätt jordmån i sin livmoder för det lilla mansfröet som kom från mannen , helt komplett som ett vetekorn faller ner i passiv jord. Om en "ond vind" blåste på den gravida kvinnan blev fostret utvecklingsstört och så föddes inte bara män utan också kvinnor.
Men i Genesis finns inget alls som talar om att det råder någon hierarkisk skapelseordning; att mannen ska styra över kvinnan eller att elefanter ska bestämma över människor, träd bestämma över elefanter och sedan sol och måne råda över hela skapelsen eftersom de skapas före alla de andra. Det är med syndafallet det kommer en hierarki in i mänskligheten, den fanns inte i skapelsen. Gud till och med säger ”låt oss göra människor till att vara oss lika”. I Genesis första kapitel finns ingen indikation på att skapelsens mening var att inordnas i hierarkiska klasser, Gud vill skapa likar, inte undersåtar. Efter syndafallet däremot blir konsekvensen hierarkier ”»Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn. Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.« blir kvinnans konsekvens enligt 1 Mos. 3:16.
Så att hänvisa till skapelseordningen är verkligen inte möjligt utan att göra våld på texterna. Paulus var bibelkunnig, mycket mer än jag så klart, men han var också en man under antiken och de högt bildade under antiken trodde så här. Lite förvånande är att man idag inte förstår att Paulus var 100% människa och inte som Jesus 100% människa OCH 100% Gud. Jesus borde i alla frågor vara största auktoritet och när Paulus viker sig för världens synsätt borde det Jesus lär och gör vara korrektur, så ock med hierarkiskt tänkande. När Jesus tar upp mänskliga hierarkier vänder han ALLTID upp och ner på dem: han tvättar sina lärjungars fötter, han säger att den förste ska bli den siste, den minsta ska bli störst, de små barnen är enligt Jesus de vuxnas föredömen och han behandlar kvinnor som sina jämlikar.
Vad är det då som gör att många ärliga kristna fullkomligt avgudar Paulus ord om kvinnor när det handlar om att han stödjer världens sätt att organisera hierarkier? Jag menar att det bevisar hur inpyrda vi är med ormens gift från syndafallet och framåt, det som kallas arvssynd kommer vi inte undan. Vi är mycket mer bekväma med störst går först-regeln och först- är -störst-filosofin, eftersom den helt och hållet avspeglar den fallna världens sätt att organisera sig. Men när Paulus faktiskt går emot det krigiska och hierarkiska galatiska idealet och säger att församlingen är helt annorlunda:
då rycker vi på axlarna, tycker det är gulligt metaforiskt medan vi i praktiken anser att antika hustavlor* väger tyngre eftersom det är världens visdom som vi är så vana vid. Men världens visdom är inte Guds. Det är när Paulus är som mest olik sitt eget samhälle som jag är övertygad om att han är som mest profetisk och talar direkt från Anden.
Filipperbrevet 2 är ett gott exempel på detta när Paulus går emot alla sin tids föreställningar om hierarki och vem som har rätt att bestämma över andra. Här beskrivs en Gud som ingen annan av antikens religioner kände igen, en Gud som antar en tjänares gestalt och inte triumferar utan dör en neslig död. Jesus uppstår också men inte i våldsam triumf eftersom han måste regera länge tills alla fiender lagts under honom. Om vi låter Anden leda vår bibelläsning märker vi tydligt att Filipperbrevet 2 har större andlig densitet än hustavlor i Efesierbrevet och direkt okristliga idéer om att korset inte gäller kvinnor utan att vi bara finns för att föda fler män till jorden, vilket som sagt, är en obiblisk idé tagen ur antikens misogyna fatabur.
* Ska vi tillämpa Aristoteles stora bidrag till vetenskapen, logiken, på talet om skapelseordningen borde antingen tex elefanterna, de största däggdjuren, styra över skapelsen eller om vi tar den omvända ordningen, så det som skapas sist är mest värt: kvinnan råda över mannen. Men i så fall är ju Gud, som finns före allt annat minst värd och stå "under" allt skapat. Nej, Paulus och den misogyna idén om "skapelseordningen" som ursäkt för att kvinnor ska begränsas i tex församlingens tjänst är helt enkelt inte kompatibel med Bibelns helhet. Inte ens enligt antikens logik är den det.
Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.
Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: " Du skall älska din nästa som dig själv.". Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra- Nej, säger jag, låt er Ande leda er så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till Anden och Anden till köttet. De två ligger i strid så ni inte kan göra det ni vill.
Men om Anden får styra er står ni inte längre under lagen. Galaterbrevet 5: 13-18
Namnet Galater betyder Kelter. Dessa galater tillhörde alltså denna hårdföra och krigiska folkgrupp som stred mot romarna så framgångsrikt* att Julius Caesar beskrev gallerna som de tappraste av hans motståndare i De Bello Gallico. Kelterna var ett strikt klassuppdelat samhälle med hårdföra överbefälhavare i toppen av samhällspyramiden. De användes som legosoldater av kungar i Mindre Asien och utgjorde ett militärt härskarskikt i dessa områden som kom att kallas Galatien. De verkar ha varit öppna för nya kulturell impulser, inte minst religiösa sådana och det fanns alltså kristna galater så tidigt att Paulus skrev brev till dem.
Majestix får här illustrera galaternas hierarkiska samhälle.
Han går till rätta med deras hierarkiska samhällssystem genom att sända församlingens portalparagraf till dem: "Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Gal. 3: 26-28.
Asterix, Obelix och Idefix får visa på församlingens egalitära princip.
När galaterna blivit kristna börjar de strax dras med i elitistiska villoläror som menar att alla måste omskäras och följa hela Mose lag till punkt och pricka. Paulus angriper dessa idéer och framhåller att kärleken är allt och kärleken räcker eftersom det som görs i kärlek automatiskt aldrig bryter mot lagen.
Jag återkommer då och då till den Agatha Christie-filmatisering som inleds med två personer på ett tåg som diskuterar att alla människor skulle behöva en polis med sig hela tiden så brott inte begås från första början. Ja, den "polisen" är vad Paulus talar om, Anden i oss. Lyssnar vi till Anden vill vi helt enkelt varken, mörda, ljuga, stjäla eller baktala folk. Och allt det där som inte är olagligt men ändå omoraliskt som att inte göra sin plikt, smita från det vi uppfattar som tråkiga ansvar, elaka tankar om andra som "måste den där tjockisen verkligen äta så mycket", "Kan inte den där korkade typen hålla mun så han inte avslöjar sig så där pinsamt?" eller "Jag kastar den här glasflaskan här på badstranden , alla andra gör ju det."
Den friheten vi har i Anden är att göra det vi verkligen vill, inte drivas hit och dit av dåliga impulser "köttet" kallar Paulus det. Jag skulle säga den där otrevliga typen som vi alla bär med oss livet igenom som bara vill oss och vår omgivning illa. Den där som Pippi Långstrump ofta säger till på skarpen. Paulus talar om att det "onda jag inte vill, det gör jag men det goda jag vill, det gör jag inte" en benägenhet till slö och illvillig förstörelselusta mot vår innersta önskan och vilja. Impulsen att sticka hål på en ballong och skada en människas självkänsla med en giftig replik är en del i detta som kallas arvsynden. Alla föds med denna grundskada och vi kan jobba med detta problem men jag blir då aldrig helt fri från irrationella behov att av slöhet eller ren illvilja göra skada. Och ibland dras vi bara med utan att kunna värja oss det allra minsta. Försök till exempel att inte vara en del i den globala uppvärmningen.
Paulus ger oss ett enkelt svar på detta problem: "Tjäna varandra i kärlek." det låter enkelt men alla som försökt vet att detta är den smala vägen som mycket sällan ger omedelbara dopaminkickar. Tvärtom besannas ofta ordstävet: "Otack är världens lön." när vi gör det goda som vi djupast sett vill. Ändå vill jag verkligen försöka vandra den vägen. Jag tar rygg på den gode herden, han vet var stigen går.
* inte bara en liten by i Gallien där druiden Miraculix förser hjältar som Asterix och Obelix med trolldryck för att de ska kunna stå emot Caesars legionärer. Till deras förtrytelse skrev dock Caesar att de belgiska gallerna var tapprast, inte de i Bretagne där Asterix lilla okuvliga by ligger.=)
Polarnatten blir lättare att överleva inom Guds rikes globala kärlekspraxis, här råder Guds rike i vårt kök med goda vänner och söner.
Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons Ande in i vårt hjärta, och den ropar ‹‹Abba, Fader!››."
Den som följt denna 11 år gamla adventskalender genom åren vet ju att idag börjar Kaamos/ Skábma, polarnatten som avslutas 19 januari på Henrik-dagen. Andersmäss är också namnet på första Advent numera. Dessa båda firas samtidigt på första söndagen i Advent. det är traditionellt en stor kyrksöndag och gudstjänsten i Jukkasjärvi kyrka firas då på samiska. Det kan ju låta väldigt lokalt men ändå menar jag att detta är ett bevis på Guds globala avsikter med oss.
Andreas är ett grekiskt namn som etymologiskt hör ihop med det grekiska ordet för människa anthropos- Liksom i många språk är människa också kopplat till ordet för man andros och man kan hävda att Andreas både betyder mänsklig och manlig. Jag väljer förstås ordet mänsklig som det mest betydelsefulla för teologiska resonemang men i denna text från Galaterbrevet inräknas alla människor i begreppet söner, eftersom Jesus var den utlovade sonen som skulle komma med fred.
Genom språket osynliggörs alltså kvinnor och det är jag absolut ingen anhängare av. Men man kan också se det positivt ur min synvinkel: alla är Guds barn och den nu så omdebatterade "könsidentiteten" spelar ingen som helst roll. Att vara Guds barn är att vara sant mänsklig. Vi människor har alltid haft en mörk tid framför oss när vi firar minnet av den första lärjungen Andreas. I relation till polarnatten blir människans utsatthet extra tydlig. Nakna i kylan, utan klor och vinglandes på två spröda ben har vi människor inte mycket annat än varandra att ty oss till-och Gud, universums skapare som i Jesus också är Kosmos rätta kung.
Vi har alla varit barn och vaknat mitt i natten av någon mardröm eller något skrämmande ljud. Vi har ropat rakt ut och i de flesta fall kom en mamma eller pappa, mormor eller farfar till oss, tröstade och lyfte upp oss i sin famn. Det var då vi började lära oss vad kärlek är och gör.
"Guds rike inbjuder till en omfattande global kärlekspraxis" säger Werner Jeanrond just nu i dagens morgonandakt. "Guds rike är en kraft som förvandlar våra hjärtan […]Om vi vill ryckas med i denna dynamik" säger Jeanrond, kan vi absolut fira jul med gott samvete. Och jag vill tillägga att denna kärlekskraft hjälper oss att överleva Skábmas/Kaamos svåra tid. När nattens mörker är skrämmande och inget är enkelt i vardagens kyla som gör allt trögt och tungt, kan vi ropa "Evig Fader!" ut i natten.
Andersmäss påminner oss om att vi är människor med rätten att ingå i Guds rike och familj. Och detta gäller också där denna tid på året är ljus och varm. Som Werner Jeanrond sa är Guds rike är global kärlekspraxis.
I skrivandes stund lyssnar jag på "Andliga sånger" som idag har fördjupningen kring keltisk andlighet. Galaterbrevet skrevs till kelter eftersom galaterna var ett keltiskt folk. De hade alltså sitt ursprung i den östliga och odelade kyrkan. Kelterna/galaterna räknades av romarna som romarrikets huvudmotståndare på grund av sin krigiska kultur med höga disciplinära ideal och plundringståg som metod. Enligt romarna var det en mycket krigisk och hierarkisk kultur.* De östliga galaterna blev därför populära legosoldater åt Romarriket, assimilerades med greker och blev romerska medborgare under 300-talet e. Kr. De västliga kelterna däremot drevs mot romarrikets yttersta västra gränser: Bretagne, Spanien och de brittiska öarna . Där utvecklades en kultur där naturen var en viktig bundsförvant och inte en fiende som måste blidkas vilket många religioner av detta slag, animistiska, går ut på.**
När sedan kristendomen nådde den västligaste utposten för de indo-europeiska folken, Irland, genom en kristen slav blomstrade kyrkan där på ett sätt som ännu berikar hela kristenheten. Detta utan våldsmakt, missionsarbetet i Irland verkar inte ha mött något motstånd-några kristna martyrer är inte kända. På samma fredliga sätt fortsatte den keltiska kyrkan att sprida skönhet och innerlig andlighet där klostren för både män och kvinnor var centrala i en orolig och krigisk tid. Medan kontinenten upplevde den oroliga folkvandringstiden då många av romarrikets kulturella erövringar glömdes bort, tex skrivkonsten, bevarades konst, litteratur och kultur i Irländska kloster. Speciellt mellan 400-900-talet var den keltiska kyrkan den viktigaste kristna lärdomskällan och andliga influensen i Europa. Klosterväsende, utbildning och skönhet i form av konst och kultur, som galaterna tog med sig från Bysans och den koptiska traditionen vilka utvecklades där galaterna bodde när Paulus skrev till dem, berikade hela kulturen genom kyrkan. Med trovärdiga bevis och argument menar också den alltför tidigt bortgångna biskopen Jan-Arvid Hellström att de som kristnade Västergötland var brittiska munkar från den keltiska tradition som ännu lever i Skottland och Irland.
Keltiskt kors vid platsen för St. Giordans kyrka.
I Norge var detta inflytande ännu starkare. Keltisk kristendom importerades med slavar, speciellt kvinnor, till Island och Norge men keltiska missionärer kom också till Norden helt frivilligt just för att missionera. En tradition berättar att keltiska munkar satte sig i båtar utan roder, segel eller åror för att med vågors och havsströmmars hjälp av Gud ledas till nya missionsfält. Bysantinsk konst och musik har också påverkat den musikskatt som numera sprids i hela kyrkan genom att väldigt många irländare numera bor i USA och allt USAnskt har ju en tendens att påverka världen, inte minst Sverige. Att vi svenskar lever nära brittisk kultur gör ju förstås också sitt till. Klostret i Iona lockar svenskar än idag. Så även om nordmännen kom för att plundra fredliga lättbesegrade munkar och nunnor, vann vi den största skatten av alla: Jesus i utbyte. Nu när vi far till Iona för att ta del av andliga rikedomar kan jag inte annat än se hur Jesus verkligen kom med fred, även till krigare som galater , irer och nordmän. Nu är vi bland de fredligaste länderna på jorden. Till detta krävs mirakel, vilket syns i varje nyhetssändning. Det miraklet heter Jesus.
Johannes evangelium 1: 11-13 Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn,
som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
Urrk! Detta är verkligen något som gnostiker kan frossa i: "se vad evangelisten själv säger". Ack, hur kan det bli så fel?, tänker antignostikern i mig. Var Johannes så påverkad av sin hellenistiska omgivning att han vek av från Vägen? Ja, jag tror nog att hans poetiska stil frampolerats av decenniers umgänge med olika gnostiska rörelser. Men det finns en annan kontext än den hellenistiska som står Johannes betydligt närmare och det är judendomen.
Där var det just att födas till jude som var top notch av andlighet. När Johannes evangelium skrevs var det en stor grupp proselyter och hednakristna som började följa den Vägen. De kunde aldrig stoltsera med sina genetiska företräden. De var inte födda av en judisk mor. De hade inte gjort sin Bar/Bat Mitzva,de var inte omskurna på åttonde levnadsdagen. De hade bara kommit till tro på den enda Guden, JHWH ändå. Med sina hednaföräldrar i bagaget var det svårt att tro på att de fick kalla sig Guds barn. Judarna hade ett ointagligt försprång. Kanske måste de omskära sig, följa Mose hela lag och dessutom de principer som utvecklats inom judendomen för att skilja judar från hedningar i en massa udda vardagliga praktiker. Och kanske, kanske kunde de då få rätt att kallas Guds styvbarn i alla fall.
Paulus tar itu med detta i Galaterbrevet, som också kunde kallats Brevet till Kelterna, eftersom det är precis vad galater betyder.
Men
när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas
i allas närvaro: »Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i
stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra
sig till judar?«
Rättfärdighet genom tron
Vi är visserligen judar till födseln, inte hedningar och syndare.
Men
vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom
tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus
Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom
laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. ---
Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus.
Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus.
Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.
Jag tänker att det är detta Johannes evangelium försöker inpränta . Inte förakt mot kroppen utan en frihet att få bli Guds barn oavsett etniskt ursprung.
Vad tänker du?
Den goda vardagen, skapad av den Gud som älskar oss. Elis lagar mat och provsmakar medan jag är på väg ut till djuren. En bild som får mig att bli glad och tacksam över livet och skapelsen. Livet som är människornas ljus även i de mörkaste av tider.
Jag vill lägga ett gott ord för vår syster Foibe, som tjänar församlingen i Kenchreai. Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga. Hjälp henne med allt hon kan begära av er. Hon har själv varit ett stöd för många, också för mig. Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus. De har vågat livet för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem. Häsla också församlingen som möts i deras hus. Hälsa min käre Epainetos, Asiens första gåva till Kristus. Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er. Hälsa Andronikos och Junias, mina stamfränder och medfångar; de är högt ansedda som apsotlar och har bekänt sig till Kristus före mig.
Här finns den kära Junia med som av en del sentida översättare (bland annat Bibel 2000) blivit "könskorrigerad" till mannen Junias, ett namn som inte finns någon annanstans i antikens historia än just i dessa korrigerade översättningar. Trots "könsdysforin" finns hen med här som ett av många exempel på apostlar i Paulus vänkrets.
Självklart var Junia en kvinna, men jag tycker översättarnas arbete på något sätt blir en del av en modern tradition som lär oss en del om kallelsen, nämligen att vem som helst kan bli kallad och alla har rätt till att bli en apostel för Guds rikes utbredande. Att bestjäla Junia på hennes namn drar alltså de misogyner vid näsan som naturligtvis könskorrigerade Junia av maktpolitiska skäl: ingen kvinna skulle med på apostlatåget så för säkerhets skull könskorrigeras hon. Men nu blir hon i stället den första könskorrigerade aposteln, kanske den första icke-binära personen (som inte är mytologisk som siaren Tereisias) i litteraturhistorien. *
I stället för att gömma undan kvinnans plats i frälsningshistorien blir Junia alltså till ett tecken på att även de som fötts med ett kön och sedan måste korrigera andras uppfattning om vilket kön de har genom olika åtgärder, som exempelvis att byta namn, också är kallade till att utbreda Guds rike. Junias öde i översättningarna blir alltså ytterligare ett tecken på att "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Gal. 3:28.
Ikon av Andronikos, Athanasios och Junia.Östkyrkan, som ju är mer konservativ än den i väst, könskorrigerade aldrig Junia.
* Undrar vad de män som hittade på mansnamnet Junias tänker om sitt tilltag idag? Kunde man på 1500-talet ens tänka sig icke-binära personer? Ett av de tidigaste exemplen på könsbytet av Junia är ju Jacques LeFevre som betecknade Junia som man 1512.
Som de sociala varelser vi människor är vill vi rangordna oss. Det ingår i all mänsklig kultur att bestämma vem som är bättre än den andra. Det som hinduismen gjort till en religiös ordning är en ordning som vi alla känner igen; några står högst i samhället och de är ganska få; brahminerna i hinduismen. Andra står lägst i samhället och för göra det alla andra finner äckligt eller tråkigt till usel lön; daliterna inom hinduismen.
Tankemönster som talar om "rent-orent", "högt-lågt", "attraktivt-frånstötande", "heder-vanheder" styr vårt umgänge med andra vare sig vi är medvetna om det eller inte. Påmind av Rebellas läsning av Patrik Hagmans böcker om kristet motstånd i en kapitalistisk hederskultur har jag läst om* hans senaste bok Om sann gemenskap veckan som gått. Där visar han hur kristendomen står för något helt annorlunda:
Kristendomens radikala kärna är just denna, tron på att en gemenskap utan hederskultur är möjlig, att det finns sätt vi kan vara tillsammans utan att behöva jämföra oss med varandra.
Hagman utvecklar denna tanke i bokens näst-sista kapitel, det om gudstjänsten, där han går igenom hela liturgin** för att visa hur kristendomen är radikalt annorlunda än den vanliga religionen. Han börjar med att ta upp gudstjänstens inledande syndabekännelse som ett sätt att etablera grundläggande fakta om vår totala likhet: " Alla är syndare, alla är lika värdefulla." Att bekänna sina synder i grupp är något annat än den enskilda bikten. Att bekänna sina synder i grupp utan att vara specifika, är att säga att vi är människor , inte Gud. Vi är alla på exakt samma nivå oavsett kön, etnicitet eller status utanför Guds rike. Vi bekänner oss alltså, genom att bekänna att vi är syndare, till församlingens portalparagraf som Paulus formulerar tydligast i Galaterbrevet 3:28 :
Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
Jag läste också Joel Halldorfs ledare om sabbaten som jag tycker utvecklar tanken kring jämlikheten och Guds ärende med skapelsen intressant och tydligt. Hans text blir för mig en kommentar till Hagmans guide till kristet motstånd i en hederskultur där en av sakerna som betonas är vikten av lönearbete som skapare av den enskildas "värde". God läsning inför helgen!
*En bra bok förtjänar alltid att läsas om, tyckte CS Lewis och han har så rätt! Hagmans böcker, vill jag påstå, bör repeteras då och då.
** På grekiska betyder ordet "folkets arbete", en politisk term. I kyrklig kontext är betydelsen "det arbete människor gör för Gud". Detta ord användes av grekisktalande judar redan innan kristendomen trots att det fanns många mer "religiösa" termer för vad som händer i en gudstjänst på grekiska.
.jpg)
.jpg)
