Gemenskap i stället för hierarkier: "Alla är syndare, alla är lika värdefulla."

Som de sociala varelser vi människor är vill vi rangordna oss. Det ingår i all mänsklig kultur att bestämma vem som är bättre än den andra. Det som hinduismen gjort till en religiös ordning är en ordning som vi alla känner igen; några står högst i samhället och de är ganska få; brahminerna i hinduismen. Andra står lägst i samhället och för göra det alla andra finner äckligt eller tråkigt till usel lön; daliterna inom hinduismen.

Tankemönster som talar om "rent-orent", "högt-lågt", "attraktivt-frånstötande", "heder-vanheder" styr vårt umgänge med andra vare sig vi är medvetna om det eller inte. Påmind av Rebellas läsning av Patrik Hagmans böcker om kristet motstånd i en kapitalistisk hederskultur har jag läst om* hans senaste bok Om sann gemenskap veckan som gått. Där visar han hur kristendomen står för något helt annorlunda:

Kristendomens radikala kärna är just denna, tron på att en gemenskap utan hederskultur är möjlig, att det finns sätt vi kan vara tillsammans utan att behöva jämföra oss med varandra.

Hagman utvecklar denna tanke i bokens näst-sista kapitel, det om gudstjänsten, där han går igenom hela liturgin** för att visa hur kristendomen är radikalt annorlunda än den vanliga religionen. Han börjar med att ta upp gudstjänstens inledande syndabekännelse som ett sätt att etablera grundläggande fakta om vår totala likhet: " Alla är syndare, alla är lika värdefulla." Att bekänna sina synder i grupp är något annat än den enskilda bikten. Att bekänna sina synder i grupp utan att vara specifika, är att säga att vi är människor , inte Gud. Vi är alla på exakt samma nivå oavsett kön, etnicitet eller status utanför Guds rike.  Vi bekänner oss alltså, genom att bekänna att vi är syndare, till församlingens portalparagraf som Paulus formulerar tydligast i Galaterbrevet 3:28 :

Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 

 Jag läste också Joel Halldorfs ledare om sabbaten som jag tycker utvecklar tanken kring jämlikheten och Guds ärende med skapelsen intressant och tydligt. Hans text blir för mig en kommentar till Hagmans guide till kristet motstånd i en hederskultur där en av sakerna som betonas är vikten av lönearbete som skapare av den enskildas "värde". God läsning inför helgen!

Här kan ni lyssna på Hagman:https://vimeo.com/128858100

*En bra bok förtjänar alltid att läsas om, tyckte CS Lewis och han har så rätt! Hagmans böcker, vill jag påstå, bör repeteras då och då.

** På grekiska betyder ordet "folkets arbete", en politisk term. I kyrklig kontext är betydelsen "det arbete människor gör för Gud". Detta ord användes av grekisktalande judar redan innan kristendomen trots att det fanns många mer "religiösa" termer för vad som händer i en gudstjänst på grekiska.

Dilemma

Att vara människa är inte alltid så enkelt. Konflikt med skapelsen uppstår egentligen alltid. Vi lever helt på de gröna växternas bekostnad och sedan tar vi oss också rätten att leva av andra levande varelser som liksom vi också har blodomlopp och kan känna fruktan och tillfredsställelse.

Jag har ju varit nästan totalvegetarian/vegan sedan jag var tolv år. Men jag har en son som är allergisk mot väldigt mycket av normala födoämnen som gör vegan- eller vegetariankost otillräcklig och dessutom kommer jag ju från en trakt där det naturliga är att slakta djur och ta till vara allt på dem.

Renar och får fyller våra frysar med kött som passar multiallergiska barn, men jag är medveten om att det kostat en levande varelse livet. För de flesta är det dock något man inte tänker på. När barnen fick se mig spänna ut renskinnet från julrenen stod det plötsligt klart för dem att revbensspjället de gnagde i sig dagen innan kom från ett djur med en mjuk päls och klövar perfekta för att springa över snövidder med.

 Aron som sett köket förvandlas till charkuteri i december var det inte lika spännande som för Emma-Lie och Jasmine. "Är det där huvudet suttit, där det är så blodigt?" Läskigt och fascinerande men jag hoppas det är bra för dem att se sambanden i naturen. Renar lever goda liv i frihet innan de slaktas. De får skydd och extrafoder av sina ägare, i utbyte får de ge sitt liv till mat och kläder. En god renskötare är en verkligt god herde som ger mycket av sin hängivna tid för att djuren ska ha det bra.

Även om jag själv helst inte äter döda djur anser jag att renar är ett bra alternativ om man vill äta kött. Lika bra är fårkött från bonden här i byn. Därför finns sådant kött i vår frys och våra hundar får det som människor inte vill äta. Det är ett dilemma att vara en predator men så här har vi löst det.