Gud är motsatsen till Voldemort(och Putin och Hitler och...) Sv. Ps 38

 Åter och åter kommer tokiga debatter upp om hur hemskt det är att kvinnor börjar närma sig  jämställdhet med männen. Feminismen går för långt, pjämrar män, och en del kvinnor, med ojämna mellanrum och varje framsteg för kvinnors lika värde följs av en back lash. Just nu lever vi i en back lash .Eftersom Sverige, inte minst frikyrkligheten, är en slags 51:a delstat i USA har Sydtstatsbaptisternas mysko beslut att utesluta en församling med kvinnlig pastor rört upp gammalt hierararkiskt och nyfascistiskt bottendrägg som märks på sociala medier. 

Detta bottendrägg hänvisar ofta till Paulus och hans ord om skapelseordningen i 1 Tim.2:11-15 där Paulus förbjuder kvinnor att undervisa, de ska vara tysta och stilla i sina hem med motiveringen att Adam skapades före Eva. Men Paulus har i så fall ett jättefel. Först och främst är  ordningen i skapelsen enligt Genesis först sol och måne, sedan växter, fåglar och fiskar och därefter däggdjur. Sist skapar Gud människan ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” Om vi ska hålla oss till ordningen enligt Paulus argumentation är denna skapelseberättelse dessutom först och borde gälla mer än den senare, den med revbenet, som Paulus hänvisar till där han menar att kvinnan är mannens avglans. Paulus valde så klart denna senare, mer hierarkiska, skapelseberättelse därför att han var en lärd man under antiken. Antikens åsikt var att allt var bättre förr, det hade en gång funnits en guldålder och därigenom blev det som kom först också bäst. Men i den första berättelsen råder inga hierarkier och den antika världsbilden var hierarkisk.*

Antiken hade alltså en helt annan åsikt om skapelsen än Bibelns första kapitel.  Aristoteles, som var den största vetenskapliga auktoriteten under hela antiken och långt in på medeltiden, ordnade i sin vetenskaplig nit in verkligheten i över- och underordnade grupper. Kräldjur (Kalla och fuktiga) stod under fåglar (varma och torra) , fåglar stod under däggdjuren (varma och fuktiga), däggdjur står under människan som också indelades i olika klasser. Slavar stod under fria och kvinnor i varje klass stod under männen i varje klass. Att kvinnor ens fanns förklarade Aristoteles med att kvinnor var utvecklingsstörda män vars enda uppgift var att föda fler män till jorden genom att erbjuda rätt jordmån i sin livmoder för det lilla mansfröet som kom från mannen , helt komplett som ett vetekorn faller ner i passiv jord. Om en "ond vind" blåste på den gravida kvinnan blev fostret utvecklingsstört och så föddes inte bara män utan också kvinnor.

Men i Genesis finns inget alls som talar om att det råder någon hierarkisk skapelseordning; att mannen ska styra över kvinnan eller att elefanter ska bestämma över människor, träd bestämma över elefanter och sedan  sol och måne råda över hela skapelsen eftersom de skapas före alla de andra. Det är med syndafallet det kommer en hierarki in i mänskligheten, den fanns inte i skapelsen. Gud till och med säger ”låt oss göra människor till att vara oss lika”. I Genesis första kapitel finns ingen indikation på att skapelsens mening var att inordnas i hierarkiska klasser, Gud vill skapa likar, inte undersåtar. Efter syndafallet däremot blir konsekvensen hierarkier ”»Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn. Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.« blir kvinnans konsekvens enligt 1 Mos. 3:16.

Så att hänvisa till skapelseordningen är verkligen inte möjligt utan att göra våld på texterna. Paulus var bibelkunnig, mycket mer än jag så klart, men han var också en man under antiken och de högt bildade under antiken trodde så här. Lite förvånande är att man idag inte förstår att Paulus var 100% människa och inte som Jesus 100% människa OCH 100% Gud. Jesus borde i alla frågor vara största auktoritet och när Paulus viker sig för världens synsätt borde det Jesus lär och gör vara korrektur, så ock med hierarkiskt tänkande. När Jesus tar upp mänskliga hierarkier vänder han ALLTID upp och ner på dem: han tvättar sina lärjungars fötter, han säger att den förste ska bli den siste, den minsta ska bli störst, de små barnen är enligt Jesus de vuxnas föredömen och han behandlar kvinnor som sina jämlikar.

Vad är det då som gör att många ärliga kristna fullkomligt avgudar Paulus ord om kvinnor när det handlar om att han stödjer världens sätt att organisera hierarkier? Jag menar att det  bevisar hur inpyrda vi är med ormens gift från syndafallet och framåt, det som kallas arvssynd kommer vi inte undan. Vi är mycket mer bekväma med störst går först-regeln och först- är -störst-filosofin, eftersom den helt och hållet avspeglar den fallna världens sätt att organisera sig. Men när Paulus faktiskt går emot det krigiska och hierarkiska galatiska idealet och säger att församlingen är helt annorlunda:

 ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.” 

då rycker vi på axlarna, tycker det är gulligt metaforiskt medan vi i praktiken anser att antika hustavlor* väger tyngre eftersom det är världens visdom som vi är så vana vid. Men världens visdom är inte Guds. Det är när Paulus är som mest olik sitt eget samhälle som jag är övertygad om att han är som mest profetisk och talar direkt från Anden.

Filipperbrevet 2 är ett gott exempel på detta när Paulus går emot alla sin tids föreställningar om hierarki och vem som har rätt att bestämma över andra. Här beskrivs en Gud som ingen annan av antikens religioner kände igen, en Gud som antar en tjänares gestalt och inte triumferar utan dör en neslig död. Jesus uppstår också men inte i våldsam triumf eftersom han måste regera länge tills alla fiender lagts under honom. Om vi låter Anden leda vår bibelläsning märker vi tydligt att Filipperbrevet 2 har större andlig densitet än hustavlor i Efesierbrevet och direkt okristliga idéer om att korset inte gäller kvinnor utan att vi bara finns för att föda fler män till jorden, vilket som sagt, är en obiblisk idé tagen ur antikens misogyna fatabur.

* Ska vi tillämpa Aristoteles stora bidrag till vetenskapen, logiken, på talet om skapelseordningen borde antingen tex elefanterna, de största däggdjuren, styra över skapelsen eller om vi tar den omvända ordningen, så det som skapas sist är mest värt: kvinnan råda över mannen. Men i så fall är ju Gud, som finns före allt annat minst värd och stå "under" allt skapat. Nej, Paulus och den misogyna idén om "skapelseordningen" som ursäkt för att kvinnor ska begränsas i tex församlingens tjänst är helt enkelt inte kompatibel med Bibelns helhet. Inte ens enligt antikens logik är den det.

Barock-Olga reagerar på barocka företeelser

Ibland läser jag något som gör att jag bara måste reagera. När Anders Gerdmar kom med denna extrema åsikt om Gud som endast man samtidigt som Elisabeth Olsson-Wallin fotograferat en gnostisk tavla till en kyrka i Skåne hände det igen. Jag skrev min reaktion som en insändare som troligen aldrig blir publicerad men här bestämmer jag själv så, här är den:

Hädiska gudsbilder

Det är intressant att den kristna kulturdebatten i advent handlar om den centrala frågan: hur är Gud?
I debatten presenteras två extrema alternativ. Elisabeth Olsson-Wallin har målat en bild av ormen/Satan som människans vän och en gnostisk fiende till den onde skaparguden Demiurgen. Anders Gerdmar presenterar samtidigt i en debattartikel en taoistisk gudsbild där Gud är strikt manlig, som yang, och det kvinnliga är strikt jordiskt, som yin. Båda dessa gudsbilder ligger långt ifrån kristendomens. Jag vill här bara ta upp tre centrala invändningar mot deras teologier; Bibelns vittnesbörd, språkliga begränsningar och möjligheter, samt biologiska fakta.

Först och främst beskriver Bibeln Gud som god skapare, inte ond Demiurg: ”Gud såg att det var gott” upprepas i början av Genesis. Skapelsen är alltså inget vi behöver frälsas ifrån genom gnosis=kunskap, som Olsson-Wallins tavla predikar. Dessutom skapar Gud ”människor till att vara oss lika…till man och kvinna” av den goda jorden (Adam) för att sedan blåsa in sin livsande i dem. I en följande berättelse om människans skapelse är Adam (jorden) ensam och kvinnan skapas genom att Adam delas, då först blir Adam man. Fortfarande är man och kvinna tillsammans den goda skapargudens avbild. Om Olsson-Wallin ville visa dessa Guds manliga och kvinnliga sidor missar hon helt att ormen i paradiset står för Guds absoluta motsats; varken man, kvinna eller god. Ormen står för fienden till harmonin och gemenskapen i skapelsen. Djävulen kastar isär och i Bibeln kommer könsmaktsordning, fiendskap och skam in i historien genom att människan äter av de kunskapens frukter om gott och ont som Olsson-Wallins ormtransa så generöst delar ut till människan.

Även Gerdmars antropomorfa mansgud motsägs på alla punkter av Genesis. Förutom att Eva kallas Nasir(hjälpare), samma ord som används om tex Simson och telningen från Isai stam som ska hjälpa mänskligheten: Jesus, talar många andra språkligheter också emot Gerdmars tes att Gud endast är man (och därmed endast mannen Guds avbild). Gerdmar tar exempelvis upp detta språkliga argument för sin bild av den rent manlige guden: Jesus kallar Gud sin fader inte sin moder. Om vi bortser från att Jesus är Gud blir detta ett starkt argument. Men Jesus är ju den som rimligen borde stå i centrum av Elisabeth Olsson-Wallins tavla eftersom Jesus är sant transexistensiell då han är sann Gud och sann människa i en enda kropp. Gud är inte delad i tre gubbar, Jesus är inte halvt Gud och halvt människa. Gud är en enda och Jesus är Gud  till 100%, precis som han är helt och hållet människa. Det är därför fullständigt överflödigt att blanda in ormen om man vill visa på överskridande av normativa gränser. Mer trans-allt än Jesus blir ingen. 

Gerdmar tycks, i stället för att utesluta den transexistensiella Jesus ur sin gudsbild som Olsson-Wallin i sin tavla, mena att Jesus inte är Gud utan ”bara” Guds son. Han missförstår begreppet Fader, på samma sätt som islam gör när de menar att vi kristna hädar Gud genom att påstå att han avlat ett barn på det sätt vi förknippar med jordiskt faderskap. Det är lätt att missförstå ordet fader eftersom detta begrepp är svårt att frikoppla från biologiskt kön. Den laestadianska beteckningen Himmelsk förälder är mer adekvat, eller kanske ordet husbonde, eftersom ordet Fader betyder att Gud är ansvarig beskyddare och upphovsman för sitt hushåll, sitt rike. Det betyder däremot inte att Gud är en snoppbärare. Detta ord talar om hur Gud är: en god förälder och husföreståndare för Himmelriket. Ett språkligt bevis för detta med funktion före biologiskt kön hämtar jag ur den svenska historien: 1388 utsågs drottning Margareta I av Danmark till ”Sveriges fullmäktiga fru och rätta husbonde.”

Att Jesus också själv är denna himmelska förälder visas också när Jesus talar om sig själv som en höna som vill samla kycklingarna under vingarna. Bibeln vimlar av beskrivningar och metaforer om hur Gud är och denna omhändertagande mammasida saknas inte, vilket både Gerdmar och Olsson-Wallin tycks missa. Olsson-Wallin ser en missunnsam Demiurg i den kristna skaparguden och Gerdmar ser Yang. Men det är två extrema och icke-kristna gudsbilder. Det är Jesus som ger oss den sanna gudsbilden för han ÄR Gud: den gode skaparen och beskyddaren av liv, en höna som med sin stora starka äggcell skyddar och föder kosmos.

Gerdmars resonemang om Gud som endast man kunde kanske vara trovärdigt innan vetenskapen hittat denna äggcell. Då rådde uppfattningen bland många teologer och filosofer, mest inflytelserik av dessa den förkristne hedningen Aristoteles, att mannens spermier var små minimän som aktivt lades ner i den passiva jorden, kvinnan. Där växte det lilla mansfröet, om allt gick bra, och blev en ny man. Vid dåliga väderförhållanden kunde fostret bli utvecklingsstört och födas som kvinna. 

Vi vet att Aristoteles hade fel: äggcellen är stor och X-kromosomen innehåller mycket information medan det motsatta gäller för spermien och Y-kromosomen. Rent biologiskt finns inga djur-eller växtarter som bara består av spermiebärare medan partogenes förekommer förvånande ofta i naturen. Biologiskt kan spermier ses som en parasit som utnyttjar äggcellen för att sprida sina gener med minimal egeninsats. Detta faktum gör Anders Gerdmars Yang-bild av Gud som enbart manlig rent hädisk. Ja, den blir faktiskt väldigt lik Elisabeth Olsson-Wallins implicita gudsbild i den omdebatterade tavlan: den onde Demiurgen.

Elisabeth Olsson -Wallin kan ursäktas med att hon är konstnär, inte teolog. Vad är Gerdmars ursäkt?

Herdarnas tillbedjan av Mattias Stohmer, 1632. Jesus är Gud och transexistensiell, hundra procent Gud och hundra procent människa. Detta påminns vi om varje advent och jul.