Ibland läser jag något som gör att jag bara måste reagera. När Anders Gerdmar kom med denna extrema åsikt om Gud som endast man samtidigt som Elisabeth Olsson-Wallin fotograferat en gnostisk tavla till en kyrka i Skåne hände det igen. Jag skrev min reaktion som en insändare som troligen aldrig blir publicerad men här bestämmer jag själv så, här är den:
Hädiska gudsbilder
Det är intressant att den kristna kulturdebatten i advent handlar om den centrala frågan: hur är Gud?
I debatten presenteras två extrema alternativ. Elisabeth Olsson-Wallin har målat en bild av ormen/Satan som människans vän och en gnostisk fiende till den onde skaparguden Demiurgen. Anders Gerdmar presenterar samtidigt i en debattartikel en taoistisk gudsbild där Gud är strikt manlig, som yang, och det kvinnliga är strikt jordiskt, som yin. Båda dessa gudsbilder ligger långt ifrån kristendomens. Jag vill här bara ta upp tre centrala invändningar mot deras teologier; Bibelns vittnesbörd, språkliga begränsningar och möjligheter, samt biologiska fakta.
Det är intressant att den kristna kulturdebatten i advent handlar om den centrala frågan: hur är Gud?
I debatten presenteras två extrema alternativ. Elisabeth Olsson-Wallin har målat en bild av ormen/Satan som människans vän och en gnostisk fiende till den onde skaparguden Demiurgen. Anders Gerdmar presenterar samtidigt i en debattartikel en taoistisk gudsbild där Gud är strikt manlig, som yang, och det kvinnliga är strikt jordiskt, som yin. Båda dessa gudsbilder ligger långt ifrån kristendomens. Jag vill här bara ta upp tre centrala invändningar mot deras teologier; Bibelns vittnesbörd, språkliga begränsningar och möjligheter, samt biologiska fakta.
Först och främst beskriver Bibeln Gud som god skapare, inte ond Demiurg: ”Gud såg att det var gott” upprepas i början av Genesis. Skapelsen är alltså inget vi behöver frälsas ifrån genom gnosis=kunskap, som Olsson-Wallins tavla predikar. Dessutom skapar Gud ”människor till att vara oss lika…till man och kvinna” av den goda jorden (Adam) för att sedan blåsa in sin livsande i dem. I en följande berättelse om människans skapelse är Adam (jorden) ensam och kvinnan skapas genom att Adam delas, då först blir Adam man. Fortfarande är man och kvinna tillsammans den goda skapargudens avbild. Om Olsson-Wallin ville visa dessa Guds manliga och kvinnliga sidor missar hon helt att ormen i paradiset står för Guds absoluta motsats; varken man, kvinna eller god. Ormen står för fienden till harmonin och gemenskapen i skapelsen. Djävulen kastar isär och i Bibeln kommer könsmaktsordning, fiendskap och skam in i historien genom att människan äter av de kunskapens frukter om gott och ont som Olsson-Wallins ormtransa så generöst delar ut till människan.
Även Gerdmars antropomorfa mansgud motsägs på alla punkter av Genesis. Förutom att Eva kallas Nasir(hjälpare), samma ord som används om tex Simson och telningen från Isai stam som ska hjälpa mänskligheten: Jesus, talar många andra språkligheter också emot Gerdmars tes att Gud endast är man (och därmed endast mannen Guds avbild). Gerdmar tar exempelvis upp detta språkliga argument för sin bild av den rent manlige guden: Jesus kallar Gud sin fader inte sin moder. Om vi bortser från att Jesus är Gud blir detta ett starkt argument. Men Jesus är ju den som rimligen borde stå i centrum av Elisabeth Olsson-Wallins tavla eftersom Jesus är sant transexistensiell då han är sann Gud och sann människa i en enda kropp. Gud är inte delad i tre gubbar, Jesus är inte halvt Gud och halvt människa. Gud är en enda och Jesus är Gud till 100%, precis som han är helt och hållet människa. Det är därför fullständigt överflödigt att blanda in ormen om man vill visa på överskridande av normativa gränser. Mer trans-allt än Jesus blir ingen.
Gerdmar tycks, i stället för att utesluta den transexistensiella Jesus ur sin gudsbild som Olsson-Wallin i sin tavla, mena att Jesus inte är Gud utan ”bara” Guds son. Han missförstår begreppet Fader, på samma sätt som islam gör när de menar att vi kristna hädar Gud genom att påstå att han avlat ett barn på det sätt vi förknippar med jordiskt faderskap. Det är lätt att missförstå ordet fader eftersom detta begrepp är svårt att frikoppla från biologiskt kön. Den laestadianska beteckningen Himmelsk förälder är mer adekvat, eller kanske ordet husbonde, eftersom ordet Fader betyder att Gud är ansvarig beskyddare och upphovsman för sitt hushåll, sitt rike. Det betyder däremot inte att Gud är en snoppbärare. Detta ord talar om hur Gud är: en god förälder och husföreståndare för Himmelriket. Ett språkligt bevis för detta med funktion före biologiskt kön hämtar jag ur den svenska historien: 1388 utsågs drottning Margareta I av Danmark till ”Sveriges fullmäktiga fru och rätta husbonde.”
Att Jesus också själv är denna himmelska förälder visas också när Jesus talar om sig själv som en höna som vill samla kycklingarna under vingarna. Bibeln vimlar av beskrivningar och metaforer om hur Gud är och denna omhändertagande mammasida saknas inte, vilket både Gerdmar och Olsson-Wallin tycks missa. Olsson-Wallin ser en missunnsam Demiurg i den kristna skaparguden och Gerdmar ser Yang. Men det är två extrema och icke-kristna gudsbilder. Det är Jesus som ger oss den sanna gudsbilden för han ÄR Gud: den gode skaparen och beskyddaren av liv, en höna som med sin stora starka äggcell skyddar och föder kosmos.
Gerdmars resonemang om Gud som endast man kunde kanske vara trovärdigt innan vetenskapen hittat denna äggcell. Då rådde uppfattningen bland många teologer och filosofer, mest inflytelserik av dessa den förkristne hedningen Aristoteles, att mannens spermier var små minimän som aktivt lades ner i den passiva jorden, kvinnan. Där växte det lilla mansfröet, om allt gick bra, och blev en ny man. Vid dåliga väderförhållanden kunde fostret bli utvecklingsstört och födas som kvinna.
Vi vet att Aristoteles hade fel: äggcellen är stor och X-kromosomen innehåller mycket information medan det motsatta gäller för spermien och Y-kromosomen. Rent biologiskt finns inga djur-eller växtarter som bara består av spermiebärare medan partogenes förekommer förvånande ofta i naturen. Biologiskt kan spermier ses som en parasit som utnyttjar äggcellen för att sprida sina gener med minimal egeninsats. Detta faktum gör Anders Gerdmars Yang-bild av Gud som enbart manlig rent hädisk. Ja, den blir faktiskt väldigt lik Elisabeth Olsson-Wallins implicita gudsbild i den omdebatterade tavlan: den onde Demiurgen.
Elisabeth Olsson -Wallin kan ursäktas med att hon är konstnär, inte teolog. Vad är Gerdmars ursäkt?
![]() |
| Herdarnas tillbedjan av Mattias Stohmer, 1632. Jesus är Gud och transexistensiell, hundra procent Gud och hundra procent människa. Detta påminns vi om varje advent och jul. |
