Tjugondag Knut dansas julen ut

 Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn , du är min. Jesaja 43:1b

Söndagen efter trettondagen handlar om Jesu dop och detta är den gammaltestamentliga läsningen för dagen i alla tre årgångarna. Min andra nattvardsgpng ägde rum i Gällivare kyrka och när jag tog emot bröd och vin hörde jag en röst som tydligt och klart sa: " Jag har kallat dig vid namn, du är min." Då visste jag inete att det var ett bibelcitat, men jag könde igen Herdens röst direkt. Ingen annan hörde rösten mitt i den stora gemenskapen under högmässan en Allhelgonahelg med ungdomsläger i Gällivare /Malmberget.  

När jag långt senare läste dessa ord i Jesaja blev jag förstås glad att det var ett profetord som för första gången uttalades för mer än 2700 år sedan. Jag minns förstås höndelsen utan minsta svårighet men att ha orden på pränt, bara att slå upp är en glädje. 

Traditioner som julfirandet som idag avslutas i svensk tradition. Ibland räknas Kyndelsmässodagen som det definitiva avslutet på allt julfirande, men vi brukar ju säga att julen dansas ut på Knutgillen och julgransplundringar. Traditioner fungerar som det där med att jag kan slå upp orden ur Jesaja för att påminnas den stunden vid nattvardsbordet när jag fick veta att Jesus kallat mig vid namn, jag är hans.

Jag vet att det kanske kan liknas vid Simon Petrus lite barnsliga önskan att bygga hyddor på förklaringsberget. Men hela kyrkan håller ju traditionen vid liv för att alla ska få höra om Jesus och få varje ord skrivet i sitt hjärta. Bibeln är ju på sätt och vis en hydda på förklaringsberget och utan den hade ju bara de som var med där och då fått höra om Jesus. Då hade ordet aldrig nått oss i den mörka Norden och vi hade haft en lång, kall, trist och tröstlös vinter iställer för en lång rad med fester som avslutas idag med en julgransplundringsfest. Eller som i Shetland med processioner och brännandet av ett vikingaskepp under Up Helly Aa-firandet. 

Jag får härma Dag Hammarskjöld och kalla dessa fester och Bibelns alla samlade traditioner för vägmärken. Och vi behöver vägmärken för att inte gå vilse. Jag behövde tilltalet vid nattvardsbordet för att veta att det var dags att ta ut kompassriktningen för att gå i Jesu fotspår dit han leder. Festen är något mer än ett vägmärke, den är en viloplats där vi kan glädja oss över all det vackra Gud vill ge oss.

N bjuder jag upp till dans med vår egen julgransplundringsskiva, Jingle Bells med Frank Sinatra. Att skutta runt granen till denna klämmiga swingversion av den gamla Bjällerklang är vad vi kallar ett riktigt Knutsgille.

13 januari dansas julen ut

Vi har sällan så stor gran så stjärnan inte syns utan att vi riktar om kameran. Vi tycker vi har haft en fin gran i år. (och det är ju det som spelar roll, påpekar min käre Herr Bråddjup)

 Idag är det fredag den 13e och gårdagens födelsedag gjorde en gång ett , förstås, roligt och stilsäkert, sommarprogram just en fredag den 13e.  Jag föddes själv en fredag den 13 medan Bang ju snodde sig på och föddes den 12e. Det är värt att lyssna på och det gör man här. Bland annat pratar denna hängivna katolik om hur skapelsen fungerar förunderligt väl i ekologiskt samarbete.

Min käre Herr Bråddjup använder en stor del av sin vakna tid till Quiz i sin telefon. Han tävlar mot bekanta och obekanta och delar ibland med sig när jag är mer expert. Så lärde jag mig att ett quiz påstår att Filippinerna firar jul längst på jorden. Det kan vara sant för deras firande avslutas på söndag, detta avslut med trettondagsnovenan och helgens gudstjänster  kallas sinulog och innan dess tas inga juldekorationer bort, så nog firar de länge. Även vi i Norden firar länge till skillnad från amerikaner som slänger ut granen den 26 december. Då blir det tydligt att julen mest handlar om kommers och julklappar.  Men inte för oss alla! Vi firar fram till Tjugondag Knut eller tills sinulog är slut. Jag har dock lyckan att ha en vän på Filippinerna i den provins, Cebu, där kristendomen bokstavligen landade först i önationen på 1500-talet. Just där i Cebu har de en trästaty av Jesusbarnet i barockstil som flöt i land, antagligen från ett skeppsbrott, och de firar därför just Jesusbarnet med hela den emfas och pompa som denna händelse är värdig. Gud föds som spädbarn för att älska sin skapelse tillbaka till sig.. Och Filippinerna är fortfarande den största kristna nationen i Asien vilket de, med rätta, är mycket stolta över.

Min vän skickade mig en you tube länk till deras novena-firande som avslutas idag. Vilken lycka att vi har varandra! Vilken lycka att vi kan dela med oss av våra gudstjänster fast vi bor så långt ifrån varandra. Just nu är det kväll i Filippinerna så den stora finalen av Novenan pågår. Här kan du själv hitta en You tube guide genom denna novena för Santo Niño och  diverse novenor runt hela kyrkoåret. Jag stötte på henne genom min filippina-vän för henne träffade jag genom St. Lucia och vi firar alltid hennes novena tillsammans med hjälp av denna guide. You tubern har en populär you tube kanal som bara har andaktshjälp på sin kanal. Hon har miljontals följare.. Sådana influencers finns också i vår värld. Sedan 1900-talets början har Filippinerna också engelska som officiellt språk så det är lätt att ta del av deras rika kristna tradition.

Hela denna advents- och julkalender har kretsat kring litteratur, musik, konst och mångkultur. Jag låter alltid mig ledas igenom mina kalendrar här utan att i förväg veta vad temat kommer att bli. Men i år har temat blivit just detta och då passar det ju så bra med att vi i Norden och Filippinerna, långt borta, firar jul nästan lika länge och avslutar detta firande tillsammans. Kyrkan är en. Laestadianerna här i norr och Cebuanerna långt i sydost, alla tillhör vi Guds enda kyrka. Vi berättar alla samma historiens största berättelse med så många olika uttryck som det finns stjärnor på himlen: konst, musik, litteratur, teater, film; berättelsen går vidare och berikas av kulturmöten.

 Våra olika kulturella särdrag gör hela kyrkan rik på traditioner och uttryck för vår tacksamhet för att Gud blev människa och bodde bland oss för att vi alla ska kunna bli Guds barn, heliga barn. Vi kan alla vara en  santo niño och santa niña sedan den där natten i Betlehem långt från oss i tid och rum men ändå närmare oss alla än vi tror.

Så när vi dansar kring granen och sjunger om granen kan vi också ta del av de trofasta cebuanernas gudstjänst, denna länk  för just idag, den är mestadels på tagalog och denna nedan mest på engelska,  den 11 januari. Min vän berättar att de firar denna mässa utomhus och just den 11:e öste regnet ner. Typ som här igår! Ännu är det 0,5 grader varmt före 6 på morgonen.  Jo, vi behöver gå botgöringsmarscher som de hade i dagens novenamässa. 

Getter

 Det trevligaste av lantbrukets djur, det mest lekfulla och människoälskande av boskapen är nog getter.

Nicke Bock på jultidningen Julbocken 1954
.

 

Vi hade en gång en get vid namn Isabelle och vi hade också hand om hennes systrar då och då när de bodde nära oss i Kiruna C. I Kiruna hatar kommunen allt som kan likna djurhållning och jordbruk men en gång i tiden var Miljöpartiets dåvarande starke man i Kiruna, vår vän Hans -Peter Strand, deltidskirunabo och han fick möjlighet att få ha sina getter på Ön i Kiruna. Detta område är nu helt tömt på hus pga rasrisken men i väntan på att området skulle avhysas fanns det stall och höns/gethus där i gamla byggnader.

Isabelle bodde dock hos oss och följde med oss överallt mer troget än en hund. Hon höll sig alltid tätt i hälarna. Nu i dagarna har några av dem jag följer på Instagram skaffat getter, om de inte redan haft getter sedan länge, och Instagramflödet fylls av bilder på dräktiga getter. Det talar om vår, en sommar med gröna ängar där killingar skuttar runt. Getter verkar vara ett lantbruksdjur på frammarsch. Samtidigt som dräktiga getter förebådar vår är julbocken en självklar del av det svenska julfirandet. Jag såg i tidningen Land att det till och med finns de som av nostalgiskäl börjat ha julbock istället för jultomte som klapputdelare.

Hos oss skulle julen vara lite konstig utan julbockar i halm. Det skulle vara lite som att fira covid-19-jul ungefär. Tur vi hade fyra halmbockar på plats i år när det nu var en sådan annorlunda jul utan hela familjen samlad. Nicke Bock i Bamse är ju inte den enda julbocken som drar slädar i konst och litteratur. Det beror enligt Jan-Öjvind Swahns Den svenska julboken på att man "gick bock" i byarna på många platser i Sverige, en av många seder som sedan blev till vår vackraste adventssed: Luciatåget. Före julafton och från Annandagen gick utklädda unga män omkring på byn med en päls med hårsidan utåt och ett slags bockhuvud. De sjöng till exempel "Goder afton" som i Luciatåget är "Goder morgon" och målet var att tigga mat och alkoholhaltiga drycker, sedermera också kaffe. Enligt Swahn var detta ett upptåg som barnen såg fram emot och på 1700-talet blev det en julbock som delade ut klapparna till barnen.

John Bauer illustration till denna rara Topelius-saga

Dessa seder gjorde att julbocken blev den stora julsymbolen, så stor att jultomten i Finland ofta heter joulupukki/julbocken även om hen nu ser ut som jultomte. Det är ju inte stor skillnad på utklädningsattiraljerna; stor päls med håret utåt och skägg funkar ju i båda fallen. Julbocken var alltså etablerad som julklappssutdelare innan 1809 då Sverige traumatiserades av att mista halva riket till Ryssland. Foklivsforskare försöker leda tillbaka bockseden till heden tid, liksom det blivit modernt att se Staffansskedet som en rest av Indo-Europeisk hästkult. Men efter en lång föreläsning om ormkult runt om på jorden tänker jag att det vore mest naturligt med en julorm eller juldrake i så fall.

Nej, jag är med Swahn där och tror att dessa långa obrutna linjer inte är så sannolika. Däremot tror jag getens grafiska utseende och roliga temperament, precis som hästens ständiga närvaro i jordbrukarnas liv, gjorde den till en självklar deltagare under julfridens relativa ledighet för drängar som på den tiden ansågs arbetsföra redan som barn. Som barn tyckte vi det var jättekul att klä ut oss och jag är helt säker på att det inte var någon tradition från heden tid vi följde utan bara något som vi upplevde som roligt för stunden.

Julbockar på väg till vinden Tjugondag Knut 2021

Julbocken var pojkarnas upptåg men annars var det kvinnor som förknippades med getter och kor som räknades som kvinnans djur. Det beror ju så klart på att getter och kor ger mjölk. Mjölken kräver också att geten/kon får ungar varje år för att inte sina. Men det berodde också på att dessa djur krävde mycket arbete. Kvinnor har ju alltid gjort det tyngsta, smutsigaste och mest nödvändiga, därmed oundvikliga i både helg och söcken, jordbruksarbetet.Till detta, som inte ens kunde hoppas över på söndagar, hörde att mjölka. Det gjorde dessa julupptåg till manliga sysslor men också detta faktum att bockar kunde tämjas till dragdjur och inte behövde spara på energin till mjölk, kvinnans djur underutfodrades på samma sätt som kvinnan  själv, gjorde att det inte blev en julget, trots allitterationen, antar jag.

Vad jag vet finns inga upptåg där kor eller getter ingår. De fick ju stå undernärda i fähusen och ge mjölk och föda ungar under julens kalla och mörka tid, långt till vår. Och ändå stod de oftast trofast ut, de överlevde och gav liv till sina familjer. Getter kunde överleva bättre än någon annan på fjällgårdarnas magra beten och torkad sly, det enda som växer i överflöd här i norra Norden, över vintern. Så har vi också en mycket trevlig liten getras, Lappgeten, som börjar uppmärksammas av mina Instagrambekanta och därmed får en chans att överleva med sin fjällanpassade genbank. Det är nu dessa getter som, när julbockarna av halm flyttat upp på vinden för denna jul, ger löfte om vår igen.

Lappgetter på Nordens Ark.

 

"Gud av Gud, ljus av ljus"

Ps 9: 2-5 Himlen förkunnar Guds härlighet,

himlavalvet vittnar om hans verk.

Dag talar till dag därom

och natt undervisar natt.

Det är inte tal, det är inte ljud,

deras röster kan inte höras,

men över hela jorden når de ut,

till världens ände deras ord.

Jag har verkligen varit lat i år med kalendrarna. Men på det yttersta av julen har jag sökt bota och bättra mig och fundera kring det oerhörda som hände när Gud blev en del av sin skapelse. Det är ju obegripligt , inte ens de som mötte Jesus öga mot öga kunde förstå. Självklart är det inte lättare för mig att omfatta detta mysterium som kyrkoårets texter återkommer till varje jul:

Joh 9: 43-44 Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom. Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden?

Nu är det dock dags att dansa ut julen och Trettonhelgens oktav inföll i går: Tjugondag Knut. Huset blir genast mörkare när alla adventsstakar och stjärnor plockas ner i sin låda. Ytorna blir tomma när julkrubban och andra omistliga julbesökare tar samma väg hem som förra året.

Men det viktigaste av allt förändras inte det minsta: Gud med oss. Vi firar hur Gud visar vem hen är under julens glada, men även allvarstyngda, fester; speciellt Annandagens martyrdag påminner ju mitt i all glädje om livets allvarliga sidor. Sorgen och glädjen vandrar tillsammans. Glada och sorgsna och alla däremellan vandrar tillsammans, över hela jorden, vårt vackra hem i universum. Och med oss alla vandrar Jesus-Gud med oss. 

"Jesus är med dig!" Så nattade pappa mig varje kväll. Så tog jag avsked av min älskade pappa när han plötsligt och oväntat dog en nermörk morgon i oktober. Och det är ord som alltid är lika sanna både för mig som ännu lever här och pappa som nu vilar där. Även mellan tjugondag Knut och juldagsmorgonen.

Dansvänlig version av Adeste Fidelis kan hjälpa oss att dansa ut julen på korrekt vis. En vers ur den svenska texten:

Ordet blev kött och
tog sin boning bland oss,
kom här i tiden. Kristus är hans namn.
Så han sig härlig
för all världen visar.
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja
vår Herre och Gud.

5 Mos   ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och storhet, 5 Mos 5:24 

"Han är född, det gudomliga barnet. Lovsjung alla hans ankomst!", nej jag kan väl inte låta bli denna franska julpärla fast jag varit lat.