Många kungligheter har ordningsnummer Elizabeth II , Karl XVI Gustav och Fredrik X är några nutida exempel. Ytterst få kallas dock den sista och är man så udda, plus dog den 11 december, blir man förstås ett kalenderämne. Llywelyn den siste är alltså dagens lucka. Att han har fått detta udda ordningstal beror på att han var det självständiga Wales näst sista regent. Men han vara också den första som kallades Prins av Wales så i honom finns både slutet och början. Två viktiga milstolpar i Wales historia är alltså bildligt talat resta av honom.
Men det som sticker ut allra mest, och gör honom till en värdig kalenderpojke, är att han bara hade ett enda barn och denna dotter hade han med sin legitima fru Eleanor. De verkar alltså vara något så ovanligt som ett genuint kärlekspar i den walesiska kungalängden som erkände även utomäktenskapliga barn som arvtagare. Ingen annan kung av Wales var sin gemål trogen. Alla andra hade barn med olika kvinnor.
På så sätt liknade kungahusen i Europa varandra men även de bibliska patriarkerna. Abraham hade barn med tre olika kvinnor. Jakob hade fyra olika barnamödrar i sin familj. Isak hade dock en enda: Rebecka. Han är också på andra sätt annorlunda. Isak verkar ha varit mer fäst vid sin mor än vid sin far. Kan den där utflykten till Moria berg där Abraham var beredd att offra sin son såsom de omgivande folken gjorde med sina barn, men i sista stund hindrades av Gud, ha påverkat deras relation?Just genom den utflykten liknar också Isak Jesus mycket mer än någon av de andra två patriarkerna. Han är också den som verkar ha det mest fredliga och bofasta livet av de tre.
Jesus adresserar inte patriarkernas hejdlösa polygami alls utan verkar förutsätta att en man ska vara gift med en kvinna. Han förutsätter också att kvinnan inte är mannens egendom utan en person med egen agens. Det hade utvecklats en praxis i judendomen vid Jesu tid med monogama äktenskap. Ingen i Nya testamentet försöker exempelvis kringgå barnlöshet genom att ta sig en extrafru.
Zakarias och Elisabeth var båda barnlösa tills Johannes föddes, Maria och Josef hade flera barn men Josef hade inte en mängd extrafruar och Maria gifte heller inte om sig när Josef dog, Tre syskon, Marta, Maria och Lasarus, levde utan makar tillsammans. Petrus hade bara en fru och Hanna i templet hade inte gift om sig när hon blev änka efter sju års äktenskap. Alla familjer som nämns i pastoralbreven var monogama/monoandriska. Paulus var ogift livet ut. Flera olika familjekonstellationer beskrivs men inga polygama äktenskap nämns Nya testamentet.
Llewleyn var alltså något så ovanligt som en kristen monark, på riktigt, även i sitt vardagsliv. Ett annat bevis för att Llewelyn brydde sig om sin fru på riktigt kan vara att den engelska kungen Edvard I kidnappade Eleanor, Llewelyns blivande brud, och höll henne inspärrad tills han hade uppnått vissa politiska mål gentemot Wales. Det hade ju varit en meningslös kidnappning om Llewelyn bara skaffat sig en frilla för att avla barn med i Eleanors ställe. Llewelyn blev den siste genom att dö i strid mot denne Edvard I. Llywellyn fick inga barnbarn. Hans enda dotter gick i kloster där hon dog i femtioårsåldern.
Just nu förekommer en beskyddande drake i radions adventskalender så illustrationen till detta inlägg om en ovanlig kung, Llewelyn den siste, blir förstås Wales flagga:
Hur äktenskap
ska ingås och hur ekonomin i äktenskapet ska se ut säger Bibeln inte ett
dugg om. Det mesta som ses som kristen äktenskapssyn är helt
frånvarande i Bibeln. I GT problematiseras aldrig att män gifter sig med
många kvinnor. David fördöms inte för att han skaffade sig nya fruar
hela tiden eller för att han rövade sin första fru Mikal från hennes man
Paltiel, nej han fördömdes för att han tog Batseba från Uria och lät
mörda honom. Deras första barn dör pga detta. Men snabbt som ögat fick
de ändå Salomo tillsammans.
Jesus kritiserar inte detta annat än implicit , av det lärjungarna funnit viktigt att föra vidare om Jesu undervisning framgår bara det stycke om äktenskap, skilsmässa och celibat som jag tidigare tog upp.
På samma sätt lämnas vi i
sticket av Bibeln och teologin hela tiden om vi vill studera
äktenskapssyn. Fördömer kristendomen änkebränning. JA, men står det
något om det i Bibeln? NEJ. Fördömer Bibeln skilsmässor? NEJ i GT JA i
NT. Fördömer kyrkan skilsmässor: JA och NEJ. Fördömer kyrkan månggifte
JA. Gör Bibeln det: NEJ i GT implicit JA i GT. GT tar inte ens upp frågan, bara redovisar
rader av män gifta med flera kvinnor. Äktenskapet tycks vara mycket
intressantare för oss än för Bibelns författare.
Kyrkan
lär en massa om äktenskapet men på vilken grund? Väldigt lite har
studerats i frågan och under tidens gång har äktenskapets konstruktion inneburit katastrofer
för kvinnor och barn, och även en och annan man, att det bara förutsatts
att det romerska äktenskapet är detsamma som kyrkans teologiska
utgångspunkt i fråga om mäns och kvinnors relation till varandra.
Äktenskap har i de flesta länder och kulturer varit ett livslångt
slaveri för kvinnor och brudköp är fortfarande en vanlig sedvänja på
jorden. Barnen som föds i dessa "äktenskap" ägs av mannen och vid
eventuell skilsmässa lämnas kvinnan ensam och utstött ur
samhällsgemenskapen.
På samma sätt tiger Bibeln om alla
"incels" som naturligtvis måste ha funnits i ett samhälle där en rik
man kunde ha mängder av fruar. Kvinnorna dog förstås också ofta tidigt i
livet precis som flickor och kvinnor oftare dör i förtid även idag i starkt patriarkala
kulturer där de idag inte ens tillåts födas. Ca 30 miljoner kinesiska
män "blir över idag" pga ettbarnspolitiken och selektiv abort som lett till ett gigantiskt
mansöverskott. Prostitution verkade inte bara gälla ogifta män utan
ansågs okej för gifta män (men naturligtvis inte för kvinnor) vilket
berättelsen om Tamar och Juda berättar för oss. Ogifta män måste alltså
ha överflödat i detta samhälle men inte ett ord sägs om dem i Mose lag.
Var de bara menade som "kanonmat"? Samhällen med många "incels" blir ju
krigiska.
Jonathan Lindström menar att bronsålderns och
vikingatidens plundringståg drevs av dessa "incels" som rövade fruar.
Precis så berättar Bibeln om en incident där en hel stam bestraffades
med massmord och rövande av kvinnor och flcikebarn. I Domarboken 19-21 i
Bibeln kan vi läsa om hur män ur Benjamins stam först våldtar och
mördar en kvinna och sedan bestraffas Benjamins stam med ett
folkmordskrig där alla kvinnor dödas eller rövas bort. För att "lösa"
problemet med dessa ogifta män utrotas en klan, utom fyrahundra
flickebarn som blir benjaminiternas nya fruar och de som ändå blev utan
fick röva sig flickor vid en tempelhögtid där flickor dansade.
Inte
ens de som berättar denna historia, som lika gärna kunde handla om
Daesh eller Boko Haram idag, visar sympati för dessa handlingar. Det vi
lär oss är dock att Mose lag inte var användbar för att hålla ordning på
männens kvinnohat, i mångt och mycket för att Mose lag inte adresserade
dessa problem. Vi har alltså väldigt lite att gå på när vi bygger en
teologi kring äktenskapet om vi letar i Bibeln.
Men jag anser att det är hög tid att diskutera dessa frågor. om hur vi ska leva tillsammans. Vi har till exempel många polygama män i Europa idag. Hur ska kyrkan möta dessa familjebildningar? Staten är en sak men kyrkan? Skilsmässor, har vi verkligen som kyrklig gemenskap talat färdigt om dem? Jag finner att hopplösa äktenskap, oftast där kvinnan lider och borde ha lämnat för länge sedan, av många kristna uppmuntras att fortsätta. Varför? Seriellt polygama män som Dag Sandahl kan räknas till de "äkta renläriga" eftersom de ifrågasätter samkönade äktenskap. Vad svarar vi som kyrka på detta?
Och den största frågan, just nu: vad gör vi med alla dessa män som begår och begått övergrepp på kvinnor och barn, ibland till och med i Jesu namn? Jean Vanier är bara den senaste i raden.
Jag har tänkt mycket på äktenskapet på senaste tiden och det beror
bland annat på att Emma Audas kommit med sin doktorsavhandling som
aviserades i denna artikel 2016. Nu har den kommit och här finns en matig artikel
om hennes tankar nu när hon är färdigdisputerad. Det är dock inte bara
denna avhandling utan också det faktum att vi varit gifta så länge nu
att jag börjar se finesser med äktenskapet som inte märks förrän efter
många år tillsammans. Just att vi haft ett hem med öppen dörr är en sak
som Audas tar upp. Gifta par är inte till bara för sin egen lilla skull
utan vi är en del av kyrkans helhet.
Vad jag har saknat
en teologi kring äktenskapet värd namnet. En teologi som ser det jag
ser i både lyckliga och olyckliga parförhållanden. Det är ju tragiskt
att en man som levt i celibat hela livet kan räknas som en auktoritet på
området* men det är väl för att det saknats seriös konkurrens tills nu.
Sarah Coakley, en av nutidens viktigaste teologer, skriver intressant
om hur treenigheten manifesteras i människans böneliv och hur vi ska
förstå Paulus ord om "här är inte man eller kvinna-alla är ni ett i
Kristus" som en beskrivning av detta böneliv. Men praktisk
äktenskapsrådgivning har vi mest fått från oinformerat håll, dvs från en man i livslångt frivilligt celibat.*
En orsak till denna bristsjukdom i teologin är säkerligen att Bibeln
inte säger något om äktenskapet. Man kan leta
sig fördärvad efter samlevnadsråd för gifta par. Inte ens en rimlig ritual för vigsel finns upptecknad i Mose, i övrigt så detaljerade, lag. Exempelvis barnlöshet,
en stor fråga för många par, tas ju upp enbart när de får en gudomlig
lösning. Det är så klart bra med mirakel, men alla andra barnlösa? Mose lag
reglerar allt möjligt men inte adoption. Man kan kanske hävda att detta profetord handlar om utsatta kvinnor, varav värst utsatta var barnlösa änkor/övergivna:
Jesaja 54 : 1-6 Jubla, du ofruktsamma,
som aldrig har fått barn,
brist ut i jubelrop,
du som aldrig har fött!
Den övergivna skall få fler barn
än den gifta kvinnan,
säger Herren.
Gör mer plats åt ditt tält,
spänn ut dina tältdukar,
snåla inte,
gör linorna längre,
slå ner pluggarna stadigt.
Åt söder och norr skall du utbreda dig,
dina ättlingar skall fördriva de främmande folken
och bosätta sig i de övergivna städerna.
Var inte rädd, du skall inte behöva skämmas,
blygs inte, du skall inte förödmjukas.
Nej, du skall glömma din ungdoms skam,
inte mer minnas änketidens smälek.
Ty din man är han som har skapat dig,
han vars namn är Herren Sebaot,
din befriare är Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
Herren kallar på dig,
övergivna och olyckliga kvinna.
Inte sviker man sin ungdoms hustru,
säger din Gud.
Men det står ju tydligt och klart att det är bilden av denna socialt utsatta kvinna som får illustrera Guds förhållande till de troende, till alla de som är "födda i Jerusalem". Någon lösning för övergivna , därmed barnlösa, eller änkor som inte hade barn i livet, finns inte att hämta i Bibelns värld annat än allmosor, frivilliga socialbidrag till behövande.
Jesus går till storms mot skilsmässor som utsatte kvinnor för denna sociala rättslöshet där även barnen togs ifrån dem, de ägdes ju av mannen. För män är Mose lags skilsmässa superenkel, för kvinnan finns inte den möjligheten-hon är ju i detta "äktenskap" en ägodel. Men sedan säger Jesus inte mycket om äktenskap och samliv.
Tvärtom tar han upp celibatet som en möjlighet, vilket var en främmande tanke i den tidens judendom utom i vissa sekter som Essénerna. De fariséer som Jesu diskuterar med här tyckte essénerna var virrpannor och heretiker. På ett eller annat sätt blev varje man gift och vid denna tid var judar i allmänhet monogama:
Matteus 19:5-12 Och han fortsatte: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” De frågade: ”Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?” Han svarade: ”Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.”
Lärjungarna sade: ”Om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig.” Han svarade: ”Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. Det
finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor
har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för
himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.” **
Att Jesus här öppnar en dörr för frivilligt celibat kan jag se, men knappast att han uttalar en doktrin om att celibat är bättre än äktenskap som är en vanlig vantolkning av detta enda Jesus säger om äktenskap. Lärjungarna tycker att ett någorlunda jämställt äktenskap känns som en fångenskap: "ska jag också bli slav i förhållande till min slav?" tänker de. Och för dem som ser ett parförhållande på lika villkor som så ofantligt jobbigt öppnar Jesus dörren till att vara ogift, eventuellt utan kastration.
För att sammanfatta vad jag läser ut av detta Jesusord om äktenskap verkar han mena:
1. Äktenskapet är en del av den goda skapelsen och inte ett resultat av syndafallet. Alltså går det bort att kvinnan ska vara underställd i ett slavförhållande till mannen som i berättelsen om syndafallet är kvinnans straff för sin del i detta:
”Stor skall jag göra din möda
när du är havande,
med smärta skall du föda dina barn.
Din man skall du åtrå,
och han skall råda över dig.”
2. Äktenskapet binder mannen lika hårt till kvinnan som kvinnan är bunden till mannen. Det är ett livslångt åtagande som mannen inte kan komma undan med ett enkelt skilsmässobrev. Ett slags jämlikhet skall alltså råda mellan mannen och kvinnan i äktenskapet.
3. En man kan också vara otrogen. Han kan dessutom vara otrogen till och med när han längtar efter en annan kvinna. Alltså går den helt och hållet accepterade prostitutionen bort, enligt detta Jesus-ord. Om en man kan vara otrogen mot sitt äktenskap genom tankar hur mycket otrognare är han då inte tillsammans med en prostituerad? detta läser jag in här eftersom Paulus senare förtydligar detta med prostitution.
4. "Tillfälliga äktenskap" med prostituerade vid tempel och heliga platser som det mellan Juda och Tamar (eller i dagens Iran) går bort.
5. Det är gåva och inte en förbannelse att vara en kvinnlig man, en kastrat. (Oj, vad detta ord har missbrukats i kyrkomusiken!)
5. Äktenskap ska ingås frivilligt. Man ska välja äktenskap om man vill men man kan också välja celibat. Den vägen är öppen och möjlig. Celibat är ingen nödlösning utan en gåva.
6. De två ska vara ett. Detta är ett gåtfullare uttryck än man av gammal vana ser vid första ögonkastet. Sarah Coakley går in på detta i sin God, Sexuality and the Self. Jag nöjer mig här med att säga att det är en del av att bli ett med Kristus, Treenighetens mysterium och människans djupaste längtan, den efter Gud.
*Kroppens teologi av Johannes Paulus II
** Detta skriftställe har av någon anledning blivit ett tillhygge mot
homosexuella. Gåtfullt hur det kommer sig eftersom det här handlar om kastrerade
män. Än i denna dag, i tex Indien, kastreras fattiga gossebarn för att
utnyttjas i prostitution, eller så kan män också kastrera sig frivilligt
för att nå en speciell religiös status som Hijeras.
I Mose lag ansågs kastrater rituellt orena vare sig det var medfött
eller förvärvat på något sätt. Jag antar att bristen på allmänbildning
gör denna tolkning möjlig. Med ett minimum av allmänbildning är den inte
möjlig eftersom homosexuella inte är kastrerade och även kvinnor kan
vara homosexuella.
Den här dagen är min och min käre Bråddjups bröllopsdag. 35 år går fort när man har roligt och tråkigt, harmoniskt och bråkigt, spännande och vardagligt,. Vi har tillsammans upplevt många födslar och många dödslar. Vi har delat sorger och glädjeämnen. Vi har också levt parallella liv ibland så vi inte delat sorger och glädjeämnen förrän efteråt. Vi har fått många vänner genom åren och det är nog det allra bästa med vårt äktenskap: vi har aldrig låst in oss med varandra utan sången Tomas Hagenfors skrev och Eva och Anna-Lena sjöng på vår vigsel, "Äktenskapsbön", har blivit besvarad:
Ett äktenskap i kärlek och ett hem med öppen dörr ger glädje, kraft och mening åt mänskor runt omkring.
Precis så blev det och jag hoppas ju på många fler år tillsammans och att dessa år kommer att fortsätta vara just så.
