Askonsdag

Psaltaren 86: 1, 14-17 

Hör mig, Herre, och svara mig, […]

Gud, de övermodiga angriper mig,

en skara våldsmän står efter mitt liv.

De räknar inte med dig.

Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,

sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.

Vänd dig till mig, var barmhärtig.

Ge din tjänare kraft,

rädda din tjänarinnas son.

Ge mig ett tecken på din godhet,

och låt mina ovänner se det och blygas.

Du, Herre, hjälper och tröstar mig.

Jesu familj

Lukas 8: 19-21 Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. Man sade till honom: ”Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig.” Men han svarade: ”Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.”

Johannes 6:41-42 Judarna förargade sig över att han hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen”, och de sade: ”Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?”  

Den äldsta boken i Nya testamentet är Jakobs brev. skrivet av Jesu äldsta lillebror,  liksom Judas brev.  Dessa brev är intressanta, inte bara därför att de ligger så nära Jesus både i tid och rum. Utan också pga Jakobs och Judas relation till Jesus. Att vara lillebror till en storebror är alltid lite skrämmande. Det duktiga storasyskonet som blir föräldrarnas hjälpreda i att ta hand om småsyskonen kan få den sturskaste att tappa självförtroendet. Om dessutom storebror liksom förnekat sina småsyskon, vilket jag tänker att småsyskonen måste tänkt då Jesus säger att "alla som tror på mig är min familj", hur känns det då? När storebror  säger att du är inte mer värd än alla andra för mig är kanske inte första tanken att han bryr sig så oändligt mycket om alla andra OCKSÅ. Snarare tänker man nog att jag inte är särskilt viktig för honom.

Vi som inte var Jesu familj blir glada och inkluderade, men hur kände sig familjen? Familjekär i traditionell mening kan man inte säga att Jesus var. Människorna skulle lämna allt, även familjen, och följa honom sa han upprepade gånger. Ändå verkar hans nära familj ha utgjort en slags kärna i den första kristna församlingen, hans äldsta lillebror Jakob blir en av Jerusalemförsamlingens ledare och Judas som är nummer tre av de yngre bröderna fick också en ledande position i församlingen. Romarriket var ett stort imperium där "la familia" var den del av samhället som man höll högst. Utanför familjen var man osäker. Judarna var lite annorlunda eftersom de räknade alla andra judar som ganska närstående, men sedan tog det slut. Jesu berättelse om den barmhärtige samariern var revolutionerande, eftersom ens nästa för åhörarna betydde antingen familjen eller andra judar beroende på bakgrund. En människa från en annan folkgrupp var verkligen ingens "nästa".

För judarna var det också viktigt att kunna placera in folk i rätt familj inom folket och att Jesus var Marias och Josefs förstfödde son var viktigt för hans plats i frälsningshistorien. Messias skulle vara en prästkung av Melkisedeks slag.** Josef var av Davids hus, kungasläkten. "Hosianna Davids son!" sjöng ju folket när Jesus red in i Jerusalem. Och Maria var av Arons släkt, prästsläktet. Som förstfödd till både Josef och Maria var han alltså arvtagare till båda rollerna: kung och präst. De första kristna var judar så detta med Jesu familj hade alltså en större betydelse i evangelierna än ren dokumentation.

Tydligen förstod åtminstone delar av Jesu familj det stora han gör när han säger att alla som tror på honom är hans familj. I stället för att degradera sin mamma och sina syskon, som inte trodde på honom lika lättvindigt som lärjungarna, lyfter han upp och enar hela mänskligheten till denna familjs nivå: präster och kungar i Guds rike. Någon "talibankristen" skrev en gång att Margareta Melins sång "Vi sätter oss i ringen" helt saknar bibelstöd. Då har man läst Bibeln bra ytligt tänker jag. "Vi är en massa syskon som tycker om varann. Tack gode Gud för jorden och alla människor! Gör en familj av alla, en enda jättestor." är ju tvärtom en av hörnstenarna i evangelium. Jesus gör oss alla till Guds husfolk, sina medarvingar till Riket som kommer.*

 

Också denna veckans sista version av Miserere är en kort gosskörsversion. Stor dynamik i Westminster Abbeys körs version av denna den vackraste alla vackra fastesånger.

 

* Några ord om Jesu familj i pastoralbreven:  

Ef. 2: 14-22 Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen. Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.

Gal. 4: 5-7 för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: ”Abba! Fader!” Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

  1 Pet 2: 9-10 Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

Jak. 2: 5 Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom?

Judasbrevet:  1- 3 Från Judas, Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror, till de kallade som är älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus. Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga.

** Om Jesus som en präst lik Melkisedek står det mycket i Hebréerbrevet. 

Var inte rädda!

Rembrandt målade "Jesus stillar stormen" så här 1632

Lukas 8:22-25 En dag steg han i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan sjön.” De lade ut, och under färden somnade han. Men en stormby svepte ner över sjön, så att de tog in vatten och var i fara. Då gick de fram och väckte honom: ”Mästare, mästare, vi går under!” Han vaknade och hutade åt vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. Och han frågade lärjungarna: ”Var är er tro?” Häpna och förskräckta sade de till varandra: ”Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet och får dem att lyda?”

Johannes 6:16-21 När det hade blivit kväll gick hans lärjungar ner till sjön och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. Det blåste hårt och vågorna gick höga. När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, men han sade till dem: ”Det är jag, var inte rädda.” Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.

I Bibeln står "var inte rädda/rädd" 73 gånger.  Här sägs dessa ord av Jesus till fiskare mitt i en storm som hotar dränka den lilla båten med hela besättningen. Ylva Eggehorn avslutar en dikt om Jesu födelse med orden:  " När därför ängeln höjer handen för att dämpa/körerna i himlarymderna och säger sitt: "Var inte rädda"/ tror jag att dom första orden  evangelium/ och det som det hela handlar om/har blivit förkunnat".

Oftast är det änglar som säger "var inte rädda" men Jesus säger detta vid stranden av sjön eller på sjön där lärjungarna fiskade. Deras trygghetszon, egentligen, inte hans; han var ju timmerman. För mig betyder det mycket att Jesus möter lärjungarna på jobbet. Han stannar inte i synagogan eller sin egen verkstad varje gång de fiskar. Jesus gör inte skillnad på sabbat och arbete han är med i både arbete och vila. 

 Jesu liv börjar med dessa ord till herdarna från änglarna. Herdarna var också på jobbet. Petrus får höra detta "Var inte rädd." från Jesus när han först möter honom på morgonen efter ett arbetspass som inte gav något. Lärjungarna får höra det när de sliter i stormen som hotar dränka dem. Våra arbeten är viktiga för Jesus, han är med oss där. När det blir frustrerande lite uträttat och när vi hotas dränkas av överkrav och stress. Men även när arbetsdagen går som bäst. Jesus är med också där. För våra arbeten är nästan alltid del i att bygga Guds rike. Det passar  alltså att arbetsveckan med temat "Kampen mot ondskan" i kyrkans fastekalender börjar och avslutas med orden: "Det är jag. Var inte rädda."

Denna kör har jag hört live dock inte med just detta verk som hör fastan till  inte heller just dessa medlemmar var då med i kören, gossopraners karriär är kort som en sommar i Kiruna. Men det var ändå en upplevelse. Så här framfördes den på Allegris tid då kvinnor inte fick sjunga i kyrkokörer. Man krävde en hel del av småpojkar på 1600-talet. Nu är vi lite mildare mot barn så detta är den kortaste versionen av veckans Miserere.

Ensliga berg

Kristus i vildmarken av Ivan Kramskoy målad 1872

Lukas 4: 42 Tidigt nästa morgon gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de ville hindra honom från att lämna dem. 

Johannes 6: 14-15 Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: ”Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.” Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

Varför smiter Jesus undan när folk känner igen honom som Guds Messias, den smorde, kungen? Varför inte bara förklara: " jo jag är Messias men inte som ni tror att Messias ska vara utan som jag är." Inget av ögonvittnena till Jesu verksamhet återger någon fullständig teologisk förklaring till vad Jesus anser om sig själv som Messias. I stället dör han, uppstår och så besegrar han ondskan. Han bara är Messias. Men de teologiska utläggningar Jesus delar efter sin uppståndelse får vi veta mycket litet om. Vi får stå där utan facit och utan synlig Messias. Som människorna Jesus mötte då kring år 33 i Galliléen blir vi lämnade åt oss själva medan han vandrar i ensliga berg. Därför tror jag att det är där vi kan möta honom, inte som vi tror att han är utan som "jag är".

Miserere med The Sixteen som också bjuder på engelsk översättning av texten som är hämtad ur Psaltaren 50-51.

Replipunkter

Illumination av detta bibelställe i Codex Egberti från år 985

Lukas 4: 38-41 Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg i hög feber, och de frågade honom till råds om henne. Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem. Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem. Från många for det också ut demoner, som skrek: ”Du är Guds son.” Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.

Johannes 2:12 Sedan gick han ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar.

Inga evangelier innehåller speciellt många notiser om Jesu och lärjungarnas vardag. Men de finns. De bildar lugna replipunkter i det snabba skeende som leder från krubban till korset i ett rasande tempo även hos den mer utförlige Lukas. Speciellt när Jesus helar Petrus svärmor skymtar den vanliga människan Jesus fram. Den "söndagsskole-Jesus", som jag inte alls föraktar och de flesta svenskar har en bild av, lyser med sin frånvaro. Efter en händelserik dag i kampen mot ondskan helar han en äldre kvinna och låter sig sedan passas upp av den nyss svårt sjuka kvinnan. Så lärde vi oss inte i söndagsskolan och jag ser det inte som ett efterföljansvärt exempel, bara väldigt mänskligt.

 Jesus var en man av sin tid och en människa som blev trött och behövde vila och omsorger från sina vänner och släktingar i en stad där han verkar ha blivit relativt väl mottagen. Gå du och gör sammalunda!

En mer söndagsskoleplanschliknande bild av samma händelse målad av John Bridges 1839

The Choir of New College, Oxford, framför dagens version av Miserere. Den lugnaste och mest nedtonade versionen denna vecka. Gör som Jesus-vila en stund vid denna källa av skönhet.

Mirakeltecken

Lukas 4: 22 - 23,  31-37 Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?” Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad (Nasaret) också.” […]Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.” Men Jesus hutade åt honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. Alla greps av bävan och frågade varandra: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.” Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.

Johannes 2 7- 11 Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

 Det första under som beskrivs ingående av Lukas är ett helandeunder i Kafarnaums synagoga och i Johannes evangelium är det i Kana som ett lyxmirakel utförs av en mycket motvillig Jesus. Dessutom kallar Johannes detta för det första "tecknet" om detta ord har teologer och glada amatörer spekulerat genom tiderna men ingen kan riktigt svara på vad det innebär.

Att befria från ondskans makter, som i Lukas berättelse, kan jag förstå som ett tecken på att Jesus ska besegra ondskan men det där med vinet, vad är det ett tecken på?  Kanske visar detta mirakel att Jesus inte bara vill göra nytta utan också ge oss glädje, konst , musik och dans, spännande berättelser runt lägerelden, tänkvärda filmer och mysig gemenskap i glada vänners lag. 

Rakt genom alla evangelier återfinns ju Jesus på olika fester och anklagelser mot honom eftersom han festar så mycket och med fel sorts människor förekommer lika ofta. Kanske visar de två första beskrivna miraklen i respektive evangelium att Jesus vill befria oss till glädje? Jesus nöjer sig inte med att befria från något utan han befriar också till något. Kampen mot ondskan slutar inte med ondskans nederlag utan fortsätter med skapelsens återgång till glädjen som rådde när Gud sa sitt " och se allt var mycket gott."

Gregorio Allegris Miserere med en dansk kör.