“Sagor är mer än sanna: inte för att de lär oss att drakar finns, utan för att de lär oss att drakar kan besegras.“
G.K. Chesterton
G.K. Chesterton
Först som sist måste jag erkänna att jag är en helt normal mamma, jag gillar inte att mina barn spelar datorspel hela dagarna i stället för att vara ute och leka, äta,leka med lego eller dockor, måla, sova, teckna serier, musicera, spela analoga spel med mig, rida, cykla, åka skidor, skåda stjärnor-ja, allt det som de kunde göra de timmar som de ägnar åt spelande.
Jag har inte galet spelberoende tonåringar, än så länge är de små och jag får dem i säng utan att använda huvudströmbrytaren-men jag ser vartåt det barkar. Ändå kan jag förstå fascinationen de känner inför de spel de spelar-de gillar sagospel där man blir en hjälte som löser olika uppdrag och tar sig fram i sagornas underbara och hemska värld. De kan ockå bli en OS-ryttare som vinner tekniska tidshoppningar eller en boxare som slår knock på tungviktskungen.
Samtidigt som jag har allt detta tidstjuveri emot dem måste jag erkänna att datorspel ockå är bra på att berätta sagor och sagor kan man aldrig få för mycket av. Blogg-vännen Lars berättade att Divina Commédia blivit datorspel och det förvånar inte alls, den är som gjord för det. Den är t.o.m redan indelad i "levlar" som mina barn uttrycker det. Bara att programmera in och köra med andra ord.
Fantasyspel började vi med redan när jag var ung då hette de Dungeons and Dragons (Drakar och demoner på svenska) och ansågs fördärvliga som rollspel,de skulle föra sköra tonåringar till mentalsjukdom och självmord. Säkert hände just detta, tonåren ÄR en skör tid. Men samtidigt lärde vi oss att drakar kan besegras. En bra saga ska nämligen ha ett lyckligt slut. En dåligt fixad konstsaga kan ha ett olyckligt slut. Men folksagor har det inte. Barocksagosamlingen Gåsmors sagor berättar inte om en Askunge som blir gatusoperska och dör i en snöstorm, vilket var ett mycket mer realistiskt öde för ett oälskat styvbarn. Nej, hon blir prinsessa och styvsystrarna får skämmas.
Sagorna lär oss att "slåss med troll, befria prinsessor, döda varulvar" som Strindberg skrev, för det är att leva. Livet kommer att leda dig till möten med troll som måste ut i ljuset för att besegras. Barndomen är full av prinsessor som behöver befrias, den första av alla är den prinsessa som finns inlåst i dig själv. Varulvar med en oberäkneligt livsfarlig dubbelnatur stöter vi på nästan varje dag.
Den mobbade Askungen, den lilla klena Tummeliten, den naiva Rödluvan, den smarta Mästerkatten i Gåsmors sagor lär oss att leva, våga tro på en bättre framtid och orka bli vuxna. I en värld full av eldsprutande drakar, illvilliga demoner och grymma styvsystrar rustar oss sagorna med livsmod.
Jag har inte galet spelberoende tonåringar, än så länge är de små och jag får dem i säng utan att använda huvudströmbrytaren-men jag ser vartåt det barkar. Ändå kan jag förstå fascinationen de känner inför de spel de spelar-de gillar sagospel där man blir en hjälte som löser olika uppdrag och tar sig fram i sagornas underbara och hemska värld. De kan ockå bli en OS-ryttare som vinner tekniska tidshoppningar eller en boxare som slår knock på tungviktskungen.
Samtidigt som jag har allt detta tidstjuveri emot dem måste jag erkänna att datorspel ockå är bra på att berätta sagor och sagor kan man aldrig få för mycket av. Blogg-vännen Lars berättade att Divina Commédia blivit datorspel och det förvånar inte alls, den är som gjord för det. Den är t.o.m redan indelad i "levlar" som mina barn uttrycker det. Bara att programmera in och köra med andra ord.
Fantasyspel började vi med redan när jag var ung då hette de Dungeons and Dragons (Drakar och demoner på svenska) och ansågs fördärvliga som rollspel,de skulle föra sköra tonåringar till mentalsjukdom och självmord. Säkert hände just detta, tonåren ÄR en skör tid. Men samtidigt lärde vi oss att drakar kan besegras. En bra saga ska nämligen ha ett lyckligt slut. En dåligt fixad konstsaga kan ha ett olyckligt slut. Men folksagor har det inte. Barocksagosamlingen Gåsmors sagor berättar inte om en Askunge som blir gatusoperska och dör i en snöstorm, vilket var ett mycket mer realistiskt öde för ett oälskat styvbarn. Nej, hon blir prinsessa och styvsystrarna får skämmas.
Sagorna lär oss att "slåss med troll, befria prinsessor, döda varulvar" som Strindberg skrev, för det är att leva. Livet kommer att leda dig till möten med troll som måste ut i ljuset för att besegras. Barndomen är full av prinsessor som behöver befrias, den första av alla är den prinsessa som finns inlåst i dig själv. Varulvar med en oberäkneligt livsfarlig dubbelnatur stöter vi på nästan varje dag.
Den mobbade Askungen, den lilla klena Tummeliten, den naiva Rödluvan, den smarta Mästerkatten i Gåsmors sagor lär oss att leva, våga tro på en bättre framtid och orka bli vuxna. I en värld full av eldsprutande drakar, illvilliga demoner och grymma styvsystrar rustar oss sagorna med livsmod.
