Hon ställer några kloka frågor inför fastan som jag funderar på just nu.
- Vad gör jag av min kraft, min tid och min kärlek?
- Vad får det för konsekvenser?
- Och vill jag ha det annorlunda?
- Vad är livgivande?
- Behöver jag ändra något för att bottna i mig själv igen?
I askonsdagens andakt berättar hon om en resa till Abisko. Denna andakt var mycket läkande för mig. De givmilda fjällen är en gåva av Gud för att ge oss den tröst som behövs i den djupaste förtvivlan, den tröst som Job fick när han gång på gång frågade Gud varför han måste lida så svårt:
På vilken väg strålar ljuset ut,Det verkar ju helt tokigt att svara Job med en Naturkunskapslektion, men alla som varit där Job var vet att det är en oerhörd tröst att förstå hur liten man själv är och hur stor skapelsen är. En tröstebok för de förtvivlade och djupt deprimerade är Jobs bok, just för att den påminner oss om vår litenhet. Det som fjällens vidder och virvlande jokkar kan påminna oss om.
hur sprider sig östanvinden över jorden?Vem öppnar rännor för störtregnetoch bestämmer åskvädrets banaoch låter det regna över folktomt land,över öknen där ingen människa bor,så att öde trakter mättas med vattenoch gräset spirar ur den torra marken?Har regnet någon far?Vem avlar daggens droppar?Ur vilket sköte kommer isen?Vem föder himlens rimfrost?Vattnet döljs av stenhårt täcke,djupets yta stelnar.