Lukasevangeliet 15: 25–32 Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’”
Johan Tirén "Vargarna attackerar renhjorden"*
Johannesevangeliet 10: 19–21 De orden gav upphov till ny oenighet bland judarna. Många sade: ”Han är besatt och från sina sinnen. Hur kan ni höra på honom?” Andra sade: ”Så talar inte den som är besatt. Kan en demon öppna ögonen på blinda?”
För många år sedan sårades en hel hjord av små kristna lamm hemma hos oss. Tjuven slaktade och förgjorde, stal och lemlästade i Framgångsteologins förhatliga namn. Snåla egenkära, självrättfärdiga och dömande fariséer härjade i kyrkor och på videokasetter (minns ni dem?). Föraktfulla kommentarer om allt gott och mänskligt var vardagsmat som: "'Gud är kärlek' -vad är det för mesiga dekal? Det ska stå 'Turn or burn!'" Och det var ändå det absolut snällaste vi utsattes för av diverse självutnämnda profeter, alkoholiserade charlataner, giriga "helbrägdagörare" och amerikanska villolärare som redan härjat sönder fårhjordar i södra Sverige och nu satte sina giriga tänder i oss på Nordkalotten-vilket är så innerligt lätt, för vi är så gästfria och tacksamma över att någon vill komma till oss.
När folk blev ledsna predikade de att vi skulle sätta på oss glättiga masker, offra mer pengar till dem och "tala i tro". Vi skulle bekänna oss till glädje, rikedom, hälsa och framgång. Riktiga fester för förlorade söner som återvände till den himmelska föräldern var inget för dem. Allt skulle centreras kring dem och deras konstlade budskap om New Age-inspirerade självsuggestionstekniker. De såg sig som segrare och vi som inte stod ut och sa ifrån var demonbesatta förlorare. Sorgen var tung.
Då hörde jag en norsk mässa på radion när jag jobbade ensam i verkstaden på min dåvarande arbetsplats. Kyriet talade så starkt till mig för jag tolkade titeln som "Mässa för en sårad hjord". I Kyriet tyckte jag mig höra de självsäkra framgångsteologernas förakt för det kroppsliga och mänskliga, det överandligt gnostiska som hade skadat oss i hela gemenskapen så mycket. Tårarna rann och jag fann tröstemusik i den sorgen.
* Syntolkning: Ett vinterlandskap på en trädlös myr eller sjö kantad av snötyngda granar till vänster. Tre renar i förgrunden jagas av två vargar. Till höger kommer en renvaktare på skidor med draget spjut för att jaga bort vargarna. I bakgrunden syns en renflock i sken från vargarna.
