 |
| Martin av Tours ger sin mantel till en tiggare målning av El Greco |
Idag är det Mårten, den sydnordiska varianten av Martin, som har sin
dag. I Sverige är det väl mest i Skåne som Mårten firas med typisk
medeltida skånsk mat,; svartsoppa och nyslaktad gås. Egentligen firas
denna dag biskop Martin av Tours som dog den 9 november och begravdes 11
november i Candes i Gallien, nuvarande Frankrike. Men som alltid i den
gränsöverskridande kyrkan dog biskopar sällan där de föddes. Martin
föddes i Pannonien i nuvarande Ungern. Till Frankrike kom han som soldat
men där omvände han sig helt från soldatlivet och blev i stället munk i
Poitiers.
Det berättas i legenden att han inte alls ville bli upphöjd till biskop och därför gömde han sig i en flock gäss. Det där med skyggheten var nog sant för Martin vägrade bo inne i staden Tours, i stället byggde han ett kloster i skogen utanför staden. Men om det där med gässen stämmer är svårt att säga. Vid denna tid på året slaktade man gäss ändå i Tyskland och Danmark så det kan mycket möjligt vara en efterkonstruktion. Det är just i Tyskland och Danmark/Skåne Mårten gås-firandet har sina rötter.
Denne Martin av Tours är helgon både i Öst- och Västkyrkan eftersom han verkade innan kyrkosplittringen efter Roms fall 476 som blev definitiv när en påve i Rom utfärdade en bannbulla mot Östkyrkans i dess största helgedom Hagia Sofia 1054. Martin av Tours är skyddshelgon bl.a för värdshusvärdar vilket leder mig till dagens barockpärla: broder Martin av Kiruna.
Precis som Martin av Tours föddes St. Martin av Kiruna på annan ort; i Boden. Hans mamma var sjundedagsadventist men själv blev han baptist när han kom till Kiruna. Han jobbade i restaurangbranschen så han har också denna koppling till biskopen i Gallien. I den branschen var arbetsvillkoren svåra och Martin engagerade sig i Hotell- och restauranganställdas förbund och förblev arbetarrörelsen obrottsligt trogen livet ut.
Varför måste man älska broder Martin? Ja, det är svårt att säga, men alla som mötte honom tyckte om honom. Kanske var en och annan arbetsgivare av annan åsikt för Martin var inte blyg när han kämpade mot det orättvisa drickssystemet (i stället för riktig lön)och de obekväma arbetstiderna för restauranganställda. Men alla vi andra gillade Martin skarpt. Han var bara så rejäl och humoristisk. Han var glad och oerhört bullrig. När Martin ledde i bön behövdes definitivt inget högtalarsystem, hans fylliga bas överröstade allt och alla.
Han irriterade sig aldrig på barn som stimmade, varken i gudstjänst eller vid kyrkkaffet. Han sa bara förnöjsamt när vår vilda dotter klättrade omkring på hatthyllor och i bokhyllor: "Ja, hon lider då inte av reumatisk värk." Men kompromisslös med sina övertygelser var han. Han gillade inte kungligheter och han var obotlig baptist så när prinsessan Madeleine döptes och han stod med gubbgänget på Domus och såg evenemanget på TVn i spelhörnan tyckte han att det var en dubbel skymf: monarki passade inte i hans frifräsigt socialistiska världsbild och barndop var en styggelse:"ja , men det är inte annat att vänta av en kung." tyckte han.
På samma sätt gillade denna helt osymmetriska barockpärla inte katolska kyrkan, men broder Johannes-han kommer ju från Kiruna och Andreas, det är ju en annan sak. Dvs han skilde tydligt på sak och person, utom vad gäller kungen. Men även frifräsiga personer som tog till kungliga fasoner fick på moppo. När en mystisk man från Kanada ville predika i en gudstjänst och bara orerade om hur hemskt det var med trollkarlar på barnkalas och hur dessa trollkarlar skulle brinna för evigt och vi andra hukade och nästan dog av pinsamhet i bänkarna, ställde sig Martin upp och sa med sin lugna tordönsstämma: "nu tycker jag du ska sätta dig ned och vara tyst."*
Nu är Martin sedan länge där ingen lider av reumatisk värk eller har obekväma arbetstider utan riktig lön. Det är broder Martin väl unt men han fattas mig.
Det berättas i legenden att han inte alls ville bli upphöjd till biskop och därför gömde han sig i en flock gäss. Det där med skyggheten var nog sant för Martin vägrade bo inne i staden Tours, i stället byggde han ett kloster i skogen utanför staden. Men om det där med gässen stämmer är svårt att säga. Vid denna tid på året slaktade man gäss ändå i Tyskland och Danmark så det kan mycket möjligt vara en efterkonstruktion. Det är just i Tyskland och Danmark/Skåne Mårten gås-firandet har sina rötter.
Denne Martin av Tours är helgon både i Öst- och Västkyrkan eftersom han verkade innan kyrkosplittringen efter Roms fall 476 som blev definitiv när en påve i Rom utfärdade en bannbulla mot Östkyrkans i dess största helgedom Hagia Sofia 1054. Martin av Tours är skyddshelgon bl.a för värdshusvärdar vilket leder mig till dagens barockpärla: broder Martin av Kiruna.
Precis som Martin av Tours föddes St. Martin av Kiruna på annan ort; i Boden. Hans mamma var sjundedagsadventist men själv blev han baptist när han kom till Kiruna. Han jobbade i restaurangbranschen så han har också denna koppling till biskopen i Gallien. I den branschen var arbetsvillkoren svåra och Martin engagerade sig i Hotell- och restauranganställdas förbund och förblev arbetarrörelsen obrottsligt trogen livet ut.
Varför måste man älska broder Martin? Ja, det är svårt att säga, men alla som mötte honom tyckte om honom. Kanske var en och annan arbetsgivare av annan åsikt för Martin var inte blyg när han kämpade mot det orättvisa drickssystemet (i stället för riktig lön)och de obekväma arbetstiderna för restauranganställda. Men alla vi andra gillade Martin skarpt. Han var bara så rejäl och humoristisk. Han var glad och oerhört bullrig. När Martin ledde i bön behövdes definitivt inget högtalarsystem, hans fylliga bas överröstade allt och alla.
Han irriterade sig aldrig på barn som stimmade, varken i gudstjänst eller vid kyrkkaffet. Han sa bara förnöjsamt när vår vilda dotter klättrade omkring på hatthyllor och i bokhyllor: "Ja, hon lider då inte av reumatisk värk." Men kompromisslös med sina övertygelser var han. Han gillade inte kungligheter och han var obotlig baptist så när prinsessan Madeleine döptes och han stod med gubbgänget på Domus och såg evenemanget på TVn i spelhörnan tyckte han att det var en dubbel skymf: monarki passade inte i hans frifräsigt socialistiska världsbild och barndop var en styggelse:"ja , men det är inte annat att vänta av en kung." tyckte han.
På samma sätt gillade denna helt osymmetriska barockpärla inte katolska kyrkan, men broder Johannes-han kommer ju från Kiruna och Andreas, det är ju en annan sak. Dvs han skilde tydligt på sak och person, utom vad gäller kungen. Men även frifräsiga personer som tog till kungliga fasoner fick på moppo. När en mystisk man från Kanada ville predika i en gudstjänst och bara orerade om hur hemskt det var med trollkarlar på barnkalas och hur dessa trollkarlar skulle brinna för evigt och vi andra hukade och nästan dog av pinsamhet i bänkarna, ställde sig Martin upp och sa med sin lugna tordönsstämma: "nu tycker jag du ska sätta dig ned och vara tyst."*
Nu är Martin sedan länge där ingen lider av reumatisk värk eller har obekväma arbetstider utan riktig lön. Det är broder Martin väl unt men han fattas mig.
En hymn framförd i St. Martin av Kirunas stil, enkelt och tydligt:
* Då for kanadensaren till Karesuando och gick vilse i skogen med sin
hund. Han klarade sig med att spela gitarr (som han förtänksamt tagit
med sig) i en vecka och hunden fick mackan han hade med sig. När han
återfanns av polisen efter en vecka fick han sina femton minuter i
lokalpressen.
