Valsituation

Tillbedjan av guldkalven målad av Esteban March (1610-1668)*

Lukasevangeliet 16: 1– 13 Han sade också till sina lärjungar: ”Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ – ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’”
Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. ”Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.
Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?
Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”

Johannesevangeliet 10: 22-30 Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” Jesus svarade: ”Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.”

Jesus gör de mest oväntade saker, här berömmer han en förskingrare och kallar sig själv för Gud. Antingen är denne man galen eller den han utger sig för att vara. Det är frustrerande. Den snälle Jesus, den goda förebilden skulle väl aldrig uppmana till lögn och förskingring? Eller medvetet häda det heligaste för alla judar?  Det blir så antingen eller när dessa texter plockas fram. Vi kan inte tycka Jesus är gullig när vi läser om hans beröm av den ohederlige förvaltaren. Vi kan inte påstå att Jesus var en vis och klok människa när vi ser hur han utropar sig till Gud.

Här ställer Jesus allt på sin spets på ett föga insmickrande vis. Antingen hatar vi Jesus eller så hatar vi Mammon. Antingen är Jesus tokig eller så är han Gud. 

 *Syntolkning: Ett stenigt ökenlandskap vid en bergssluttning. Vid bergets fot finns ett tältläger. I centrum av bilden finns en smal pelare med en liten plattform där en skulptur av en ko i guld står. Kring kalven på pelaren knäböjer människor. Himlen är hotfullt mörk och från övre vänstra hörnet kommer Mose ner med två stentavlor med Tio Guds bud på. Han är just i färd med att i vredesmod krossa tavlorna mot marken.