Sykars oändliga djup: Sabbatsmannen

 Om vi återkommer till Jesu första uppmaning till kvinnan vid brunnen  i Sykar, som vi nu vet är Sippora och Rakel i den nya tid som Jesus initierar. Han frågar efter hennes man och får då veta att hon inte har en man. Han säger då att hon haft fem män och den hon nu bor hos är inte hennes man. Vi vet alltså också att Jesus motsvarar Moses och Jakob, dvs den man som efter mötet vid en brunn gifter sig med Rakel/Sippora. Jesus blir alltså kvinnans sjunde man. Den fullkomlige himmelska mannen och även sabbatsmaken.

Kvinnan blir alltså arbetsbefriad av Jesus. Hon måste inte bli hans husslav och egendom. Efter detta behöver hon inte gifta sig mer utan hon blir i stället mor till en stor mängd andliga barn. Kanske var hon infertil och av den anledningen blivit förskjuten fem gånger? Kanske är Jesaja 54 en profetia om henne? Jag tycker nog att det verkar vara precis så:

Jubla, du ofruktsamma,

som aldrig har fått barn,

brist ut i jubelrop, 

du som aldrig har fött!

Den övergivna ska få fler barn

än den gifta kvinnan, säger Herren.

Gör mer plats åt ditt tält,

spänn ut dina tältdukar, 

snåla inte,

 gör linorna längre,

slå ner pluggarna stadigt .

Åt söder och norr ska du utbreda dig,

dina ättlingar ska fördriva de främmande folken

 och bosätta sig i de övergivna städerna.

Var inte rädd, du skall inte förödmjukas.

 Nej, du skall glömma din ungdoms skam,

inte mer minnas änketidens smälek.

Ty din man är han som har skapat dig,

han vars namn är Herren Sebaot 

 din befriare är Israels helige,

han som kallas hela jordens Gud. 

 Herren kallar på dig, övergivna och olyckliga kvinna.

 

Sykars djup: alla sanna gudstillbedjare

 Kvinnan som har haft fem män sitter vid brunnen där hon just träffat Jesus och eftersom hon kan skrifterna känner hon igen honom som Messias/Taheb och profeten, den ende. Moses som förebild till Jesus är inte lika uppenbar för oss sena tiders protestantiska barn som exempelvis Herrens lidande tjänare i Jesaja 53, men icke desto mindre är även Mose en förebild till Jesus. Och här vid brunnen blir det mycket tydligt. Som skrivet var i förra posten brukar Esra kallas "den andre Moses men här gör Johannes evangelium tydligt att det är Jesus som är den andre Moses, precis som Johannes tidigare förklarat att Johannes döparen är den andre Elia. 

Esra var den som tog avstånd från samarierna och drev dem ut i ett föraktat utanförskap som gjorde dem starkt vakthållande om sin urgamla identitet. När en judisk kung beordrat förstörandet av deras tempel på Gerizim 150 år f.Kr. svarade de genom att orena Jerusalems tempel med dödas ben. Samariska kvinnor får inte giftas bort med annat än samariska män Men här sitter Jesus, en judisk rabbi och talar med en kvinna som känner igen honom som som profeten och det första han frågar är om hennes civilstånd. Under det misogyna 1500-talet trodde man att det betydde att han gav henne en reprimand för lösaktigt leverne. Men inget tyder på det.

Däremot är det viktigt att kvinnan är ogift därför att här vid Jakobs källa möter Jesus henne som Moses mötte Sippora. Han gör ett profetiskt statement. Jesus är den andre Moses , inte Esra med sin etniska rensning. Jesus visar här hur alla kan bli Guds barn genom att känna igen honom. Han grundar det nya gudsfolket som absolut är judarna men också samarierna som ju egentligen alltid tillhört Guds folk, det var redan skördetid i Samarien när Jesu kom dit. Men också alla människor på hela jorden: 

Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det som vi känner till. Vi tillber det som vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer , ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.  

Att mötas vid en brunn har alltså i Bibelns värld betydelsen av ett kärleksmöte. När Jakob mötte Rebecka vid brunnen slutade det med giftermål med allt vad det innebär av faror och vedermödor för Rebecka som dör i barnsäng när Benjamin föds. Sippora gifte sig med Moses och föder honom barn som Moses ändå inte riktigt känns vid. Han omskär inte Gersom* när han föds så Sippora måste rådigt rädda Mose liv när Gud vill döda honom, förmodligen pga detta att han inte riktigt erkände sin son som var ättling till Abraham, liksom Mose, genom att snabbt omskära Gersom och bestryka (samma ord som när dörrposterna beströks med påskalammets blod i Egypten) Mose kläder. Jesus är alltså inet helt och hållet som Moses utan den fullkomlga versionen av honom.  Han är Moses fullbordan som får en massa barn med den samaritiska kvinnan, barn som han genast erkänner när lärjungarna återvänder med maten. Samarierna som "den andre Moses", Esra en gång hade förkastat erkänns nu av Jesus, den sanne Moses, Jesus, som sitt folk.

Moses och Sippora gifter sig enligt Disneys version i "Prinsen av Egypten". Sipporas pappa, prästen i Midjan, viger dem. 

* och kallar honom det bittra namnet Gersom =främling/bofast främling eftersom han känner sig främmande i Midjan. Eller var det för att inte riktigt erkänna Gersom som del av sitt folk?

 

* och kallar sonen det bittra namnet främling/en bofast främling eftersom han känner sig främmande i Sipporas hemtrakter och släkt.

Sykars oändligt djupa brunn del 1, mytkrossande

Jesus sitter ner vid brunnen i Sykar och talar med den samariska, och samaritiska, kvinnan.

I Johannes evangelium kan vi läsa den kända berättelsen om Sykars brunn och mötet mellan en samarisk kvinna och Jesus vid den brunnen. Jag har hört många utläggningar om denna text genom åren och när jag börjar forska i i denna text inser jag att så mycket av det jag hört har varit myter.

Vi kan börja med tiden på dagen, 12-tiden, det är inte varmast då, utan vid tretiden på eftermiddagen. Kvinnan och Jesu var vid brunnen vid en normal tid att hämta vatten. När Mose möter sin blivande  fru Sippora är det vid samma tid på dagen som Jesu möter kvinnan vid Sykars brunn.  Och detta tror jag är viktigt för berättelsen. Jesus verkar på många sätt ha just Samarierna som en målgrupp och att anknyta till Mose fru Sippora  så tydligt som här där Jesus möter en kvinna och ber henne om vatten vid 12 på dagen vid Jakobs brunn är nog ingen slump. Inte heller tidpunkten som är när den enda profet som samarierna erkänner, Mose, träffar sin blivande fru Sippora. Det var också vid 12 på dagen och vid brunnen Jakob såg Rakel för första gången i Paddan-Aram. Bara det absolut viktigaste kom med. Och att Jesus gör precis som Mose och Jakob sätter sig vid en brunn och erbjuder en ogift kvinna vatten, satte nog både  judar och samarier på spåret ganska snabbt. 

Evangelierna skrevs ju inte alls på samma sätt som denna bloggtext. Raskt flyger fingrarna över tangentbordet och minsta lilla nyck kan man skriva ner utan ansträngning. Så var det inte när Johannes evangelium traderades och skrevs ner. Just denna berättelse missar de övriga evangelisterna, var det kanske så att Johannes stannade med Jesus medan de övriga lärjungarna köper mat i Sykar? Detta är ju hur som helst en oerhört central text för Jesus och hela hans uppdrag på jorden

Myt ett som krossats av mina efterforskningar var alltså att det var så varmt vid middagstid att kvinnan gick ut vid 12 för att slippa träffa folk. Hon gick ut vid middagstid eftersom det var en normal tid att hämta vatten och kanske ännu mer för att Jesus skulle kunna påminna henne om Jakobs möte med Rakel. Att tidpunkten dessutom är densamma som när Mose mötte Sippora vid brunnen och halar upp vatten till henne, är förstås inte en slump eftersom samarierna bara erkänner Mose som profet ingen annan. Däremot väntar de på en efterföljare till Mose som kallas "profeten" kort och gott. Mer om detta i nästa post om kvinnan vid Sykars brunn. 

Myt nummer två som krossades var att denna kvinna skulle varit typ prostituerad och därmed föraktad och tvungen att hämta vatten när det är som varmast på dagen. Detta är en konstig idé som först dök upp på 1500-talet. Tvärtom tyder det mesta på att hon hade en stark samhällsposition. Ingen hade lyssnat till hennes tal om Jesus om hon varit utstött. Hon  är också kunnig i skrifterna, dvs de fem Moseböckerna och den samaritiska traditionen Samaritisk religion är verkligt konservativt mosaisk. De följer strikt Mose lag och erkänner enbart de 5 Moseböckerna som helig skrift. Men kvinnor har ändå haft en förhållandevis stark religiös roll i samhället trots de stränga renhetslagarna som betraktar menstruerande och nyförlösta kvinnor som orena. Detta gör att de inte kan gå till synagogan eftersom de kan råka få mens just när de är i synagogan.

Kvinnan vid Sykars brunn tillhör alltså de kvinnor som inte bara var etniska samarier (vers 7)  utan Johannes kallar henne också samaritisk(vers 9) för att understryka att hon var troende och kunnig i den samaritiska religionen. Mer om detta senare. Detta om hennes förmodligen starka status i Sykar och kvinnors ställning i religionen hittade jag här och här. Väldigt mycket klarnar då, så även kopplingen till prästdottern Sippora.*

 Jesus frågar kvinnan om hon har en man och genast drog 1500-talets predikanter slutsatsen (här passar det engelska uttrycket "jump to a conclusion" perfekt) att hon var prostituerad. Kärnbibeln menar dock att hon förmodligen var änka, eller blivit bortvald i skilsmässa,  och bodde hos en manlig släkting, vilket också bekräftas av mina efterforskningar i, mestadels judiska digitaliserade uppslagsverk. Tyvärr hittar jag inga samariska  källor annat än citat från samarier. Samarierna, vars namn kommer av verbet  shamar=bevara, tycker än i denna dag att det är de som har bevarat den ursprungliga mosaiska tron bäst men de är inte så aktiva på internet. 

Liksom många kulturer i Mellanöstern än i denna dag, sätter samarier en stor lit till just kvinnornas förmåga att föra traditioner vidare och därför vaktas de hårt av sina manliga släktingar i "hederns" namn, Samarierna  slår stenhårt vakt om detta bevarande. Så hårt att gruppen är starkt påverkad av en lång tradition av ingifte. I en judisk historieskrivning från början av 1900-talet , då rasbiologi och beskrivningar av utseendet ansågs särskilt intressant, berättas att det finns en stor överrepresentation av blonda, rödhåriga och blåögda samarier vilket brukar bero på ett litet genetiskt urval. På grund av generationer av kusingiften är andelen missfall, spädbarnsdöd och dödfödda barn hög.  Flickor och kvinnor gifts i stort sett aldrig bort med judiska män medan judiska kvinnor i sällsynta fall kan gifta sig med en samarisk man efter en lång konversionsprocess.

Det absolut mest sannolika är alltså, enligt Kärnbibeln, att denna kvinna har blivit änka eller bortvald i skilsmässa flera gånger. Samarierna håller ännu fast vid Mose lag om skilsmässor som gör det oerhört lätt för en man att skilja sig, men så klart, omöjligt för en kvinna att göra detsamma. På grund av sin konservatism, som håller Mose lag för alltings rättesnöre, är det således lätt för en samarisk man att skilja sig medan en samarisk kvinna absolut inte kunde välja skilsmässa på Jesu tid. Det symboliska i att hon varit gift just fem gånger och nu bor hos, förmodligen, en manlig släkting, enligt samarisk tradition och är ogift när hon talar med Jesus är så intressant och kommer att avhandlas i nästa post. 

Nu kan vi dock nöja oss med att konstatera att det inte var synd om kvinnan vid Sykars brunn och att Jesus talar med henne där beror inte på att han ömkar henne utan på att han kände igen hennes kunskap och tro. På samma sätt kände hon igen Jesus ganska snart just för att hon var väl insatt i skrifterna och den samaritiska religionen. Sippora var en prästdotter och måhända var också denna kvinna släkt med någon samaritisk präst eller så är hon bara mycket väl insatt i sin religion ändå. Här vid brunnen är det tydligt att Mose och Jesus befinner sig i samma obrutna tradition, Mose är en av många förebilder till Jesus i Gamla Testamentet och detta understryks i detta möte med en kvinna som var väl bekant  med texterna om Mose.

* Sippora var dotter till prästen i Midjan som har två namn Reguel= Guds vän och Jetro=överflöd, mer än nog/Ers höghet/ers förträfflighet (kanske en titel) , alltså släkt till Abrahams son Midjan. I judisk tradition sägs både Sippora och Mose vara släkt med Abraham i rakt nedstigande led 7 generationer för Mose och 6 generationer för Sippora. Midjaniterna tillbad också den ende Guden Jahve. PÅ många sätt liknar förhållandet mellan midjaniterna och Mose förhållandet mellan samarierna och Jesus.