Rebella hade fått detta intressanta You Tube klipp av en kurskompis och jag bara måste rekommendera denna, i alla meningar, skönhetsupplevelse. Läs Rebellas introduktion till klippet här.
Skönheten är hotad i vår utilitaristiska värld menar filosofen Roger Scruton som lämnade oss dagen före Tjugondag Knut. Han hade själv ett av världens skönaste jobb; att tänka och formulera tankar som ska vara allmängiltiga.Jag håller så klart med honom. Han tar upp modern konst och modern arkitektur som ju är en slags offentlig konst, som de tydligaste exemplen på fulhetens triumftåg i vår tid, i detta klipp.
Jag spinner vidare och tänker på hur omärkligt konstiga skönhetsideal har betvingat nästan alla under alla epoker. På sjuttonhundratalet var det korsetterade midjor som inte tillät bäraren att andas. Kina hade en månghundraårig epok av brutna och söndersnörda fötter. Under folkvandringstiden var det tydligen högsta mode att göra som de antika egyptierna: forma skallen på småbarn till märkliga huvudformer som blev karakteristiska för kulturen i fråga. Nu ska man blåsa upp delar av ansiktet och limma fast långa ögonfransar samt träna sig utmärglad och kirurgiskt skaffa sig en byst eller penis av silikon. Men, precis som Scruton säger, har konst och arkitektur varit så vackra som möjligt. Traditionellt hantverk kännetecknas av harmoniska proportioner trots att föremålen är "nyttoföremål". De första kulturer som flyttade in efter isens töande i nuvarande Norrbotten nöjde sig inte med att göra lerkärl som funkade, nej de prydde också föremålen med mönster.
Nu ornamenterar vi kroppen som aldrig förr och inreder ivrigt våra hem men många exteriörer är ogästvänligt fula. Scruton ser fulhet och förvrängda proportioner som ondska och skönheten som livets onyttiga goda mening. För honom är skönhet och religion utflöden från samma goda källa. Man kan förledas att tro att Scruton förordar ett ungdomligt grekiskt ideal för mänsklig skönhet, som i sig inte är så särdeles naturligt utan kräver en hel del manipulation och genetisk tur. Nej, han tar också upp porträtt av mycket gamla människor där deras skönhet blir uppenbar. Något som dagens reklaminspirerade konst och kultur inte ofta fixar att göra eftersom deras syfte inte är skönhet utan att att sälja saker.
För länge sedan , när jag började blogga var tanken att mycket skulle handla om kristendomen, musik, konst, ridkonst och vackra foton från min sköna omgivning. Men sedan min dåvarande dator kraschade har jag inte kunnat publicera foton och då blev det mindre roligt att blogga samtidigt som jobbet blivit mer ansträngande nu när jag jobbar heltid igen. Det enda som bestått är egentligen kristendomen som inte kräver letande efter fria bilder (tur att den vackra konsten oftast är gammal och att jag har en del bilder sparade på blogghotellen). Tur för mig alltså. Detta är fortfarande en ventil där jag kan ta upp saker som min omedelbara närhet inte alltid är så intresserad av i vardagens mångahanda. Om någon läser och svarar blir jag glad och tacksam men någon "gilla"-beroendeperson är jag förstås inte(då hade knappast bloggen sett ut så här). Om ett inlägg öppnas av 0 eller 500 personer spelar det ingen roll.
Jag inser att så där onyttig, bortom avsikter som denna blogg, är skönheten. Detta är alltså en skön plats för mig. I bloggbörjan följde jag denna vackra och spännande blogg: Minerva https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/BlogDetails?id=56264 Tyvärr är den nedlagd nu. Men skönhet kan vara flyktig och ändå vara skön. Precis som människors liv kan vara underbara men alltid är flyktiga. Skönheten kan också vara uthållig som jorden själv som generöst bjuder på skönhet i det stora; som norrskenet och det lilla; en förgätmigej.
Scrutons tankar fick mig dock att minnas Minerva och tiden med fotomöjligheter. Jag blev lite nostalgisk över decenniet som förflutit sedan jag började hänga här. Tacksamhet, är kanske ett rättare begrepp än nostalgi. Tacksam över nya vänner , tacksam över kontakter och insikter och över ett stilla ensamt rum där jag kan hålla salong och dela och njuta av skönhet i olika former. Och just nu, alldeles speciellt tacksam över Roger Scruton som ägnade sitt liv åt två olönsamma företeelser: skönhet och filosofi.*
* Jo, jag vet att vi tycker helt olika i politiken. Men jag är nu inte den som inte kan se förtjänster hos mina meningsmotståndare om det finns sådana. och det fanns det hos Scruton.
