Ryssland- landet av despoter och poeter, "Krig och fred", tyranni och skönhet

 

Sankt Petersburg källa: Getty images

Min kära jobbarkompis Tamara går i pension och flyttar hem till Sankt Petersburg där barn och barnbarn bor och hon har ett hus som nyss var hennes sommarstuga. Vi pratar mycket, vi behöver båda bearbeta det som kommer, men allra mest behöver förstås Tamara bearbeta de tre decennier som passerat sedan hon skred in till en manlig rektor iförd pälskappa och fick honom att utbrista: "Jag har just fått en uppenbarelse. En vacker ryska som stigen ur filmen Doktor Zjivago sökte jobb."

Tamara fick jobbet som hon utfört med lika stort engagemang som hennes företrädare Gudrun. När jag lärde känna Tamara 2006 tog hon också mig med storm med sina färgstarka kläder och stora varma hjärta. Generösa gåvor och fina kort med hälsningar kunde jag alltid hitta på mitt bord till Allhelgona, jul, påsk och sommarlovet. Och hon bjöd in till sina lektioner som mer var litterära salonger med diktdeklamation och live-musik på piano av någon duktig , oftast rysk eller ukrainsk, pianist. Det var oerhört roligt att försöka lära sig det vackra ryska språket med Tamara.

När vi samtalade en dag om det faktum att skolan tyvärr inte anställer någon ny rysklärare,* sa jag något som Tamara ville att jag skulle göra till ett tal att framföra på hennes avtackningsfika. Tyvärr hann jag inte framföra det där eftersom rasten tog slut, men jag höll mitt tal för Tamara på hennes rum efter lektionen. Hon tyckte att jag absolut skulle skicka det till alla som var på avtackningen. Jag tänkte att eftersom Tamara så gärna vill sprida detta tal visar jag upp det här också:

Tamara du har skänkt oss det ryska språket och dess rika kultur här på skolan i tre decennier. Och även om du lämnar oss nu vet vi att det ryska språket och den ryska kulturen har överlevt många krig, tyranner och andra svårigheter så det kommer att överleva även här trots att du lämnar oss i stor saknad. Jag vill travestera några rader av min tonårsförälskelse Majakovskij:

Min dikt skall bryta väg

genom seklers bergsmassiv

komma till er

över huvudet på despoter och regeringar 

Pusjkin, Dostojevskij, Tolstoj, Tjechov, Tjajkovskij, Majakovskij själv och miljoner rosor från Alla Pugatjova lever för alltid genom kraften i kulturen och det ryska språkets poesi. När despoterna för länge sedan, helt rättvist, är bortglömda och svårigheterna blivit avslutade kapitel i historieböckerna, lever den ryska kulturen och dess vackra språk.

* Det sparas och de senaste åren har ingen som gått i pension ersatts av en ny lärare utom på de manliga yrkesprogrammen. Däremot har kommunen nyss anställt några onödiga mellanchefer som saknar arbetsbeskrivning, däribland en gymnasiechef som ingen vet vad hans uppgift är.

 

 

 

 

Dantes Komedi II

 Kristi Himmelsfärdsdags  tanke under pingstnovenan från Västerås stift:

Ett par fötter på ett litet moln. Bara det, fötter och moln. Det är en gammal bild för Kristi himmelsfärd. Fötter som är det mest basala i vår kropp, som grundar oss på jorden, och ett moln, det som hör himlen till. Jesus är Gud vars fötter vandrat på samma grus, sand och gräs som vi, och som också ger oss himlen som vårt hem. Allt detta oändliga, jorden och himlen ryms i Jesus, och han öppnar dessa oändliga vägar för oss. Det är himmelsfärdens budskap till oss: jorden är vår, men det är också himlen. Vi är hemma, och ännu inte.

Dante får under tre heliga påskdagar vandra genom Inferno, Purgatorio och Paradiso. Det är väldigt mycket fantasy men ändå ganska low fantasy, Dante är ju en vanlig människa som möter vanliga människor som dött före honom men det är ändå fullt fokus på livet före döden. Karl-Ove Knausgaard är nu stort hajpad med sina tegelstenar om Morgonstjärnan och Vargarna i evighetens skog som jag snart avslutat. Dessa två böcker är väl också ganska low fantasy men helt fixerad vid livet EFTER döden  eller kanske snarare det jordiska livet förlängt i det oändliga.

Det förvånar mig att så många* ser dessa böcker som någon slag teologi. Jag tycker nog Dante kan placeras in i teologifacket, med vissa reservationer, hans slutsats är ju kärleken och att leva här och nu i kärlek för att efter döden få leva i den fullkomliga kärleken hos Gud. Kärleken är ju Gud och Gud är kärleken. I detta tema är Dante väldigt mycket evangelisten Johannes efterföljare.  Dantes ärende är att vi ska lära oss leva i kärlek, inte att döden ska besegras med konstgjorda medel eftersom den redan är besegrad genom  Jesu uppståndelse.

Knausgaard däremot talar hittills bara om evigt liv, kroppar som ska bevaras eller återuppväckas med bioteknik, döda som återkommer och plockas ihop molekyl för molekyl. I början av Vargarna... verkar Dostojejevskis Brott och straff spela en viktig roll för berättelsen men nu har jag nästan läst 670 sidor (107 sidor kvar) och Dostojevskij har nämnts men poängen med just Brott och straff lyser med sin frånvaro. Det kommer kanske någon koppling till den romanen men som sagt, inte ännu. I Dostojevskijs romaner är döden aldrig ett stort tema och absolut inte att försöka leva för evigt med bioteknik eller andra trick. 

Jag tänker på starjetsen Zosima i Bröderna Karamazov som tvärtom förmultnar ovanligt fort när han dör. Så snabbt börjar han lukta lik att folket kring honom börjar tro att det var något fel med honom eftersom de hade för sig att en helig människa skulle förmultna ovanligt långsamt. Ungefär som en egyptisk Farao balsamerad i sin torra grav där förruttnelsen inte kommer åt kroppen ens efter tusentals år ansågs vara en halvgud. Jag tror Dostojevskijs berättelse om Zosima visar på att kristendomen är tvärtom, precis som judendomens ointresse för liv efter döden är en kontrast mot Egyptens fixering vid det. För att travestera Paulus: "för oss är livet Kristus, död en vinst."

Vi kristna vill inte leva för evigt på det sätt som transhumanister menar att vi människor** ska få evigt liv. Vi lever , som biskopadjunkt Teresias ord formulerar det: "jorden är vår, men det är också himlen. Vi är hemma, och ännu inte." Dantes ärende med att vandra runt bland redan döda är att vi ska leva här och nu i kärleken som också är vårt slutmål.  Det är självklart den hållningen som jag sympatiserar med och inte alls hållningen att till varje pris*** göra döda levande och besegra åldrandet. Det som intresserar en kristen är främst livet här med sitt mångahanda, sorg och glädje, vila och möda. När vi tar farväl till sist ser vi fram emot att få vila ut i väntan på den rättvisa domen, inte att bli frystorkade i väntan på vetenskapliga framsteg. 

Vi vill lära oss att leva i kärlek inte lära oss hur man blir evigt ung; för oss är livet Kristus!

 

*Exempelvis Patrik Hagman och Joel Halldorf såg Morgonstjärnan som nästan teologisk när de diskuterade den i Läsarpodden.

**med hjälp av att exempelvis transplantera kroppar till huvuden som bevarats på olika sätt, gissa vems kroppar och vems huvuden... deras lösning är helt tydligt att rika ska leva för evigt på fattigas bekostnad så klart. Jag har svårt att tänka ut en värre omoralisk forskning än denna: lägga medicinska resurser på att ett fåtal ska leva för evigt eller åldras väldigt långsamt gör ju klyftor ännu större på alla plan. Nu skiljer sig medellivslängden mellan rika och fattiga med decennier om transhumanisterna får sin vilja fram skulle den skilja sig med millenier.

***i romanen testar en av huvudpersonerna hallucinogena svampar och får träffa sin döda mor ett ögonblick i svampruset.

22 december 1849

 Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord. 1 Johannesbrevet 1:1

 

Detta datum utsattes Fjodor Dostojevskij  för den raffinerade tortyren skenavrättning. Han förbereddes på alla upptänkliga sätt för att avrättas men:

Den största, den starkaste smärtan beror i alla fall på att man säkert vet att om en timme, sedan om tio minuter, sedan om en halv minut, sedan nu, nu strax ska själen flyga ur kroppen, och man kommer inte längre att vara en människa, och att detta är säkert. Och när man lägger huvudet under kniven och märker hur den glider över huvudet, denna kvartssekund är den förfärligaste av allt…

I stället för att mista sin själ fann han den i straffarbete i Sibirien . Det var nämligen där som han fann sin djupa ortodoxt kristna tro, eller "den ryske Kristus" som han ibland uttryckte saken. Det var också där och då han blev den författare som nämns med den största respekt även idag. Det sägs att den roman flest människor vill ha läst är hans Brott och straff i så stor utsträckning att de säger att de läst den utan att ha gjort det. Den handlar bland annat om de nya lagar som just kommit till stånd pga tsar Alexander II som Dostojevskij och många andra trodde mycket på. 

Alexander II ville reformera Ryssland i mer västerländskt demokratisk riktning och avskaffade bland annat livegenskapen. I Brott och straff spelar också hans juridiska reformer en viktig roll bland annat är polisstationen där brottet utreds stadd i renovering. Raskolnikov är nog en av litteraturhistoriens mest kända mördare och även den mest intressante i över hundra år. Numera är många litterära mördare mångfacetterade men Raskolnikov är så klart modellen för en mördare som inte är så förenklad och förundersökningsledaren Porfyrij Petrovitj (hans namn betyder just klippa och porfyr=Petrus) blev också en stilbildande karaktär för polisutredaren som under täckmantel av förvirring lockar fram sanningen liksom Miss Marple eller Columbo.

Men det dubbelmord Raskolnikov begår är långtifrån det enda i romanen. Fasansfulla brott som aldrig tas upp av det juridiska systemet begås i romanen så Dostojevskij  själv får utdöma straffen. Och han låter en ängel vandra genom de ruffiga lägenheterna på Sankt Petersburgs baksida ; Sofia, kallad Sonja. Sofia betyder vishet och visst är det vishet och ren godhet hon utstrålar. Hon är på många sätt den Vishet som i kristendomen brukar tolkas som ett porträtt av Jesus själv. Hon som lekte i världens skapelse i Ordspråksboken 8. Här visar Dostojevskij upp sin förmåga att framställa det goda som intressantare än ondskan för Sonja är ingen oskuldsfull Sickan Carlsson-typ utan en fattig ung kvinna som försörjer sin familj med prostitution och för djupsinniga teologiska resonemang.

Fjodor Dostojevskij fotograferad 1879

 

När jag först läste Dostojevskij var jag tonåring och romanen var  Idioten som presenterar ett personporträtt av ett helgon som är minst lika mångfacetterat som den splittrade mördaren Raskolnikov(raskolnik betyder splittrad på ryska, lärde jag mig av en rysk studiekompis på universitetet). Jag var totalt betagen och blev Dostojevskij-fanatiker, samt förälskad i huvudpersonen furst Mysjkin.

Betecknande nog verkställs däremot inga dödsdomar i romanen. Dostojevskij avskydde verkligen detta straff. Han förordade Alexanders II reformer som innebar straffarbete som default-läge för grova brott. Tyvärr mördades denne tsar av en fanatisk kommunist som nog helt korrekt såg faran komma med en reformation av samhället som skulle gillas av flertalet så den kommunistiska revolutionen hotades. Detta var en svart svan* som verkligen förde Europa in i ett fasansfullt sekel. Men om detta visste Dostojevskij inget eftersom han dog i frid i sin säng innan detta hände.

Då skrev Dostojevskij på Bröderna Karamasov som är den roman som jag fängslats allra mest av trots att den inte avslutades helt av författaren.  Jag tycker för min del att alla borde läsa Dostojevskij, helst börja redan i tonåren. Jag har inte sett en enda filmatisering av hans böcker fast det gjorts ett flertal försök av åtminstone Brott och straff. Jag tänker att karaktärer och handling är för polyfona för enkel dramaturgi. Men skulle jag bli mångmiljonär skulle jag sätta min vän Åsa med några pålitliga manusförfattare att skriva en TV- serie av åtminstone Brott och straff och sedan med intäkterna från den beta av hans produktion. Jag är nämligen rädd att få har orken att läsa så komplexa romaner idag och Dostjevskijs tankar behövs mer än någonsin. Inte minst hans syn på Brott och straff och hatet mot dödsstraffet skulle vara uppfriskande i dagens debattklimat.

*”En svart svan är en osannolik och oförutsägbar händelse som potentiellt kan få allvarliga konsekvenser. Svarta svanar kännetecknas av att de är extremt sällsynta, får allvarliga konsekvenser samt att de i efterhand anses ha varit uppenbara”, skriver den före detta Wall Street-tradern Nassim Nicholas Taleb i sin bok ”The Black Swan: The Impact of the Highly Improbable” (på svenska: ”Den svarta svanen: vad mycket osannolika händelser kan leda till”.