Fri som en fågel

 Inget symboliserar frihet bättre än fåglar och inget känns mer hedersamt för en människa än att få kontakt med en fågel. Det är ingen slump att den helige Fransiscus avbildas med fåglar på sina axlar och i sina händer. I senaste numret av Pilgrim berättar     om en bildningsresa för att lära sig be till klostret på Athos där djur får förstärka de lärdomar han fick. En av munkarna där sades hade på en infångad vildpapegoja i en bur. Den stressade fågeln försökte vilt flaxande ta sig ut ur buren men lugnade sig när munken öppnade buren och stack in handen . Fågeln satte sig på den och munken lyfte varsamt ut papegojan som sedan aldrig vek från hans sida utan satt på hans axel så fort den kunde. Den munken var ett stort föredöme i böneliv. Jag tror att detta hör ihop. Bön och frihet. Frihet att flyga bort eller stanna kvar hos den som respekterar mig och min rätt att välja är nog bönelivets innersta kärna. I denna metafor är jag fågeln och Gud munken.

Lyckan att en fågel vill sätta sig på min axel ha jag aldrig upplevt. Tålamodet och tiden som krävs för att få en vildfågel att sätta sig och äta ur min hand har jag inte heller. Karin Thorell från grannkommunen Överkalix vet hur man gör . Lyssna på hennes tips.

Nötskrikan är nog den absolut vanligaste fågeln hos oss i vinter. Tur som en tokig har vi, den är ju så snygg.

Fåglarna börjar bli vana vid fotografer i köksfönstret, men håller ändå ett vakande öga på mig, för säkerhets skull.

Många talgoxar har vi också år ut och år in.

Jag tänker att Karin Thorell och hennes förhållande till fåglarna lär oss något om bön, det också. Tiden, tålamodet och den rena glädjen i att fågeln äter ur handen. Bortom andra avsikter än närheten lägger hon tid på att vara nära. Det är en fin metafor för bönelivet det med även om Karin Thorell nu är i bedjarens position och fågeln i Guds. Den Heliga Ande är ju avbildad som en duva i kristen konst och i Bibeln. Det är inte konstigt och kanske är den den gudsbild som är allra tydligast när det gäller att förstå hur fri Gud är. Jesus är alldeles fri , väljer frivilligt att bli människa, leva här som barn , yngling och vuxen man och sedan dö tortyrdöden. Precis som fågeln kan välja att flyga iväg när som helst, kunde Jesus välja bort det mödosamma människolivet men valde att stanna kvar tills Kristi Himmelsfärdsdag som vanvördigt men mycket passande kallas "Kristi Flygaredag" . Fri som en fågel är nu Gud överallt. Jesus säger till den samariska kvinnan vid Sykars brunn:

 »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern.

Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna.

Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.  »

Tips från Klaus som berikar denna bloggpost. Nästan lite läskigt, här liknar en amerikansk politiker St. Fransiscus mer än bara på fördelningspolitikens område:

13 mars 2013

2013 hände något mycket sällsynt, en påve gick i pension. Det är min favvo-påve Benedictus XVI som gjorde detta epokgörande val. Jag vet att många avskyr Bengt, de anser honom konservativ och han hånades för att använda de gamla påvemössorna som hans företrädare den omåttligt populäre Johannas Paulus II aldrig hade använt.

Jag måste erkänna att JPII inte är min störste favorit. Det var ju kul med en polsk påve eftersom två av våra närmaste vänner är ett syskonpar vars föräldrar kom från Polen till stan (Kiruna) och bildade familj i början på 1960-talet, men jag vet inte. Johannes Paulus II har fortfarande en stor fan club fast han mot slutet av sitt liv var svag, skröplig och senil.

Jag visste inget om hans efterträdare när den vita röken steg upp och man deklarerade "Habemus papam". Magkänslan valde ändå Bengt XVI så fort han blev vald till påve. Jag är ingen Saida Andersson men jag bara visste att han var något alldeles extra som påve. Hans gärning fick mig inte att ändra åsikt, det är ju han som börjat rensa upp i pedofilskandalerna som JPII lät vara, till exempel. Men det var när han gick i pension jag förstod vad magkänslan sagt mig.

De chockade kardinalerna valde efter två veckor på dagens datum den förste argentinske, tillika den förste jesuiten, till påve. Han tog sig namnet Franciscus som den förste bland alla påvar. Han är betydligt mer populär än den intellektuelle tysk som nu är något så sällsynt som påve emeritus.

Men Benedictus XVI förblir min älsklingspåve och jag hoppas innerligt att hans exempel ska följas av Frans och hans efterträdare till dess Herren kommer i härlighet.