Rätt åt de kuvade

Jesus och äktenskapsbryterskan filmklipp.

Michelangelos fresk i Sixtinska kapellet: Adams skapelse

Lukasevangeliet 14: 1–6 En sabbat var han bjuden på måltid hos en farisé som var med i rådet, och man iakttog honom noga. Då stod det framför honom en man som led av vatten i kroppen. Jesus vände sig till de laglärda och fariseerna och sade: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller inte?” Men de teg. Då rörde han vid mannen och gjorde honom frisk och lät honom sedan gå. Och han sade till dem: ”Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp dem, även om det är sabbat?” Det kunde de inte svara på.

Johannesevangeliet 9: 24–41 För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.” Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.” De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?” Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.” Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.” Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!” Och de körde ut honom.
      Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.” Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.” Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom. Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”
     Några fariséer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: ”Är kanske vi också blinda?” Jesus svarade: ”Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.”

Som så ofta blir den som gör gott kritiserad och misstänkliggjord. Jesus bemöts med surmulen tystnad i Lukas-texten och en utredning i Johannes-texten. Att inte göra något alls verkar vara en säker väg att slippa kritik och det är lätt att förstå att den vägen känns så lockande bred och lättvandrad. Åh, vad ofta jag går den så jag får vara ifred, because I'm worth it.

 Den väg som heter Jesus, är inte alls lika inbjudande. Som vandrare på den vägen skälls man för "godhetsapostel" av de präktiga cynikerna, som "tänker med hjärnan inte med hjärtat". Vill man utstå kritik och misstänkliggöranden är Jesus-vägen perfekt, vill man vara bekväm är den inte idealet. Men varför skulle Jesu lärjungar ha det lättare än han själv hade det?

Och hur blir man en sann människa om man inte går den vägen?

Psaltaren 10

Herre, du hör vad de betryckta begär,

du lyssnar och stärker deras mod.

Du skaffar rätt åt de kuvade och faderlösa,

så att ingen längre flyr landet i skräck.

Låt mig stå kvar ett år till

Lukasevangeliet 13:6- 9 Och han gav dem denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’”

Johannesevangeliet 15:1-10 Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.

 Gud, jag vacklar under din beröring.
Alla mina nötta nervändar brinner, en
glesnad mattfrans som står på ända,
tynande vekar ryker och osar under din hand,
flammor slår ut ur krossade vener,
och vatten häver sig i tunga lyft och störtar
dånande ner där ingen gråt räcker till.
Det ser så enkelt ut: några björkar tecknade
 med snabba linjer, fångade på stället
i vinterns första barskrapade ljus.
Men när jag går förbi darrar tunna flagor
av näver i en vind lika försiktig som en
allvarsam älskare.
Vänd bort din blick ifrån mig,
så att jag får vederkvickas,
innan jag går hädan och inte mer är till.

"Vinterns första ljus" av Ylva Eggehorn

John Taveners The Protecting Veil.