och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände. Sak. 9:10 b
Lydia var den första i Europa som tog emot Jesus som sin kung och frälsare. Jag återkommer ständigt till hur tacksam jag är för att missionärer sändes ut och var villiga att gå ut till alla folk. Lydia är en av de första som lyssnade och tog till sig kallelsen så till den grad att hon upplät sitt hem till Filippis första kristna församling, som också var Europas första församling. Fåkunniga inbillar sig att kristendomen är en europeisk religion. Så är det förstås inte. Vid en snabb blick på en historisk karta fattar minsta barn detta.
Afrikanska länder som exempelvis Egypten och Etiopien hyste kristna civilisationer långt innan våra förfäder här längst upp i norr ristade runstenar där den heliga treenigheten åkallades, tusen år efter Jesu födelse. Islam kom 700 år senare till Afrika, en religion som från första början spreds nästan enbart med vapenmakt och invasion. Islamister vill fortsätta den traditionen än i denna dag. Det behöver mången så kallad expert lära sig.
Fortfarande sprider sig kristen kultur från Afrika till det fjärran Sverige. Nkonkou Hilaires, kongolesisk teolog och författare, psalm har fått nummer 89 i den svenska psalmboken:
Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i första makedoniska distriktet och är en romersk koloni. Där stannade vi några dagar. 13På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. 14En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade. 15Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: »När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig.« Och hon gav sig inte. Apostlagärningarna 16:12-15
Första advent är i år den 3 december med den kära Lydia som helgonnamn. Hon som blev den första kristna européen och lät församlingen i Filippi mötas i hennes hus. Lydia som kom från nuvarande Turkiet , trots att hon bodde i Grekland blev alltså en slags Pontifica Maxima (analogt med Pontifex Maximus= den största brobyggaren, en av påvens titlar). Hon byggde broar mellan Mindre Asien och Europa, mellan hednakristna och judekristna, mellan antiken och vår tid.
En motsats till Lydia, en Anti-Lydia dog denna dag 316 e.Kr. "Santifex Maximus" skulle man kunna kalla kejsar Diocletianus som orkestrerade den sista stora statligt organiserade kristendomsförföljelsen i Romarriket. Hela hans idé var att stärka och stabilisera Roms makt. Han införde en tetrarki som var ett slags maktdelning mellan fyra personer där två var kejsare och två vicekejsare just för detta ändamål. Hans hat mor kristendomen, men även Manikéerna, var logisk utifrån denna målbild: att dyrka kejsarna med Roms egna gudomar som mytologiskt fundament. Att dela en ideologisk värdegrund, skulle cementera Romarrikets makt och skydda rikets vidsträckta territorium från sönderfall. Diocletianus var alltså nationalist 1500 år innan uttrycket myntades.
Lydia , däremot, var som kristen immigrant från Mindre Asien en gränsöverskridare. Vi kristna är ju globalister* på riktigt. Vi vill att Jesunamnet ska höras runt kring hela globen. Som i en av de mest oundgängliga adventspsalmerna, Bereden väg för Herran:
Gör dina portar vida för Herrens härlighet, se folken kring dig bida att nå din salighet. Kring jordens länder alla ska denna lovsång skalla: Välsignad vare han, som kom i Herrens namn.
*Ja, jag vet att det är ett vanligt kodord för judar bland antisemiter på högerflanken när de vänsterextrema talar om sionister. Men vi kristna är ju inympade i judendomen så globalist kallar jag mig gärna. Det är ju också en mycket exakt och rättvis beskrivning av kristendomen när den är som den ska.
Just nu firas chanukka, den högtid som är förlagan till kristet julfirande. Jag vet, judar firar inte Jesu födelse, men de första kristna var ju judar och såg Jesus som världens ljus. När han red in i Jerusalem på en åsna var det Judas Mackabaios många tänkte på som sjöng Hosianna Davids son. Speciellt när Jesus red till templet blev analogin uppenbar. Där i templet rensade Jesus ut penningväxlare och allt annat geschäft. Jo, det var inet alls konstigt att de första kristna förknippade Jesus och chanukka. När sedan fler hedningar blev kristna och man började högtidlighålla Jesu födelse var det naturligt att fira världens ljs ankomst under den period när chanukka kan infalla.
Eftersom Marias möte med Gabriel som förkunnade att hon skulle föda en son, var i månaden Nisan som infaller någon gång i skiftet februari -mars och det traditionella dödsdatumet för Jesus var 25 mars antog man, eftersom heliga personer dör och koncipieras på samma dag enligt folktron, att han föddes 25 december, kanske kring den 25 december men datumet bestämdes utifrån dessa parametrar. Och utifrån Chanukka handlar kyrkoåret mycket om ljus "Det folks som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus" profeterar Jesaja och vi som följer Jesus har från början sett honom som det ljuset.
Dagens morgonandakt handlar om Chanukka och om fred. Ljus och fred är också vad kristen jul handlar om. Jo, det märks tydligt att de första kristna var judar, vilket gör den kristna antisemitismen ännu mer horribel och gör antisemitism till något mer och delvis annat än rasism. När Lydia som den första européen blev en kristen hade hon redan en uppriktig tro på Gud, dvs hon kände redan till den enda sanna Guden genom judendomen. Idag firas hennes minne på samma datum som den sista stora "martyrmakaren" Diocletianus dog och därmed lättade förföljelsen av de kristna inom romarrikets gränser. Efter något sekel till befann sig kristna i en trygg majoritetsposition i hela romarriket.
Att man några sekler senare börjar förfölja de judar som inte lät döpa sig i en allt annan än kristlig hämndkulturs onda anda, är helt ologiskt. De kristnas skuld till judarna är därmed enorm: vi fick frälsningen och ljuset från juden Jesus och de första judiska kristna förde ljuset ut i världen. Och när kristna fick en maktposition tog vi chansen att förfölja dem med ursäkter av olika slag. Jag ser bara en demoniska kraft av ren skär mobbande ondska bakom antisemitismen. Kristna ska vara fredsstiftare inte elda på ofred och oförsonligt hat. Ja, jag tänker nu på Kyrkomötets på alla sätt vansinniga beslut om att "utreda apartheid* i Israel". Detta Israel-hat är en äckligt stinkande rutten frukt som för länge sedan borde vara avskuren från den kristna delen av vinstocken vi inympats i.
En vanlig upplevelse i dagarna är att vi hör Dotter Sion ur oratoriet Judas Mackabaios av Händel i kyrkan:
* De delegater som trots avslag på sin motion från utskottet, genomdrev detta sjuka beslut är gamla, det är tydligt. De lever kvar i den tid de älskade att leva i som unga. Då när Sydafrika var en apartheidstat och ont och gott i den konflikten var enkelt och tydligt. Hur kom det sig att den oerhört komplexa frågan om Israel och Arabländerna blev svartvit i vissas ögon? Jo, att hata Israel blev efter anfallskriget av arabländerna mot Israel 1967 plötsligt comme il faut inom vänstern. 1968 började judeförföljelserna i Polen just med ursäkten att ställa sig på Arabländernas sida i sexdagarskriget. Ungefär samtidigt som arabländerna blev oljerika alltså. Då skyllde man arabländernas förluster i krigen mot Israel med USA-inblandning och imperialism. Mer modernt är att nu kalla Israel för en apartheidstat.
Apartheid utsatte Sydafrikas majoritet för en sortering i raser vilken bara gav vita ättlingar till holländska och brittiska kolonisatörer, fulla medborgerliga rättigheter, det var endastvita som fick rösta i val och endast vita fanns i parlament och regering. Svarta fick till och med bära pass för att få röra sig inom sitt hemlands gränser och familjer skildes åt när män och kvinnor inte fick arbeta på samma ställe pga att de då lämnade de reservat som de fick ha som "hemland". Självklart diskriminerades även judar i Sydafrika. Giftermål över rasgränserna var förbjudet i lag och svarta/färgade/indier/judar hade väl avgränsade områden där de fick verka där de svarta hade de fattigaste och svåraste markerna att trängas på. Missionärer och kyrkor var de som först började reagera mot detta i Sydafrika och en helt rättfärdig kamp mot apartheid bedrevs runt om i världen, inte minst i Svenska kyrkan.
Det råder dock ingen likhet mellan Israels lagstiftning och Sydafrikas under apartheid-åren. I Knesset sitter till och med islamistpartier och de ingår i den nuvarande regeringskonstellationen. Alla religioner (de är många) är tillåtna och skyddade i Israel; druser, Ammadiyya-muslimer, samarier. maroniter etc.etc- Och det är tillsammans med Libanon, ett av två länder i området där kristna inte förföljs systematiskt.
Man kan lika gärna använda en karta över Sydafrika för att resa genom Israel som att jämställa deras system. Palestina har ingen fungerande rättsstat men det var inte Palestina som låg i fokus för det antisemitiska beslutet vid Kyrkomötet. Jag hoppas att när denna generation av övervintrade 68- studentupprorsdelegater avgår på naturlig väg Svenska kyrkan äntligen kan lämna den lutherska antisemitismen bakom sig.
"Den eld som vår frälsare tände ska föras från vän och till vän.
Till alla han budskapet sände som själv han ju bjuder oss än:
Gå ut i hela världen förkunnande mitt ord
för allt som Fadern skapat, för folken på vår jord.
Än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."
Lydia av Filippi, ortodox ikon.
Ett märkligt uttryck finns vilket kallar missionärer från exempelvis Afrika som kommer till Sverige för "mission i retur". Vilket svammel. Det är ju svenskar som utför mission i retur, i Afrika var de kristna medan vi stampade vadmal och blotade för god äring i norr. Likaså var många samer och kväner tidigt kristna. Fast när väckelserörelsernas historia berättas framställs det som om Laestadius tvångsdöpte samer i norr vilket ju är ren förfalskning av fakta. Tvärtom fick vi längst i norr tidigt kontakter med kristna i öst vilket syns på spåtrummor från norr där rádin áhccin bardni(den rådande faderns son) ser ut som tidiga bysantinska bilder av Jesus som en skägglös herde med ett lamm på axeln. Men som helhet var Norden ändå sena att höra om Jesus medan afrikaner var bland de allra första att anamma kristendomen.
Den etiopiska hovmannen som Filippus träffar strax efter den första Pingstdagen var också tidigare än den första dokumenterade européen att höra och ta till sig evangelium. Ändå envisas i stort sett alla västerlänningar att se på kristendomen och kristen mission som en europeisk religion som påtvingats afrikaner som gick i sin lyckliga barnsliga ovetskap om synd och nåd innan missionärer dök upp med svettiga kostymer, glaspärlor och psalmböcker år artonhundrakallt.
När jag en enda gång i livet mötte en kristen internationell superkändis Josiah Kibira började han genast berätta om hur kristendomen hade urgamla rötter i Afrika. Jag förstod i mitt ganska obildade tonårshjärta att detta var viktigt för honom att betona: kristendomen är en afrikansk religion. Han berättade att när Lydia, som den första européen blev kristen hade Etiopien redan hört evangelium. I Etiopien och Nordafrika växte sedan den speciellla andlighet som tidigt anammades av Kelterna / Galaterna. Klosterrörelsen på 300-talet spreds till de keltiska Brittiska öarna och missionsivern var där stor.
Det sägs att keltiska munkar satte sig i båtar utan segel och roder och bad om att Gud skulle föra dem till rätt plats. Den rätta platsen blev ibland en kust i Norge och mycket tyder på att keltiska kristna kom till Småland redan innan Ansgar landsteg i Birka. I Småland lade dessa missionärer grunden till Växjö stift. Det är alltså inte mer än rätt att kristna i Europa ger tillbaka en del av det vi har fått från Afrika.
Lydia är dagens namnsdag då vi minns den första på europeisk mark som blev kristen. Det nämns att hon var från Thyatira som ligger i Mindre Asien i nuvarande Turkiet därifrån hade hon dock flyttat till den grekiska staden Filippi i Makedonien. Allt detta visar på det alldeles självklara som glöms bort när man påstår att kristendomen är en europeisk religion: kristendomen började inte i Europa. Jesus var inte europé. Han föddes i provinsen Judéen och växte upp i Galliléen långt från den tidens centrum, Rom. Kristendomens vagga låg runt östra Medelhavet , inte minst i norra Afrika.
Den första européen att starta en församling var alltså en kvinna född i Mindre Asien, så här berättas det om henne i Apostlagärningarna:
En
av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger,
och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren
hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade.
Hon
och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: »När ni nu har
blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig.«
Och hon gav sig inte.
Tack sankta Lydia för att du inte gav dig så du blev den första församlingsledaren i Europa och förde vidare världens ljus tills det nådde oss i vårt kaamosmörker.
