Lydia och Chanukka

 

Sions folk, du som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall visa dig nåd när du ropar till honom, så snart han hör din bön skall han svara.

Jes 30:19 

Just nu firas chanukka, den högtid som är förlagan till kristet julfirande. Jag vet, judar firar inte Jesu födelse, men de första kristna var ju judar och såg Jesus som världens ljus. När han red in i Jerusalem på en åsna var det Judas Mackabaios många tänkte på  som sjöng Hosianna Davids son. Speciellt när Jesus red till templet blev analogin uppenbar. Där i templet rensade Jesus ut penningväxlare och allt annat geschäft. Jo, det var inet alls konstigt att de första kristna förknippade Jesus och chanukka. När sedan fler hedningar blev kristna och man började högtidlighålla Jesu födelse var det naturligt att fira världens ljs ankomst under den period när chanukka kan infalla. 

Eftersom Marias möte med Gabriel som förkunnade att hon skulle föda en son, var i månaden Nisan som infaller någon gång i skiftet februari -mars och det traditionella dödsdatumet för Jesus var 25 mars antog man, eftersom heliga personer dör och koncipieras på samma dag enligt folktron, att han föddes 25 december, kanske kring den 25 december men datumet bestämdes utifrån dessa parametrar. Och utifrån Chanukka handlar kyrkoåret mycket om ljus "Det folks som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus" profeterar Jesaja och vi som följer Jesus har från början sett honom som det ljuset.

Dagens morgonandakt handlar om Chanukka och om fred. Ljus och fred är också vad kristen jul handlar om. Jo, det märks tydligt att de första kristna var judar, vilket gör den kristna antisemitismen ännu mer horribel och gör antisemitism till något mer och delvis annat än rasism. När Lydia som den första européen blev en kristen hade hon redan en uppriktig tro på Gud, dvs hon kände redan till den enda sanna Guden genom judendomen. Idag firas hennes minne på samma datum som den sista stora "martyrmakaren" Diocletianus dog och därmed lättade förföljelsen av de kristna inom romarrikets gränser. Efter något sekel till befann sig kristna i en trygg majoritetsposition i hela romarriket.

Att man några sekler senare börjar förfölja de judar som inte lät döpa sig i en allt annan än kristlig hämndkulturs onda anda, är helt ologiskt. De kristnas skuld till judarna är därmed enorm: vi fick frälsningen och ljuset från juden Jesus och de första judiska kristna förde ljuset ut i världen. Och när kristna fick en maktposition tog vi chansen att förfölja dem med ursäkter av olika slag. Jag ser bara en demoniska kraft av ren skär mobbande ondska bakom antisemitismen. Kristna ska vara fredsstiftare inte elda på ofred och oförsonligt hat. Ja, jag tänker nu på Kyrkomötets på alla sätt vansinniga beslut om att "utreda apartheid* i Israel". Detta Israel-hat är en äckligt stinkande rutten frukt som för länge sedan borde vara avskuren från den kristna delen av vinstocken vi inympats i.

En vanlig upplevelse i dagarna är att vi hör Dotter Sion ur oratoriet Judas Mackabaios av Händel i kyrkan:

* De delegater som trots avslag på sin motion från utskottet, genomdrev detta sjuka beslut är gamla, det är tydligt. De lever kvar i den tid de älskade att leva i som unga. Då när Sydafrika var en apartheidstat och ont och gott i den konflikten var enkelt och tydligt. Hur kom det sig att den oerhört komplexa frågan om Israel och Arabländerna blev svartvit i vissas ögon? Jo, att hata Israel blev efter anfallskriget av arabländerna mot Israel 1967 plötsligt comme il faut inom vänstern. 1968 började judeförföljelserna i Polen just med ursäkten att ställa sig på Arabländernas sida i sexdagarskriget. Ungefär samtidigt som arabländerna blev oljerika alltså. Då skyllde man arabländernas förluster i krigen mot Israel med USA-inblandning och imperialism. Mer modernt är att nu kalla Israel för en apartheidstat.

Apartheid utsatte Sydafrikas majoritet för en sortering i raser vilken bara gav vita ättlingar till holländska och brittiska kolonisatörer, fulla medborgerliga rättigheter, det var endastvita som fick rösta i val och endast vita fanns i parlament och regering. Svarta fick till och med bära pass för att få röra sig inom sitt hemlands gränser och familjer skildes åt när män och kvinnor inte fick arbeta på samma ställe pga att de då lämnade de reservat som de fick ha som "hemland". Självklart diskriminerades även judar i Sydafrika. Giftermål över rasgränserna var förbjudet i lag och svarta/färgade/indier/judar hade väl avgränsade områden där de fick verka där de svarta hade de fattigaste och svåraste markerna att trängas på. Missionärer och kyrkor var de som först började reagera mot detta i Sydafrika och en helt rättfärdig kamp mot apartheid bedrevs runt om i världen, inte minst i Svenska kyrkan.

Det råder dock ingen likhet mellan Israels lagstiftning och Sydafrikas under apartheid-åren. I Knesset sitter till och med islamistpartier och de ingår i den nuvarande regeringskonstellationen. Alla religioner (de är många) är tillåtna och skyddade i Israel; druser, Ammadiyya-muslimer, samarier. maroniter etc.etc- Och det är tillsammans med Libanon, ett av två länder i området där kristna inte förföljs systematiskt. 

Man kan lika gärna använda en karta över Sydafrika för att resa genom Israel som att jämställa deras system. Palestina har ingen fungerande rättsstat men det var inte Palestina som låg i fokus för det antisemitiska beslutet vid Kyrkomötet. Jag hoppas  att när denna generation av övervintrade 68- studentupprorsdelegater avgår på naturlig väg Svenska kyrkan äntligen kan lämna den lutherska antisemitismen bakom sig.

 

Trettondagsafton- ALLA ljusen brinner

Ett firande som ofta glöms bort i svensk modern jultradition är Trettonhelgen. Men en julvän som Barock-Olga gör det självklart inte, som trogna följare vet. Den innehåller ju så mycket. Ena året kan Jesu dop stå i fokus, det som föranleder östkristna, ortodoxa och kopter att bryta sin adventsfasta nu och andra år går det att fokusera på de vise astrologerna från just österns länder andra år kan man meditera över Chanukka och tempelinvigningsfesten som står till modell för detta firande. Just i år sammanföll Chanukka med västkyrkans julfirande andra år sammanfaller Chanukka med epifania.

Svenskt advenstfirande är ju annars det som mest påminner om Chanukka-seden med sina ljus som tänds ett och ett och på första advent sjunger vi ur oratoriet Judas Mackabéus att Dotter Sion ska fröjda sig och inspirerad av Mackabéerboken är också många andra adventssånger och psalmer. Men denna Epifaniehögtid är också en ljushögtid mitt i norra halvklotets mörkaste tid. Alla ljusen , de åtta i menoran, de fyra i adventsstaken och livets stora ljus lyser alla på Jesus.

Idag är det både första söndagen efter det borgerliga Nyåret och Trettondagsafton. Symbolen för dagen är den sjuarmade ljusstake som Mose fick befallning om att smycka tabernaklet i öknen med. Den ska visa hur Gud är med alla dagar i veckan. Hur hen alltid är där vi är och hur vi aldrig kan vara någonstans där Gud inte är. Precis det som miraklet i Betlehem visar oss konkret: Gud är här, Gud är med oss lika utsatt, lika liten, lika hjälplös som nyfödda barn alltid är.

Epifania betyder uppenbarelse och det är ju just vad vi firar:hur Gud uppenbarar sig med tre tydliga ledtrådar: som nyfött barn där naturfenomenet stjärnan uppenbarar vem Jesus är, som nydöpt när Anden kommer över Jesus som en duva som berättar för alla församlade att Jesus är Gud med oss. Den tredje ledtråden är Jesus första underverk, vinundret på festen i Kana. I västkyrkan har stjärnan och de vise tagit över det folkliga firande helt och hållet, men i kyrkan läses texter som anknyter till dessa olika sätt att uppenbara vem Gud är.

Alla julens texter handlar om detta hur gud visar vem hen är. Tex dagens evangelietext som binder ihop denna söndag med första advent, den handlar om när Jesus drev ut de som köpte, sålde och växlade pengar ur templet eftersom "hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: 'Lidelsen för ditt hus skall förtära mig.'" de förstod vem Jesus var när han rensade templet inte när han red in i Jerusalem. De behövde fler ledtrådar för att förstå.

Psaltarpsalmen ger oss en ledtråd till:
Psaltaren psalm 84, vers 2-5

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot! Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden. Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov.

Genom Jesus kan vi också få bo i Guds hus. Alltså, överallt där vi är är Gud och vi är alltid där Gud är.