försenad adventskalender 6 december

 Idag lyssnar jag på Magnus Malm i Sändarens sista podd-avsnitt Sänd. Han berättar att människor har lättare att föreställa sig jordens undergång än att kapitalismen skulle göra detsamma. Samma morgon berättar en kvinna som undervisar barn i skapande skrivande att det blir alltmer vanligt att barnen låter sina berättelser sluta med att alla dör i ett bombanfall eller att hjälten som ligger med brutet ben i en källare blir ihjälslagen av skurkarna. Det här är alltså barn. Små. Barn.

Det är då en lisa för själen att lyssna till Magnus Malm som talar om Guds dröm för våra liv. Drömmen, som är oerhört mycket större än vi kan föreställa oss, borde vara en kristens ledstjärna istället för den kapitalistiska drömmen om att bli rik. En som levde Guds dröm om sitt liv var Sankt Nikolaus. Genom att han inte såg sin rikedom som något att spara på och slå vakt om blev han en förebild och världskändis, inte i en kvart, utan i 1700 år.

Idag firar vi St. Nikolaus helgondag över hela världen med att ge gåvor till barn, precis som han gjorde. Barn som växte upp till en värld som i kristendomens spår blev allt fredligare. Visst ser vi att våldsbrott och krig fortfarande finns här på jorden , men den mentalitetsförändring som kristendomen innebar gör att vi förfasar oss och ser hur fel det är. Det gjorde man inte för 2000 år sedan.

Barn sågs också bara som lättpåverkade små tjänare, av de flesta, inte bara isolerade grupper av gängkriminella och terrororganisationer. Jesus satte i stället barnen i centrum. Sankt Nikolaus levde i den andan genom att bland annat ge till den som inte kan ge tillbaka: fattiga barn. Detta blir därför en perfekt början på en försenad adventskalender, julfastan handlar ju just om detta motvalls liv: att ge utan att förvänta sig något igen är själva essensen av antikapitalismens kristenliv. 

Miss Marple på St. Nikolaus dag spoiler alert!

Julia McKenzie och Geraldine McEwan*

 I december 1927 publicerades den första Miss Marple-novellen, " The Tuesday Night Club"  i tidskriften The Royal Magazine. På svenska heter den Tisdagsklubben . Miss Marple är en av de fiktiva karaktärer som betytt mest för mig. Hon är antagligen en viktig anledning till att jag inte känner mig det minsta rädd för att bli gammal. Jag började i tioårsåldern läsa allt biblioteket i Jukkasjärvi hade av Agatha Christie och miss Marple blev genast min favorit. .

Liksom allt Agatha Christie skrev finns i grunden ett rättvisepatos hos miss Marple men också en barmhärtighet som på många sätt gör miss Marple mer lik vår "broder Jesus som dömer" än exempelvis den excentriske, älskvärde Poirot. Dame Agatha var,  liksom Dorothy Sayers,  kristen och skrev utifrån sin kristna tro på samma sätt som JRR Tolkien och CS Lewis. Och när man vet det är det uppenbart fast det är inte nödvändigt för att uppskatta deras verk.

En gång blir det extratydligt att miss Marple sysslar med gudomlig rättvisa och det är i romanen Nemesis där miss Marple utses att skipa rättvisa i ett brott som begåtts många år innan hon får reda på det. Då öser Christie på med bibliska referenser och när romanen filmades för den utmärkta TV-serien  kom upplösningen i ett övergivet kloster vilket passar med romanens anda. 

Men det framkommer även i de många historierna om henne att miss Marple växte upp i skuggan av en katedral som barn och det är förstås också en vink om att hon sysslar med gudomlig rättvisa där polisen på egen hand gått bet, ofta därför att de inte vetat om att ett brott begåtts. I fallet i Nemesis är det dock en oskyldigt dömd son till den sträve tillfällige side kicken, Mr Rafiel till miss Marple när hon löste en mordgåta i Karibien. I arv efter Mr. Rafiel får hon en mordgåta att lösa för att hon på så sätt ska kunna frita Rafiels son som oskyldigt sitter i fängelse på grund av detta mord som någon annan begått.

Joan Hickson *

Rafiel är inte den enda som fattar att miss Marple inte bara är en "dear old biddy" utan kanske till och med Gud själv, eller åtminstone en ängel, som alltid avslöjar sanningen, hur väl dold den än är. Ett helgon, aktuellt denna dag 6 december, St. Nikolaus agerade en gång detektiv, enligt legenden avslöjar han ett fasansfullt mord. En värdshusägare mördade barn och saltade in deras kött för att servera på sitt värdshus. St. Nikolaus förstår vad som hänt och avslöjar skurken. Därefter återkallar han barnen till livet igen, vilket inte miss Marple lyckas med, eller ens försöker. Hon lyckas dock med att återställa harmonin genom att visa på sanningen så som alla detektiver gör.

Min vän Åsa brukar ta upp denna Bibelberättelse som den första detektivberättelsen där Gud själv är detektiven:

Herren sade till Kain: »Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 

7

Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.«

48

Kain sade till sin bror Abel: »Kom med ut på fälten.« Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

49

Herren sade till Kain: »Var är din bror Abel?« Han svarade: »Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?« 

10

Herren sade: »Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 

11

Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 

12

Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.« 

13

Kain sade till Herren: »Mitt straff är för tungt att bära. 

14

Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.« 

15

Herren svarade honom: »Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.« Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 

16

Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

Åsa har så klart rätt. Den dramaturgiska kurvan i denna text följer den typiska deckarintrigen: kosmos förändras i kaos pga en förövare av ett allvarligt brott, oftast mord. En utredare dyker upp och avslöjar sanningen om hur, varför och vem som begått brottet. Brottslingen får ett lämpligt straff och oskadliggörs. Kosmos återställs. Detektiven, dvs Gud i detta fall,  visar barmhärtighet mot brottslingen är däremot inte den vanliga intrigens avslut. 

Det är en tröst för oss alla som vet att vi inte är oskyldiga offer, utan ibland också skyldiga förövare, att det är Gud själv som är detektiven och vår "broder Jesus som dömer" som den skuldmedvetne Lasse Lucidor uttrycker det.

TIPS: Julstämningsskapande miss Marple-film

* Förutom geniala böcker har också miss Marple blivit tv-serier och gett kvinnliga  skådespelare en utmanande huvudroll även när de lämnat den nyponskära ungdomen bakom sig. De tre som jag har på bild här är de som jag sett agera i rollen och dessutom gör de det perfekt på varsitt sätt. Joan Hickson, 1970-80-talen, var dessutom den som Agatha Christie själv ville ha i rollen.  Men Geraldine McEwan klarade också av att axla rollen på sitt eget sätt på 2000-talet. Jag hade svårt att tänka mig en efterträdare men Julia McKenzie blev direkt miss Marple för mig när Geraldine McEwan gick i pension. Bara det visar att Dame Agatha lyckats att skapa en levande person som begåvade skådespelare kan gestalta på olika sätt utan att hon tappar sin karaktär.

Sankt Nikolaus

 Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte viger landet åt förintelse då jag kommer. Malaki 4:6

Sankt Nikolaus är ju en härlig helgongestalt som står för generositet och barnavänlighet. I en fransk barnvisa tas legenden om hur han räddar några fattiga barn som utsätts för en extrem variant av organdonationstrafficking av en girig värdshusvärd; de slaktas och saltas in i kar. Sankt Nikolaus avslöjar värdshusvärden och återuppväcker barnen från de döda.

Tyvärr vet vi med all säkerhet att den första delen av legenden inte ligger långt ifrån verkligheten även idag. Det finns så mycket vi behöver förändra i vår värld och vi kan känna oss maktlösa. Men jag tänker då på att en biskop i en förföljd minoritetsreligion i Smyrna genom sin generositet ännu är högt älskad och skänker mod till miljarder i en värld som på många sätt är betydligt mer rättvis än den var när han levde, ännu gör skillnad.

"Gör det lilla du kan gör det villigt och glatt" skaldade Lina Sandell, ytterligare en person som fortfarande gör enorm skillnad trots oddsen emot sig. Det vill jag ta till mig och fortsätta den goda kampen just på min plast på jorden.

Nikolaus, Niklas

Idag har Nikolaus namnsdag och detta helgons popularitet har gett oss ett otal varianter på hans namn. Alla dessa Nikolaus-varianter har länge och är ännu populära: Nils inte minst. Nisse är ju också namnet på en tomte i nordisk mytologi. I Norge heter jultomten själv julenissen. Detta är ju förstås bara helt och hållet logiskt eftersom Sankt Nikolaus är urtomtens förebild, han som delar ut gåvor till behövande vilket biskopen i Smyrna gjorde under en av de stora helgonmakarnas tid i romarriket: kejsar Diocletianus regringstid.

Den rike Nikolaus kanske ansågs som en lönsam gisslan så Nikolaus blev inte avrättad utan bara fängslad.  Innan han fängslades hade den rike biskopen gjort sig känd som en goda gåvors givare i det dolda. Han gav sina gåvor nattetid när alla sov. Som "julenissen" gjort i större delen av kristenheten och fortfarande gör i många länder. 

Den Santa Claus som i röd biskopsklädnad flyttat från den varma Smyrna till Nordpolen och har en släde full av klappar plus en hel hoper "nissar" som tillverkar klappar året runt är dock en verkligt ny företeelse och därmed har förvirringen blivit stor, så stor att även muslimska barn, buddister och ateister välkomnar honom på lite olika dagar. I kristna kretsar kommer han än idag den sjätte december OCH på Kristusmässan 24/25 december. Så ock till oss. Den Nikolaus som dyker upp hos oss kommer precis som på 300-talet på natten och gömmer presenter i barnens skor.

Vår underbara unge "mittemellan" skrev en gång till honom eftersom vi har holländska vänner som då bodde i Kiruna och firade "Sinter Klaas". Linnea tyckte att hon också ville ha besök och se: en natt mot den 6 december red han in till oss på sin vita häst och sedan dess har han hälsat på varje natt till den 6 december. 

Kristendomens karaktär av internationalistisk rörelse blir så tydlig i juletid "plockar vi bort alla flyktingbarn, österländska stjärntydare och judar ur julevangeliet blir det bara kvar en flock får och en åsna" som man sa i årets radiogudstjänst från Bergsjön utanför Göteborg. Sankt Nikolaus är väldigt tydligt med i denna rörelse. Han är förutom urtomten också sjöfararnas skyddshelgon och har färdats från Turkiet till Nederländerna för att ridande hitta till oss som nu lever i kaamos/ skábmás mörka tid.

Han har smält samman med nordiska grå gårdstomtar genom ViktorRydbergs och, främst, Jenny Nyströms, försorg och i Sverige blivit jultomten. Genom USAs kulturella globalism har tomten spritts runt jorden: Japan, Mongoliet, Söderhavet , Namibia  och Svalbard.

Att då bara segla med båt och rida funkar inte om Sankt Nikolaus ska hinna ut med alla gåvor så renar från Nordkalotten kom med i mytologin på 1930-talet. Hela idén om tomten med renar kom dock från en dikt för barn som publicerades redan 1823. Men de slog igenom på riktigt när USA fick se tama dragrenar, utskeppade från Norge, IRL.

Renarna kom nämligen 1898 med samer och kväner till Alaska för att hjälpa Alaskas urbefolkningar att hitta en hållbar försörjning : vår nordiska renskötsel. När det sedan rådde depression marknadsfördes renar som tomtens dragdjur. och som fin julmat, utifrån dikten som fått sin slutliga form samtidigt som renarna kom till Alaska  Den gamla svenska seden att äta renstek till jul blev kanske aldrig så populär i USA men dragdjuren har satt sig i populärkulturen jorden runt. Jag tror det var psykologiskt fel att ta diktens namn på varje enskild ren och försöka sälja renkött på samma gång. Men tanken om renar som tomtens kompisar satte sig och spreds. 1939 kom en reklambok om Rudolf med Röda Mulen vilket nog satte spiken i kistan för ren på julbordet,

men definitivt populariserade tamrenar.

Tänk att vi i norr fick ge "lite mission" i retur genom Sankt Nikolaus renar. Vi som fått så mycket söderifrån: dadlar, fikon, nejlikor, ingefära, apelsiner, clementiner men allra viktigast: Jesusbarnet i krubban som inspirerade en biskop i Smyrna att ge allt han ägde till behövande som vi ska, enligt Paulus brev till Lydias församling i Filippi.

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.

Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud

utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.