Romarbrevet 16: 3-16
Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus. De har vågat livet för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem. Hälsa också församlingen som möts i deras hus.
Hälsa min käre Epainetos, Asiens första gåva till Kristus.
Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er.
Hälsa Andronikos och Junia, mina stamfränder och medfångar; de är högt ansedda som apostlar och har bekänt sig till Kristus före mig.
Hälsa Ampliatus, min käre broder i Herren.
Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristi tjänst, och min käre Stachys.
Hälsa Apelles, denne pålitlige kristne.
Hälsa alla hos Aristoboulos.
Hälsa min stamfrände Herodion.
Hälsa alla dem hos Narkissos som tillhör Herren.
Hälsa Tryfaina och Tryfosa, som arbetar i Herrens tjänst.
Hälsa den kära Persis, som har arbetat mycket i Herrens tjänst.
Hälsa Rufus, som Herren har utvalt, och hans mor, som är en mor också för mig.
Hälsa Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och bröderna kring dem.
Hälsa Filologos och Julia, Nereus och hans syster, Olympas och alla de andra heliga hos dem.
Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsar er.
Paulus brev slutar alltid med hälsningar till olika namngivna personer och församlingar. Tre gånger uppmanar han just till att hälsa varandra med en helig kyss. Vi som kommer från Ultima Thule, den yttersta Norden, är inte direkt vana vid kyssar som hälsningssätt. Första gången jag stötte på det var jag 13 år och firade jul hos min kompis Inez från Chile. Hennes italienska mormor gav mig två blöta pussar, en på vardera kinden, som hälsning första gången vi sågs. Jag som inte ens lärt mig hälsa i hand utan i stället drillats av farmor att niga vid möten med äldre personer, blev lite förvånad men samtidigt glad. Till och med en tonåring fattar att det betyder något positivt att någon hälsar på en med en kyss.
Nu har jag lärt mig att hälsa i hand mer än absolut första gången vi ses eftersom man inte gör som hemma överallt dit jag kommer i Sverige. I Italien, Frankrike, Belgien, Marocko, Israel, Libanon, Irak och Ryssland pussas det på kinderna. Ja, i Ryssland fick jag en Bresjnevsk puss rakt på munnen av en äldre man en gång, fast de yngre förstod vårt nordsvenska kärvare sätt att umgås och därför kindpussades i luften på franskt vis i vår vänort Kostamukscha. I denna intressanta essä läser jag om det ryska kyssandets kristna bakgrund och dess symboliska sprängkraft.
 |
| Smilla är både spansk och arab, hon pussas gärna: "Kristus är uppstånden, matte!" |
Under sovjettiden fick kyssen en dubbel betydelse, dels som "kamrat" Bresjnevs sätt att bemöta andra statsledare i Sovjetimperiet på ett maktfullkomligt vis, dels som en protest mot ateismen och diktaturen genom den kristna påskkyssen. När icke-förälskade kysstes på gatan sågs det som en kristen bekännelse: "Kristus är sannerligen uppstånden!" ett icke-våldsuppror mot sovjetmakten. Man tog tillbaka kyssen från Bresjnev och gav den sin kristna subversiva innebörd tillbaka. Är det därför Putin nu förbjudit samkönade att kyssas på gatan? Homofobin är måhända bara en ursäkt för att få stoppa ett pyrande uppror mot den världsliga makten?
Att bryskt knuffa undan en kyssande ryss eller libanes är naturligtvis inte att tala om. Så gjorde ingen med Bresjnev, så gör aldrig jag med någon. När italienske Vittorio kysste mig som Inez mormor en gång gjorde, blev jag varm i hjärtat, även om jag aldrig själv skulle initiera en sådan hälsning. Och när jag läser om den kristna bakgrunden till kyssandet som hälsning blir jag ännu varmare i hjärtat. För om vi hade något gemensamt, Vittorio och jag , så är det upprorsandan mot den nuvarande kapitalistiska världsmaktordningen.
Det kommer aldrig att sitta i min ryggmärg att kyssa dem jag möter men jag kommer heller aldrig att förnedra någon som vill hälsa i hand, kramas eller kyssas med att knuffa undan dem och i stället tyst sätta mig på en stol innanför deras dörr och vänta på en inbjudan till fika, som man gör i Tornedalen när man träffar folk. Det är en självklarhet för alla människor jorden runt att den medmänniska man möter respekterar man med att hälsa som seden bjuder dit man kommer.
Från och med nu kommer jag dessutom att bli extra glad åt en kindpussande nordafrikan, ryss eller palestinier och känna att det är en rest från den tid då alla länder runt Medelhavet bekände sig till kristendomen och hälsade varandra med en helig kyss. En kyss som var mer än en vanlig hälsning. Den var en bekännelse: "Kristus är uppstånden!" "Ja, han är sannerligen uppstånden!"
