Passionstiden- judica-veckan St. Methodius ca. 815- 6 april 885

 Jesus är 'stenen som föraktades av' er 'husbyggare men blev till en hörnsten'.
Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.”  Apg. 4:12

Det kyrilliska alfabetet har fått sitt namn från St. Cyrillus som tillsammans med sin bror Methodius

Ett tidigt exempel på Glagolitisk skrift från Kroatien

utvecklade det första slaviska alfabetet som de kallade Glalotisk skrift. Det förunderliga är att de inte bara tog det grekiska, de var födda i Thessaloniki, eller latinska alfabetet och försökte, med hjälp av bokstavskombinationer och diakritiska tecken, anpassa skriften till språket på samma sätt som de flesta andra européer. Istället utvecklade bröderna ur det grekiska konceptet, ett skriftspråk som från första början var anpassat till de slaviska språkens specifika ljudvärld.

Det gjorde de för att kunna predika evangelium för de slaviska folken i Europa. Men först sändes Cyrillus norrut till Khazarerna i det nuvarande Kazakstan och Krim, ett turkiskt folk som bland andra religioner också hade en stor grupp som konverterat till judendomen och en annan grupp som konverterat till islam. De kristna khazarerna ville ha en utbildad lärare som kunde "konversera med saracener och judar". Kejsar Michael III och Cyrillus lärare patriarken i Konstantinopel Photius sände då ut Cyrillus vilket jag tolkar som att Cyrillus var en språkbegåvad person.

Men han och lillebror Methodius hade också en innovativ ådra. De nöjde sig inte med att lära ut grekiska eller latinska alfabetet utan anpassade fullständigt det alfabete de kunde till ett språk med en helt annan ljudvärld. Om vi ska vara lite lingvistiska av oss så tillhör slaviska språk den grupp av de många östliga indo-europeiska språken som talas mellan Kaukasus och Indien och kalla satem-språk. Grekiska är ett västligt kentum-språk. Namnen kommer sig av att hundra* på sanskrit heter satem och på latin heter centum(kenttum) det finns en regelbundenhet i detta ljudutbyte som gör att det som uttalas s i satemspråken uttalas med k i kentumspråken. Detta är naturligtvis inte den enda skillnaden mellan grekiska och slaviska språk. Det märkte bröderna och anpassade sitt nya skriftspråk till detta.

Jag tänker att de första missionärerna, som fick framgång, nästan alltid jobbade på detta sätt, de männsikro som kristnades ser kristendomen som en omistlig del av sin kultur och ett uttryck för den kultur de har som de är stolta över. Liksom Wycliffe-missionärer idag ägnade de mycket tid åt att lära sig språk och kultur i landet de jobbade i. I stället för att anpassa den  khazaraiska eller slaviska kulturen till sin egen ändrade de sin kultur till missionsfältets kultur. Så gjorde ju också Gud själv i Jesus. I stället för att visa sig som en brinnande buske eller ett avlägset moln i fjärran blir Gud ett helt vanligt spädbarn som måste växa in i sin roll och sitt uppdrag: "Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag." Luk. 2:52

Men missionärer från den östra delen av Frankerriket (ungefär Österrike idag) var av en helt annan sort och ville missionera de slaviska folken till latintalande romerska katoliker. De såg dessutom de västra slaviska rikena som "sitt" missionsfält. Spänningar uppstod mellan bröderna Cyrillus och Methodius och de franskiska missionärerna och det löste bröderna med ett besök hos påven , samt genom att använda översatt romersk i stället för konstantinopelsk liturgi på sitt missionsfält. Detta dög dock inte för de frankiska tysktalande biskoparna i tex Salzburg. De förföljde Methodius och hans lärjungar som alla var slaver och höll gudstjänster på slaviska men enligt romersk sed.

Ett flertal påvar fick träda fram till försvar av Methodius som till och med tillfångatogs i 2,5 år då han hölls fången i ett kloster i Tyskland. Tydligt är när man läser missionshistoria i central-Europa från denna tid är att de som , liksom Methodius, lyckades vinna människor för Jesus genom att inte pressa på dem en annan kultur och ett annat språk var fokuserade på just mission. De som absolut skulle tvinga på folk en ny kultur och språk var mest utsända av kejsare och furstar i Karl den stores Tysk-Romerska rike.

En fresk från 1000-talet som visar brödernas besök hos påven i Rom.

Så länge Methodius levde var påven ett stöd för den slaviska missionens metod: sprida evangelium utan att förändra språk och kultur men påven Stefan V tog tillfället i akt när den andligt starke Methodius dog 885 att förbjuda slaviska i kyrkan och driva Methodius efterträdare i flykt till Bulgarien därifrån spreds den slaviska kyrkan till Kiev-riket som senare intogs av Moskva som då mötte Methodius slaviska språk och liturgi när de blev kristna genom det slaviska språket. det är inte så ofta man så tydligt kan se hur två missionärer nått en folkgrupp som i fråga om hur de slaviska folken blev kristna.

På frukten ska trädet kännas och Methodius har på alla sätt vunnit i längden. Hans motståndares minne solkas av denna fula strävan efter världslig makt medan Methodius minne förblir en helig lärdom för oss alla. De tyska biksoparna och påven Stfan V gjorde dock misstag som ännu i denna dag plågar världen. Än idag går en osynlig gräns mellan de kyrilliska språkens Europa och Karl den Stores gamla rike. Vladimir Putisn Rysslland är i allt hel och ensamt ansvariga för kriget i Ukraina och sin aggressiva strävan efter ett Eurasiskt imperium från Portugal i väster till Vladivostok i öster och Syrien, Afghanistan, Iran i söder.

Men att alltför många slaviska folk tror på Putins vansinne och att kristna i Ryssland stödjer denna sataniska politik har sin början i den aggressiva politik som mötte Cyrillus och Methodius fredliga mission av de slaviska folken. Jag tycker USAnska universitet och alla de som influerats av deras  synnerligen mystiska apartheidvariant: att brännmärka "cultural appropriation" borde lära sig av Methodius. Apartheid leder alltid och oundvikligen, förr eller senare, till krig. 

Motsatsen gäller för om man  ser alla kulturer och människor som likvärdiga och alla kulturuttryck som mänskliga artefakter, de leder alltid till fred och välstånd. Alla människor har rätt att bära jeans, alla människor har rätt att idka fårskötsel och rida. Alla människor har rätt att äta nudlar med pinnar, alla människor får äta potatisbullar och borstj. Ingen ska förhindras att bära dreadlocks, peruk eller flätor. Ingen gör sig löjlig genom att bära klänning, hatt eller tenntrådsbroderier. Ingen gör någon annan löjlig genom att sticka mönster från olika håll i världen eller väva tyger i en annans än sin egen "ras" tradition. Ingen som lär sig andra språk och smälter in i en ny kultur gör fel, liksom exempelvis judar och romer som behåller sin kultur och språk mitt i andra kulturer gör helt rätt.

Det är inte bara biologisk mångfald som är bäst utan också kulturell mångfald. Methodius fläckfria minne borde leda hela Europa att kämpa mot galningar som franske rasisten Zemmour, ungerske antisemiten Orbán, brasilianske bananrepublikanen Bolsonaro, USANske kukluxklan-sonen Trump och ryske machofascisten Putin. Vi borde också ta avstånd från cancel-kultur och livsfarliga apartheid-tendenser från amerikanska universitet.

Varje kristen ska vara en levande sten i Guds kyrkbygge. Methodius och Cyrillus var hörnstenar, jag är en liten småsten, som passar in i någon skreva som får de stora blocken att passa ihop. Om ett stort stenblock som Kirill** bryter sig lös ur bygget skadas bygget allvarligt och det tar tid att renovera bygget. Men vi småstenar får inte glömma att även vi har en viktig roll i bygget. I en mur lagd utan bruk är alla storlekar av stenar viktiga för att muren ska hålla ihop och fungera. Och en sådan stenmur går helt enkelt inte att bygga om alla stenar ser exakt likadana ut.

*hundra kommer från samma arvord som satem och kentum. Svenska är ett kentumspråk men de germanska språken som svenskan tillhör är en väldigt särpräglad grupp inom de indo-europeiska språken och en regelbunden ljudförändring när de germanska språken uppkom är att allt som är [k] i andra kentumspråk nu är [h] i de germanska språken: canis=hund,   cornu=horn eller centum=hundra.

** Först och främst borde Kirill som bär Cyrillus hedervärda namn, omvända sig i säck och aska från sin krigiska stats- och krigsstödjande profil. De tyska biskoparnas skamliga förföljelse av Methodius och hans lärjungar borde lära Kirill vilket eftermäle han får.  Och om det finns en skärseld, lär han få vandra länge uppför berget innan han ens får skymta paradisets portar om han fortsätter att förhärda sitt hjärta mot Andens röst som manar till kärlek, fred och försoning.

10 mars Edlas namnsdag vad hände med St. Ethelburg (ca 601-647)

 

Utgrävning av saxisk kyrka i Lyminge där Ethelburg grundade sitt kloster och dog.

Beda slutar inte sin berättelse om Edwin av Northumbrien med hans död utan vi får följa med Ethelburg (AEthelburh)av Kent tillbaka till Kent. När Ethelburg av Kent gifte sig med Edwin var det på villkor att han skulle omvända sig till kristendomen och acceptera prästmissionären Paulinus vid hovet. Som vi nu vet kom också diakonen Jakob med på köpet, vilket visade sig vara det stora kapet i sammanhanget. Edwin var ju tveksam till att hålla löftet och som gregorianska missionärer var bundna av regeln att ingen skulle tvingas till tro tog det ett tag för kungen att uppfylla villkoret. 

Både Ethelburgs mamma Bertha och Ethelburg själv hade däremot fått stränga order från påvarna Gregorius respektive Bonifatius att deras makar skulel omvända sig till kristendomen. Som sagt var, dett var mönster i den tidiga kyrkans historia att en kristen kvinna fick en hedning till man att omvända sig. Hur de så ofta lyckades i en tid och kultur som inte alls såg upp till kvinnor som föredömen i något alls är ett mirakel i sig vilket jag tar som ett gudbevis men ofta berättar Beda och andra om hur olika mirakel fick männen att ta sig samman och erkänna Jesus som Herre.

Ett av de mirakel som ledde till Edwins omvändelse var att när han en gång sårades i strid och räddades till livet av Paulinus var Ethelburg gravid och hon blev så chockad av Edwins skada att hon förlossningen satte igång i förtid. Jag kan tänka mig att det faktum att hennes man ännu inte omvänt sig gjorde att tanken på att Edwin skulle dö utan att ha räckts Guds frälsning genom ånger och tro gjorde henne skräckslagen. Edwin blev alltså mirakulöst räddad men både Ethelburgs och barnets liv var i fara. Även i detta fall inträffade ett mirakel när Paulinus smorde dem med olja och bad för dem om helande. 

När de så tillfrisknade gav kung Edwin tillåtelse, ja han till och med begärde, att barnet, dottern Eanflaed, och många medlemmar av hans hovstat, det heliga talet 12 hushåll i kungens tjänst nämns, döptes. Den första som döptes i Northumbrien sägs alltså ha varit lilla för tidigt födda flickan Eanflaed. Så kan det förstås ha varit, men jag misstänker att det fanns en och annan kristen kelt/britt i Northumbrien redan eftersom, som vi vet, ju Paulinus fördrev brittiska/keltiska präster från riket i sin sekteristiska nit för den romerska kyrkan.

Den nyfödda kyrkan fick alltså en tuff början på grund av Paulinus sekterism precis som lilla Eanflaed fick. Men det blev ju ett lyckligt slut för både Northumbriens kyrka och Ethelburgs dotter Eanflaed. Det sår sekterismen skurit upp helades liksom den lilla flcikan. Till slut dog ju dock Edwin i strid 633, men nu som kristen och det ansåg förstås Ethelburg inte alls vara en katastrof på samma sätt som när han sårades som odöpt. Men Ethelburg var inte korkad. Den hedniska kung som tog makten litade hon inte på så hon flydde med barnen och Paulinus tillbaka till hemmet i Kent. Men som vi vet stannade Jakob kvar till välsignelse för Northumbrien.

I Kent fostrade hon sina fyra barn men skickade senare sönerna till att fostras hos sin släkting kung Dagoberts hov i Frankerriket eftersom hon inte ens litade på den nye kristne kungen i Northumbrien trost att han till och med av den kräsne Beda* ansågs som helgonlik. Därefter grundade hon ett kloster i Lyminge för nunnor och munkar där de följde den Benediktinska regeln. Det var ett av de första klostren för kvinnor i England och hon ledde detta kloster fram till sin död 647. Det finns eventuellt kvar rester av själva byggnaden under kyrkan i Lyminge , som anses vara en av de äldsta kristna byggnaderna i England, den kanske till och med varit en romersk basilika från början. Kyrkan i Lyminge är än idag helgad åt Maria och Ethelburg som räknas som helgon.

Ethelburgs liv var förstås unikt, som alla liv, men hennes liv var också typiskt för den första kristna historien i norra Europa: hon omvände sin man, hon blev tidigt änka vid ca 30 års ålder, hon valde självklart att inte gifta om sig. Mindre typiskt för majoriteten kvinnor var förstås hennes höga status och stora ekonomiska tillgångar. Men för förmögna änkor var hon inte heller unik. Ordet Lady kommer från old saxons ord för brödknådare: hlǣfdīġe*. Hon  ansvarade alltså för brödbaket i hushållet och hon gav också bröd till hushållet och en god kristen lady gav bröd åt alla som behövde det. De grundade ofta kloster som i sin tur spred evangelium, läkekonst och bildning vidare. Det är ingen feministisk överdrift att påstå att utan kvinnorna hade kyrkans framväxt gått betydligt långsammare. Det är alltså en ytterst passande liknelse när Jesus talar om Gud som en bagerska i synoptikerna, här enligt Lukasevangeliet:

Vidare sade han: "Vad skall jag jämföra Guds rike med? Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat."

 

 

* Beda var inte så imponerad av Edwins trosvisshet.

* Hlaf heter nu loaf på engelska och betyder typ limpa, det nordiska ordet bröd är det som numera, efter nordmännenss ankomst till England, betyder bröd på engelska men även nordiska språk har ordet lev och limpa, en brödlev. Namnet Ethel/ AEthel är detsamma som ädel på svenska. Det är lätt att se hur vikingarna kunde göra sig förstådda i England för 1200 år sedan, våra språk är väldigt nära släkt.