Dymmelonsdag- parfym

Jesus smörjes i Simon fariséens hus (Lukas 7) målad av Dieric Bouts (1420-1475)

 De betryckta skall se det och glädjas,/ ni som söker er till Gud skall få nytt mod, /ty Herren lyssnar till de fattiga/ och föraktar inte de fångna.  Ps. 69 : 34

 Under påsken firar både kristna och judar befrielsen ur slaveriet i Egypten den formativa händelse som skapade judendomen med Mose som förgrundsgestalt. Jag har redan tagit upp hur Jesu möte med den samariska och samaritiska kvinnan vid Sykars brunn visar hur Jesus är den sanna Andra Moses. Precis som Mose leder också Jesus ut ur slaveri, befriar och formar ett folk. 

Men Jesus är inte bara en befrielseledare utan också präst och kung. Denna dag i stilla veckan brukar man minnas hur Maria av  Betania smörjer Jesus med dyrbar Nardusbalsam. Detta smörjande händer första gången just när Jesus ska börja sin aktiva predikogärning.  Då är det en okänd "hamartolos" synderska av något slag, kanske en som sysslade med den populära konsten att förutsäga framtiden med hjälp av magiska ritualer eller genom att rådfråga döda. En synd som förstås var avgrundsdjup eftersom hon på så sätt brutit mot det viktiga budet att inte ha andra gudar vid sidan av Herren JHWH. 

Denna smörjelse påminner om hur David blev smord till kung av Samuel långt innan han verkligen blev krönt till Israels andra kung efter Saul. (1 Sam.16). Sedan smörjs Jesus åter av en okänd kvinna enligt Markus och Matteus. I Lukas evangelium är det den pinsamheten att en kvinna som dessutom är en offentligt erkänd syndare  (jag måste understryka av kyrkohistoriska skäl att inget i texten tyder på att hon var prostituerad, hamartolos betyder inte det) de övriga i sällskapet irriterar sig på. Men när Jesus smörjs i slutet av sin gärning är det nardusbalsams dyra pris som upprör. Först i Simon den spetälskes hus och sedan hos vännerna i Betania av lillasystern Maria. Detta dyrbara nardusbalsam var inte för vanligt folk utan kungar, självklart verkade det överdådigt att dessa Jesu vänner som han älskade satsade på en så dyrbar och fåfäng, i ordets alla bemärkelser, present. Men precis som den första smörjelsen gjorde kvinnorna profetiska handlingar denna sista vecka i Jesu liv.

Jesus säger till dem som klagar att "de fattiga har ni alltid hos er" och han kunde lagt till att "när jag kommer in i min kungavärdighet är mitt rike det bästa skyddet för fattiga i alla tider." Han kund eicterat mängder av psalmer exempelvis den som citeras idag här ovan. 

Jesus säger också att han smörjs till sin begravning men Jesus har ju tre roller: profeten som smordes i början av sin gärning, prästen och kungen som han nu smörjs till. Det är ju just på korset han får sin kungavärdighet. Och det märktes även på doften. Parfym har blivit en innegrej och just i vår tid blir detta så tydligt att doften bär ett budskap: Jesus luktade som en kung när han svettades blod i Getsemane, när han torterades hos Pilatus och när han korsfästes och dog. Starka orientaliska parfymer hänger ju kvar väldigt länge och tydligt, som vi doftöverkänsliga hosttanter vet nu när modet föreskriver tungt parfymerade gossar i skolans korridorer.

När Jesus vacklade genom Jerusalems gator  fick varje person han passerade en förnimmelse av hans kungavärdighet. Soldaterna som hånfullt klätt honom till kung hade tydligt känt doften , som kanske triggade idén att håna honom som kung med mantel och törnekrona. In i döden doftade Jesus det han var: universums enda riktiga kung. 

Den heliga tisdagen- Jona -tecknet

Hos oss hänger naturen med i påskens drama snösmältningen är i full gång. Hästarnas hage är just nu delvis en sumpmark där sjöfåglar snart kommer att simma en kort period.

 Rädda mig, Gud!/ Vattnet når mig till halsen./ Jag har sjunkit ned i bottenlös dy/ och har inget fotfäste./ Jag har kommit ut på djupt vatten, / strömmen vill dra ner mig. /jag har ropat mig trött/ min strupe är hes/ mina ögon värker, [...] Deras hån har krossat mig/mitt hjärta finner ingen bot./ Jag hoppas på medkänsla/men förgäves/ på någon som ville trösta mig, / meningen fanns/ De förgiftade min mat/ i min törst fick jag ättika att dricka. Ps. 69: 1-4 och 21-22

Jesus hade en psalmbok precis som vi. Och exakt som psalmboken för bara några generationer sedan var en bok alla hade och alla kunde citera, och sjunga ur, var det på Jesu tid med Psaltaren. När evangelisterna och övriga av Nya Testamentets författare citerar psalmboken tar de bara upp inledningsraderna för alla som hörde den kunde fylla i resten. 

När Jesus talade om att vandra om natten förstod nog många lärjungar att han syftade på dessa ensamma övergivna ugglor i Psaltaren, på samma sätt som ni läsare fattar vad jag menar med "blott en dag- principen" eller skriver " vi sjöng "Gläns över" och "Natten går" så klart". Ingen svensk över tio år behöver fundera länge på vad jag åsyftar med de två sistnämnda citaten medan man troligen behöver vara lite äldre för att veta vad "Blott en dag-principen" är. Men de som vet, vet och behöver inte höra hela sångerna sjungas för att inbegripa hela texterna i resonemanget.

Så när vi under Stilla veckan läser psalmer som passar in så exakt på Jesu sista vecka och lidande är vi med i en lång tradition från evangelisterna, de första kristna och inte minst Jesus själv. Denna psalm påminner oss om mycket vi känner igen från evangelierna, men inte drunknade väl Jesus? Då tänker jag på två saker 1) att dö genom korsfästelse är att långsamt få lungorna vätskefyllda så, jo det är att drunkna. 2) Jona-tecknet som Jesus hänvisar till. 

Judiska personer i trångmål har använt Psaltaren till tröst och för att få styrka i tusentals år, kanske bad Jona just denna Psalm. Även vi kan använda samma ord som Jesus ber med. Det är en stor tröst i all slags bedrövelse, har jag varit med om fler än en gång.  Inte minst antifonen den heliga tisdagen "Befria mig ur de ondas grepp,/ rädda mig undan våldsmän." Ps. 71:4 ger styrka och mod i svåra tider.