Kungar från Tarshish och fjärran kuster skall komma med gåvor, kungar från Saba och Seba skall bära fram sin tribut. Ps. 72:10-11
Dagens namn är Erland som är ett västgermanskt namn som betyder främling, utländsk, främmande. Vi som var främmande bär nu fram våra gåvor till Jesus under denna välsignade jultid. De flesta av oss har inte guld, rökelse och myrra eller andra dyrbarheter. Vi kan ju trösta oss med att Gud inte vill ha offergåvor utan vår kärlek och att vi gör gott och tar oss an den fattiga, faderlösa och främlingen.
Good King Wencelas passar av flera skäl idag. Ett av dessa är förstås vädret som är verkligt vintrigt i hela landet. Här ner mot minus 28 grader och kallare under natten. Det andra är budskapet.
...stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. Matt. 2:11-12
Trettonhelgens mat är hos oss arabiskt ris som smakar orienten på alla sätt och vis. Curry, banan och russin sörjer för den saken. Vi vill ha en extra stark orientprägel när vi minns Orientens visa män med sina dyrbara gåvor till den nyfödde Jesus. Men det beror också på att nu firas julen i Orienten. I Egypten är 7 januari allmän helgdag på grund av att det är den juldag den koptiska kyrkan firar eftersom de ännu följer den julianska kalendern för kyrkoårets fester.
Idag kan vi därför sjunga med Fairouz och hennes tolkning av Bizets sång om de vise männen.
Honom skall alla kungar hylla, alla folk ska tjäna honom. Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.
Han förbarmar sig över de svaga och fattiga, räddar de fattigas liv.
Han befriar dem från våld och förtryck, deras liv är dyrbart i hans ögon. Ps. 72:11-14
Jesus kommer med Guds rike, Himmelriket där den fattige är dyrbar. Nuförtiden kommer folk från nyfascistiskt håll och säger att alla människor har olika värde och att vi översatt fel när vi talar om männsikovärde, det ska vara värdighet. Detta visar två saker: 1: de har i grunden rätt; I Guds ögon är den fattige värdefull. Vi ser aldrig att Bibeln säger att kungar och rika människor är värdefulla. De svaga är dyrbara, de starka... vad vet jag? Bibeln säger inget om dem som i väldends ögon är värdefulla och "värdiga".
Jag vet att detta inte är vad dessa högerspöken menar med att inte alla har lika värde. Tvärtom menar de motsatsen. De tar upp exempel som visar att exempelvis en börsmäklare är mer värd än en städpersonal och beviset är: PENGAR, En mycket svag bevisföring eftersom ingen skulle sakna börsmäklare om de så for till sitt skatteparadis , stannade där för gott och aldrig lyfte ett finger mer i livet. Många gör just det. Vem saknar dem? Vad fungerar inte i deras bortavaro? Jag kan inte komma på ett enda exempel. Ändå tjänar de mycket mer än den städpersonal som börjar saknas av alla berörda efter två dagar.
Och var finns deras värdighet? De blir rika på att producera exakt noll av värde för omgivningen. De bara flyttar pengar åt rika. Skillnaden på en börsmäklare och en "hustler"* är marginell. Stort värde i plånboken, kan jag upplysa er "värdighetsivrare" är i detta fall detsamma som exakt noll mänsklig värdighet. Ändå ser jag i Bibeln att Jesus faktiskt ser på tullindrivare med kärlekens ögon. En av dem fick skriva ett av evangelierna, också den text som alltid är evangelietext just idag Matteus 2:1-12. En annan fick var värd för en fest som Jesu bjuder in sig till. Deras yrke var inget värdigt yrke men de har i Guds ögon ett oändligt värde. Så stort att de fick speciell uppmärksamhet av Jesus själv.
2. Om man kan svenska tillräckligt bra för att uppfatta dess valörer inser man snabbt att värdighet inte är rätt översättning av human dignity i de sammanhang som högerspökena menar. Jag kan lugnt säga ; "Jag skiter i min värdighet, huvudsaken är att jag inte fryser." eller " När man föder barn är det bara att kasta all värdighet över bord där man ligger och svettas och skriker med bar underkropp inför obekanta i förlossningsrummet." Men har jag för den skull frånsagt mig allt mänskligt värde? Nej, självklart inte. En födande kvinna har ett oändligt stort värde även om värdigheten just där och då är noll. Det är dessutom inte värdelöst med många lager av varma kläder hur ovärdig man än ser ut i dessa gamla slitna paltor.
Att engelskan,på detta område , är fattigare än svenskan är ingen ursäkt för ren dumhet. Ska vi också bannlysa ett av orden frid och fred , bara för att engelskan ofta översätter dem båda till peace? Eller är det okej att folk utarmar svenskan genom att sluta använda "sin" eftersom engelskan saknar detta utmärkta reflexiva pronomen? Och varför envisas med "värdighet" när det lika gärna kan kallas "dignitet"?
Exemplen är legio på hur dålig språkkänsla "värdighetsivrarna besitter. För att inte tala om hur ihåliga deras argument är. Naturligtvis är de flesta "värdighetsivrare" bara lurade. De kan inte tillräckligt mycket svenska och engelska för att fatta att de som först har börjat ifrågasätta människovärdet gör det av helt andra skäl än lingvistiska: de vill verkligen att vi ska sluta anse att alla människor har ett okränkbart och oändligt värde. De är alltså Guds och människors fiender. Lyssna inte på dem! Lyssna på Jesus i stället! Och Elisabeth Sandlund!
*fifflare. skojare, lurendrejare som lever från hand i mun på att lura folk, begå småbrott, sälja stöldgods tex bränna CD-skivor illegalt och sälja dem eller lura pensionärer på deras sparpengar via telefon. En hustler blir inte rik på sitt fiffel och båg, men gör inte heller ett skapande grand gott för samhället utan hankar sig bara fram utan att göra någon nytta.
Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ef. 2:17-19
Trettondagsafton är en viktig fest hos oss. De vise som kom till Jesus långt ifrån förebådar ju vår möjlighet att också få tillhöra Guds folk genom Jesus. Det ger oss all anledning att fira att Gud blev människa i Jesus. Därför samlas vi så många vi kan och ser Trevor Nunns version av Shakespeares (Twelfth Night) medan vi dricker te och äter scones med marmelad. Trettonhelgen är för mig så dyrbar och en viktig del av hela julfirandet. Jag tillhör verkligen inte den amerikaniserade sorten som slänger ut granen på Annandagen. Nej, julen varar i tjugo dagar och Trettondagsafton är den tolfte dagen i julfirandet.
Dessutom har vår äldsta dotter Hanna namnsdag. Samuels mamma är den som hyllas och profetissan Hanna i templet som profeterade över Jesus när han bars fram av sina föräldrar. Namnet betyder "den lyckliga" och jag tror nog att det alltid passat vår glada, egensinniga unge perfekt. Hon heter dessutom Hanna-Félice så dubbel lycka önskade hennes storebror henne, det var nämligen han som mycket bestämt hävdade att hans lillasyster skulle heta just det. Långt innan vi ens visste att det var en lillasyster (innan hon var född alltså, jag har aldrig tagit reda på barnets kön i förväg)visste han med profetisk övertygelse vem vi väntade på.
Jag önskar er, kära bloggläsare en fin Trettonhelg med början i kväll. Leta gärna upp Trevor Nunns filmversion, den är väl värd att ses om och om igen varje år.
Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.
Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.
Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov. Ps. 84:2-5
Som barn ville jag alltid vara i kyrkan. Inte bara på söndagsskolan, utan på helt vanliga gudstjänster. När jag hörde om Samuel som fick bo i templet med prästen Eli ville jag göra som han. Idag blir jag förfärad över att Hanna gav sin son till en gammal präst och sedan bara hälsade på en gång om året. Anne de Vries redigerade nog bort den delen med Samuels ovanliga uppväxt i Barnens bibel. Jag föreställde mig aldrig att bo i kyrkan skulle innebära att jag aldrig träffade min familj, min familj var ju alltid med mig i kyrkan. Mamma var söndagskollärare och farmor kantor, farfar kyrkvärd och sedan kyrkvaktmästare och resten var med på gudstjänsterna.
För mig vore att bo i kyrkan bara underbart: sjunga så mycket jag ville, lyssna på bibelord och predikningar, se alla vackra tavlor och bara vara i heligheten och gemenskapen som jag inte hade ord på men upplevde tydligt. Gudstjänsten var för mig en trygg och lycklig plats och så har det förblivit. Söndagens Psaltarpsalm har blivit en sång jag gärna sjunger och spelar:
Jag har längtat , längtat att få komma hit och får jubla och prisa ditt namn. Här kan min själ och min kropp finna ro hos dig, ro hos dig.
Sparven och svalan har funnit ett näste dit de kan komma och vila och bo. Här kan min själ och min kropp finna ro hos dig, ro hos dig.
Hit får jag komma från vardagens möda hela min själ hämtar glädje och tro. Här kan min själ och min kropp finna ro hos dig, ro hos dig.
Kraften och glädjen som nyss var försvunnen rinner tillbaka som regn till min själ. Här kan min själ och min kropp finna ro hos dig, ro hos dig.
Tyvärr hittade jag den inte på you tube, texten citerar jag ur minnet.
En kyrka där jag ofta varit på gudstjänst i mitt liv, jag är också konfirmerad och gift här, alla mina biobarn är döpta i denna kyrka. Jag har dessutom jobbat här och sjungit på gudstjänster och även på många begravningar i olika konstellationer och solo, plus en och annan vigsel. Jag är en lycklig människa.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg. Jes. 11:5
Thomas Becket blev liksom Oscar Romero, mördad framför altaret i sin kyrka när kung Henrik II respektive El Salvadors makthavare, kände sig hotade av deras hävdande av kyrkans självständighet och suveränitet. Thomas Becket lyckades reta upp även Henrik VIII så till den milda grad att denne polygamist som gjorde sig själv till kyrkans överhuvud lät bränna biskop Thomas kvarlevor som vid den tiden förvarades som reliker till vilka skaror av pilgrimer vallfärdade.
Det finns många likheter med hur makten ser på kyrkan än idag. Henrik II hade hoppats på att biskop Thomas skull bli ett redskap för kungamakten och när han vägrade vara kungens man blev han alltså dödad. Det är så rätt åt Thomas att han fortfarande vördas som helgon för sitt mod att inte bli kungens redskap. Lika rätt är det åt Henrik II att hans minne enbart är som anstiftaren av mordet på Thomas Becket och inget av allt det goda han faktiskt åstadkom under sin regering förknippas med honom.
Ingen är allt igenom god eller ond och även en mordisk monark kan alltså ha goda sidor. Man kan tycka att det borde vara lätt att undvika att mörda biskopar för att undvika ett nesligt eftermäle. Ändå är det så många maktens människor som inte bryr sig bara de får döda den misshagliga oppositionella sanningssägaren. Den demon som flyger i dem visar ingen hänsyn ens till den mäktigas högmod vilket gav demonen ingång från första början.
Kalv och lejon går i bet, och en liten pojke vallar dem. Jes. 11:7
Idag minns vi martyrerna som dödades i stället för Jesus när drömmaren Josef flytt med sin lilla familj till Egypten. Jesus som vuxen dör istället för alla men so spädbarn är han helt beroende av kloka vuxna omkring sig. Som alla barn i alla tider är och varit. 50 % av alla människor som levt blev aldrig vuxna. De flesta föräldrar fick se ett eller flera barn dö det första levnadsåret och detta gäller även de som inte hade en blodtörstig makthavare i sin närhet. Kloka och modiga vuxna som beskyddade sina barn fikc också se sina barn duka under av diarréer och sjukdomar som i dag räknas som banala och lättbehandlade-i vår del av världen.
Jesaja talar om hur ett litet barn i Guds fredsrike ska valla lejon och kalvar. Ingetdera en enkel match. När kalvar blir lite större, i "Ferdinand-ålder", är de inte så lätta att tas med och lejon, ja, denna metafor vet vad den vill säga. En helt ny tid väntar. Hela skapelsen längtar. Och fram till den dagen ska vi aldrig glömma. Vi ska minnas. Vi ska sörja. Varje mördat barn.
