Maria mamma och människa del III: treenigheten

Det var när den högsta gudomliga makten blev en manlig symbol som kvinnans lott blev att bara vara utsatt för och/eller förmedla den manliga allmakten. I den ortodoxa kristna treenigheten uteslöts till och med denna möjlighet att nå Gud genom en kvinnlig person*. I den kristna teologin kan det kvinnliga alltså bara uppträda som ett uttryck för skapelsen, inte som en sida hos Gud. Det kvinnliga representerar antingen den ursprungliga skapelsen, det goda stoff som Gud skapade, eller Den nya skapelsen, det eskatologiska (eskatologi = läran om det ytterst avgörande) samfund som pånyttföddes genom Kristi lidande. I den egenskapen är det kvinnligt goda den andliga princip som passivt tar emot Guds återskapande kraft.                                      Rosemary Radford Ruether** 

Så skrev 1983 en av de första teologer som intresserade sig för vad teologin gör med förhållandet manligt-kvinnligt utifrån förutsättningen att vi är ett i Kristus.  Vi är inte helt olika och hierarkiskt ordnade så att mannen ska vara kvinnans huvud "liksom Kristus är kyrkans huvud"; en alldeles märklig misslyckad metafor sk. katakres, som skadat så många så mycket under tvåtusen år.  Radford Ruether hävdar att mariologin kan användas annorlunda än den blivit använd historiskt, Maria i Bibeln kan förmedla ett befrielsens budskap för de fattigaste fattiga.

Jag förstår att grunden till Mariadyrkan består i ett behov hos oss människor. Vi längtar instinktivt efter gudsgemenskap, det tror jag är genetiskt. Men vi längtar inte bara efter en rättvis domare eller pappa, vi längtar efter en mamma också. Varje bebis har haft kontakt med sin mamma även om pappan av någon anledning inte funnits där. Teologins irrvägar som gått vilse i fråga om Guds person så ofta, har utelämnat Guds alla kvinnliga sidor. Då har Maria-dyrkan blivit resultatet eftersom hålet i teologin måste fyllas ut.

Målaren och lekbrodern Murillo har här målat den Heliga familjen och den Heliga Anden 1675-1682

Men att upphöja Maria till himladrottning behövs inte heller av det skälet. Gud är ju redan både far och mor, både manlig och kvinnlig. Det är lite typiskt att i den heliga treenigheten byts Helig Ande ut mot just Maria. Den heliga Ande är ju med i alla "kvinnliga" eller ska vi säga moderliga, aktiviteter sedan Genesis: hon föder världen när hon flyger över kosmos fostervatten, är med när treenigheten diskuterar att göra människor, hon blåses in i allt levande för att ge dem liv och hon är med när Jesus blir till i mamma Maria. Vid skapelsen säger Gud: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. […] Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er […]"

Tydligare än så skulle det inte behöva uttryckas att Gud är både man och kvinna. "Men vad då, Jesus säger ju Fadern om Gud?" ja, men vi glömmer då att Gud fortfarande är en gemenskap av manligt och kvinnligt, att Gud inte förändrats sedan skapelsen och det finns förstås en moderlig sida av den himmelska förälder Jesus talar om. Det visar han själv i liknelser där Gud gör traditionellt kvinnliga saker: Gud bagerskan som knådar in Himmelriket i världen. När man läser texten är det en jättedeg som knådas, ingen normal bagerska skulle baka så stora degar för det är Gud själv som bakar. Och i en parallell-liknelse till "Den förlorade sonen" är Gud inte en far som väntar på sin son utan en kvinna som letar efter ett mynt:

Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.” Luk. 15:8-10

Magnificat av Botticelli, 1481-1485 i Uffizierna i Florens

Det finns ytterligare belägg hos profeterna och i hela Bibeln några så tydliga så ingen kan ta fel, andra synliga om man bara tar av sig kulturens patriarkala glasögon. Men jag nöjer mig med att ta upp det gåtfulla gudsnamnet El-Shaddai.  Det brukar översättas med Gud den allsmäktige ett derivat från "Bergets gud", vilket är en av de minst troliga översättningarna enligt bl.a Ola Wikander. Både teologer och språkforskare är helt klart inne i den patriarkal världsbilden och ser inte det en språkkunnig kyrkoherde och laestadian såg, Ewert Aronsson hette han.***

  Van vid att få Gud beskriven som den himmelska föräldern läste han Bibeln på hebreiska och såg att ordet El-shaddai är nästan identiskt med ordet shaddayim som betyder kvinnobröst. Han visade att det troligaste är att El-Shaddai betyder "Den ammande guden/kvinnobröstens Gud". Märkligt att Ola Wikander, min guru huru på akkadiska och hebreiska inte sett det. Han ser att ordformen är plural och uppfattar det då som att det handlar om många gudar. Men kvinnor har oftast två bröst. Jag kan bara skylla den tolkningen på förförståelsen man får i vår kultur om Gud som enbart manlig.

Alltså: vi behöver inte leta efter moderlighet i en människa hur mycket vi än beundrar och hedrar henne-vilket jag gör med mamma Maria. 

Nu tid för Bach Magnificat, jag är så tacksam för all vacker konst som Maria inspirerat till. Bach och jag, båda med en annan bild av Maria än Botticelli, prisar henne ändå salig hon som sjöng: 

Han störtar härskare från deras troner,

och han upphöjer de ringa.

Hungriga mättar han med sina gåvor,

och rika skickar han tomhänta bort.

*** Ewert Aronsson, en fattig man från Bohuslän som genom sin extraordinära språkbegåvning kunde få läsa till präst genom ett Lappmarksstipendium. Om man gick med på att lära sig finska och sedan arbeta i Lappmarken fick man utbildningen betald. Detta system tror jag fortfarande lever om någon känner sig hågad men medellös. Aronsson kom till Lappmarken efter att ha lärt sig både finska, grekiska och hebreiska under sin studietid. Där blev han snabbt gripen av den laestadianska väckelsen och läste allt av L.L. Laestadius. Han gifte sig med en flicka från Vettasjärvi som kom från en känd predikantsläkt och kände genast igen den himmelska föräldern som laestadianer vänder sig till i Jesu namn som El-Shaddai. Aronsson var kyrkoherde i Jukkasjärvi församling i min barndom och har betytt mycket för oss alla. Tillsammans med sin fru var han till och med barntimmeledare, det var den siste man och kyrkoherde jag sett i den positionen.