Kristi Himmelsfärdsdag II- "Kristus är världens ljus, han och ingen annan"

 

Vy över Delft 1660-61

Ja, detta med radion på Kristi Himmelsfärdsdag är en stor glädje för mig. Dagens radiogudstjänst var också en sådan härlig Kristi Himmelsgudstjänst. Rekommenderas! Program nummer två som jag vill dela med  mig av var ett reportage av Cecilia Blomberg om den nederländska målaren Johannes Vermeer. "Historien om Vermeer- Sfinxen från Delft."

Kvinna som läser ett brev 1662-1663

Jag fick lära mig något nytt även av detta program. Tydligen var Vermeer starkt påverkad av Jesuiter  hans närhet och deras fokus på ljuset både som religiös metafor och som fysikaliskt,  naturvetenskapligt  fenomen. Medan jag lyssnade och bakade bröd tog jag fram bilderna de talade om på mobilskärmen. Det låter trist med den lilla skärmen, men det ger verkligen en extra dimension eftersom Cecilia Blomberg också beskriver målningarna så levande. 

Alla borde unna sig detta reportage denna lite kalla och kulna Kristi Himmelsfärdsdag. Mina händer är iskalla, trots vantar, nu när jag skriver eftersom det är så kallt utomhus "en bra dag för städning" uttryckte en vän. Men jag varken kan eller vill välja bort utomhuslivet idag dock passar jag på att baka mellan varven. På det hela taget är det en perfekt Kristi Himmelsfärdsdag med en påminnelse om livets bröd och världens ljus.

Kristi Himmelsfärdsdag I: "Min själ upphöj Guds ära, stäm upp din glädjesång, till den som vill oss nära och fröjda på en gång."

Idag firar vi att Jesus inte längre är begränsad till det lilla landet som var provinsen Judéen i det stora Romarriket. Nu kan inte bara hans nära vänner, som alla kom från denna lilla  judiska provins och avkrok i Romarriket, utan alla människor vara Jesus nära oavsett tid och rum. Jag tolkar det också så att med himmelsfärden blev Jesus närvarande inte bara 2000 år framåt i tiden utan också  bakåt i tiden enligt den ortodoxa traditionen att Jesus predikade i dödsriket medan han låg i sin grav. Jag tänker att alla tecken på vem Jesus skulle vara och hur Jesus skulle kännas igen hos profeterna beror på at Jesus var där, han har ju alltid funnits, men  nådens tid började ju med att han övervann ondskan och döden på korset.

Kristi Himmelsfärdsdag är en högtid jag älskar på grund av andra saker också. Exempelvis att P1 och P 2 har så bra program. Idag blev jag speciellt berörd av två program, först detta om Mesopotamisk mat. Eftersom akkaderna trodde att gudarna måste blidkas med flera mål god mat om dagen har de sparat mängder av recept. Även dagens smaklökar uppskattar maten från denna jordbrukets vagga. Och då fattade jag varför profeterna tjatar sig blå, som den värsta lärare eller förälder, om att JHWH inte vill ha offer utan att vi ska vara goda mot varandra och främst änkor, fattiga, föräldralösa och främlingar. 

Ofta säger profeterna att Gud inte är hungrig och inte behöver vår mat. Jag trodde det handlade enbart om offer i forngermansk stil med djur som dödas. Jag visste inte att det lagades avancerad mat fyra gånger om dagen till gudarna som sedan präster och andra i samhällseliten fick dela med gudarna. Även romare och greker offrade till gudarna i hopp om god skörd och friska barn. Det verkar ha varit en föreställning spridd över hela jorden att offer var vad gudarna behövde för att inte släppa lös sin vrede mot människan i form av översvämningar och hungersnöd. Lågt blodsocker hos gudarna var livsfarligt och fick aldrig riskeras.

Profeterna och Jesus visar på raka motsatsen: "jag är livets bröd" säger Jesus och i mässan bjuds vi in till  att dela en måltid tillredd av Gud själv med Jesu kropp och blod som enda ingrediens. Jesus visar att alla föreställningar om människans uppdrag på jorden är helt feluppfattad. Vi behöver inte blidka Gud och mata Treenigheten. Vår uppgift att ta emot kärlek och mat, vårens hela liv, och dela med oss av detta till varandra som Guds älskade barn.

Pingstnovenan

 Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”
Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen.
De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje.
Och de var ständigt i templet och prisade Gud.  Lukas 24:49-53

Capella-gården varifrån gökottan i p1 sändes.

 

Kristi Himmelsfärdsdag brukar vara en bra radiodag med intressant extraprogram på dagens tema i P1 oftast en gökotta, i p2 underbar musik på temat.  Så var det också i år, följ länkarna så får ni några favoriter som jag råkade lyssna till. Nu hade vi också fint väder och det är ju bra eftersom vi på norra halvklotet ser det som en förebådan inför sommaren. Ska vi överleva en vinter till tänkte sig de gamla att Kristi Himmelsfärdsdag måste var en varm och vårig dag. Kyla och regn bådade elände och oår. Då gällde det att vara ännu mer påpasslig med att skörda allt som tänkas kunde, bark mer än vanligt skulle lagras och ätliga lavar tas till vara. Kanske jäste man björksav för att ha till vintern mot allehanda åkommor, för den stiger ju hur som helst vid kyla eller värme men blir ju alltför fort odrickbar om man inte kan frysa ner den. Våren är en tid då allt ska hända senast igår annars är det försent och livet kunde en gång bero på hur man hann med allt vårbruk.

För en kristen är detta en stor högtid och en friluftsdag  av större dignitet än till och med fettisdagens skidutflykt med åtföljande semla. På samma sätt som fettisdagen är sista dagen av vanlig mat och godsaker är Kristi Himmelsfärdsdag sista dagen av sötebrödsdagar, för den som hade något överflöd vid denna tid på året, innan pingstnovenan tar vid. I vår ungdom hade gänget i Kiruna dålig koll på alla dessa gamla traiditioner men vi kom själva på att det här var en bönetid för de första kristna och vi fastade och bad i all enkelhet under perioden långt innan vi visste vad den kallades för. Jag är övertygad om att Anden talade till oss om detta för i vår extremt lågkyrkliga omgivning där minsta korstecken kunde uppröra var det inget vi hade lärt oss.  Det är på senare år jag lärt mig att novenor finns och att de ursprungligen hämtat sin inspiration från denna period mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst. 

I år har Terésia Derlén biskopsadjunkt i Västerås stift välsignat oss med en liten bönbok eller vägledning genom novenan som alla kan nå via denna länk.

I vårbrukets allehanda kan man ju ändå ta en lugn stund, låta magen vila med enklare mat igen efter påskens fester. Björksaven har nu stigit färdigt för i år men andra vårens ljuvligheter kan man passa på att njuta av: lättkokta skott av rallarros i lite salt vatten är som den godaste sparris just nu, granskott smakar mums och allehanda örtteer kan man plocka nu: maskros (renande), fjälldaggkåpa (smärtstillande vid tex mensvärk), rölleka(mot förkylningar så torka till vintern). Man kan äta maskrosbladen också, späd gräslök,  syror som vi kallade surblad som barn och mycket mer finns där ute just nu. Om man orkar och hinner kan man få ihop en hel sallad nu och det känns som  om kroppen får en boost av allt detta liv. 

Nu är dessutom myggen ännu inte så många och nätterna ljusa, dygnet känns oändligt här hos oss.  Ora et labora känns mer än  vanligt som en nåd just nu. Jag ska försöka tänka på det och njuta även om det aldrig är så hektiskt som nu med jobbet och alla gårdssysslor nästan dygnet runt. "Gå du och gör sammalunda!"

Kristi Himmelsfärd- en självupptagen betraktelse över min självupptagenhet

Johannesevangeliet 16: 7-11  Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd.

En sak slog mig på Långfredagens gudstjänst i Kiruna kyrka: Jesus dog under den judiska påsken och enligt traditionen precis när påskalammet slaktades till minne av befrielsen från Egypten. Kalla mig gärna trög och obildbar, för det är precis vad jag är. Hur har jag kunnat bortse ifrån detta? Varför slog det mig först nu? Jag inser att jag ett långt liv blandat ihop påsken med Jom Kippur, som firas på hösten. Påsken är ju firandet av den stora befrielsen; Exodus, uttåget ur Egypten. Medan Jom Kippur handlar om synd där försoningen sker genom att man skickar ut en syndabock i öknen för att ta bort folkets skuld.*

Påsken var triumfens högtid en triumf för hela folket ett nytt rike bildas när slavarna lämnar det gamla riket, Egypten-eller det som Jesus kallar "Denna världen" . I min självupptagenhet har påsken handlat om att gräva i mig själv , vilket ju har sin tid, men inte under påsken. I nya testamentet nämns mycket riktigt Jom Kippur inte förrän i Apostlagärningarna  , efter Jesu död , uppståndelse och himmelsfärd.

Påsken handlar alltså inte om mig personligen, som individ, utan om Guds rikes seger och hela folkets befrielse. Guds rike manifesteras i Exodus av ett folk av trashankar som lämnar det rika Egypten "där vi satt vid köttgrytorna och där brödet räckte till för oss." men de vandrar ut i friheten in i ett rike där helt andra lagar råder än det Egypten de lämnat.

Så här talar Gud genom Mose: "Jag är Herren, och jag skall föra er bort från tvångsarbetet hos egypterna och rädda er ur slaveriet hos dem. Jag skall lyfta min arm till väldiga straffdomar för att befria er. Jag skall göra er till mitt folk och jag skall vara er Gud, och ni skall inse att jag är Herren, er Gud, som för er bort från tvångsarbetet hos egypterna. Jag skall leda er till det land som jag svor att ge åt Abraham, Isak och Jakob: jag skall ge det åt er till arv och egendom. Jag är Herren.” Det är alltså inte folkets synder som är påskens fokusomåde utan Guds makt att befria.

Sedan känner jag hur texten läser mig med orden: "Allt detta framförde Mose till israeliterna, men de var så tyngda av sitt hårda arbete att de inte orkade lyssna." Jag känner så igen mig. Orkar inte lyssna, orkar bara navelskåda över hur ovärdig jag är. Hade jag varit Mose hade det inte blivit något Exodus

Jesus i centrum.***

. Jag hade stannat på tryggt avstånd från slavarna i Egypten i Midjans land och firat Jom Kippur dag ut och dag in, tills min flock inte hade haft kvar en enda getabock att sända ut i öknen. Som om Påsken handlar om min rättfärdighet när den handlar om Jesu rättfärdighet.

Det är heller inte jag som döms i Påsken och självklart inte heller Jesus**, utan Guds rikes motståndare "denna världens härskare". Det är alltså Farao, som står för ondskans herravälde, som döms och besegras. När Gud talar om Exodus säger han till Mose: "Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom – jag är Herren." Som ett tecken på att man inte tillhör Egypten utan vill vara med i Guds folk ska man stryka blodet från det i all hast slaktade lammet på dörrposten för att "det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten."

Detta lärde vi oss redan i lågstadiet och jag ännu tidigare, i söndagsskolan. Ändå gick det först nu upp för mig hur kollektivt påskens budskap är. Inte säger Gud åt dem som vill befrias från sina tunga liv att sitta ensamma på sina kammare och rannsaka sig för att om möjligt befinna sig själva värdiga att utvandra. Nej, han säger bara åt dem att vara beredda att gå och ger dem instruktioner för hur de ska visa att de är resklara.

Jag lärde mig denna påsk att allting har sin tid. Påsken är segertiden, Guds rikes seger över det onda rike där gudarnas antal är legio och slavarnas ännu större. Tids nog blir det tid för självrannsakan. Nu är tiden för segerfest "vi är ett folk på vandring i tro på livets Gud." Påsken är alltså en kristocentrisk högtid, kung Jesus är i fokus. Tänk att det skulle ta ett halvt sekel att fatta? Och tänk att jag ändå bara fortsätter själrannsakandet! Nej, nu sjunger jag i stället!

Sv. Ps 743 Var glad, för Kristus lever!

1. Var glad, för Kristus lever! Ny framtid vill han ge.
Ur vetekornets offer skall växa livets skörd.
Vi sörjer ej hans minne. Han är vår morgondag.
Han är ej bland de döda. Han är vår framtids Gud.

2. Var glad, för Kristus lever! Han öppnar livets port.
Den tunga natten vändes i evighetens ljus.
En enda har oss frälsat till ett gemensamt hopp.
Ett dop oss visar vägen igenom död till liv.

3. Var glad, för Kristus lever! Han hälsa åt oss vann.
I hans försoning strömmar den nya livet fram.
Vi tillber inga läror och ingen from idé.
Vi är ett folk på vandring i tro på livets Gud.

4. Var glad, för Kristus lever! Kom låt oss gå med bud.
I trångmål eller framgång, vi går i Jesu namn.
Kom med och låt oss sjunga om hans uppståndelse.
En enda lovsång ljuder nu och i evighet.
Text: Tore Littmarck 1976


Rebella länkade till detat spännande samtal i just denna fråga och hon tipsar särskilt om N.T Wrights kommentar som börjar strax före 7 minuter:

*3 Mosebok 16 
** Inte ens jag har någonsin varit så korkad så jag trott på JDS-liknande idéer.
*** Andrea Mantegnas bild av Jesu Himmelsfärd målad 146