Morgonen den sjunde dagen av pingstnovenan är lite gråmulen. Endast några få snöfläckar finns kvar och vårblommorna börjar slå ut i den sydlänta rabatten; scilla var först ut, sedan kungsängsliljornas fascinerande rutighet och nu påskliljorna. Tulpanerna väntar på någon solig dag till med att slå ut men de flesta står i knopp. Häggen likaså. Just här i nordligaste norr stämmer i allmänhet kyrkoåret som allra bäst med årstidernas gång-tycker jag som levt här hela mitt liv. Det är som om kristendomen tog hela sin inspiration från oss längst i norr.
Ett tydligt exempel på detta är Sakarjas profetia i kapitel 14: 6-7:
" Den dagen skall det inte längre finnas någon kyla eller frost. Det skall vara en ständig dag- Herren vet när den kommer- och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust."
Precis så är det just nu, just här, när vi inväntar kyrkans födelsedagsfirande. Ljust på natten, fågelsång dygnet runt. *Jag tänker också på hur det berättades om myten om Demeter och Persefone: Demeter sörjde när Persefone var i dödsriket så hon orkade inte låta något växa och snö täckte marken tills Persefone kom upp från sin hemska make Hades och våren kom tills hon sex månader senare måste ner till dödsriket igen och lämna mamma Demeter sörjande.
Kring Medelhavet berättas denna version: två tredjedelar av året är Persefone med sin mamma på jorden men under den torra hemska sommaren måste Persefone ner i dödsriket och det är då Demeters depression gör att hon överger jorden så allt vissnar i den obarmhärtiga solen. För uttorkade marker verkar vintern med sina regn vara livets tid. För oss är det tvärtom. Att Jesus lämnar lärjungarna och släpper lös Anden just när den stora vårskörden infaller runt Medelhavet och folk lagrar resurser inför den torra sensommaren "Hundstjärnans onda tid"/" Mala ora caniculae"', tolkas förstås helt annorlunda än pingsten hos oss där en mager tid när förråden börjar tryta, vårvintern och våren, nu övergår i den korta överflödande sommaren.
* En minnesvärd konsert med Per-Erik Hallin i Vittangi dyker upp ur minnets brunn: det var i början av april, jag var synnerligen höggravid med barnet som beräknats till den 27 mars (men av mig till den 3 april) och föddes 20 april någon vecka efter konserten. Per -Erik Hallin sjöng en egen sång om en koltrast som sjunger när det är som mörkast just innan gryningen, jag tror den hette "Blackbird". Lite generat sa han att det var ju en dum sång här hos oss, för redan då i april var det ju ingen gryning att tala om hos oss." Och han har rätt, koltrasten sjunger även mitt i natten här för det är verkligen ingen gryning på det sättet som längre söderut. Vilken lycka att ha haft förfäder som trotsade alla jobbigheter här uppe och stannade kvar så jag fick födas in i denna årsrytm där det är självklart att koltrastar sjunger många, många timmar under dygnet eftersom det är ljust, eftersom de orkar, eftersom det finns ett överflöd av mat just nu.
Vi gjorde som farmor och farfar tog en biltur på eftermiddagen efter Kristi Himmelsfärdsdag när vädret var försommarvarmt i Tornedalen. Planen var att våldgästa kompisar i stugan i Pajala och se på vårfloden men vi fick vända i Kattilakoski på grund av en översvämning som inte står långt efter den 1677 som soldaten Anders Mikkelson Keksi beskrev i sitt berömda kväde. Bilderna kommer från den del av Norrskensvägen som just nu är avstängd vi var bland de sista som kom så här långt.
Smillaväder är det när solen värmer och inga bromsar vaknat
I min ungdom visste jag inte mycket om världen och hade ingen aning om de nio dagarnas förberedelse i bön för viktiga händelser som exempelvis Luciadagen. Sådana här korta böneperioder måste ha uppstått eftersom det tog nio dagar mellan Kristi Himmelsfärdsdag och pingsten, inser jag nu när jag vet att novenor finns. I denna min ungdom fick vårat gäng plötsligt en ingivelse att fasta mellan Kristi Himmelsfärdsdag och Pingst precis som de första kristna gjorde. Vi fick för oss att detta var någon slags nyupptäckt.* Vi var som frikyrkliga i största allmänhet alltså. Vi tänkte att vi fattade något alla andra hade missat i typ två millennier. Vi var unga, det var vår ursäkt.
Vi kom också på att inför viktiga händelser tex Sommarkyrkan skulle man fasta och be i nio dagar precis som lärjungarna gjorde inför Pingsten (ja, en av oss var katolik och fasta hade han koll på). Vi fattade så klart inte att dessa nio dagar kallas Novena och att ursprungs-novenan kallades för pingstnovenan . Inte heller förstod vi att denna tradition är mycket gammal. Den uppfanns inte i Jukkasjärvi socken i slutet av 1900-talet. Vi befann oss mitt i Andens vårflod som brusat sedan den första kyrkans tid och gjorde alltså som kyrkan alltid gjort utan att förstå att det var så.
Kamlungeforsen mäktig just nu
Det vet jag dock nu och tacksam för den långa traditionen håller jag alltid denna novena. I år är den extra nödvändig på grund av en envis luftrörskatarr med följande allergiproblem nu när snömögel tinar fram, och pollen börjar flyga omkring i vårvindar friska. Gyllir och jag hostar, andra nyser men alla sover vi trött i vårsolen. Men pingstnovenan är ändå en så välsignad tid. Mygg och bromsar har inte vaknat till, medan växtligheten gör just det: vaknar. Än blommar bara sälg och små rosa scillor i min rabatt. Men häggens och syrenens knoppar sväller. Björksaven har välsignat oss med lite lindring i allergin tills nu små björklövsmusöron av vänlig grönska börjar synas just denna söndagsmorgon. Fågelsången är förstås makalös och jag har öppnat luckan till stallet så svalorna kan bygga bo på sina vanliga ställen där.**
Jag läser ur Apostlagärningarna 1:12-14
Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dess höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria , Jesu mor, och hans bröder.
Här låg det Särkilax kapell som flöt iväg med vårfloden 1677 i år är det lika översvämmat i Tornedalen.
* Som jag fick för mig när jag första gången läste Bibeln rakt igenom i den bokslukarålder jag aldrig lämnat. Jag blev helt förtrollad av Psaltaren 23 och skrev med grön tuschpenna på en lapp: "Herre är min herde, mig skall intet fattas (1917 års översättning)" och inte fattade att det finns mängder av tjusiga vykort, broderade tavlor och musikstycken med denna psalmvers. För mig var den ny och oändligt trösterik. De urgamla orden levde för mig och talade in i mitt liv och verklighet. Självklart var jag ganska traditionslös även om jag gått i söndagsskolan hela mitt tioåriga liv. Vi hade sjungit "Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär" men dessa ord i original kändes helt nya. Och jag fattade inte det fanns andra som hittat denna pärla i Bibeln förut utan måste skriva upp den själv och hänga över sängens huvudända. Nu vet jag att jag ingår i en lång "läsartradition" på både gott och ont. Vi läsare förundras över Bibeln och hur dess ord liksom flyger upp ur boksidorna och ger liv. Orden blir starka påminnelser om Andens kraft att skapa nytt. Samtidigt finns det väl inget läseri som inte på något sätt har dragit iväg i högmod och trott sig veta allt och fatta mer än alla andra, på barnets vis.
** Alla som äter myggor är välkomna, oavsett hur mycket de skräpar ner. "Det är ett stall, inte ett slott." som min dotter sa en gång.
Ur djupen ropar jag till dig Herre, …ty hos Herren finns nåd och makten att befria. (Ps 130: 1, 7)
Våren passar kyrkoåret perfekt för oss på norra halvklotet. Livet återvänder så påtagligt när solen som för några månader sedan inte tog sig över horisonten nu lyser dygnet runt så snötäcket försvinner under några varma veckor samtidigt som livet exploderar i fågelsång och vänlig grönska. Men hur predikar man om påsken i Australien? I tropikerna? Det är nog inte bara en slump att det var i Sydamerika som befrielseteologin började. Jag kan tänka mig att befrielsemotivet med Exodus och Jesu seger över ondskan har gjort detta till starka motiv snarare än ägg och livets återkomst också pga det geografiska läget. Vi i norr behöver förstås också befrias även om det var drygt hundra år sedan vi i Sverige var fattiga och förtryckta på latinamerikanskt vis. Ytterst få av oss har straffångar som skickats i landsflykt till en ny kontinent på andra sidan jorden i släkten vilket många i Australien har men vi har också behov av befrielse.
På you tube finns en inspelning från ett samtal mellan Patrik Hagman och Joel Halldorf om den fångenskap som de flesta sålt sig till med sociala medier. Vem kan ärligt säga att de inte grabbar sin mobil i tid och otid utan minsta eftertanke? Jag skulle tro att det bara är de som inte har någon internetuppkoppling och skärm på sin mobil. Redan när mobilen var en minimalt stor Nokia eller en stor "hajfena" vid namn Ericsson började min vän Mauri och jag kalla denna apparat "bojan", kort för "Elektronisk fotboja". Nu är detta namn ännu mer berättigat. Min vän är nu död och hann därför inte se hur även gamla stabila människor som vi blivit totalförslavade från morgon till kväll.
Domherren, nu pratar den som mest
Jag lyssnar på radion i min mobil, jag skriver DM till nya fina vänner på Instagram, jag lyssnar på poddar, lyssnar på play när jag missat något program när det sändes för första gången, jag läser tidningar, jag fotar och filmar, letar efter information och lyssnar på musik och andra you tube-klipp och så SMS.ar jag vänner och bekanta. Bank-ID krävs för allt: bankärenden, svisch, sjukvårdskontakter och även i mitt arbete Och för bank-ID krävs en smart mobil. Någon gång emellanåt talar jag också i telefon med min fotboja. Förr kunde jag fasta helt från sociala medier eftersom de fanns här i min dator där jag nu sitter och är social. För mig var de nämligen endast bloggar. Men nu är det svårt eftersom frånvaro från Instagrams DM skulle skapa en liknande oro som om jag plötsligt slutade svara i telefon.
Det vore väl ingen katastrof om jag kunde stå emot impulsen att när jag ändå kontaktar kära vänner på DM också scrolla igenom flödet på Instagram. Trots att jag inte följer särskilt många konton tar det lång tid och nu har något hänt så min tid kidnappas av konton som jag aldrig följt. De liknar "mina" konton så av misstag börjar jag läsa det jag tror är National Geographic eller något häst/hundkonto som jag aktivt valt att följa. För en patologisk läsare sedan tidig barndom funkar detta som knark. Jo, det är bevisat att scrollningen i sig sätter igång vårt vane- och belöningssystem. Men läsande ovanpå det är hemskt för mig. Jag är inte intresserad av "likes" som är så skadliga för barn och unga och trots detta är det svårt att låta bli mobilen.
Nu är jag alltså ändå en person som kan glömma min mobil på fritiden och sällan bär med mig den under arbetsdagen. Tänk då hur låsta de är som aldrig kan vara utan sin "boja". Mobilen är ju också alldeles på riktigt en övervakningsmaskin, precis som en fotboja. Stalkarens bästa verktyg är tex Instagram där det står när en person är aktiv på appen med en grön liten signal vid personens profilbild och man kan till och med bli övervakad genom apparatens praktiska GPS-funktion. Mobilerna kan också lätt spåras vilket polis använder för att utreda brott medan brottslingar använder funktionen för att hitta sina offer. Det innebär också att jag aldrig är helt onåbar såvida jag inte slår av min mobil och lägger den i en låda därhemma. Min först mobil fick jag av pappa som alltid var en orolig hönspappa och nu fick en säkerhetskontakt med mig som jag skulle använda vid diverse kalamiteter som motorstopp, cykelhaverier och missad buss. Hans oro dämpades väsentligt av barns och barnbarns mobiler och hans glädje och sociala liv utökade avsevärt av Facebook sedan han gått i pension.
Goda sidor av den nya tekniken saknas absolut inte. Men jag ser hur tekniken medvetet används för att binda oss till denna apparat med alla medel. Vi gamlingar påverkas men ungdomar skadas mest. I stort sett alla elever beter sig som om de hade ADHD eller ADD idag. De släpper aldrig någonsin mobilen och har helt tappat koncentrationsförmågan.
Även förmågan att lära sig något utan att ha en speciell"uppgift" är hos de flesta helt borta. De måste få "uppgifter"som de med alla medel(och de är många idag) försöker fuska sig igenom med hjälp av texter och uppgifter på Internet. Västerlandets litteraturhistoria lärs ju ut överallt och det är lätt att hitta uppgifter som andra redan gjort . En gång hittade jag en uppgift som en av mina elever gjort på ett studentforum tillsammans med min kommentar om hens arbete. Hen hade helt enkelt sålt sin uppgift för andra elever att använda när en annan lärare ger en liknande uppgift och lagt in den som ett arbete som fått A. Det kändes läskigt. Och när jag ser att tusentals människor har läst mitt arbete om Madame Bovary från franskstudierna på universitetet blir jag inte längre smickrad utan inser att de allra flesta med största säkerhet är elever som klippt och klistrat ihop en uppsats med hjälp av min text.*
Polyglotten taltrasten låter som en storlom, flugsnappare eller sparv
På en annan blogg skriver jag om mina intryck av böcker jag läst på engelska och franska och där märks direkt om jag skrivit om en internationellt erkänd klassiker att detta fusk är utbrett över hela jorden jag får nämligen mängder av besök just på dessa inlägg. Troligen från elever jorden runt. Om man ser på det totala utfallet av den elektroniska fotbojan måste jag nog säga att det till största delen är negativt. Just nu skriver jag på en gammal dator med begränsad tillgång till internets enorma utbud. Skulle jag använda "bojan" hade jag blivit störd av diverse hela tiden. Dessutom fixar jag inte att skriva långa texter på mobilskärm=)
Sammantaget kan jag konstatera att ingen kan påstå att inte påsk och pingst också hos oss behöver handla om befrielse från träldom och förtryck. Det är bara att försöka leva en månad utan elektronisk fotboja, den som kallas smart telefon och det är den sannerligen eftersom den alltid överlistar oss som ändå inbillar oss att det är vi som äger mobilen och inte tvärtom.
*Man måste numera alltid publicera godkända C-uppsatser på nätet.
Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i
staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud. Lukas 24:49-53
Kristi Himmelsfärdsdag brukar vara en bra radiodag med intressant extraprogram på dagens tema i P1 oftast en gökotta, i p2 underbar musik på temat. Så var det också i år, följ länkarna så får ni några favoriter som jag råkade lyssna till. Nu hade vi också fint väder och det är ju bra eftersom vi på norra halvklotet ser det som en förebådan inför sommaren. Ska vi överleva en vinter till tänkte sig de gamla att Kristi Himmelsfärdsdag måste var en varm och vårig dag. Kyla och regn bådade elände och oår. Då gällde det att vara ännu mer påpasslig med att skörda allt som tänkas kunde, bark mer än vanligt skulle lagras och ätliga lavar tas till vara. Kanske jäste man björksav för att ha till vintern mot allehanda åkommor, för den stiger ju hur som helst vid kyla eller värme men blir ju alltför fort odrickbar om man inte kan frysa ner den. Våren är en tid då allt ska hända senast igår annars är det försent och livet kunde en gång bero på hur man hann med allt vårbruk.
För en kristen är detta en stor högtid och en friluftsdag av större dignitet än till och med fettisdagens skidutflykt med åtföljande semla. På samma sätt som fettisdagen är sista dagen av vanlig mat och godsaker är Kristi Himmelsfärdsdag sista dagen av sötebrödsdagar, för den som hade något överflöd vid denna tid på året, innan pingstnovenan tar vid. I vår ungdom hade gänget i Kiruna dålig koll på alla dessa gamla traiditioner men vi kom själva på att det här var en bönetid för de första kristna och vi fastade och bad i all enkelhet under perioden långt innan vi visste vad den kallades för. Jag är övertygad om att Anden talade till oss om detta för i vår extremt lågkyrkliga omgivning där minsta korstecken kunde uppröra var det inget vi hade lärt oss. Det är på senare år jag lärt mig att novenor finns och att de ursprungligen hämtat sin inspiration från denna period mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst.
I år har Terésia Derlén biskopsadjunkt i Västerås stift välsignat oss med en liten bönbok eller vägledning genom novenan som alla kan nå via denna länk.
I vårbrukets allehanda kan man ju ändå ta en lugn stund, låta magen vila med enklare mat igen efter påskens fester. Björksaven har nu stigit färdigt för i år men andra vårens ljuvligheter kan man passa på att njuta av: lättkokta skott av rallarros i lite salt vatten är som den godaste sparris just nu, granskott smakar mums och allehanda örtteer kan man plocka nu: maskros (renande), fjälldaggkåpa (smärtstillande vid tex mensvärk), rölleka(mot förkylningar så torka till vintern). Man kan äta maskrosbladen också, späd gräslök, syror som vi kallade surblad som barn och mycket mer finns där ute just nu. Om man orkar och hinner kan man få ihop en hel sallad nu och det känns som om kroppen får en boost av allt detta liv.
Nu är dessutom myggen ännu inte så många och nätterna ljusa, dygnet känns oändligt här hos oss. Ora et labora känns mer än vanligt som en nåd just nu. Jag ska försöka tänka på det och njuta även om det aldrig är så hektiskt som nu med jobbet och alla gårdssysslor nästan dygnet runt. "Gå du och gör sammalunda!"
Idag har det första riktiga regnet fallit över oss här vid världens ände. Anden är ju också liknad vid vatten, levande vatten som ger liv. För oss här i norra glesbygden är vatten sällan en bristvara*men visst är vi medvetna om hur livgivande vatten är. Och om vi glömde det under den snörika vintern blir vi nu påminda när vårregnet faller över dammiga marker. Efter en dags regnande antog gräset sin självlysande gröna färg och löv började spricka ut på rönn och hägg.
Ett liv utan Anden är som en skog utan vatten; torr sprucken mark, damm och uttorkade bäckfåror. Till slut dukar även de största tallarna med de djupaste rötterna under. Men det som först försvinner är den vänliga grönskan: mossor som bäddar in den hårda stenen och späda grässtrån som smeker nakna fötter. Blåbärsrisets ljuva grönska och björkens sockerstinna löv blir till brunt fnas som knastrar under fötterna. Snåla barrväxter som kråkriset överlever genom att vända sig till sig själv: den vattenånga bladen andas ut samlas genom bladens form upp igen och återgår till växten själv. Kråkriset överlever vinterns torka med denna strategi och klarar även sommarens om det blir ett oår. Men inga bär bildas, och om de gör det blir de små och hårda, de släcker inga vandrares törst, inga fåglars hunger och björnen får lägga sig hungrig i idet som lika gärna kan bli dess grav efter en sommar utan vatten.
Jag tänker på bitterhet och kyla. Jag tänker på renlärig präktighet som slår ihjäl varje ärlig fundering med ett välriktat bibelord eller en vässad sarkasm ur kyrkohistorien. Jag tänker på snålheten som inte bryr sig om att skapa goda relationer om dessa inte är något som kan främja mitt eget bästa. Torka står stilla och det gör också den som inte låter Anden leda. Utan Anden blir livet en klättring över lik för att vinna en evig kamp om lebensraum. Det viktiga är att få rätt inte rättvisa. Att överleva på andras bekostnad är det enda som räknas, inte att leva.
Visst finns pingstvänner som helt passar in på denna beskrivning, trots sitt vackra namn, men det är lika vanligt i alla kristna kretsar och hos devota ateister likaså. Det finns alltid en "Öken Törsten" som är svår att nå. Ibland är jag denna Öken-Törsten. Jag vet att det här är jag när jag kväver Anden i mig så själen torkar ut och hjärtat spricker sönder. Om regn faller på den hårda jorden rinner det bara bort. Enstaka ösregn hjälper inte alls, det behövs ett stilla vårregn som inte ger upp innan marken mjuknar och grönskar igen.
De goda vanorna som vattnar hjärtats jord regelbundet och lagom mycket, är det som gäller. I mitt liv märker jag direkt när jag nedprioriterar bön och stillhet, vänners "gemenskap och nådenes ord". Kyrkoåret är min räddning. Nu i Pingstnovenan påminns jag om Anden, om det stilla vårregnets nödvändighet. Om aftonen är vi med i Pingstandakter från Nederkalix församling, som igår handlade om Anden som vatten och regnet strilar ljummet över frusen jord. Jag somnar med Jesus a Pilgrimage** vid huvudkudden och regnets tröstande trummande mot rutan. Jag blir hjorten som hittar vattenkällan, fågeln som funnit sitt bo och babyn som vaggas av den himmelska föräldern.
"Kraften och glädjen som nyss var försvunnen, rinner tillbaka som regn till min själ: här kan min själ och min kropp finna ro, hos dig. Ro hos dig."
Bilder tagna i skrivandes stund av min pyttelilla tulpanodling.
* men vi minns ännu med fasa den förfärliga sommaren 2018. På denna torrbacke var det en smärre katastrof, brunnen sinade och hö var en bristvara eftersom den lilla skörd som ändå blev här uppe i de stora älvarnas land skickades till södra Sverige där folk i desperation också köpte hö från Baltikum, Polen och Tyskland. Vår brunn sinade så klart och den fina skogstjärn som ger det kommunala vattnet sin höga kvalitet drabbades av algblomning samtidigt som vattennivån var rekordlåg.
**Boken som jag avslutar varje dag med av jesuiten James Martin.
Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men
är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi
medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans
härlighet. Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.
Tisdagen i Pingstnovenan tänker jag på att Guds blåste in sin livsande i människan som skapats av jord i den mellersta skapelseberättelsen. Här är ett gammalt inlägg som fortfarande håller, och läs gärna den långa kommentarstråden som verkligen är intellektuellt stimulerande, tack ni som bidrog till det berikande samtalet! I gamla översättningen sades att "människan blev en levande själ" när Gud gjorde detta.
Pingsten handlar därför om den nya skapelsen när Guds Ande tar sin boning i oss och gör oss till levande själar på ett nytt sätt: nu tas Livsanden aldrig från oss igen och det är inte bara en slags konstgjord andning utan Anden själv bor i oss till den grad att Guds egenskaper nu finns i kyrkan. Vi är Kristi kropp, den levande rörliga kroppen som tillsammans är Guds händer, fötter och goda skaparkraft på jorden.
Pingsten handlar alltså också om hur Gud skapar om den mänsklighet som en gång skapades av jord. Leran i krukmakarens händer omformas efter den modell som var tänkt från första början. Den pingsten då kyrkan föddes var alltså en fortsättning av Jesu uppståndelse då Gud började sitt skapande av en ny mänsklighet på den jord som ska förnyas på samma sätt som den förnyades på Noas tid.
våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.
Den dagen skall det inte längre finnas någon kyla eller frost. Det
skall vara en ständig dag — Herren vet när den kommer — och ingen
växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara
ljust. Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem,
hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter
skall det vara så. Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.
Kristi Himmelsfärdsdag inleder pingstnovenanNär jag var ung visste vi i gänget inte om att den fanns eftersom vår superlågkyrkliga tradition inte sysslade med denna sed men vi hittade själva på att fasta denna tid inför Pingstdagen för att göra som de första kristna lärjungarna. Betecknande nog säger den länk jag gav att det bara var 11 män och Maria närvarande trots att Bibeln säger annat, det var många samlade tex när Tomas fick känna på Jesu sår, Cleopas och hans fru var också bland dem, alltså inte bara apostlarna och Maria. Men okej, det är nu en tradition att förminska och osynliggöra kvinnor som en del manliga lärjungar också råkade ut för i bara farten. Låt oss nu återgå till mitt ärende:
Söndagen som inleder denna vecka före pingst har i denna årgång som GT-text en ljuvlig profetia som vi i norr ser besannad varje år vid denna tid. Igår samspråkade jag med en kär extradotter i Filippinerna som jag försöker visa det magiska ljuset här eftersom en anhörig till henne blir svårt deprimerad av eftermiddagen och solnedgången. Jag hoppas att mina filmsnuttar inet ska göra skada utan upmuntra och visa på denna profetias ords uppfyllelse.Men även detta med bäckarna som rinner ut från Jerusalem är ju något vi vet av vid denna tid på året: smältvattenbäckarnas porlande låter dessutom som Helig Ande, i mina öron.
Jag antar att ingen människa hade flyttat hit tätt i hasorna på den tinande inlandsisen om det inte vore för det magiska ljuset så olika sommar och vinter, men lika magiskt. Självklart hade det berusande vårljuset som CS Lewis beskriver så perfekt i slutet av Caspian och skeppet gryningen den inverkan att folk stannade kvar. Men även polarnattens ljus är omöjligt att uppleva på andra breddgrader. De första som, liksom Mumin ensam upplevde jul, stannade kvar en hel vinter hade mycket att berätta för dem som reste söderut under den mörka tiden och fler och fler stannade i sin erämark året runt. Men Sakarja visste inget om detta, ändå beskriver han exakt miessimánnu i Tornedalen.
Nu är det alltså pingstnovena i denna ljusets tid och Nederkalix församling håller fast vid traditionen med pingstandakter om Anden, men i år på nätet: kl. 18 varje afton på www.svenskakyrkan.se/kalix. Idag Anden som vind.
Säkert finns fler församlingar som gör detta. Här har pingsten alltid inneburit stora samlingar av laestadianer och andra kristna här i norr. Laestadianerna firar till och med tredje och fjärdedag pingst. Om det inte är en tradition hos dig, gör det till det! Jag förstår att jordbruksåret, soltimmarna och myggläget är annorlunda söderöver men jag tycker ändå att ni ska passa på denna korta ljuvliga tid: Pingstnovenan kallar oss ut i Andens frihet.
Apostlagärningarna 1: 4 Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
Vilken tur att de fick denna lugna tid innan den stora explosionen som firas i morgon. Vilken rikedom att kyrkoåret hela tiden återkommer till dessa förberedelsetider när det är legitimt att dra sig undan för att samla krafterna inför stora händelser. Jag tänkte på detta när jag en sen kväll denna yrkesmässigt hektiska vecka hade svårt att komma ner i varv och sällade mig till familjen i TV-soffan. Männen i mitt liv älskar Schlagerfestivalen så det var den de förkylningströtta, men förtjusta, fylkades kring. Då kommer strax en flicka på skoter in i bilden och mitt hemlands vita vidder fyller rutan med frid.
Det är Norges bidrag och artist som presenteras bland annat med att artisten av hälsoskäl hållit sig undan intervjuer och marknadsföring. Så modigt i en tid när den utåtriktade och "socialt kompetenta" människan är den där "riktiga människan" som under antiken bara kunde vara en man. I vår tid är både män och kvinnor som inte vill göra reklam för sig och inte klarar av att ständigt stå i händelsernas centrum räknade som den där 70% människan som Aristoteles menade att kvinnan var.
Idag, Pingstnovenans sista dag, får vi därför lyssna till Agnete som vågar erkänna att hon behöver gå in i fridens vita rum ibland. Isbrytaren är för mig förstås den Heliga Ande som bröt kommunikationens is mellan kvinna, man, hedning, jude, slav och fri, den första pingstdagen. Och sedan kan ni ladda ner Charlotte Höglund som beskriver dessa fridens vita rum i denna ljuvliga sång, sista låten på B-sidan.
Apostlagärningarna 1:14 Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
Läste
igår en oinsatt persons reflektioner kring kristendom, judendom och
islam. Han menade att kristna, judar och muslimer har det gemensamt att
de ser kvinnor som orena. Där har han fel. Orenhetsbegreppet i den
mening han tar upp hör till judendom och islam. Evangelisterna ägnar
stora delar av sina texter åt att visa hur Jesus gick emot judiska
föreställningar om orenhet och resten av skrifterna som de första
kristna tog med i kanon har samma ärende vad gäller rituell orenhet.
Däremot
var förstås även de första kristna djupt rotade i ett patriarkalt
samhälle där alla män, alltifrån rika bildade hedningar* till minsta
lilla olärda slav alltid såg en kvinna som underlägsen och som en slags
utvecklingsstörd människa. Oberörbarheten hos kvinnorna var av samma
slag som den som drabbar de låga kasterna i det hinduiska
samhällsbygget. Därför är det inte konstigt att kvinnorna sällan nämns
vid namn i nya testamentet utan buntas ihop som "några kvinnor".
Där
i den anonyma gruppen "några kvinnor" kanske den enda person, utöver
Johannes, som nämns som en som Jesus älskade: Marta, döljer sig. Vi vet
inte men jag känner att detta lilla rum av anonyma hängivna passar mig
så bra. Att slippa ståta med namn i evangelierna var nog en lisa för den
som ofta måste återvinna energi genom ensamhet och kontemplation. Lite
längre ner i texten ser vi att även onämnda män fanns med vid tillfället
för plötsligt blir de aktuella när de ska välja efterträdare till Judas
(han som tog livet av sig när han insåg vad han gjort genom att ange
Jesus för Sanhedrin) genom lottning. De vanliga, de som glöms bort i de
stora historiska redogörelserna, de som göms i anonymiteten har alla
kön.
Ikon föreställande St. Matthias, han som kom ut ur anonymiteten för ett ögonblick och lottades fram som apostel i Judas ställe, sedan försvinner han or offentlighetens sökarljus.
*Aristoteles åsikt att kvinnan var en man som blivit skadad i
fosterlivet och därmed var ca 70% människa räknades som vetenskapligt
belagt i det antika samhället. När senare Muhammed och hans lärjungar
började utveckla islams samhällssyn förenklade de uträkningen genom att
ge kvinnan ett halvt människovärde.
Apostlagärningarna 1:14 Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
De stora högtiderna är tillfällen att låta evigheten genomskära tiden
och åter leva med de första kristna som levde i väntan utan visshet. De
hade ingen aning om exakt när de skulle få Helig Ande. De samlades i
väntan, de bad och väntade och de var tillsammans. Ensamvargar som jag,
vad gjorde de? Valde de ett hörn i rummet, i templet, där de kunde läsa
skrifterna ifred? Stannade de hemma i Betania, för Lasaros och Marta
nämns inte, fast de kunde säkert ha varit där utan att bli med annat än
som "några kvinnor".
Västkyrklig bild av Andens uppfyllande och kyrkans födelse, målad av Duccio di Buoninsegna 1308.
Apostlagärningarna 1: 4 Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
Själva
det svenska namnet på denna efterlängtade högtid låter krispigt skönt,
speciellt pingstafton med sina fjärilslätta konsonanter och det vidöppna
a:et. Kombinationen "ing" är svenska språkets lilla silverklocka.
Antagligen är det den stavelsen som gör att andraspråkstalaren av
svenska Silvia Bernadotte, Sveriges drottning, utnämnde "ingenting" till
svenskans vackraste ord. Att denna högtid, som i så hög grad handlar
om språk och kommunikation har ett skönt klingande namn anstår den.
Grekisk-ortodox ikon som visar den första pingsten.
Många långa promenader med familjen i väntan på kyrkans födelsedag är mitt sätt att fira pingstnovenan.
Den adventstid som firas just nu inför den Heliga Andes ankomst, kyrkans födelsedag, kallas på kyrkiska Pingstnovenan, nio dagar är det ju mellan Kristi Himmelsfärd och Pingstdagen. Pingst är fornsvenskans uppfattning om uttalet av grekiskans femtionde= πεντηκοστή, ῆς, ἡ pentecoste. Germanska språk drar gärna ihop ord med apokope, dvs obetonade ljud i ord försvinner. Ett tydligt exempel är badstugan och förstugan som nu kallas bastu respektive farstu.
Själva helgen har vi kristna dock förlängt. För Jesu lärjungar och judar än idag, var pingsten en endagsfest femtio dagar efter påsken. Man firade vårskörden av vete och eftersom den var i full gång hade man bara tid att fira en enda dag, någon annandag fanns inte. Men kristendomen införde till slut flera helgdagar i rad andra, tredje och fjärdedag pingst behövdes för att resa till kyrkhelgen och vara med om alla dop som förrättades denna dag. Av den anledningen heter dagen på engelska Whitsunday och pingsten som kyrklig högtid Whitsun. De som döptes var ju klädda i vitt så den färgen dominerade helgfirandet.
Däremot var pingstbröllop bara en lek för unga där någon stackars föraktad flicka kläddes ut till "pingstbrud" och tvingades, eller var frivilligt med på "bröllop" med hundar eller någan annan mobbad ungdom av motsatt, eller samma, kön. Riktiga bröllop var vanligast på hösten när man här hos oss hade överflöd av mat vid skördetid. Men i Israel med omnejd finns den första skörden att tillgå femtio dagar efter påsk så detta var en skördefest. Höstens Allhelgona motsvaras av vårens Valborg och höstens tacksägelsedag motsvaras således av pingsten.
Kyrkan firar sin födelsedag till pingst och under de nio dagarna mellan det att Jesus blir allestädes närvarande, Kristi Himmelsfärds dag, till den dag då kyrkan föds när Gud flyttar in i de kristna genom den Heliga Ande, pingstdagen kommer denna adventstid. Så många år har det varit svårt att fira dessa dagar som jag vill pga läget på skolterminen. Men i mitt förra liv som kroppsarbetare i bl.a. kyrkans tjänst kunde jag fira mer som jag vill eftersom jag hade så mycket ensamtid på arbetet och dessutom jobbade mestadels utomhus. Nu tog jag dock de tre första dagarna i novenan till det jag vill: ett stilla liv nära naturen i väntan.
Korsdrag i stallet är underbart ljumma vårkvällar när myggen börjar fylkas kring hästarna. Kors-drag vill jag ha i mitt liv för att vädra ut det onda och andas in det goda.
Vinden
blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån
den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en
som är född av Anden. Joh
3:8
"Han låter snö falla som ull,
rimfrost strör han ut som aska.
Han kastar ner hagel som smulor,
hans köld får vattnet att frysa.
Han sänder sitt ord, och isen smälter,
han andas, och vattnet strömmar."
Så reflekterar jag, mediterar över heter det på kyrkiska, med hjälp av Bengt Pleijel:
Vinden
blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån
den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en
som är född av Anden. Joh
3:8
TANKAR:
Det vinden gör, det gör Anden. Det vinden och Anden gör, det gör
den
som är född av Anden:
1.
Blåser
= slutar ”sucksitta”, du kommer i rörelse.
2.
Vart
den vill
= får en nya vilja. Din fria vilja, som blivit bunden av andras
viljor, blir löst.
3.
Hör
dess sus = inte
skryt och ”bångeribull”. En ny ton, stilla, glad, lycklig
4.
Vet
inte varifrån den kommer = blir
obegriplig för världen (se Sv Ps 258:1). ”Vad har hänt med den?”
5.
Vart
den är på väg = har
fått en ny målsättning för Livet.
.jpg)
.jpg)
