20 december Israel och Moses

 Min mun ska storligen tacka Herren      mitt ibland många vill jag lova honom.     Ty han står på den fattiges högra sida      för att frälsa honom från dem som fördömer hans själ. Ps. 109:30-3I

Just nu lever jag i ett litet hus från 1892 på vår lilla gård eftersom vårt stora boningshus råkat ut för en vattenskada. Djuren och jag huserar i ett 1800-tals light tillstånd så vad passar väl bättre än att jag häromdagen hittade min första helbibel som var av 1917 års översättning  med mina understrykningar från barndomen. Dessa två verser är  de understrukna verser jag fick ögonen på i morse.

Dagens namnsdagsbarn Israel och Mose passar in på dessa verser eftersom de från varsin sida såg detta med fattigas utsatthet. Israel fick söka hjälp i Egypten för att hans familj skulle överleva en svår hungersnöd. I landet bodde redan Josef, son till älsklingshustrun Rakel och såld av sina avundsjuka bröder, söner till andra kvinnor i Jakobs hushåll, som slav till Egypten där han fick myndighet över livsmedelsförsörjningen i landet. Så kom Israels barn att bo i Egypten under några hundra år tills de blev förslavade igen. Egypten hade ett slags statarsystem med livegna bönder där ingick så småningom Israels barn. En farao bestämde att de blivit för många och beordrade därför att alla gossebarn skulle slängas i Nilen vid födseln. 

Vi vet ju att ett av dessa gossebarn räddades av sin rådiga mor, storasyster Miriam och afraos egen dotter. Mose blev med tiden uppmärksam på hur Israels barn behandlades och ledde till slut uttåget ur Egypten tillbaka till löfteslandet som Israel en gång lämnat bakom sig. Med Moses kom lagen för första gången i skriven form till mänskligheten.   På två stentavlor stod Tio Guds bud inristade och Israels folk började snart behandla dessa som sin största skatt. De bar runt dessa tavlor i en vackert utsmyckad ark. Den var förstås tung att bära men de bar med sig den under hela vandringen. 

Det var historiens första lagsamling som gällde lika för kvinnor och män, rika och fattiga, slavar och fria, främlingar och infödingar. För oss verkar det helt normalt att lagen gäller lika för alla men det var en revolution när den kom. Så har också hela Bibeln alltid haft ett underifrånperspektiv på världen. Den minste har alltid tolkningsföreträde. Den fattiga står  i Guds fokusljus och den treenighet som upprepade gånger nämns i GT är änkan, den faderlösa och främlingen.  Dessa tre är Guds hjärtefråga. Den som vill hävda att Bibeln är en bok för att förtrycka, liksom tex Marx och hans efterföljare hävdade, har en omöjlig uppgift i att bevisa det utifrån vår urkund. 

 

9 december: Anna

 Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet. Mark. 1:15

Anna var enligt en älskad legend Marias mamma och därmed Jesu mormor. Jag ogillar starkt dessa sagor om Marias tillblivelse genom att hennes pappa Joakim gav Anna en puss på kinden . De gör Maria till en omänsklig varelse, en halvgudinna. Det är så hädiskt så jag nästan storknar. Jesus är 100% Gud och % människa. Maria är en riktig människa född på normalt vis och ingen grekisk mytologisk gestalt eller egyptisk gudinna. 

Andra advents kärnfulla evangelietext säger det vi människor värjer oss emot: Jesus kom med Guds rike till oss. En människoson, inte en gudinneson med en mysko mormor som var så extremt fertil att en puss på kinden räckte för att göra henne gravid. Man har hört talas om dem som så lätt får barn att de blir gravida av att tvätta sin makes kalsonger. Som fembarnsmor har jag hört det "roliga" skämtet oräkneliga gånger. Men sagan om Anna och Joakim slår kalsongtvätten.

Om nu Marias mamma hette Anna, som hon mycket väl kan ha gjort fast hon hade ett helt normalt äktenskap med Marias pappa, är jag ändå henne djupt tacksam för att hon var en del av familjen kring den lille Jesus. Marias föräldrar måste ha varit toleranta och klarsynta eftersom de inte hedersmördade henne när hon blev gravid för tidigt. Eller så var det inte så viktigt, hon var ju trolovad med en rejäl ung man; Josef. Att de gifte bort Maria med en klok och vidsynt man, bevandrad i skrifterna med profetiska drömmar liksom GTs Josef och hantverkare, visar att de måste ha varit kloka och vidsynta själva.

Så Anna är en viktig person, hon fostrade en tuffing till dotter som räddade hela kosmos genom att barnet Maria fick var Gud själv.

4 december Barbara

 Vilken lycka, vilken skönhet!

De unga männen skall blomstra av dess säd

och flickorna av dess vin. Sak. 9: 17

Barbara är ett helgon vars historiska existens betvivlas på goda grunder. Men som symbol för hedersförtryck är det bara naturligt att hon varit ett populärt helgon sedan 600 -talet fast hon sägs ha levt på 200-talet då hennes far spärrade in henne i ett torn och halshögg henne när han fattade att hon blivit kristen. Även om just denna Barbara kanske inte existerat finns mängder av döttrar som på riktigt mördats av sin pappa av olika skäl till exempel på grund av att de konverterat till kristendomen. I Sverige har Fadime Sahindal fått Barbaras roll. Skjuten av sin pappa för att ha valt en kristen man och vägrat gifta sig med en av familjen utvald kusin har hon fått bli en symbol för alla barn som lever under hedersförtryck. 

Äkta kristendom befriar alla från allt förtryck. Men allt som kallas kristendom är förstås inte det. Även "kristna" föräldrar kan mörda sina barn pga "heder". Jesus har dock inget till övers för dem som dödar sina barn för inbillad "heders" skull.

Beatrice

 Ropa ut din glädje, dotter Sion,

jubla, dotter Jerusalem. Sak. 9: 9a

Så många år har gått sedan Sakarja uttalade denna välciterade profetia. Och visst har det höjts glädjerop i Jerusalem, men lika ofta har motsatsen hörts, gråt och högljudd jämmer. Just nu känns glädjeropen långt borta men det är ändå sant att det vackra och glädjerika också finns. Allt är inte ryska drönare mot flerfamiljshus i Ukraina eller folkmord i Darfur. Vi ska inte glömma dem som lider, utan minsta spår av fred i sikte, men att totalt tappa modet är inte en lösning på någonting alls.

Idag har Beatrice, den lyckliga, namnsdag. Beatrice som är mest känd som den som tog initiativet till räddningsaktionen för Dante i Den gudomliga komedin. Hon skulle kunna vara denna dotter Sion, den lyckobringande. I Dantes diktverk är hon en som inte ger upp om hans eviga väl utan hon gör motstpnd trots att hon varit död i många år när hon sätter sin plan i verket.

Visst är Beatrice en litterär gestalt men ändå är hon en förebild i att inte ge upp eftersom hon ändå har det så bra i Paradiset. Precis som Jesus följde frälsningplanen hela vägen till Golgota. På samma sätt kan vi visa att vi inte tappat hoppet. Vi har inte tappat hoppet om fred och inte heller om att Jesus ska komma tillbaka trots allt mörker och all ondska. Därför är det en stark moståndshandling att åter fira advent och ropa : Du vår Herre kom! tillsammans med att vi ropar ut vår glädje över att han kom och visade oss fredens väg:

Fångad

Ur djupen ropar jag till dig Herre, …ty hos Herren finns
nåd och makten att befria.
(Ps 130: 1, 7)

Våren passar kyrkoåret perfekt för oss på norra halvklotet. Livet återvänder så påtagligt när solen som för några månader sedan inte tog sig över horisonten nu lyser dygnet runt  så snötäcket försvinner under några varma veckor samtidigt som livet exploderar i fågelsång och vänlig grönska. Men hur predikar man om påsken i Australien? I tropikerna? Det är nog inte bara en slump att det var i Sydamerika som befrielseteologin började. Jag kan tänka mig att befrielsemotivet med Exodus och Jesu seger över ondskan har gjort detta till starka motiv snarare än ägg och livets återkomst också pga det geografiska läget. Vi i norr behöver förstås också befrias även om det var drygt hundra år sedan vi i Sverige var fattiga och förtryckta på latinamerikanskt vis. Ytterst få av oss har straffångar som skickats i landsflykt till en ny kontinent på andra sidan jorden i släkten vilket många i Australien har men vi har också behov av befrielse.

På you tube finns en inspelning från ett samtal  mellan  Patrik Hagman och Joel Halldorf om den fångenskap som de flesta sålt sig till med sociala medier. Vem kan ärligt säga att de inte grabbar sin mobil i tid och otid utan minsta eftertanke? Jag skulle tro att det bara är de som inte har någon internetuppkoppling och skärm på sin mobil. Redan när mobilen var en minimalt stor Nokia eller en stor "hajfena" vid namn Ericsson började min vän Mauri och jag kalla denna apparat "bojan",  kort för "Elektronisk fotboja". Nu är detta namn ännu mer berättigat. Min vän är nu död och hann därför inte se hur även gamla stabila människor som vi blivit totalförslavade från morgon till kväll.

Domherren, nu pratar den som mest

Jag lyssnar på radion i min mobil, jag skriver DM till nya fina vänner på Instagram, jag lyssnar på poddar, lyssnar på play när jag missat något program när det sändes för första gången, jag läser tidningar, jag fotar och filmar, letar efter information och lyssnar på musik och andra you tube-klipp och så SMS.ar jag vänner och bekanta. Bank-ID krävs för allt: bankärenden, svisch, sjukvårdskontakter och även i mitt arbete Och för bank-ID krävs en smart mobil. Någon gång emellanåt talar jag också i telefon med min fotboja. Förr kunde jag fasta helt från sociala medier eftersom de fanns här i min dator där jag nu sitter och är social. För mig var de nämligen endast bloggar. Men nu är det svårt eftersom frånvaro från Instagrams DM skulle skapa en liknande oro som om jag plötsligt slutade svara i telefon.

Det vore väl ingen katastrof om jag kunde stå emot impulsen att när jag ändå kontaktar kära vänner på DM också scrolla igenom flödet på Instagram. Trots att jag inte följer särskilt många konton tar det lång tid och nu har något hänt så min tid kidnappas av konton som jag aldrig följt. De liknar "mina" konton så av misstag börjar jag läsa det jag tror är National Geographic eller något häst/hundkonto som jag aktivt valt att följa. För en patologisk läsare sedan tidig barndom funkar detta som knark. Jo, det är bevisat att scrollningen i sig sätter igång vårt vane- och belöningssystem. Men läsande ovanpå det är hemskt för mig. Jag är inte intresserad av "likes" som är så skadliga för barn och unga och trots detta  är det svårt att låta bli mobilen.

Nu är jag alltså  ändå en person som kan glömma min mobil på fritiden och sällan bär med mig den under arbetsdagen. Tänk då hur låsta de är som aldrig kan vara utan sin "boja". Mobilen är ju också alldeles på riktigt en övervakningsmaskin, precis som en fotboja. Stalkarens bästa verktyg är tex Instagram där det står när en person är aktiv på appen med en grön liten signal vid personens profilbild och man kan till och med bli övervakad genom apparatens praktiska GPS-funktion. Mobilerna kan också lätt spåras vilket polis använder för att utreda brott medan brottslingar använder funktionen för att hitta sina offer. Det innebär också att jag aldrig är helt onåbar såvida jag inte slår av min mobil och lägger den i en låda därhemma. Min först mobil fick jag av pappa som alltid var en orolig hönspappa och nu fick en säkerhetskontakt med mig som jag skulle använda vid diverse kalamiteter som motorstopp, cykelhaverier och missad buss. Hans oro dämpades väsentligt av barns och barnbarns mobiler och hans glädje och sociala liv utökade avsevärt av Facebook sedan han gått i pension. 

Goda sidor av den nya tekniken saknas absolut inte. Men jag ser hur tekniken medvetet används för att binda oss till denna apparat med alla medel. Vi gamlingar påverkas  men ungdomar skadas mest. I stort sett alla elever beter sig som om de hade  ADHD eller ADD idag. De släpper aldrig någonsin mobilen och har helt tappat koncentrationsförmågan.

Även förmågan att lära sig något utan att ha en speciell"uppgift" är hos de flesta helt borta. De måste få "uppgifter"som de med alla medel(och de är många idag) försöker fuska sig igenom med hjälp av texter och uppgifter på Internet. Västerlandets litteraturhistoria lärs ju ut överallt och det är lätt att hitta uppgifter som andra redan gjort . En gång hittade jag en uppgift som en av mina elever gjort på ett studentforum tillsammans med min kommentar om hens arbete. Hen hade helt enkelt sålt sin uppgift för andra elever att använda när en annan lärare ger en liknande uppgift och lagt in den som ett arbete som fått A. Det kändes läskigt.  Och när jag ser att tusentals människor har läst mitt arbete om Madame Bovary från franskstudierna på universitetet blir jag inte längre smickrad utan inser att de allra flesta med största säkerhet är elever som klippt och klistrat ihop en uppsats med hjälp av min text.*

Polyglotten taltrasten låter som en storlom, flugsnappare eller sparv

På en annan blogg skriver jag om mina intryck av böcker jag läst på engelska och franska och där märks direkt om jag skrivit om en internationellt erkänd klassiker att detta fusk är utbrett över hela jorden jag får nämligen mängder av besök just på dessa inlägg. Troligen från elever jorden runt. Om man ser på det totala utfallet av den elektroniska fotbojan måste jag nog säga att det till största delen är negativt. Just nu skriver jag på en gammal dator med begränsad tillgång till internets enorma utbud. Skulle jag använda "bojan" hade jag blivit störd av diverse hela tiden. Dessutom fixar jag inte att skriva långa texter på mobilskärm=)

Sammantaget kan jag konstatera att ingen kan påstå att inte påsk och pingst också hos oss behöver handla om befrielse från träldom och förtryck. Det är bara att försöka leva en månad utan elektronisk fotboja, den som kallas smart telefon och det är den sannerligen eftersom den alltid överlistar oss som ändå inbillar oss att det är vi som äger mobilen och inte  tvärtom.

 

*Man måste numera alltid publicera godkända C-uppsatser på nätet.

20 mars 1852

utkom Harriet Beecher-Stowes epokgörande roman Onkel Toms stuga. Den blev inte stilbildande för hur vi skriver romaner men den gjorde så att det nybildade republikanska partiets presidentkandidat Abraham Lincoln valdes till president i USA  med löfte om att förbjuda slaveriet.

När jag ska förklara för mina elever det centrala målet som handlar om att lära sig hur litteraturen påverkat samhället tar jag alltid upp denna roman för den är ett klockrent exempel tillsammans med Anna Sewells Black Beauty. De är nämligen två av få romaner som lyckats ändra opinionen så mycket att lagstiftningen i ett land ändras till det bättre och rättvisare. 

Harriet Beecher-Stowe var dessutom vän med fastekalenderns Elizabeth-Barret Browning och Fredrika Bremer, den tidens radikala författare höll kontakten. De var alla kristna och drevs av samma glöd som Siri Dahlqvist och Amos: 

Vem kan höra lejonet ryta

utan att gripas av skräck?

Vem kan höra Herren Gud tala

utan att bli hans profet?

Beecher-Stowe talade och skrev så en stor allmänhet förstod att svarta människor var just människor precis som de själva. För oss (förhoppningsvis) en självklarhet, men det fanns "vetenskap" som stödde slaveriet om de förslavade var icke-européer och då särskilt svarta afrikaner. Man menade att deras huvuden var mer slagtåliga än vitas och att de hade mindre hjärnvolym vilket gjorde att de måste styras av andra för att få något gjort. De var starkare och tåligare i största allmänhet, de stod emot virussjukdomar , vilket inte USAs urinvånare gjorde, så de dög inte till plantagearbetare utan fördrevs i stället. 

Ekonomer stödde också slaveriet eftersom det ansågs omöjligt att driva plantager med betald arbetskraft, oavsett hur lite de fick betalt. Betalda arbetare hade inte stannat kvar tillräckligt länge för att lära sig arbetet. Att plocka bomull effektivt krävde både kunskap och erfarenhet, sockerrör och tobak likaså. 

Det förvånar väl ingen att den tidens djupt rasistiska vetenskap stödde slaveriet och även idag är många kapitalistiska ekonomer de som aldrig överger grymma och förhatliga praktiker för att de är moraliskt fel om de lönar sig pengamässigt. Men även teologer stödde slaveriet med lösryckta bibelverser som helt saknade stöd i Bibelns kontext och exeges. Jag har ju denna fasta redan berättat om hur judiska slavar ansågs omöjliga eftersom de hade uppfattningen att de var människor med samma värde som slavägaren. "Att köpa en judisk slav är att köpa sig en Herre." sa man i antikens vidsträckta imperier i Mellanöstern och kring Medelhavet.

Paulus tog inte avstånd från slaveriet som sådant men han sa att slavägaren skulle behandla sin slav exakt som vilken annan kristen broder som helst. De första kristna hade inte så få slavar som kyrkoledare medan deras herrar var med i menigheten. Enligt marxistiska historiker var det detta som gjorde slaveriet olönsamt så det försvann från Europa. Men delar av 1850-talets kristna USA var inte bekant med dessa teorier och de stödde sig , som vi så ofta gör, på lösryckta verser och hoppade, liksom nu, över de stora sammanhangen. Profeten Amos verkar man aldrig ha öppnat alls.

Men obskyra verser som den om att "Kaanan ska var sina bröders slav" eftersom Ham (och menade att svarta människor var barn till Ham) blottade sin faders blygd och retade Noa när han blev full av vinet han planterade efter att jorden torkat upp på sluttningarna av Ararat, tog man till sig med full kraft. Det gjorde man också i 1900-talets sydafrikanska apartheid-stater Rhodesia och Sydafrika.

Jag tänker att vi alltid , även som kristna, är inlåsta i vår tids vetenskap och ekonomiska system, men stämmer dessa inte med Jesu budskap i evangelierna måste vi lyda Gud mer än människor. Och vad var Jesu budskap? Ja knappast att slaveriet skulle bestå till tidens slut utan "befrielse för de fångna och syn för de blinda." 

Harriet Beecher-Stowe fick vara en av många små-Jesusar som kom med befrielse för de fångna och syn för de blinda. En nation fick upp ögonen för slaveriets ondska och amerikaner som stulits från Afrika befriades från livslångt slaveri.

Blåmåndag

Psaltaren 86: 8-10

Herre, bland gudarna är ingen som du,

inga gärningar är som dina.

Alla de folk du har skapat

skall komma och tillbe inför dig, Herre,

och de skall ära ditt namn.

Ty du är stor, du gör under,

du ensam är Gud.

Visst känns de här raderna som en refräng i psalmen. Även i blues kan det ju komma in ett stråk av glädje mitt i det midnattsblå och då som refräng: " I'm so glad I'm living, I cried I'm so glad you're mine." Tänkte Paulus, den beläste rabbinen, på Psaltaren när han lärde oss detta?

Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud.

Paulus liv lämpade sig verkligen för blues. Vi med facit i hand vet att han blev en av världens viktigaste människor som fick enormt genomslag för sin verksamhet. Men om det visste inte Paulus mycket när han torterades, fängslades och till slut avrättades för att ha predikat evangeliet om Kristus för många av de folk som Gud skapat. När han skrev detta till församlingen i Thessaloniki var han redan väl förtrogen med att det inte var ett liv på en räkmacka att predika om Jesus som korsfäst.

Jag tänker att detta som Paulus påminner om så ofta är en slags refräng det också. Till detta ska vi alltid återvända i det kristna livet:  glädje, bön och tacksamhet. På väg till våra Jerusalem får vi visst vara rädda men för att inte tappa orienteringen måste vi sjunga samma refräng om glädje, bön och tacksamhet om och om igen. Glädjen som orienteringspunkt, bönen som kompass och tacksamheten som vägval är den karta Paulus ger oss att lära oss utantill på färden genom livet.