Lucia firar vi idag, och för trogna följare är det ingen skräll att detta är Barockbloggens favorithelgon och favorithögtid. Jag brukar kalla mig jul-påsk och pingstvän, men jag kan utan att ljuga lägga till Lucia-vän. Hon betyder mer och mer för mig för varje år och då var hon redan mycket betydelsefull när jag var tre år, det första lussandet jag minns.
Denna andra adventveckas episteltext från Hebréerbrevet passar in på henne, även om det främst syftar på Jesus och många av hans efterföljare. Jag vill också stämma in i orden. Även om jag, och många med mig, inte blir världsberömda martyrer vill vi följa i deras spår som inte vek en tum när deras tro utmanades av makterna.
Ett annat luciafirande än vårt på skolan och SVTs från Sala men jag gillar bilden pga av alla stjärngossar som ju är den allra äldsta delen av luciatåget. Bildkälla
Den svenskaste av högtider måste rimligtvis vara Luciafirandet. Midsommar firas på andra håll tex i Baltikum och andra nordiska länder, och mestadels kommer inspirationen från katolska Tyskland, men kulten av Lucia har fått en alldeles egen utformning här hos oss. Vi har till och med exporterat Lucia till andra länder. Tex till Kongo och genom en kongolesisk präst har min filippinska flicka fått vara med om svenskt luciafirande i Cebu. Luciatraditionen är alltså en tradition som jag är mycket glad och stolt över. I årets luciatåg på skolan gjorde jag själv come back pga bristen på musikesteter. Ett tåg med en lucia, en tärna och två stjärngossar blir lite tunt. Det var förstås jätteroligt och åldersblandningen mottogs väl. Nu hoppas jag på en blandad skolkör med både personal och elever som jag längtat efter i många år.
Att jag hävdar att Lucia är en svensk särtradition beror på att den är så blomstrande här och dessutom , alltså, sprids härifrån. Underbara luciasånger komponeras överallt i landet och de gamla visorna får nyskapande arrangemang. Den ort som får äran att visa upp sitt firande i TVs Luciamorgon visar upp sitt kulturliv på ett sätt som får mig att gråta av rörelse och glädje nästan varje år. Alla åldrars musiker och körsångare tränar i månader, som en sambaskola i Rio de Janeiro, och även orter långt från de tre storstäderna får som omväxling komma till tals. De enda som kan irritera sig är någon SD:are men det är längesedan de sist "rasade" mot SVTs Lucia. Vi hoppas att de för alltid försover sig , även i år, då listan på medverkande i SVTs luciatåg även i år hade en hel del "osvenska" namn.
Lucia är alltså en på alla sätt levande tradition eftersom den fortfarande utvecklas. Lucia har gett oss en högtid som låter oss njuta av underbar körsång varje år och detta utan uppenbara kommersiella intressen involverade. I år kommer Luciamorgon från Sala med helt briljanta musikinslag. Arrangemangen är häpnadsväckande nyskapande och undersköna. Missa inte detta!
Bilder ur ACT SvKs kampanj mot tvångsäktenskap för unga flickor
Bryt en tradition!
Lucia, Lucia, älskade flicka som vägrade påtvingat äktenskap, bad sin mor till helande vid St. Agatas grav och delade ut det som skulle blivit din hemgift och brudkista till de fattiga i Syracusa, både i fängelset och i fattigkvarteren.
Jag skriver detta öppna brev till dig denna mörka adventstid 2023. Nyss såg jag en kvinna som dött i ett bombanfall i Gaza och på hennes kropp skrevs det "martyr". Så klart var hon inte det, hon dog inte på grund av att hon vittnade om sin tro. Hon dog därför att hennes regering består av galna terrorister som räknar människoliv för intet. Deras sk. "egen" befolkning är kanonmat och sköldar som kallas martyrer, i deras propaganda. Och deras grannar i Israel är i deras ögon inte ens människor, de är Jahoud och de ska utrotas för att domedagen ska påskyndas genom det kaos deras terror skapar. Hamas övergripande mål är en värld helt utan judar och helt under deras fascistiska kontroll.
Du, Lucia, är däremot martyr på riktigt. Du valde själv, helt aktivt att inte avsäga dig din tro. I stället bejakade du din längtan efter ett liv i celibat. Kanske längtade du efter att grunda ett kloster? Kanske skulle du ha grundat ett kloster i Gaza om du fått leva? Nu pulvriseras gamla kyrkor och kloster där av bomber avsedda för terrorister som gömmer sig bland civila. Civila som absolut inte har valt att lida och alltså inte alls är martyrer. De är sorgliga dödsoffer för en nihilistisk dödssekt som hatar kvinnor, barn, bögar och alla "otrogna".
Ja, dig också Lucia, du representerar nästan allt som Hamas hatar: frihet att välja själv fast du är kvinna, olydnad mot föräldrar, opassande beteende genom att ensam vandra runt med mat till både män och kvinnor och framför allt var du otrogen, kristen och enbart Jesu egendom, absolut ingen mans, inte kejsarens. Du gladde dig åt att enbart vara Kristi brud och du erkände honom som din Herre Gud. Du hade blivit martyr även idag om du hade bott i Gaza, det hade Hamas "modiga gossar" sett till. Med eller utan hjälp av israeliska bomber.
Trogna bloggföljare vet att Lucia från Syracusa är en viktig person för mig och det beror förstås på firandet vi har av henne här i Sverige. Men också eftersom jag alltid varit närsynt och tidigt förstod att hon hade med ögonsjukdomar och synfel att göra. Men firandet är absolut viktigast för att jag fick kontakt med henne i tidiga barnaår. Alla mångkulturella inslag i denna svenska tradition och de underbara sånger som det inspirerat till, gör mig lycklig och lär mig mycket om livet med Jesus och Guds husfolk. Jag vill därför dela denna underbara luciasång som jag först använde i barnkören först mamma och jag ledde tillsammans med organisten Tony och sedan jag ledde med hans ersättare Stefan i Jukkasjärvi församling. En lycklig tid med odelat goda minnen.
Sången kom till oss genom Robert Pauker fortfarande organist i församlingen. Han hade gått på skolan där kompositörerna undervisade. Tyvärr förkom en hel notpärm i Övertorneå en gång och där finns noterna till denna pärla och mycket annat omistligt, därför minns jag inte deras namn. Och jag har sjungit på den idogt för att inte glömma texten, men ändå blev några verser oklara efter hand. Tack och lov hördes den i en radiogudstjänst när Luciadagen senast var en söndag den tredje advent. Jag satte mig vid radion och skrev:
Till ditt minne Lucia i decembermörkrets tid är vi samlade i stillhet och förväntan för att lyssna på ditt vittnesbörd om kärlek tro och frid, låta ljuset väcka hjärtats tro och längtan.
Dina ögon Lucia dina ögon hade sett allt det mörker som en gudlös värld kan sprida men den kärlekseld som Kristus genom tron dig hade gett gav dig kraft att som martyr för ljuset strida.
Våra ögon Lucia också våra ögon ser världens mörker, mänskans plåga och förnedring men ditt vittnesbörd om ljuset om vad kristen tro kan ge ger oss mod att trots allt tro på livets mening.
När ditt följe Lucia kommer till oss i advent med en hälsning från martyrers unga kyrka vill vi tacka Herren Kristus för de vittnen som han sänt som en förebild i kärlek tro och styrka.
Sedan några år tillbaka firar jag också novenan till Lucia med min vän Yezzeh i Filippinerna. Det var nämligen Lucia som förde oss samman. Detta har blivit en tradition jag inte vill vara utan i decemberjäktets tid. Här är länken till henne som leder oss genom Novenan.
Nu börjar "Till ditt minne Lucia" spridas och användas mer och mer så det finns till och med en inspelning av den på You tube. Tack för det!
Luciatåget i gårdagens gudstjänst från Karlskrona. Underbart kompetenta körer jag såg bilden efter gudstjänsten och förvånas av att de är så få.
En som verkligen liknar Johannes Döparen i vår Adventskalender är Lucia. Vårt mest firade helgon. Kanske mest pga att hennes martyrdag är den 13 december när vintermörkret är som mörkast men jag tror också ett fattigt och ständigt svältande folk som de stilla i landet Sverige fastnade just för Lucia eftersom hon delade ut mat till de fattiga med den hemgift hon inte ville använda eftersom hon fått tillåtelse att slippa gifta sig av sin mamma. Lucia är så fysisk på alla sätt: ljus, mat och sånger.
Och så är hon olydig, trotsig och bryter mot tidens konventioner, inte bara mot skrivna lagar, utan det som är mycket svårare: mot oskrivna normer. Hon vill inte bli bortgift, hon vill inte vara rik och hon profeterar om hur hon ska bli Syracusas skyddshelgon medan hon torteras, vilket vem som helst skulle uppfatta som en aning förmätet. Men hon visste att det var sant och sa som det var. Nu är hon också skyddshelgon för en ort på Filippinerna bland andra. Hon förhävde sig inte, nu når hennes namn och tro bokstavligen jorden runt.
Enligt hennes legend blir den romerska ämbetsmannen som ansvarar för hennes rättegång och avrättning själv kallad till Rom strax efter Lucias död. Där döms han till döden för förskingring. En slags poetisk rättvisa skipas alltså i Lucias legend vilket är lite ovanligt i martyrhistorier. Men det stämmer ju väldigt väl till dagens Psaltarpsalm. Ljuset, som lucia betyder, lyste på de dunkla vrår där hans brottslighet försiggick. I legenden tar Lucia upp detta med förtäckta ord. Hon nämner också att kejsaren kommer att dö medan Gud är evig och hon lyder Gud medan den korrupte tjänstemannen lyder kejsaren.
Vi behöver fortfarande allt det Lucia står för , hon är som en illustration till Psaltaren 146: 1-9
Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
De ger upp andan och blir jord igen, då går deras planer om intet.
Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
Han som har gjort himmel och jord och hav och allt vad som finns i dem, han sviker aldrig sina löften.
Han ger de förtryckta deras rätt, han ger de svältande bröd. Herren befriar de fångna,
Sune, min morfar inledde denna adventskalender, det gör han inte alltid, men Gottfrid är alltid med och före honom Sten och Sixten. Jag sammanförde Sten och Gottfrid utan att de , mig veterligen, stött på varandra. Men både den helige Sten, som alltid återkommer här, och min morfar är/var pappor. Det finns dessutom drag hos dem som liknar varandra, trots den stora åldersskillnaden.
Morfar som fick det lyckliga namnet Sune Gottfrid=son och Gudsfreden fick sitt första barn 1930 och Sten fick sina båda döttrar på 1970-talet. Båda tog hand om sina barn så gott de kunde och om en människa gör sitt allra bästa blir det i allmänhet bra, i alla fall ingen katastrof. Men för morfar blev det en smärre katastrof när han som varit söndagsskollärare med sju biologiska barn bara fick ett barn i sin efterföljd och det var mamma.
Morfar var baptist och inget av barnen döptes som små. Det gjorde att jag och mamma döptes samtidigt på Annandagen. Moster Gudrun och moster Solveig döptes också som unga vuxna men dessa, min morfars döttrar, var de enda som gick till dopet. Det var en stor sorg för honom. Inte att de döptes men att de fyra sönerna valde bort tron var , enligt min pappa, en besvikelse som gjorde att morfar lämnade söndagsskoltjänsten och det aktiva församlingslivet när jag var liten. Min mamma var dock aktiv in i det sista som pedagog för massor av barnkullar. hon fostrade också mig till en hardcore kristen*
Men fyra barn gick i fällan.
Sten är ju det närmaste ett levande helgon jag stött på . En väghyvelförare som avstod från det som åtminstone medelklassens vanligsvenssons anser vara en obestridlig rättighet: att få hälla i sig alkohol utan annan begränsning än att man inte ska bli en föraktad alkis. Gränsen är hårfin men denna fina medelklass känner den, åtminstone hos andra. Sten avstod för sina döttrars skull. Som ett barn till laestadianer hade han lärt sig att spritdjävulen inte vill människor något gott och barn ska skyddas från det onda. Han hade inte inbillningen att barn "ska lära sig umgås" med det onda. Att tas med det onda är att inte umgås med det. Sten ville inte rigga alkoholfällan för sina barn.
Sten och morfar pratade inte om det onda, men visst visade de barnen fällan de kunde fastna i. Ändå gick fyra av morfars barn i fällan han såg den onde rigga för människorna. Ett av barnen blev totalt alkoholiserat dessutom. jo, för det värsta var inte att barnen blev alkisar, det var att de inte valde vägen till livet här i livet. Fällan de skulle akta sig för var att tappa tron på vägen till framgång. Och de gick rakt in i den.
En kär vän grät vid Luciafirandet eftersom två tredjedelar av hennes barn fallit i fällan att lämna den sunda tron och kasta sig in i drogfällan med hull och hår. Hon grät inte som jag, av rörelse över Lucia som kommer med "ett budskap från martyrers unga kyrka" i byn där jag växte upp, utan av en förälders sorg när barnkören sjöng "Mössens julafton".
Jag hoppas ju att alla älskande föräldrar en dag ska få se Jesus med varsamma händer plocka barnen ur fällan. Jag är så ledsen över att morfar blev utbränd av sin sorg över att se barnen rusa in i fällan utan att få detta i jordelivet. Men jag hoppas att han nu när fem av barnen lämnat jordens alla fällor, att de alla-döpta som odöpta- mött honom och mormor i Gudsfreden så de får fira jul igen och igen och igen.
*som inte alls är samma sak som en hardcore ateist som alltid ser som sin mission att aggressivt attackera troende. En hardcore kristen är en sådan som aldrig kan låta bli att sprida ordet om Jesus, kärleken från den himmelska föräldern och kunskapen om vad Anden gör. Bara så inga missförstånd uppstår.
Johannes Döparen målad av Johannitermunken Gertgeens tot Sint Jans (1465-1490)
Joh. 1: 6-13 Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes.
Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom.
Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.
Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn,
som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
Denna söndag hyser idag den vuxne Johannes Döparen, han som föddes i gårdagens lucka, och tonåringen Lucia, helgonet i Syracusa. Det är en oslagbar kombination av två orädda gestalter från frälsningshistorien som vägrade gifta sig. Få tänker väl på hur udda och olydigt det är av Johannes att inte vara gift. Vi lever tvåtusen år senare i Sverige där det länge varit en möjlighet att leva som ogift. Men i den romerska provinsen Judéen för tvåtusen år sedan var det ett väldigt underligt val vilket fick föräldrar att ta till hårdhandskarna. Johannes föräldrar tog dock inte till hårdhandskar mot sonen, kanske var de döda när Johannes var giftasvuxen men jag tänker mig att Zacharias lärde sig en del av ängeln och fick tänka igenom sina prioriteringar under sina drygt nio månader av stum tystnad.
Elisabeth var dessutom nära släkt med Maria och hade mött henne medan de båda var gravida med sina löftesbarn. De hade kunnat prata ostört om sina barn, Zacharias kunde inte ta över han var ju stum, kanske tog de ovanliga beslut om dem redan där och då. Redan var det bestämt att Johannes inte skulle föra faderns namn vidare utan få namnet Johannes. Elisabet fick kanske genom detta namn förståelse för att Johannes inte kom för att föra just deras släkt vidare utan för fler. Hon visste naturligtvis att det fanns andra kvinnor som fått bönesvarsbarn. Jag antar att hon tagit till både Hanna och Mama Simson som exempel i sina böner om ett eget barn. Dessa kvinnor fick inte behålla sina barn för sig själva.
Simson blev en Guds nasir och krigardomare och Samuel blev prästkandidat redan som litet barn. Johannes blev på många sätt en fredlig kombination av dem båda. Simsons trassliga kärleksliv känner vi till och Samuels familjeliv blev inte det traditionella det heller. Elisabet och Zacharias kanske sörjde lite men de lät sin son flytta ut i öknen och leva som en nasir utan vin och med vad öknen hade att erbjuda. Kanske tänkte prästfamiljen Zacharias på Psaltaren 110:
"Han dricker ur bäcken vid vägen.
Så lyfter han huvudet högt."
Funderade de på om det var Johannes själv som skulle vara denna Melkisedek som psalmen nämner lite tidigare i texten:
"Herren har svurit en ed
som han inte skall bryta:
Du är präst för evigt
i Melkisedeks efterföljd."
Eller funderade Elisabet och Maria på dessa ord om den unge timmermannen som inte utmärkt sig alls på samma sätt som Johannes med att bo i öknen utan åt som andra och fortsatte med Josefs hantverksyrke? Troligen, de var ju båda ur prästsläkten som idag kallas Kohen/Cohen i efternamn men på deras tid var beteckningen på en speciell helig tjänst som var släkt i rakt nedstigande led till Aron. Men han gifte sig inte heller. Inte förrän han hade levt 40 dagar som Johannes i öknen trädde han fram som udda i någon ytterligare bemärkelse.
Lucia levde 300 år senare och var en ung flicka som ville ta sin tro på allvar. Hon och hennes mamma gav bort släktens rikedomar till fattiga och den hedniske man som var trolovad med Lucia började oroa sig för hemgiften. Detta löste han genom att ange Lucia som kristen och det var just vid denna tid förbjudet. Vi vet ju alla hur det gick, speciellt i Sverige. I år satsar Svenska Kyrkans Mission , som nu heter Act på att samla pengar till flickor så de slipper giftas bort som barn och kan fortsätta gå i skolan.
Det passar alltså utmärkt att den ogifte Johannes adventssöndag och den flicka som mördades eftersom hon vägrade gifta sig delar dag i år, för vi vet ju att även pojkar tvångsgifts runt om i världen. De könsstympas inte men i övrigt är tvånget lika hårt. Så hårt så de tvingas ibland mörda sina systrar i "hederns namn". Barn i en hård familjekultur har inget att sätta emot. Johannes och Jesus hade ovanliga familjer och Lucias mamma stödde också sitt barn. Utsatta barn i familjer som inte stöder dem måste därför få hjälp utifrån. Ett samhälle som bara sluter sig i små familjeenheter är en vaken mardröm som vi inte vill leva i. Det är därför viktigt att bry sig. Att göra det vi kan. Inga fler balkongflickor, inga fler tonårspojkar som mördar på pappas befallning.
Just denna söndag blir det detta Johannes ropar högst om i öknen: Omvänd er! Låt barnen leva! Låt förövarna isoleras! Han ropar också till de förtryckta barnen:
