Hur går det med ridningen då?

Jo tack. Den viktigaste friskfaktorn i mitt liv är lika livgivande fortfarande. Vilken lycka att jag har djuren i denna stund.

Smilla har lärt sig galoppera riktigt bra i alla lägen och i olika tempon. Sidvärtsrörelserna går bra när hon får spegla Chateaux, hon börjar bli en så trevlig och lugn ridhäst. Hästarna och hundarna är också duktiga på att vila. Antingen är de på eller av. De strävar inte envist med något dödfött projekt när de är utmattade i någon slags iver att rastlös bevisa sitt existensberättigande.

Här är Ziggy och Elva på. Glada och fulla av energi. Förr var jag väldigt lik min Elva jag hoppas på att snart bli lik henne, och mig själv, igen.

Chateaux och Agnes som ridit på samma kurs som Aron och nu hälsar på och rider här ibland så gamla damen får en liten lätt ryttare ibland.

Smilla och Elva galopperar uppför backen. Ännu är inte formen perfekt i galoppen men hon niger igång som hon ska så här ser hon ut just när hon fattar galoppen.

Sommaren kom som den brukar väldigt plötsligt. 20 maj gick det att åka skidor sedan frös vi några veckor och 7 juni blev det jättevarmt, varmast i Sverige, och så har det fortsatt. Vi rider därför tidigt eller sent. Mitt på dagen ligger hästarna och solar. Så härligt att kunna rida igen utan att må illa och tappa balansen stup i ett.

 

Gyllir är här av. Han är ett gott exempel med sin avslappnade attityd.

Djuren gör mig kort sagt glad. Tack Gud för alla djuren och den lugnande naturen!

Anledningar att fira-alla goda ting är tre

Hr. Godsägare Bråddjup begick under gårdagen en så kallad födelsedag medelst kaffe och kaka. Han uppnådde därvid en aktningsvärd ålder med ett synnerligen udda tal, dvs ett ovanligt högt primtal.

I Luleå domkyrka präst- respektive diakonvigdes sex frejdiga ungdomar av biskop Hans Stiglund. Vår första prästvigning var det och det var vännen Johannes Lindsund, på biskopens högra sida, som föranledde resan till somriga Luleå och den vackra högtiden.

Sommarlov för alla barnen och deras trötta mamma. Hundarna har ju alltid lov, men de firar gärna ändå.

Hjortrongull-liv: tre ursäkter för att inte blogga

Sommarläsning

Sommaren är tid för läsning och utomhusliv. Denna sommar går dessa två inte att kombinera. Regn och lagom varmt gör myggen talrika och uteblir regnet anfaller bromsarna. Utomhusläsning är inte möjlig men frekventa åskväder inbjuder till läsmys inomhus. Här några exempel på min sommarläsning:

Sommarläsning

Sommarläsning med Aron

Sommarläsning

I byn där jag bor råder Ubuntu i praktiken fast få här har hört talas om begreppet. Därför ringde den pensionerade fårbonden en kväll i juni och erbjöd mig sin fårhage till våra hästar nu när han inte har kvar fåren. Det är en dröm för Smilla som verkligen börjar se ut som en riktig häst nu av det rika betet, men för Gyllir som haft fång och Chateau som blir tjock och stapplig av rikt bete kan det bli en ljuvlig död. Därför har de betesreducerare på, motioneras två gånger om dagen och tillbringar många nätter hemma i vinterhagen.

Magert hemmabete bäst för hästar som lätt får fång eller diabetes.

Regn och brittiska temperaturer gör rabatterna prunkande, boostar ogräset och grönsakerna kommer. Men bara salladen tog sig i mitt vinterodlingsexperiment. Inte så illa dock, med den kalla junimånad naturen fått leva med här hade det annars inte blivit en enda grönsak än på länge. Bärbuskarna blommar för fullt och redan mognar jätteblåbär i skogen tack vare mygginvasionen. Ja, något är de små blodsugarna bra till.

Svarta Smilla är mest ansatt av myggen. Inget myggmedel hjälper riktigt så svansen går i ett på henne.

Vintern som gick hårt åt småfåglarna och perennerna lyckades inte döda alla och de som överlevde mår bra i sommarens överflöd. Men en hoppas ju på torrare höst i år för att inte allt det som överlevde regnhösten som över natten övergick i 20 minusgrader ska stryka med nästa vinter. Naturen hinner inte med de snabba klimatförändringarna, inget är anpassat för de senaste årens regnhöstar som pågår långt in i december. Hjortrongull gillar vatten, men det får vara måtta med allt.

 Händels vattenmusik kan det dock aldrig bli för mycket av:

Sommarsammanfattning i bilder

Igår var det augustis sista dag och den sista sommarmånaden tog slut i solsken och fullmåne. När folk i allmänhet sammanfattar sommaren talas det om regn. Jag talar om trasmattan. Mamma var en väverska och hade en egen vävblogg som ni kan se här. Sommaren var en trasmatta för mig, något riktigt vackert vävt i olika färger och olika grova material.

En riktigt fin och mjuk trasa av färgglad t-shirttrikå var alla ridturer. Smilla har blivit en så duktig ridhäst för svägerskan Bea har återupptagit sin ridkarriär och då har jag en ridkompis vilket ökar Smillas mod och framåtbjudning avsevärt. Att rida ut ensam med en unghäst är en kamp, hon får tuggummi under hovarna och tappar koncentrationen varje gång de hemmavarande hästarna gnäggar till henne. Bra mental träning både för mig och Smilla men vill man jobba med själva ridningen är det bra med en hästkompis som sällskap.

Beatrice och Gyllir tar täten

Regnets blåa trasor har gjort min trädgård vacker men en månad senare än normalt.

En av få bilder från min trädgård som landat i min dator.

Sen men riklig vinbärsskörd

Bjärt färgglada bomullstrasor i glada kontrastfärger var alla barnen denna sommar. Vilken lycka att ha många barn omkring sig som trivs på min gård som för dem är ett sommarparadis.

Många barn blir det!

En gyllene rand i mattan blev eklateringen av Kristinas och Fredriks förlovning. Sedan fick vi in udda och oväntade ränder när kompisar från förr dök upp. En av dem var Johannes som pluggar till präst och gjorde praktik i närheten (med Kiruna-mått mätt). Då fick vi en kväll i Boden när vi skjutsade hem honom. Boden var just då förklädd till stad i sydligare delar av Europa, fast ljusare:

Jag hoppas solen och värmen i den fina sommarkvällen märks på dessa bilder från Boden en kväll i juli, 23 grader varmt och uteserveringar öppna.

De varmaste trasorna av sammet i djupa nyanser av rött och blått vävdes in i mattan av mamma, här flankerad av sin storasyster och svåger. Vår sista sommar tillsammans blev den grundfärg sommarmattan har fått : djupblå sammet med ljusa silverstråk av ren tacksamhet.

Viljan växer i skogen

Johannes evangelium 5: 5-6 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”

"Den friske har många önskningar, den sjuke bara en." säger ett ordspråk som alla kan känna igen sig i. Nog har alla någon gång vart så sjuk att bara längtan att bli frisk finns kvar. Därför verkar Jesu fråga till den sjuke som väntade tillsammans med andra sjuka på helande vid Betesda-dammen där vattnet ansågs ha helande krafter när det kom flödande från bergen, konstig, nästan elak. Klart han ville bli frisk!

Vore detta det enda vi visste om Jesus och hur han mötte hjälpsökande skulle det onekligen varit så. Men nu vet vi att så här bemötte han människor i allmänhet. Han frågade efter vad de ville även om jag nog tycker att det var uppenbart vad de ville. Jag tror det beror på att han bryr sig om vår vilja. Han skriver inte någon på näsan vad som är bra för henne, Jesus vill veta vad vi vill. Jesus visar på motsatsen till vad sommarprataren Stig Grybe berättade i gårdagens program. Han togs ut i skogen av sin pappa för att där få lära sig att hans "vilja växer i skogen" i en hög björk. Ett märkligt uttryck jag aldrig hört som barn men som tydligen många hört ägnat att kväsa barns vilja och göra dem lydiga.

Jesus skulle aldrig ta ett barn till en hög björk i skogen och säga: "Där är din vilja, därför bryr jag mig inte i den." Jesus var intresserad av vad den sjuke ville. Kanske hade den sjuke något annat som var viktigare för honom, man ska inte förutsätta att ordspråk alltid säger hela sanningen om varje enskild person. Den som vi tycker borde längta efter att bli frisk kanske i stället längtar efter en glass, ett anpassat hus eller hjälpsamma barn. Efter 38 år kanske mannen lärt sig trivas vid dammen. Jesus ville veta, inte projicera sina egna fördomsfulla önskningar på mannen.

Vi kan lära oss mycket om hur våra attityder till varandra upprättar och bygger självrespekt av Jesu återkommande fråga "Vill du...?" Vi kan också lära oss att vår och andra människors vilja är viktig för Gud. Gud vill att vi vill vara med Gud, att vi vill leva med Jesus som förebild. Gud är ingen diktator, vad än en del av Guds anhängare påstår. När Augustinus säger: "Älska Gud och gör vad du vill." tror jag han tolkar Guds vilja med oss människor bättre än ordspråket tolkar de sjukas innersta känslor, bättre än vi ofta gör när vi möter någon vi uppfattar som behövande och inbillar oss att "den sjuke bara önskar en enda sak".

Viljan växer INTE i skogen om vi ska tro Jesus.

Myggsommar

Förra sommaren var torr och varm nu har våren varit sval och blöt så när värmen kom precis på midsommarafton vaknade miljoner mygg och knott till liv. Försent för svalorna som redan flytt fältet utan ungar och flugsnapparna gav upp ännu tidigare. 

Myggfight i sommarkvällen, kusinerna Johannes, Hanna-Félice och Elis på hundpromenad.

De skulle haft tålamod. Myggsommar är det nu. Tidiga morgnar är det lugnt på krypfronten. Eftermiddagar och kvällar är jobbigast, men det finns även mygg på dagen, redan 9.00 vaknar de. 

Svarta djur attackeras hårdast. Smilla och Kapten har därför varsin beckoljeindränkt halsduk på. Hjälper det? Jag vet inte, men det luktar sommar och inte blod i alla fall. Vi hoppas de små surrande vampyrerna förvirras.

Och vi funderar på teodicé-problemet, hur kunde Gud skapa mygg utan att hata alla som har blod i kroppen? En gammal bekant, en mycket fin, kärleksfull och saktmodig kristen, menade att Gud aldrig skapade mygg. Myggen skapades av Mose för att impa på Faraos trollkarlar. Vi håller förstås med och ler åt denna förklaring, men med stängd mun, annars får vi ofrivilliga proteintillskott.