Hur går det med ridningen då?

Jo tack. Den viktigaste friskfaktorn i mitt liv är lika livgivande fortfarande. Vilken lycka att jag har djuren i denna stund.

Smilla har lärt sig galoppera riktigt bra i alla lägen och i olika tempon. Sidvärtsrörelserna går bra när hon får spegla Chateaux, hon börjar bli en så trevlig och lugn ridhäst. Hästarna och hundarna är också duktiga på att vila. Antingen är de på eller av. De strävar inte envist med något dödfött projekt när de är utmattade i någon slags iver att rastlös bevisa sitt existensberättigande.

Här är Ziggy och Elva på. Glada och fulla av energi. Förr var jag väldigt lik min Elva jag hoppas på att snart bli lik henne, och mig själv, igen.

Chateaux och Agnes som ridit på samma kurs som Aron och nu hälsar på och rider här ibland så gamla damen får en liten lätt ryttare ibland.

Smilla och Elva galopperar uppför backen. Ännu är inte formen perfekt i galoppen men hon niger igång som hon ska så här ser hon ut just när hon fattar galoppen.

Sommaren kom som den brukar väldigt plötsligt. 20 maj gick det att åka skidor sedan frös vi några veckor och 7 juni blev det jättevarmt, varmast i Sverige, och så har det fortsatt. Vi rider därför tidigt eller sent. Mitt på dagen ligger hästarna och solar. Så härligt att kunna rida igen utan att må illa och tappa balansen stup i ett.

 

Gyllir är här av. Han är ett gott exempel med sin avslappnade attityd.

Djuren gör mig kort sagt glad. Tack Gud för alla djuren och den lugnande naturen!

Kärt besök

21 minusgrader och solsken. Det är kul för Elva och Ziggy.

En fördel med att vara sjuk är att flickorna kom hem för att hjälpa till med gården och med dem kom lille Ziggy:

Kapten är tycker Ziggy är jobbig. Han håller sig helst på behörigt avstånd.

Spännande med hästar i en fyramånaders valps liv.

Ziggys favoritleksak är draken han fått av Elsa och Sixten.

 

 

Ziggy och Elva leker så bra med varandra.

 

 

 

 

Människans bästa vän eller äckligaste stalker

Klara Zimmergren gör så många bra program. Jag tror jag älskar henne och att vi skulle bli bästisar om vi möttes. Så är det kanske inte alls, men jag lyssnar och ser på det hon gör. Här stötte jag på "Hundland" och svullar i mig hela serien under några dagar medan jag fixar hemma.

Aron älskar lille Ziggy Marley Stardust.

Två hundar som är som skapta för just vår familj och vår livsstil.

Vårt allra första husdjur var oförvägna vargar som smög sig fram till människornas boplatser och åt våra matrester. Söta små valpar kunde tas upp i människogruppen och till och med ammas av kvinnor och som tack blev de våra trognaste vänner. De vakar om natten och jobbar med oss hela dagen. Border collies stora lycka är att få valla. De blir glada av att vara till nytta precis som Elva.

Ziggy är född på hästgård och följer gärna med på ridtur.

En Berner sennen vill hålla sin gård under uppsikt och försvara människor och djur i sin flock från vargar och annat hotfullt. Rottweilern vill valla den med och kombinationen blir en trevlig och familjebunden hund som inger respekt med sin blotta uppsyn och gärna följer sin familj på långa turer i skog och mark, vår Kapten alltså.

Men alla älskar inte hundar. En del är hundrädda utan någon rimlig orsak precis som en del är rädda för ormar utan att någonsin ha sett en levande orm i verkligheten. Det finns hela kulturer som är hundrädda och tycker hundar är äckliga och orena djur som man vill hålla ifrån sig på samma sätt som vår kultur vill hålla bort råttor från våra hem.

Det är så konstigt för hunden är liksom husdjurets prototyp. Hundar är verkligen en del av en människofamilj och har de inte en familj så skaffar de sig ändå mänskliga vanor. Vildhundar i Moskva har lärt sig åka tunnelbana mellan olika stationer där de hittar olika saker som de behöver. Hundar är nära släkt med vargar , så nära att de får fertil avkomma men ändå är de väldigt olika vargar. Hundar söker kontakt med människor redan som valpar medan du kan föda upp en varg med flaska och ändå är den inte benägen att söka stöd hos sin människa utan litar hellre till sig själv. Med hundar drar vi nytta av tiotusentals år av samarbete och anpassning till varandra.

Ziggy springer mot sin alldeles egna människa H-f

Det är bara att se på hur hundar väljer sina människor framför både andra hundar och vargar. Hunden kan nästan läsa tankar ibland som Elva eller Kaptenen som vet när de ska trösta sin ledsna matte. De märker när matte är arg eller när det är dags att jobba (Åh lycka! tycker de) innan jag sagt ett enda ord.

Nu lär tålmodiga Elva den lille Ziggy allt hon kan.

Den vane djurtränaren som ansvarade för de levande djuren i Häxan och lejonet-filmatiseringen hade bara två rena vargar medan resten var varghybrider och varghybriderna var de enda som var med när barnskådespelarna var närvarande av säkerhetsskäl. Fast de såg precis likadana ut som vargar på ytan var varghybriderna ändå tryggare och mer inställda på samarbete med människor än de mer osäkra, och därför farliga, vargarna. Det är alltså så att hundar är så lika oss människor och så präglade av sin nära relation till oss att de knappt kan tänkas utan oss. Hundarna behöver oss och vi behöver våra hundar till allehanda ting.

Aron lär sig att tålmodigt älska och vårda med hjälp av söta, men men ack så jobbiga ,valpen Ziggy.

"En kvart om dagen"

I förrgår citerade jag kloke Hasse Pella, nu låter det som om jag ska säga emot hans klokskap genom att citera min häst-guru Huru: Inga Gustafsson. Hon brukar säga att det räcker med en kvarts ridning i skritt per dag om man gör det medvetet och jobbar helt rätt. Men som med så mycket annat i tillvaron kan båda sakerna vara helt sanna även om de i förstone ser ut att vara motsägelser. Vill man bygga muskler och lära känna sin häst från sadeln kan en kvarts ridning räcka gott och väl. Speciellt om man rider verkligt muskelbyggande kan en kvart vara så mycket hästen orkar med.

Det är inte varje dag vi hinner ut i skogen på långtur för att träna böjd på rakt spår. Men  det funkar hemma på gården också.

Med detta sagt har jag ju inte alls sagt emot Hasse Pella, allt umgänge med hästen räknas, inte bara "ren" utbildning. Smilla har ju fått vara med mig när jag skottar snö på gården och krattar dito. Hon hänger med oss när vi äter utomhus också. Vi promenerar i skog och mark. Jag har borstat henne, masserat henne över hela kroppen, lyft hovar och tricktränat sedan hon var några månader gammal. Vi har tränat inkallning och sprejning (det är ett pågående projekt) sedan hon fortfarande bodde med sin stomamma Isa. Kort sagt-i umgänget med hästen räknas verkligen all hängiven tid, inte bara ridningen.

På promenad kan man också umgås. Så kan man motionera två hästar på en gång, men inte tre-done that!

Nu måste erkännas att man inte hinner allt. Ibland blir det för lite av tid med mina hästar och då märks det allra först på Smilla att det blivit så. Hon gillar absolut inte stress. Skyndar jag mig blir hon precis som barnen, sölig. En gång när jag skulle hinna till sjukhuset i Sunderbyn, en lång väg, med mamma stod Smilla i sin buffalo stance mitt på byvägen i 20 minuter. Jag lämnade henne där till slut och då först kom hon  galopperande efter mig. Då lärde jag mig att inte göra något med henne under tidspress. Hellre då jobba en stund från marken  här på gården i en kvart i skritt med böjningar, korta och länga steget, böjd på rakt spår, öppna och sluta, bakdelsvändningar, halvhalter och halter. Då blir vi båda glada och nöjda med passet.

Inte världens bästa halt, men en god början. Kapten övervakar träningspasset.

Varm Valborg

Valborgsvärme och vi kan fika utomhus.

Man lär så länge man har elever och av den novell av Joyce Carol Oates Nattsidan som vi läste i Sv 1 i fredags lärde jag mig att Walpurgis har samma kulturella betydelse som Halloween i den anglosaxiska världen. Då är hinnan mellan himlen och jorden som allra tunnast och de döda kan få kontakt med oss lättare än andra dagar på året. Jag kände mig utan tvekan mer nära mamma igår äm vardagligen. Hon ledde  sången på Valborgsmässoafton i Lappträsk när hon levde, allt från "Vintern Ra" till "Var hälsad vackra Tornedal" sjöng hon med stark och tonsäker stämma så alla vågade ta i och sjunga med runt brasan.

Dagen började tidigt och vid 9 kom hovslagaren och det blev mycket tal om minnen, att åldras ensam eller med sin livskamrat och till slut antingen ta farväl eller ensam vara kvar. Min hovslagare är en filosof med ordet i sin makt. Sedan blev det långtur med damerna och grillmat ute. Och därefter en lika lång tur med Gyllir i solens sken.

Elva följde med hela långa vägen vi tog.

Elva valde hon att springa genom skogen pga sockersnön på vägen.

Vägen förvandlas på solbelysta platser till en vårbäck.

Smilla blev varm och rullade sig i snön efter vägen.

Kapten var ännu tröttare och mötte oss när vi kom hem där han låg i snödrivan på gården och svalkade sig.

Jag gillar olika

Kapten och Elva är vänner fast de är olika. För att Kapten inte ska stanna och sova på bron får man koppla honom. Den uppmuntran till motion behöver inte Elva.

1 Kor 12 : 4-11 Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.

Elva och Smilla är olika, men vänner, även om Smilla ibland blir sur på den irriterande energiska Elva.

Joel Halldorf har så fel. Jag älskar olika och udda fastän jag avskyr seder som i grund och botten menar att vissa människor inte ska vistas i offentligheten eller i att vissa människor är oberörbara, dvs man ska inte röra vid dem om man vill vara rituellt ren inför Gud. Jag gillar neutrala kulturella uttryck (uttryck som inte kränker andra) som inte är mina invanda även om jag inte själv beter mig så. Guds församling SKA vara en brokig skara som ni kan se här. Vi ska vara olika och inte söka konformismen. Och vi ska glädjas åt våra olikheter. 

Så vill jag också att min blogg ska vara. Här ska vara högt i tak men också tryggt. Jag följer gärna med i era kommentarer även om de drar iväg från mitt ämne-mottot är ju MORE IS MORE. Men var snälla med varandra och var tålmodiga mot varandra! Kom ihåg att vi inte strider mot varandra utan tar itu med åsikter och idéer. Vi måste inte alls tycka lika, men vi ska tycka om olika och behandla varandra som lika mycket värda som alla andra.

Församlingens portalparagraf gäller också denna blogg: Gal 3: 28: Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Även den som inte är troende ska behandlas med denna respekt och vice versa. Galaterbrevet fortsätter längre fram: Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.

Lättsårade Chateau äter med oartiga Smilla och surgubben Gyllir. I fred och endräkt.

 

Jag önskar vi kunde vara som hästar och hundar, alla vi människor. Ibland blir det groll även bland dem. Någon skjuter fram en sur nos mot den andra. Den som orsakat irritationen viker undan och sekunden efteråt äter de fredligt från samma hötuss eller pussar varandra kärvänligt. Det är en överlevnadsinstinkt som flockdjur har att snabbt gå vidare och bli vänner igen. Hästar och hundar har gott minne men är aldrig långsinta. De lär sig också att hantera varandras personligheter, den snarstuckna konstateras snarstucken, den lättsårade konstateras lättsårad. Ingen dömer, bara konstaterar i all tysthet och tar hänsyn.

Den snarstuckne gubben Gyllir får sällskap av lillflickan Smilla vid maten.

Detta önskar jag ska gälla också här. Människor har inte hästars och hundars fördragsamma instinkt men vi kan lära oss att vara sådana. Ingen ska dissa den andra med att avvisa en utsträckt hand; varken IRL eller bildligt. Ingen får håna en annans person, men säg gärna emot mig och mina idéer, samt varandras idéer. Den lättsårade ska vara sig själv och den snarstuckna ska vara sig själv men utan att sticka tillbaka eller såra i hämnd. Så har jag nu formulerat en regel för kommentarer här. Bättre sent som alltid. Så klart, jag sätter ju en ära i att vara efter min tid här.

Snö

Vi har begåvats med massor av snö senaste veckan och från fredag morgon har detta snöfall eskalerat till en ständigt fallande tjock allestädes närvarande snöridå. Efter några minuter utomhus är alla levande varelser förvandlade till insnöade typer. Om vi inte skakade av oss snötäcket ibland skulle vi snart inte gå att skilja från en gran eller sten i skogen. Försökte skaffa fotobevis när jag var ute med Chateau och hundarna. Just nu hinner jag bara rida en häst om dagen. Resten av tiden ägnas åt snöskottning för naturligtvis gav snöslungan upp i fredags vilket tar bort ett redskap till för snöröjning just när en skovel är översnöad och inte går att hitta och en spade gått av pga den tunga snön. Ja det tar aldrig slut med varken möda eller snö.

Chateau är bra på att stå still och posa i snöfallet.

Närbild av Kapten efter fem minuter utomhus.

Många långa pass med snöräven blir det. Vi vuxna turas om för nu finns inga redskap kvar till barnen. De sörjer inte, deras favorit är snöslungan och funkar inte den får det gärna vara.

Herman och husdjuren

Chateau är welshponny men trivs bra i nordligaste Sverige.

Rasbiologin hade sin grund i Darwins teorier om biologisk evolution. Som Lars citerar Darwin:

At some future period, not very distant as measured by centuries, the civilized races of man will almost certainly exterminate and replace the savage races throughout the world. At the same time the anthropomorphous apes... will no doubt be exterminated. The break between man and his nearest allies will then be wider, for it will intervene in a more civilised state, as we may hope, even than the Caucasian, and some ape as low as baboon, instead of as now between the negro or Australian and the gorilla.

En företeelse som satte Darwin på spåret var husdjursaveln. Alla olika hundraser, tammöss och kor med olika egenskaper gav honom idén om naturligt urval. Människan styrde visserligen husdjursaveln medvetet men även naturen styrde arternas uppkomst märkte Darwin (och Alma Whittaker när hon studerade alla mossor på stenarna runt sitt hus). Kanske var det hans jämförelse med den medvetna husdjursaveln som gör att evolutionsbiologer än idag pratar som om myror, mossor och mullvadar medvetet väljer sina egna egenskaper och vilka mutationer de ska föra vidare.

När Darwins tankar blivit upphöjda till vetenskap var plötsligt alla intresserade av evolution och förbättringar av alla de slag. Herman Lundborg satsade stort på människans förädling och andra satsade samtidigt på husdjursaveln.  Man började skriva rasstandarder för de olika djurraserna för att få fram önskvärda egenskaper. De djur som passade standarden bäst blev avelsdjur medan de andra togs ur avel. Det slutade för många husdjur riktigt illa. 

Lundborgs husdjurs-kollegor trodde nämligen som han, att renrasighet och inavel var eftersträvansvärt. Vissa saker som sågs som tecken på rasblandning tex skäckfärg (fläckighet) försökte man avla bort. Den lilla härdiga fjällkon som mjölkade fet mjölk på magert foder höll på att gå under eftersom man fick för sig att renrasiga fjällkor var vita utan minsta tecken i annan färg. Tjurar som var rent vita hade problem med fertiliteten och helvita djur är ofta döva. Fjällkor var nära att dö ut pga denna inavelsmetodik men som tur var insåg man misstaget och började godkänna svarta tecken och numera får fjällkor ha vilken färg som helst och är betydligt livskraftigare som stam.

I hästars rasstandard finns nästan alltid en rad om färger och vanlig är frasen "alla färger utom skäck tillåtna."  Det berodde alltså på föreställningen att blandade färger är tecken på blandras. Säkert fanns också med uppfattningen att "lägre stående människoraser" inte hade några positiva bidrag att ge till den allmänneliga mänskliga kulturen och i några av de mest föraktade folkgrupperna skattas just skäckfärgade hästar högt. Tinker-hästar till exempel, har fått sitt namn från den romantiserade och djupt föraktade folkgruppen som själv kallar sig Travellers, i Sverige resandefolk*. Deras brittiska gren har uppfött dessa hästar i århundraden, främst på Irland och de valde gärna ut vackert skäckfärgade hästar när de köpte hästar från bönderna. Så kunde de få prisvärda hästar som fick uppmärksamhet på kapplöpningarna.

Gyllir, islandshäst. En ras isolerad på en ö i tusen år, världens mest renavlade hästras och alla färger, även skäck, är tillåtna. Men den höll sig sund eftersom ingen fick för sig att avla på enbart utseende. Däremot har islänningar ofta eksem, liksom tinkerhästar. Eksem som inte märks på det myggfria Island.

Så långt gick deras kärlek till skäckar att de i sin tur fick in vissa ärftliga sjukdomar som följer av inavel. På samma sätt gick det med den tyska vallhunden schäfern när den fick en rasstandard och ett enhetligt utssende men också olika hälsoproblem och lynnesfel. Den brittiska vallhunden collien tappade vallegenskaper, fick hälsoproblem och blev nervöst lagd men såg likadan ut som alla andra collies när standarden började styra aveln. Mopsar som tappar ögonen och bulldoggar som inte kan föda utan kejsarsnitt är andra kända exempel på avelns och rasstandardens konsekvenser för djuren.

Det man ser tydligast är utseendet på ett djur och en människa och på utseendet delade Herman Lundborg in människor i goda och dåliga typer. Utseendet fick också en stark övervikt över andra egenskaper hos de flesta husdjur men några klarade sig Border Collien till exempel kan se ut hur som helst och har ingen rasstandard däremot har man en lista på arbetsegenskaper som man vill ska uppfyllas för att en hund ska användas i aveln. Därför kan en Border collie se ut hur som helst: stående eller hängande öron, lång eller kort päls, vilka färger som helst, olika storlekar och ögonfärg är också godkända. Däremot gillar de alla att valla och jobba på gårdar utomhus i alla väder men helst i regn och rusk.

Elva, Border collie, red merle, blåögd med lite brunt i ena ögat. Älskar att jobba i hundväder.

 Lundborgs husdjurskollegor hade haft svårt att förstå filosofin bakom Border collien. För dem var det viktigt att kunna se direkt vilken ras man hade att göra med precis som Lundborg ville ha klart segregerade grupper av människor som man lätt kunde särskilja vid en okulär besiktning, det var därför Norrbottens län blev en svart fläck på hans rastypskarta. Här gick det inte att skilja åt folk på detta enkla sätt eftersom folk i denna del av Sverige sedan urminnes tider ansträngt sig för att INTE gifta sig med nära släktingar och de hade därför inte brytt sig om "renrasighet" vid fortplantningen. 

Smilla, PRE/Arab/Welsh /fullblod

I Norrbotten fanns inte de tydliga kategorier och rastyper som Lundborg drömde om vilket gjorde honom både intresserad och förvirrad. Här var alla människor liksom Border collies: arbetsvilliga och vana vid dåligt väder men det saknades tydliga rastyper. Hur kategoriserar man människor som talar ett språk med barn och husdjur, ett annat med myndigheter och ett tredje i kyrkan? Hur ritar man en rastypskarta över människor som inom en och samma familj kan hysa medlemmar som uppvisade lika många rastyper som familjemedlemmar i olika proportioner? 

Kapten är korsning Rottweiler och Berner sennen. Han ser ut som en stor Schweizer sennen och är betydligt friskare än en renrasig Berner sennen som tyvärr ofta drabbas av hötfledsproblem och cancer med låg medellivslängd som följd. Men hybridvigören gör sjuåriga Kapten stark och frisk.

En enkel och lättbegriplig värld med tydliga kategorier är vad många fler än Lundborg önskar sig och att den känsla av kontroll som tydliga kategorier medför är en chimär spelar mindre roll. Det är svårt att inse att verkligheten är komplex och oöverblickbar. Men jag tror vi måste acceptera fakta för att uppnå harmoni. Livet är ett vågspel. Vi lever alla på egen risk och med eget ansvar utan att kunna påverka särskilt mycket. Varken vilka gener vi föds med eller vilket väder vi får kan vi göra något åt. Att vila i att det är så gör oss både lyckligare och friskare. Att låta Gud sköta det där vi inte kan påverka är därför en god regel för sinnesfrid. Ett första steg är att sluta leka Gud för där människan blandar sig i livets byggstenar blir det i allmänhet bara fel på kort och/eller lång sikt. Och när det upptäcks hur fel det blev kan misstagen vara omöjliga att reparera.

* På engelska kallas de nedsättande "Tinkers"=förtennare/kittelflickare på svenska Tattare eftersom man felaktigt fick för sig att de var vilsekomna tatarer från Krim.

Ordning på djuren

Herr Bråddjup gör personlighetstest på jobbet ibland. De får gå sådana kurser på arbetsgivarens bekostnad för att bli bättre projektledare etc. Han blir alltid ENFP i dessa test. Vi började mejlväxla om detta ämne med kategoriseringar och min favorit i kategoriseringarnas skara är denna som Jorge Borges påstår sig ha hittat i en gammal kinesisk encyklopedi som består av 14 kategorier: (a) djur som tillhör kejsaren, (b) balsamerade, (c) tama, (d) spädgrisar, (e) sirener, (f) fabeldjur, (g) vildhundar, (h) djur inkluderade i den föreliggande klassifikationen, (i) djur som far omkring som galna, (j) oräkneliga, (k) djur tecknade med en mycket fin kamelhårspensel, (l) etcetera, (m) djur som precis har haft sönder kruset, (n) djur som på håll liknar flugor.

(k) djur tecknade med en mycket fin kamelhårspensel?

(d) spädgrisar, (e) sirener eller (f) fabeldjur?

(m) djur som precis har haft sönder kruset?

(i) djur som far omkring som galna

(c) tama

 

Jag lade till i mejlet med de 14 kategorierna till den dyre maken: "och ser man på den sista kategorin kan vi ju alla slängas in i den och det är faktiskt ganska trösterikt, tycker jag. Vi är egentligen ganska lika om än också intressant olika när vi vågar oss lite närmare."

Herr Bråddjup filosoferade då sålunda om vilken kategori våra djur skulle hamna i:

"Vi ägare kan knappast kallas kejserliga och de är varken spädgrisar eller sirener. Ej heller oräkneliga. Ett antal krus har de möjligen haft sönder i sina dar. Smilla och Elva skulle utan vidare kunna sorteras som djur som far runt som galna, men det blir svårare med de andra. Skulle nog trots allt få bli djur som på håll liknar flugor, där kan ju som sagt de flesta slängas in."

(g) vildhundar eller (h) djur inkluderade i den föreliggande klassifikationen?

Fru Barock-Olga kategoriserades i makens jobbtest som INTP, men på håll ser vi båda två ut som flugor.