12 mars på Färöarna

firas Grækarismessa , Gregoriusdagen. Från början firades påven Gregorius den store, påven som på färöiska Wikipedia presenteras som följer:

Gregorius I pávi († uml. 540 - * 12. mars 604), vanliga kendur sum Gregorius hin Mikli ella Grækaris Mikli á føroyskum, var pávi í Rom frá 3. september 590 til deyða sín í 604.
Frá katólskari tíð hava vit mintst Grækaris páva á Grækarismessu

(Lite kul med färöiskan som faktiskt går att läsa i småportioner och någorlunda förstå. )

Men i dag är det snarare en vårdag än en påve som firas. I den julianska kalendern var ju detta vårdagjämningsdatumet. Det man särskilt ser fram emot på Färöarna är strandskatans återkomst. Återigen lite färöisk Wikipedia:

Tjaldrið er at síggja alt summarið. Tey flestu tjøldrini eru í Wales um veturin, men nøkur flúgva heilt til Fraklands.

Strandskata var inte lika lätt att deschiffrera som Gregorius. Men det är lite kul att det även här går att förstå att strandskator/ Tjaldri∂ är i Wales eller Frankrike under vintern. Färöarna låter också denna dag vara allmän flaggdag. Våren och strandskatan plus en påve, det är väl värt att fira? Ja, även om vi nu är i fastetider är det inte fel med en allmän flaggdag. Det borde vi faktiskt göra oftare, fira med en flaggdag. Ingen fasteprincip behöver offras för en flaggdags skull. Det är festligt med flaggdag även utan frossande. 

Numera firas det mesta med överdåd av socker, fett och annat som vi redan har för mycket av. Det måste kosta pengar för att vi riktigt ska upplevas fira något. Jag tror det var Johan Hakelius som i "Spanarna" tog upp att vi numera inte kan belöna stordåd och mästerverk på något annat sätt än med pengar. Vem bryr sig om de som blir adlade i dag? Eller att någon får Nordstjärneorden? Nej det är pengarna som räknas enligt kapitalismens glädjelösa logik.

I vår familj brukar vi skämta om detta: gärna en ordentlig pension men först en rejäl medalj för lång och trogen tjänst. Medaljernas storhetstid var annars för hundra år sedan. Det var då Mariana Sarri fick medalj för att ha fött så många barn som nådde vuxen ålder. Det var också under den tiden som Nils Nilsson Skum fick medalj för att han stoppade rentjuven Henrik Fjällborg som under oåren 1902 och 1903 då och då sköt en ren för att föda sina familj. Efter ett antal stulna renar utlystes en belöning för den som avslöjade tjuven. Det blev alltså konstnären NN Skum.

Nils Nilsson Skum sköt honom i renskogen. Henrik Fjällborg från Fjällnäs dog på väg till sjukstugan i Luleå. Skum fick medalj för sitt rådiga ingripande. Familjen bär ännu bitterheten med sig fastän det hände för 117 år sedan. Medaljer och adelsskap kunde alltså vinnas av väldigt olika anledning, dödande och födande och allt där emellan. Det kan ju förklara medaljernas devalvering. Pengar kan trots allt köpa saker som inte påminner om varken stor- eller illdåd, medan medaljen hänger där och påminner. På samma sätt som flaggdagar påminner om födelse och död och allt där emellan: kungens födelsedag, FN-dagen, jul, påsk och Gustav II Adolfs dödsdag.

På Färöarna är det förstås allmän flaggdag för vårens och strandskatans ankomst idag, inte många firar egentligen Gregorius I* . Här i nordligare nejder är denna tid ännu vårvinter, den årstid som förlåter alla andra. Ingen allmän flaggdag finns för just vårvinterns ankomst någon gång i månadsskiftet februari -mars. Kanske behövs det inte, själva naturen liksom flaggar så här års med snövita vidder , blåa himlar och solsken som aldrig kan vara ljusstarkare.

Mitt i allt detta är ändå naturen just nu på randen av döden, alla förråd från hösten börjar sina: nötgömmor och underhudsfett är snart uttömda. Tinar inte snön snart klarar inte de större gräsätarna sig men tinar den för fort hotas själva gräset. Vårvinterns dans är en dans på gravens rand, precis som hela fastan. Men vi med facit i hand vet ju att det finns liv i slutet av döden. Jag tror inte Henrik Fjällborg kommer att vara glömd när döden tar slut, han kommer att få rättvisa och kanske får han också tala ut med NN Skum om det som hände svältvintern1903. Mariana Sarri och hennes många barn kanske också får ta ett allvarssamtal till exempel med Gregorius I om hans kvinnoreducerande Bibeltolkning. Eller så bryr vi oss inte längre. Påveskap och teologi kommer då att vara lika intressanta som en medalj från tidigt 1900-tal då när vi ser Gud ansikte mot ansikte och alla strandskator har anlänt för att stanna.

*och eftersom jag känner mig extra feministisk idag låter jag bli att kommentera honom

Kort bibelstudium om en lång framtid

2 Petrusbrevet 3: 4-7 ”Hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse.” De bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas.

En högljudd minoritet av kristna, som dessutom kallar sig och ser sig som extra bibeltrogna  och därmed bättre och mer äkta troende, menar att vi inte ska bry oss om klimatet. Anders Gerdmar, medlem i Livets ord, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola (LO-driven), hör till den gruppen.  Här skriver han i Dagen om detta. Om texten är låst för er som inte är prenumeranter tar jag här kortfattat upp hans resonemang där han jämför klimatoron nu med millenniebuggen 1999. Han menar, som alla med hans åsikt, att vi kristna inte ska bry oss om denna jord eftersom den ska förgås i eld. Han lutar sig då på exempelvis Andra Petrusbrevet, men bortser ifrån att texten använder syndafloden som exempel på hur jorden ska förgås.

Den mer bibliska tolkningen av detta att "jorden ska gå under i eld" innebär , precis som syndafloden, att samma planet och samma kosmos ska återuppstå på samma sätt som Jesus uppstod från de döda och samma människor, när sedan alla uppstår från det döda, ska uppstå men i förnyad kropp. * Det intressanta är att Gerdmar och hans gelikar läser längre ner i 2 Petrusbrevet men som vanligt låter de inte skrift förklara skrift och struntar i Petrusbrevets inledande resonemang om syndafloden. Eller menar de på fullt allvar att den klassiska judiska och kristna förkunnelsen om skapelsen är att jorden förintades under syndafloden och sedan skapade Gud en helt annan jord när floden torkade upp?

Nej den klassiska kristna tanken** är att jorden, samma jord, återuppstod förnyad efter syndafloden.  Därför blir det en självklarhet att tolka 2 Petrusbrevet så att det är samma jord som ska förgås i eld och sedan återuppstå renad. *** Alldeles speciellt så eftersom den klassiska kristna tanken är att Jesu uppståndelse visar hur all uppståndelsen ska ske, både människans och hela skapelsen.Det är ju inte så att Paulus menar att hela skapelsen längtar efter att förintas när han skriver i brevet till romarna:

Rom 8:22 -23 Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. Paulus är väl den som utvecklat det som senare blev den klassiskt kristna eskatologin och Gerdmar och hans vänner lutar sig tungt på rader i Kolosserbrevet om "uppryckandet" men de struntar i resten av brevets eskatologi: Kol 1:15-19 Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, 19ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. I Bibelns mest politiska bok, Uppenbarelseboken, står det att staden Jerusalem ska landa på den förnyade jorden och så förena himmel och jord för evigt. Till den staden ska jordens alla konungar resa och allt dyrbart och härligt som finns på jorden ska föras dit-jorden är alltså inte tom på allt utom frälsta människor. Upp 21: 22-27 Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där. Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok. Vi kan alltså inte alls ägna oss åt dödssynden Acedia (=likgiltighet) och lugnt invänta jordens förintelse om vi vill vara Jesu lärjungar. Tvärtom. Vi ska liksom han stifta fred och försoning med allt på jorden och allt i himlen "till dess han kommer." (1 Kor. 11: 26)  Jag tror som Petrus och Paulus att detta är samma jord som en gång skapades, förnyades och renades i syndafloden, den jord som sedan kommer att förnyas och renas genom eld för att uppstå till evigt liv-liksom Jesus-det är hoppet som bär mig. Nya Jerusalem klostret utanför Moskva. Läs om det här.

* 1 Kor 15:20-28 Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

{---}

1 Kor 15:42-49 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.

** Rebella, du har helt rätt, detta är något som ortodoxa kyrkan alltid varit på det klara med och endast USAnska dispensionalistiska frikyrkor efter Upplysningen anser att Gerdmar har förstått saken rätt. 

***När Jesus själv talar om den sista tiden är det just syndafloden han hänvisar till i Matteus 24: 7 "Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst".