Det obegripliga med Gud av Gud , ljus av ljus

Fick detta klipp-tips av Klaus:

Jag tycker det är en underbart klok och humoristisk förklaring till varför vi aldrig kan förstå vem Gud är, en och tre på samma gång, som Maria Küchen uttrycker det:

Gud är upphov, avkomma och kraft. Gud är det som avlar, det som föds och själva avlelsen. Gud är moder, barn och sång.

Johannes evangelium uttrycker det i stället på detta sätt:

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

[…] Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

När jag första gången läste denna Johannesprologen på koinä-grekiska, det var på en kurs i detta språk, var vi några stycken som mödosamt stavade oss igenom dessa mäktiga ord och såg något vi aldrig väntat oss, det stod att "ordet fanns hos Gud, ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen i Guds sköte/livmoder." allt började, enligt Johannes, med Gud som föder sig själv och därefter hela universum.

Med denna tydliga koppling till Gud som föder Gud är det inte så konstigt att Arius såg Jesus som minst ett ögonblick yngre än Gud Fader (Gud Livmoder) . Men det är ju bara logiskt ur ett mänskligt perspektiv. Tänk en fjärde dimension, det går inte. Tänk Universum, obegripligt likaså. Tänk någon som är gravid med och föder sig själv innan allt annat har skapats, lika omöjligt det.

Jag tröstar mig med att vi vet tillräckligt för att få kallas Guds barn och Jesu medarvingar och med tiden kommer den Heliga Anden att leda oss till hela sanningen. Det tror jag vi gör när vi tillsammans läser och samtalar i respekt för att den Heliga Anden är given oss alla:

Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud.  2 Petr 1:20-21

Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.  1 Kor 12:12-13

Kort bibelstudium om en lång framtid

2 Petrusbrevet 3: 4-7 ”Hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse.” De bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas.

En högljudd minoritet av kristna, som dessutom kallar sig och ser sig som extra bibeltrogna  och därmed bättre och mer äkta troende, menar att vi inte ska bry oss om klimatet. Anders Gerdmar, medlem i Livets ord, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola (LO-driven), hör till den gruppen.  Här skriver han i Dagen om detta. Om texten är låst för er som inte är prenumeranter tar jag här kortfattat upp hans resonemang där han jämför klimatoron nu med millenniebuggen 1999. Han menar, som alla med hans åsikt, att vi kristna inte ska bry oss om denna jord eftersom den ska förgås i eld. Han lutar sig då på exempelvis Andra Petrusbrevet, men bortser ifrån att texten använder syndafloden som exempel på hur jorden ska förgås.

Den mer bibliska tolkningen av detta att "jorden ska gå under i eld" innebär , precis som syndafloden, att samma planet och samma kosmos ska återuppstå på samma sätt som Jesus uppstod från de döda och samma människor, när sedan alla uppstår från det döda, ska uppstå men i förnyad kropp. * Det intressanta är att Gerdmar och hans gelikar läser längre ner i 2 Petrusbrevet men som vanligt låter de inte skrift förklara skrift och struntar i Petrusbrevets inledande resonemang om syndafloden. Eller menar de på fullt allvar att den klassiska judiska och kristna förkunnelsen om skapelsen är att jorden förintades under syndafloden och sedan skapade Gud en helt annan jord när floden torkade upp?

Nej den klassiska kristna tanken** är att jorden, samma jord, återuppstod förnyad efter syndafloden.  Därför blir det en självklarhet att tolka 2 Petrusbrevet så att det är samma jord som ska förgås i eld och sedan återuppstå renad. *** Alldeles speciellt så eftersom den klassiska kristna tanken är att Jesu uppståndelse visar hur all uppståndelsen ska ske, både människans och hela skapelsen.Det är ju inte så att Paulus menar att hela skapelsen längtar efter att förintas när han skriver i brevet till romarna:

Rom 8:22 -23 Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. Paulus är väl den som utvecklat det som senare blev den klassiskt kristna eskatologin och Gerdmar och hans vänner lutar sig tungt på rader i Kolosserbrevet om "uppryckandet" men de struntar i resten av brevets eskatologi: Kol 1:15-19 Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, 19ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. I Bibelns mest politiska bok, Uppenbarelseboken, står det att staden Jerusalem ska landa på den förnyade jorden och så förena himmel och jord för evigt. Till den staden ska jordens alla konungar resa och allt dyrbart och härligt som finns på jorden ska föras dit-jorden är alltså inte tom på allt utom frälsta människor. Upp 21: 22-27 Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där. Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok. Vi kan alltså inte alls ägna oss åt dödssynden Acedia (=likgiltighet) och lugnt invänta jordens förintelse om vi vill vara Jesu lärjungar. Tvärtom. Vi ska liksom han stifta fred och försoning med allt på jorden och allt i himlen "till dess han kommer." (1 Kor. 11: 26)  Jag tror som Petrus och Paulus att detta är samma jord som en gång skapades, förnyades och renades i syndafloden, den jord som sedan kommer att förnyas och renas genom eld för att uppstå till evigt liv-liksom Jesus-det är hoppet som bär mig. Nya Jerusalem klostret utanför Moskva. Läs om det här.

* 1 Kor 15:20-28 Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

{---}

1 Kor 15:42-49 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.

** Rebella, du har helt rätt, detta är något som ortodoxa kyrkan alltid varit på det klara med och endast USAnska dispensionalistiska frikyrkor efter Upplysningen anser att Gerdmar har förstått saken rätt. 

***När Jesus själv talar om den sista tiden är det just syndafloden han hänvisar till i Matteus 24: 7 "Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst". 

Tal ur tystnaden

2 Petrusbrevet 1:20 Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand.

 

Jag har tidigare i kommentarer antytt att jag befunnit mig på retreat, en tyst sådan, i slutet av juni. Jag vill starkt rekommendera alla trötta, och speciellt dem som jobbar i yrken där vi ständigt stöts och blöts med människor tex i vård och omsorg, minst en tyst retreat om året. Tystnad i grupp läker själens skavsår.

I tystnaden får också Anden i oss komma till tals samt kyrkans hela samlade erfarenhet i form av text och ton från Bibeln och kyrkans hela historia. Det är ju sant det Petrus skirver , vi behöver varandra för att Anden ska kunna leda oss till hela sanningen. Ju fler röster som får komma till tals, desto mer förstår vi. Om kyrkan alltid hade tagit Petrusbrevet på allvar hade vi sluppit mycket elände i kyrkohistorien.

Lyssna till så många röster som möjligt och vaska fram guldkornen, det hinner jag på en tyst retreat. För även i min ensamhet har jag en tendens att prata med mig själv mest och när jag talar högt med mig själv är det oftast i form av skäll på mig själv. Jag är helt enkelt ganska elak mot mig själv när jag öppnar munnen. Inte ens när jag är ensam lyssnar jag alltså utan går mest bara på och fokuserar på diverse uppgifter och problemlösning, plus detta skällande på mig själv med hög röst.

På retreaten slutar jag säga till mig själv på skarpen och låter i stället andra göra detsamma och tänk så mycket snällare kyrkohistorien talar till mig än jag själv.

Intellektets plats i gudstjänsten

Tanach, judarnas hela Bibel, läses varje gång judar möts i synagogan.

Jag läser nu Hagman på lite distans, jag kan alltså inte citera exakt och kontrollera  om jag minns rätt, eftersom han är utlånad. Men med rätt färskt minne borde det ändå gå att reflektera vidare. Hagman talar om Ordets gudstjänst som den del av gudstjänsten som främst vänder sig till vårt intellekt. "Vår tro bygger inte på skickligt hopdiktade sagor" står det i andra Petrusbrevet och hänvisar till att han själv var ett ögonvittne till Jesu uppståndelse.

Textläsningen har just den funktionen i gudstjänsten; visa att den kristna gemenskapen bygger på en gemenskap som sträcker sig över tid. Med textläsningen binds kristna samman med det judiska folket i GT och NTs första kristna genom att få bevis för och reflektera över den faktiska grunden till vår tro. Till skillnad från koranrecitation som alltid sker på klassisk arabiska, obegriplig för de flesta åhörare, är Bibelns texter tillgängliga för de flesta åhörare i läst skick.

Hagman vänder sig mot "tvångsläsningen" av Bibeln och menar att de allra flesta kristna genom tiderna har fått till sig Bibeltexterna via uppläsning i gudstjänster och inte genom eget plöjande av texterna i sin kammare. Eftersom de flesta kristna genom tiderna knappt kunnat läsa och inte har haft möjlighet att äga en Bibel har frikyrkans ideal med den tummade och slitna privata Bibeln en mycket kort historia. Även i modern tid, visar han med exempel hur kyrkans textläsning varit det viktigaste sättet att ta till sig Bibeln för den kristna gemenskapen. Så tycker Hagman också att det ska vara.

För den som hört alla stressande uppmaningar om "damm på din Bibel är rost i din själ" måste detta vara rent evangelium. Jag har hört dessa uppmaningar och är en sådan som tidigare kände att jag läste fel jag med fast jag läser så mycket Bibel. Jag läste för mycket åt gången, utan bibelläsningsplan och inte exakt varje dag. Nu har den krampen släppt för länge sedan men nog finns fortfarande en grupp "läsare" med kravet i stället för glädjen i att läsa Bibeln. Samtidigt vill jag inte ha laestadianismens bibelstudieförbud heller. Tänk att det är så svårt att hitta den gyllene medelvägen i allt mänskligt.