För körledaren, till flöjtspel. En psalm av David.
Lyssna på mig, Herre, hör mina suckar!
Ge akt på mitt rop, min konung och Gud,
till dig går min bön.
Herre, om morgonen skall du höra min röst,
då bereder jag mitt offer och väntar.
Du är inte en Gud som kan tåla brott,
ingen ond får bo hos dig.
De övermodiga skall skygga för din blick,
du hatar alla ogärningsmän.
Du förgör lögnarna, Herre,
mördare och bedragare avskyr du.
Men jag får gå in i ditt hus,
ty din godhet är stor.
Jag faller ner i vördnad,
vänd mot ditt heliga tempel.
Herre, led mig rätt,
jag omges av fiender,
jämna din väg för mig.
I deras mun finns ingen sanning,
deras inre är fördärv,
en öppen grav är deras strupe,
sin tunga gör de hal.
Låt dem stå med skuld, o Gud,
låt deras planer fälla dem!
Stöt bort dem för deras många synder -
de trotsar dig!
Men alla som flyr till dig
skall fröjdas och alltid jubla,
du skyddar dem och de höjer glädjerop,
alla som älskar ditt namn.
Du, Herre, välsignar den rättfärdige.
Din ynnest täcker honom som en sköld.
Vår tid präglas av "alternativa fakta" i smått och stort. Bland de värsta lögnerna är "alternativa fakta" om klimatet och växthusgaserna. Inte för att det förvånar att miljonärer med mycket att förlora på en klok klimatpolitik kommer med lögner och förnekanden. Inte upprör det mig heller att dessa män som är totalt köpta av fossilindustrin hånar Greta Thunberg och oss andra som säger som det är. Men att människor som kallar sig kristna förnekar verkligheten och sprider dessa "alternativa fakta" i Guds namn (som tex Anders Gerdmar som jag redan dissat här på bloggen) gör mig på kurri, ja ibland blir jag till och med på finnkurri.
Nu vill jag i stället hissa en man som gör mig glad. En som så länge jag läst vad han skriver varit en sanningssägare om klimatet: Stefan Swärd. Naturligtvis finns tokhögern i hans bloggs kommentarsfält, den som förnekar det uppenbara: att det aldrig, inte i någon kontext, kan vara en kristen plikt att stödja oljeberoende. Men Stefan vågar utmana sina följare.* Han kan verkligen känna sig omgiven av fiender både i klimatfrågan och flyktingfrågan på sin blogg. Kommentarerna efter hans senaste inlägg i klimatfrågan förnekar sig icke, men han smeker inte sin följarskara medhårs. Applåder på det!
Jag ber med denna psalm för Stefan Swärd- och Greta Thunberg:
"Du, Herre, välsignar den rättfärdige.
Din ynnest täcker honom som en sköld."
Greta Thunberg färdigseglad till New York. "Du, Herre, välsignar den rättfärdige.
Denna psalm tillskrivs kung David när han på sin ålders höst blev avsatt av sin son Absalom. Att vara hatad och förföljd av sina närmaste är svårt men att bli hatad av sina barn, det kan jag bara föreställa mig. Dock behövs inte förföljelse från de närmaste för att denna psalm ska vara relevant. Mobbing i skolan och på arbetsplatsen är inte ovanligt och då stärker denna psalm, åtminstone mig.
"Herre mina fiender är många" börja psalmen, som mobbad har man nästan bara fiender omkring sig, de enstaka vännerna vågar inte ingripa och kanske talar de om för oss att vi inbillar oss mobbingen-vilket kan bli förödande. Vänner måste ovillkorligen stå på sin väns sida och inte låtsas som om man inte behöver välja sida allt annat är att understödja övergreppen. I fall av mobbing och förföljelse är det faktiskt "ens fel att två träter" för en mobbare behöver bara veta att det är riskfritt att ge sig på sitt offer för att slå till, berättar psykolog John Kaneko i Tendens. *
Psaltaren är den bästa bok att läsa i denna nöd för det står inte bara "du vet väl om att du är värdefull" utan den säger utan minsta silkeshandske mot förövare: " Herre, grip in! Rädda mig, min Gud! /Du slår mina fiender på käken, /du krossar de gudlösas tänder./Hjälpen kommer från Herren./Ge välsignelse åt ditt folk!" I stället för att grotta ner sig i sin egen person vänder Psaltaren blicken utåt: "Hjälpen kommer från Herren." och sedan orkar offret se till alla andra offer: "Ge välsignelse åt ditt folk."
Därför är Psaltaren nödvändig. Psaltaren är alltid på offrets sida, utan minsta tvekan. Gud är i Psaltaren alltid på den mobbades sida utan att någonsin skuldbelägga den utsatta. Ja, Gud blir själv ett offer för mobbing och när Gud själv hänger på korset och hånas av åskådare, och en av dem som torteras tillsammans med honom, då citerar Jesus Psaltaren, alla mobbades Magna Carta, närmare bestämt psalm 22:
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
jag ropar om natten men finner ingen ro.
Dock är du den Helige,
till din tron stiger Israels lovsång.
På dig förtröstade våra fäder,
de litade på dig, och du kom dem till hjälp.
De ropade till dig och blev räddade,
de litade på dig, och du svek dem aldrig.
Men jag är en mask, inte en människa,
hånad och föraktad av envar.
Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
”Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
- han är ju älskad av Herren.”
Diego Velázquez målning av den döende Jesus kallad Cristo de San Plácido.
*– Det finns en myt om att de som mobbar mår själva dåligt. Men den
hemska sanningen är att mobbare ofta mår bra. Mobbningen skänker
mobbaren en trygg plats i gruppen, en hög position och en maktkänsla,
berättar skolpsykologen John Kaneko.
Många psalmer i psaltaren är så här krigiska och läskiga. Lika ofta är det mitt i dessa psalmer instucket en vers som citeras i Nya testamentet och då tolkas som en profetia om Jesus. Jag tänker att det kanske var detta Jesus talade med Emmausvandrarna om, dessa gömda ledtrådar till honom själv. i de mest osannolika Psaltarpsalmer. I Hebréerbrevet 1 vers 5 citeras denna psalm 2. "Du är min son, jag har fött dig i dag." som en tydlig profetia om Jesus. Enligt någon bibellärare jag hört var det vanligt att man inte skriver ut hela citatet utan bara början av citatet så eventuellt menade Hebréerbrevets författare att alla som lyssnade också skulle tänka på fortsättningen: " be mig så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom...Lyckliga de som flyr till honom."
De första kristna var radikalpacifister och det är osannolikt att man förstod denna psalm som en uppmaning till krig, däremot har den lästs så som Hebréerbrevet visar, som en profetia om Jesus och hans fredliga seger på korset och den därefter följande missionsbefallningen och dess framtida resultat, att alla makter måste böja sig för Jesu makt. Och den makten är hans kärlek som "segrar när han lider" .
Den här psalmen kan alltså förstås, i en klassisk kristen tolkningstradition, som att Gud inte bara är judarnas Gud utan hela jordens och alla folk kan bli Guds folk genom Jesu seger på korset. Läser vi på det sättet är Psaltaren inte en bok om krig och våld utan en samling sånger om hur Gud söker alla människor i hela världen. Denna psalm 2 kan alltså vara den första icke-nationalistiska psalmen i Psaltaren.
Det kommer mera....
Till slut nådde evangeliet om Jesus ända hem till mig: "...så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom... Lycklig de som flyr till honom. " Tack, Jesus för det!
2 Petrusbrevet 3: 4-7 ”Hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse.” De
bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade
uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. Men
de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt
elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas.
En högljudd minoritet av kristna, som dessutom kallar sig och ser sig som extra bibeltrogna och därmed bättre och mer äkta troende, menar att vi inte ska bry oss om klimatet. Anders Gerdmar, medlem i Livets ord, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola (LO-driven), hör till den gruppen. Här skriver han i Dagen om detta. Om texten är låst för er som inte är prenumeranter tar jag här kortfattat upp hans resonemang där han jämför klimatoron nu med millenniebuggen 1999. Han menar, som alla med hans åsikt, att vi kristna inte ska bry oss om denna jord eftersom den ska förgås i eld. Han lutar sig då på exempelvis Andra Petrusbrevet, men bortser ifrån att texten använder syndafloden som exempel på hur jorden ska förgås.
Den mer bibliska tolkningen av detta att "jorden ska gå under i eld" innebär , precis som syndafloden, att samma planet och samma kosmos ska återuppstå på samma sätt som Jesus uppstod från de döda och samma människor, när sedan alla uppstår från det döda, ska uppstå men i förnyad kropp. * Det intressanta är att Gerdmar och hans gelikar läser längre ner i 2 Petrusbrevet men som vanligt låter de inte skrift förklara skrift och struntar i Petrusbrevets inledande resonemang om syndafloden. Eller menar de på fullt allvar att den klassiska judiska och kristna förkunnelsen om skapelsen är att jorden förintades under syndafloden och sedan skapade Gud en helt annan jord när floden torkade upp?
Nej den klassiska kristna tanken** är att jorden, samma jord, återuppstod förnyad efter syndafloden. Därför blir det en självklarhet att tolka 2 Petrusbrevet så att det är samma jord som ska förgås i eld och sedan återuppstå renad. *** Alldeles speciellt så eftersom den klassiska kristna tanken är att Jesu uppståndelse visar hur all uppståndelsen ska ske, både människans och hela skapelsen.Det är ju inte så att Paulus menar att hela skapelsen längtar efter att förintas när han skriver i brevet till romarna:
Rom 8:22 -23 Vi vet att helaskapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och
till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i
vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.
Paulus är väl den som utvecklat det som senare blev den klassiskt kristna eskatologin och Gerdmar och hans vänner lutar sig tungt på rader i Kolosserbrevet om "uppryckandet" men de struntar i resten av brevets eskatologi:
Kol 1:15-19 Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty
i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt,
troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom
och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, 19ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och
att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig
genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.
I Bibelns mest politiska bok, Uppenbarelseboken, står det att staden Jerusalem ska landa på den förnyade jorden och så förena himmel och jord för evigt. Till den staden ska jordens alla konungar resa och allt dyrbart och härligt som finns på jorden ska föras dit-jorden är alltså inte tom på allt utom frälsta människor.
Upp 21: 22-27 Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där. Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. Aldrig
skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar
skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets
bok.
Vi kan alltså inte alls ägna oss åt dödssynden Acedia (=likgiltighet) och
lugnt invänta jordens förintelse om vi vill vara Jesu lärjungar.
Tvärtom. Vi ska liksom han stifta fred och försoning med allt på jorden
och allt i himlen "till dess han kommer." (1 Kor. 11: 26) Jag tror som Petrus och Paulus att detta är samma jord som en
gång skapades, förnyades och renades i syndafloden, den jord som sedan kommer att
förnyas och renas genom eld för att uppstå till evigt liv-liksom Jesus-det är hoppet som bär mig.
Nya Jerusalem klostret utanför Moskva. Läs om det här.
* 1 Kor 15:20-28 Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men
när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som
har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.
{---}
1 Kor 15:42-49 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det
som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med
ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med
ande. Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.
** Rebella, du har helt rätt, detta är
något som ortodoxa kyrkan alltid varit på det klara med och endast USAnska dispensionalistiska frikyrkor efter Upplysningen anser att
Gerdmar har förstått saken rätt.
***När Jesus själv talar om den sista tiden är det just syndafloden han hänvisar till i Matteus 24: 7 "Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst".
Lars skickade också ett musikklipp från You Tube i samma ämne: mamma Maria. Det är så fint när ni läsare lägger er i och leder samtalet vidare. Det är precis det som är meningen med detta sociala medium.
Rebella länkade i kommentaren nedan till denna illustration:
Guds mänsklighet som leder till vår mänsklighet och MEDmänsklighet är ärendet för denna bloggpost där de flesta orden inte är mina, utan Magnus Malms, och som inspirerats av Lars och Rebella. Jesus var snäll, mamma Maria uppfostrade en snäll pojke som växte upp till en man som var snäll, vänlig och barmhärtig. Vi ska bli som han. Magnus Malm tar upp hur Maria är en symbol för kyrkan. Och kyrkan ska vara den mamma som uppfostrar sina barn till just snälla barn, anser jag.
Tiden vi lever i rekommenderar knappast snällhet. Snarare är det hårda tag eller, som det ofta eufemistiskt kallas, "tydlighet" som är tidens melodi. Vi ska ställa "krav" och "sätta gränser". De utpekade som ska fostras med hårda handskar och "tydlighet" är nästan aldrig direktörer eller kapitalägare utan i stort sett alltid flyktingar, fattiga eller (bildligt eller bokstavligt)föräldralösa. Visst, det kan behövas gränssättande men mot vad och mot vem och av vilken orsak? Sätter man gränser med elakhet eller snällhet som grund? Och vilka gränser ska sättas, är det Pelle Svanslös eller Elake Måns revir vi bör markera? Hur sätter vi gränserna? Usama Bin Ladins gränssättande är helt annat än Lars Lerins. Och som kristen vet jag vilken av dessa gränssättare vi ska efterlikna.*
Tidsandan säger dock att vi ska sätta hårt mot hårt. Debattklimatet är inte alls snällt och den partiledarkandidat som har snällhet som motto blir bevisligen inte vald. Det parti som tidigare skälldes för att vara för snällt och frikyrkomesigt bufflar nu tillsammans med gamla skinheads som låtit håret växa, men inte snällheten, och den statsminister som förra mandatperioden stod upp för just snällheten pläderar nu mestadels för snålheten.
Snäll är alltså lika med hopplöst ute, "SÅÅ 2015". Men nu är ju vi kristna, och speciellt Barock-Olga, inte alls intresserade av att vara tidsenliga, snarare sätter vi en ära i att vara otidsenliga (åtminstone jag). Så jag slår härmed ett vänligt men bestämt slag, med vadderade silkesvantar, för snällheten.
Bamse lär ut att vi blir bäst tillsammans. Så som denna blogg blir till i samarbete med er, mina kära följare.
*Då kanske ni invänder: Lars Lerin sätter väl inga gränser? Då säger jag:
tog han på sig banankostymen som Junior ville att han skulle bära på
karnevalen i Lerins lärlingar? Alltså: man kan sätta gränser snällt och inte genom
aggressiva utbrott, tvingande lagstiftning eller mord.
Tyvärr läser nog
varken Ebba Busch Thor, Ulf Kristersson, Nyamko Sabuni, Jimmie Åkesson,
Jonas Sjöstedt eller regeringens företrädare denna eminenta blogg, men
jag uppmanar dem ändå: sjung varje morgon tillsammans i Riksdagshusets
kör: NU SKA VI VARA SNÄLLA. Utan ironi.
2 Petrusbrevet 1:20 Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand.
Jag har tidigare i kommentarer antytt att jag befunnit mig på retreat, en tyst sådan, i slutet av juni. Jag vill starkt rekommendera alla trötta, och speciellt dem som jobbar i yrken där vi ständigt stöts och blöts med människor tex i vård och omsorg, minst en tyst retreat om året. Tystnad i grupp läker själens skavsår.
I tystnaden får också Anden i oss komma till tals samt kyrkans hela samlade erfarenhet i form av text och ton från Bibeln och kyrkans hela historia. Det är ju sant det Petrus skirver , vi behöver varandra för att Anden ska kunna leda oss till hela sanningen. Ju fler röster som får komma till tals, desto mer förstår vi. Om kyrkan alltid hade tagit Petrusbrevet på allvar hade vi sluppit mycket elände i kyrkohistorien.
Lyssna till så många röster som möjligt och vaska fram guldkornen, det hinner jag på en tyst retreat. För även i min ensamhet har jag en tendens att prata med mig själv mest och när jag talar högt med mig själv är det oftast i form av skäll på mig själv. Jag är helt enkelt ganska elak mot mig själv när jag öppnar munnen. Inte ens när jag är ensam lyssnar jag alltså utan går mest bara på och fokuserar på diverse uppgifter och problemlösning, plus detta skällande på mig själv med hög röst.
På retreaten slutar jag säga till mig själv på skarpen och låter i stället andra göra detsamma och tänk så mycket snällare kyrkohistorien talar till mig än jag själv.
Läser i Dagen att Martin Luther King Jr gjort sig skyldig till våldtäkt och medhjälp till våldtäkt, enligt nyligen frisläppta FBI-dokument. Jag tänker här helt förbigå den eventuella sanningshalten i dessa påståenden och direkt lyfta resonemanget till ett principiellt plan. Mäktiga män som våldtar kvinnor och barn är ju väldokumenterade och absolut ingen nyhet. Vad är det som driver dessa män? Ska vi tro på Horace Engdahl är det för att behaga kvinnornas lust att bli förnedrade, helst av en ful man. Men jag tror nu inte Horace har någon som helst trovärdig förklaring till någonting som gäller mellanmänskliga relationer. Dessutom vill kvinnor inte bli förnedrade, inte ens av fula män.
Jag känner till fall i min absoluta närhet där kyrkliga maktmän utnyttjat unga kvinnor med ursäkten att de inte kan hålla koll på sina känslor pga att flickan är så förförisk. Detta gäller alltså flickor som ingen normal människa skulle uppfatta som ens småflirtiga eller som möjliga sexpartners pga deras låga ålder, ändå skyller vuxna män på minderårigas attraktionskraft. Pedofiler tror ju ibland att de gör barnen de skadar en tjänst. Detta trots att de en gång kanske också varit misshandlade och sexuellt utnyttjade barn och borda veta vilken stor skada de gör. Hur är detta möjligt, om inte förövaren är förståndshandikappad?
Jag kan inte låta bli att fundera på vad som driver dessa män? Vad får de ut av att tvinga barn och kvinnor till sex med dem? Kan en frisk man bli sexuellt tillfredsställd av sex med en försvarslös person som hatar varje sekund av övergreppet? Vad får män med inflytande och en säker position i samhället att riskera sitt anseende för nöjet att tortera människor sexuellt? Detta kommer nära att utnyttja prostituerade. Något som tills helt nyligen ansågs "normalt" bland maktens män i Sverige och utomlands gör det fortfarande.
Fastän kvinnliga sexköpare förekommer hör vi sällan om det, för kvinnor skäms, vilket är det naturliga sättet att förhålla sig till att utnyttja prostituerade. Fast du måste förstås respektera den du köper sex av för att förstå att skämmas. Enda möjligheten att inte skämmas är att inte se den utnyttjade/våldtäktsoffret som en person likvärdig med dig själv och värd respekt. Men många män verkar helt sakna skam i kroppen gentemot kvinnor. De är så skamlösa att de för över sin rättmätiga skam till sina offer. Inga andra brottsoffer är så benägna att skämmas över att ha blivit utsatta som just sextorterade.
Alltså, alla män som gjort storslagna och goda saker som ändå trampat kvinnor i smutsen. De som gav sitt liv för en god sak men misshandlade sin fru och sina barn, hur kunde de leva så splittrade liv? Och hur kommer det sig att de inte misshandlade grannen, män i samma styrelse som de eller pensionerade soldater på ålderdomshemmet? Nej, de har inte gett sig på vuxna män, utan alltid återkommer historier om dessa övergrepp mot kvinnor och barn i beroendeställning. Om det bara är frustration och stressrelaterade vansinnesutbrott skulle ju vem som helst kunna drabbas. Men icke. Dessutom är det alltid ett system i övergreppen, de är sällan enstaka händelser som aldrig upprepas.
Hur blev män sådana? Hur kan offren skämmas så oerhört när inte männen
skäms själva för sitt våldsamma, rent äckliga, beteende? Hur kan vi som
är föräldrar fostra flickor och pojkar så detta blir en otänkbarhet i
framtiden? Vad kan vi göra för att slippa fostra nya generationer av
medborgarrättskämpar som våldtar kvinnor samtidigt som de slåss för
mänskliga rättigheter i andra sammanhang. Denna människorättsschizofreni
måste få ett slut-helst igår. Jag vill veta hur vi ska få alla män att
respektera alla kvinnor och barn.
Kära följare, hjälp mig att tänka i denna fråga. Jag vill veta hur vi ska få bukt med denna fasansfulla könsmaktsordning som skapar skamlösa män och torterade kvinnor och barn som skäms åt förövaren, ibland ända in i döden.
Jag önskar det gick att göra en ögonöppnare för män om kvinnors situation, som denna video av Kamini som verkligen får en blek att förstå hur det är att bedömas utefter sin mörka hudfärg:
För er som inte är fullt lika franskförstående som jag: väldigt förkortat handlar den om att Kamini får ett budskap av Gud att han i nio och en halv dag ska få vara vit. Den förändring han erfar förklaras i refrängen: "pengar, bostad, snuten, folk, vilken skillnad sedan jag blev vit" förr var polisen alltid ute efter honom, nu när han är vit är de hans kompisar. Han förlorar visserligen förmågan att dansa, men han kommer in på nattklubbarna osv. Historien berättas med mycket humor men med djupt allvar i botten.
Som sagt, jag hoppas någon kunde göra en liknande rolig ögonöppnare om kvinnor för män, de där snälla männen som skulle ta åt sig, vi lämnar döende gamla bufflar som Horace och hans likar därhän. Men hur göra det? En kvinna som får leva som man i nio dagar kan nog också sammanfatta det med "pengar och folk" -plötslig löneförhöjning, plötsligt lyssnar folk på vad man säger i sällskap med andra män och tänk att gå på toa med killar utan att bli trakasserad!
Men allt det andra: skräcken utomhus mörka kvällar, missaktningen, ständiga känslor av att vara fel; för fet (även om man bär på tio kilos undervikt), för gammal (från det att man fyllt femton år), för pratsam,(om man inte bara är moltyst och på sin höjd fnissar åt gubbiga grabbskämt för att bekräfta män) för feministisk(dvs vilja ha samma rättigheter och skyldigheter som män, och nästan lika hög lön för det arbete som man gör tio gånger bättre och är mycket mer kvalificerad för), för ful (medan männen då, som Horace menar; helst ska vara fula), för ...omöjlig att respektera. Sara Larsson-jag har ett feministiskt initiativ till dig!
