Galliléen

Barnens Bibels bild av detta tillfälle

 När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.”
Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.”
Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.
Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.”
(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!” Johannes 21:15-19

James J. Tissots bild av detta tillfälle.

När Jesus uppstått från döden knöt han ihop säcken med att återvända till Galliléen och sjöstranden där han en gång mötte sina första lärjungar. Han ställde sig inte på tempelplatsen och ropade: "Se, jag är uppstånden! Fattar ni nu?" Han lämnar istället Jerusalem, som var den religiösa centralorten, för att återvända norrut till det religiöst föraktade landskapet Galliléen. Kristna pilgrimer åker nuförtiden i stora skaror till Nasaret som än i denna dag har en stor kristen minoritet, de allra flesta araber men även klostersystrar och bröder från hela världen bor där idag. Den är därför den mesta kristna staden i Israel och den mest arabiska. Men på Jesus tid var det en by "bortom ära och redlighet".

Kafarnaum är numera en utgrävd ruinstad. Men Jesus uppväxtstad och Marias och Josefs hemstad finns kvar. Säkert beror detta på att kristna pilgrimer började vallfärda hit i stora skaror under 300-talet. Stora basilikor har byggts i den förut så obetydliga lilla byn. Den kristna närvaron är också en stor anledning till att de arabiska palestinierna inte flydde Nasaret 1948. Det är ju bara Israel i närområdet som har full religionsfrihet och för en kristen var det inte en hit att söka asyl i de muslimska länder som uppmanade till flykt när staten Israel bildades 1948. 2005 var staden fortfarande bebodd av en majoritet kristna. Idag är ca 30% av invånarna i Nasaret kristna och resten muslimer pga att kristna palestinier i hög utsträckning flyttar antingen till mindre arabdominerade platser i Israel eller till Amerika och Europa i takt med en allmän islamistisk radikalisering vilket lett till att också kristna palestinier angripits, inte bara israeler.

Detta är så sorgligt och här kan jag bara och enbart skylla på islamismen,  Netanyahus olyckliga regeringsperiod spädde också på konflikterna i området. Men liksom kriget i Ukraina är helt och hållet Putins fel även om det faktiskt finns fascistiska grupperingar även i Ukraina, det är inte bara Putinister som är fascister*, är det islamisterna som är grundorsaken till den krympande kristna befolkningen i Nasaret och Palestina.  I Israel sitter nu ett islamistiskt parti med i regeringskoalitionen eftersom Israel är en demokrati. Men islamister dominerar bara politiken och kulturen i Palestina, främst i Gaza förstås och tyvärr också till viss del i arabdominerade områden i Israel. Där bedrivs en lågintensiv terror mot kristna som vi ju vet ifrån våra kristna vänner från hela Mellanöstern när som helst kan bli dödlig. Libanon och Syrien som förut varit säkra länder för kristna har sedan Al Khaijda, IS och dyligt löst folk, kommit igång på allvar med sin gangsterverksamhet och slavhandel blivit osäkra länder för den kristna minoriteten.

Nasaret på Jesu tid var förstås en judisk by  medan Kafarnaum var mer "mitt i smeten" i närheten låg romerska nybyggen och det grekisktalande självstyrande statsförbundet mellan tio städer, Dekapolis, hade medlemmar på motsatta stranden av Genesarets sjö. Därav var Kafarnaum en ort med blandad befolkning och många resande. En orsak till föraktet mot Gallléen var fattigdomen, en annan var närheten till de grisälskande hedningarna i Dekapolis. Galliléer ansågs vara vidskepliga bonniga norrlänningar med distinkt dialekt.

I Galliléen blev snart Jesu lillebror Jakob församlingsledare och hans lillebror Judas skriver här sitt brev till de kristna. Enligt traditionen var det också här Maria Migdal etablerade sitt apostlaskap för eftervärlden. Kyrkans spreds snabbt över hela romarriket  ända bort till Indien och dess historia är välbelagd, men kyrkan i Galliléen är ganska okänd. Ändå var det dit Jesus gick efter sin uppståndelse. Han sökte upp lärjungarnas fiskeläge vid Gennesaret och medan de fiskade lagade han till en frukost åt dem vid en öppen eld. Han gav dem rådet att lägga ut näten på andra sidan båten och de får 153 fiskar utan att nätet går sönder. Petrus får ett enskilt samtal med Jesus som traumaterapi efter allt som hänt när han förnekade Jesus då Jesus som bäst behövde trofasta vänner.

Jesus lämnade alltså Jerusalem med alla dess möjligheter att "nå ut"och prioriterade frukost i Galliléen. Där var ju hans vänner.

 

*De ukrainska fascisterna fick dock endast 2% av rösterna i senaste valet och har ingen plats i parlamentet medan Putin styr Ryssland helt och hållet med Ivan den förskräckliges och Stalins tyranni som metod.  

Träd

Vår trädgård 23 april, påsklördagen 2022

 En lovsång av David. Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung,
nu och för evigt prisar jag ditt namn.
Dag efter dag vill jag prisa dig,
nu och för evigt sjunga ditt lov.

Stor är Herren, högt är han prisad,
ingen kan fatta hans storhet.

Släkte efter släkte skall hylla dina verk
och vittna om dina väldiga gärningar.

De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät,
och de under som du gör vill jag besjunga.

De skall prisa din fruktansvärda makt,
och din storhet vill jag förkunna.

De skall ropa ut din stora godhet
och jubla över din trofasthet. Ps. 145:1-7

Korsets trä sägs i vissa legender bestå av virke från livets träd i paradiset. Andra legender pratar om samma virke som Noa byggde arken av.  Båda legenderna knyter samman Jesu lidande och uppståndelse med andra livgivande händelser i Bibeln: skapelsens frodiga trädgård och Noas livräddningsark. Jag tänker nu också på hur historien knyts samman vid den tomma graven eftersom den låg i en trädgård. Maria Magdalena trodde j u först att Jesus var en trädgårdsmästare, det står numera väktare. Men varje översättning är en tolkning och jag väljer tolkningen trädgårdsmästare eftersom det är ett yrke som lika gärna kunde ha varit Jesus eget. 

Nu var han förstås yrkesmässigt i den andra änden av processen , timmerman, han visste allt om stickor i fingrarna, hyvling och  virkesdimensioner. Såg och hammare. spik och borr var hans verktyg. Men det finns också trädgårdsmästarkvaliteter i Jesus och det är inte bara min metaforiska fantasi som spökar här utan Jesus använde också bilden av Gud som trädgårdsmästare i sina liknelser. Speciellt tänker jag på trädgårdsmästaren som vädjar för fikonträdet i en vingård. 

"En man hade ett fikonträd i sin vingård och han kom för att se om det fanns någon frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför ska det ta upp mark till ingen nytta? Han svarade: "Herre, låt det stå kvar ett år till så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det."  Lukas 13:6-9

I utkanten av en vingård hade man ofta ett fikonträd. För arbetarna var detta träd en skuggig viloplats oavsett hur mycket frukt det bar. För vingårdsägaren var det slöseri med mark om trädet inte bar frukt och han hade heller inte någon förståelse för att skuggan var behaglig för arbetarna i hans vingård även om trädet inte bar frukt. Trädgårdsmästaren vill däremot ge trädet en chans till genom att lägga ner ännu mer tid på det.*

Intressant är att Lukas är den enda evangelist som tar upp denna liknelse.  Markus och Matteus tar istället upp tillfället när Jesus förbannar ett fikonträd eftersom han blev arg när det inte bar frukt, trots att det inte var tid för fikon. Lukas berättar alltså istället om ett ensamt fikonträd i en vingård. En udda typ som dessutom inte är nyttig är en typisk gestalt i Lukas evangelium. I kapitel 7 möter vi den hamartolos som slösar balsam genom att smörja Jesus hemma hos en farisé som bjudit in Jesus lite med armbågen. I kapitel 19 möter vi den korrupta samarbetsmannen Sackaios som är så kort att han måste klättra upp i ett träd för att se Jesus i folkmassan, han är också ensam om berättelsen om den barmhärtiga samariern och ingen annan återberättar liknelsen om den förlorade sonen. 

Lukas skriver för hedningar som just fått höra om Jesus. De har aldrig känt sig fullt inkluderade i gudsfolket. Så här i början av kristendomens historia är hedningarna i minoritet och lika udda som fikonträdet i vingården eftersom  i stort sett var och en av dem kunde kallas hamartolos. Jag kunde ha kallats hamartolos. Vi som nu är kristna är till största delen fikonträd i utkanten av vingården Israel. Jag tycker det borde göra oss både ödmjuka och tacksamma. Framförallt för kärleken det ensamma fikonträdet får av trädgårdsmästaren Jesus. Vi "ska ropa ut din stora godhet/ och jubla över din trofasthet." 

 

*"Så länge det finns liv finns det hopp"-inställningen delar jag med denna trädgårdsmästare, oj så många icke-dekorativa, oproduktiva plantor, buskar och krukväxter som jag pysslat med. Men jag är varken Jesus eller Sam Gamgi i Sagan om ringen, så oftast överlever inte den krassliga växten. Men vissa har verkligen gett lön för mödan och det räcker för att jag inte ska ge mig innan det verkligen inte finns en gnutta liv i plantan.Kul att vara lite lik Jesus ibland.

 

Påsk

Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!”
De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg.
Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel?
Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.”
Och han visade dem sina händer och fötter.
Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?”
De räckte honom en bit stekt fisk,
och de såg hur han tog den och åt.
Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.”
Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna.
Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen,
och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
Ni skall vittna om allt detta.
Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” Lukas 24:36-49

Påskdagens stora nyhet hade förstås inte nått långt när Jesus kommer för att äta med lärjungarna. Jag har ofta tänkt på att det var fisk han fick. Jag vet inte hur de åt fisk i Jerusalem vid denna tid men som jag känner fisk är det en maträtt som kräver visst petande. Man måste plocka bort ben, kanske får man ändå med ett vasst ben i munnen som man får plocka ut. Fisk äter man inte som en räkmacka. Det syns alltså att det är en människa som äter och inte ett spöke. "De såg hur han tog den och åt." berättar Lukas som intervjuat de som var med den gången. Just innan detta skedde hade ett andfått par kommit till dem och berättat om hur de mött Jesus på väg hem till Emmaus. De kände igen honom när han delade ut brödet vid kvällsmaten. 

Nyss hörde jag av misstag  en snutt av "Ring p1" en man menade att han kunde bevisa att Jesus inte var Guds son eftersom Jesus inte lärt ut ALLT som vetenskapen nu vet. Han nämnde virus och bakterier som exempel. Programledaren invände att Jesus hade kort med tid och tog de viktigaste först. Och det är ju en smart invändning som jag helt håller med om. En annan invändning den inringande fick innan jag lämnade köket, var att hans anhängare inte skrev ner allt Jesus lärde ut utan det de fann intressant. 

Det är ju ytterligare en god invändning. En sak som nämns oproportionerligt ofta i evangelierna är mat. Enid Blyton som skrev spännande ungdomsdeckare om fyra barn och en hund på 1940-talet har anklagats för att ha gett mat en för stor del i böckerna. Det gjorde faktiskt min favorit Ruby Ferguson också i hästböckerna om Jill. Båda författarna skrev i tider av ransonering, vilket jag ser som en förklaring till detta.

Man kan nog säga att mänskligheten egentligen alltid levt i tider av ransonering. Vi i Sverige idag lever i ett sällsynt historiskt undantagstillstånd. De som vandrade med Jesus var ofta hungriga, åt sällan något som kan likna en svensk påskbuffé 2022 och minns mat mer än virus. Om nu Jesus talade om virus. Han tog ju det viktigaste först: hur Guds rike är beskaffat. Jämlikhet, fred, kärlek såg han som viktigast. Och jag tycker han prioriterade rätt där. Men ibland hade jag nog önskat att lärjungarna kring honom hade berättat vad Jesus undervisade om sin död och uppståndelse med utgångspunkt från lagen, profeterna och psaltarpsalmerna. Inte i stället för upplysningen om fisken , utan också.

Sedan inser jag att Lukas och de andra evangelisterna redan hört massor av utläggningar om Jesu död och uppståndelse utifrån skriften. De ansåg att detta var redundant information. Det de ville skriva ner var minnena av den levande Jesus, hans undervisning när han var här på jorden och hans liv med dem. De predikningar och textutläggningar de fick höra och de brev som cirkulerade i församlingarna från Jesu bröder Jakob och Judas handlade inte alls om hur det var att leva nära Jesus utan om betydelsen av lidandet och uppståndelsen. De berättar omhur man skulle leva som Jesus och överleva som troende under förföljelse och i förskingring. Jesu äldsta lillebror Jakob börjar sitt brev: 

"Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen. Skatta er bara lyckliga , mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att er tro består provet ger den uthållighet. Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist." Jak.1:1-4

Jag förstår att ju fler som kom till tro desto fler ville veta HUR man lever fullkomligt. Hur gjorde Jesus? De ville få mer än dessa brev som liksom utlägger Jesu liv under förutsättningen att de flesta åhörarna träffat Jesus. De som inte gjort det ville veta vad Jesus gjorde för att kunna bli som han. De ville få samlade redogörelser från dem som levt med Jesus nedskrivna så även dessa kunde skickas runt i den allt större kristna världen. 

När Lukas började sin forskning hade redan flera gjort detta, gett en samlad skildring av Jesu liv. Ändå insåg han att allt inte kommit fram, framför allt om hur Jesus bemötte hedningar och andra socialt utsatta och utstötta. De Lukas intervjuade minns den hamartolos som inviger Jesus till hans tjänst, den korrupta samarbetsmannen Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus och liknelsen om en son som tar ut sitt arv och blir utfattig och måste längta efter grismat innan han "kommer till sig själv.". De minns vad som hände innan Jesus började predika; Marias minnen, Jakobs minnen av storebror som barn, Josefs minnen av en resa till Jerusalem. De minns också att Jesus även predikade på en slätt där alla kom i jämnhöjd med varandra och inte bara från ett berg som gör att folk hamnar på olika nivåer (Luk. 6:17-7:1).

Hur är Guds rike? Hur lever vi fullkomligt som Jesus? Allt detta svarar evangelierna på. Resten , säger Jesus, ska den Heliga Ande lära oss i framtiden.  Och det har vi sannerligen gjort. Men detta om virus och bakterier, där hade redan judar god koll på. De tvättade sig och iakttog renhetsregler kring det som kallades spetälska, ett samlingsord för smittsamma sjukdomar och tex hussvamp. Dessa regler var så stränga så de uteslöt en massa människor från samhället. Jesus behövde snarare förklara att reglerna var till för människans skull inte tvärtom. Han behövde visa att vi skulle bjuda in en hamartolos, en spetälsk , en kvinna med blödningar, i gemenskapen. Han behövde tala om smittskydd med urskillning. Han behövde också påminna om renhetens funktion och gemenskap med alla som överordnat mål för samhällslivet.

Och han behövde äta. För Jesus var hundra procent människa inte enbart hundra procent Gud.  kroppen hans hade uppstått från de döda eftersom kroppen var han. De flesta vishetslärare vid denna tid och i vår tid är i grunden gnostiker som förnekar kroppens behov och anser att kroppen är skild från människans "själ" som är det enda fina med oss. Jesus är absolut inte gnostiker. Kroppen är för honom helig. Människan är ett oupplösligt helt där kroppsdelarna har olika funktioner hjärtat, som sågs som själens plats i kroppen, är för Jesus ändå alltid en kroppsdel. Evangelisterna visar kroppens betydelse genom att beskriva måltidernas betydelse. och , ja, de prioriterade rätt för vi människor flummar så lätt ut i överandlighet och kroppshat.

De visar att Jesus uppstod, inte som ett spöke utan som en människa med en kropp. Till och med ärren från korsfästelsen var kvar och han behövde fortfarande äta. Evangelisterna gjorde alldeles rätt som prioriterade fisken. Undervisningen om uppståndelsens betydelse pågår ännu, Anden undervisar oss ständigt. Och utan att vi fått veta att Jesus behövde äta hade vi missat något mycket viktigt om uppståndelsen.

 

Sista fastedagen 2022

                           Påskaftonsmorgonen 2022. Stillhet och fågelsång under en mulen himmel.

Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där.
När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet. Lukas 23:55-56

Under långfredagen händer så mycket. Den torterade Jesus hann med att be de kvinnor som grät över hans öde att gråta över sig själva, han fick hjälp att bära sitt kors av en man vars familj senare skulle bli stöttepelare i den unga kyrkan, han hann arrangera så att den unge Johannes fick flytta ihop med mamma Maria, han förlät dem som spikade fast honom på korset,han hann bjuda in en man som korsfästes med honom till paradiset. Jesus skådade "dödens portar, portarna till det yttersta mörkret." (Job 38:17) och han besegrade ondskans alla makter:

 Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus. Kol. 2:15

Så kommer den stilla kvällen när  Josef av Aramitaia och kvinnorna som följt med Jesus från Gallileen varav Maria Magdalena, Johanna*, Maria-Jakobs mor (Jesus mamma)nämns hos Lukas. De tillbringar sedan tiden från klockan 6 på kvällen i stillhet. Jag föreställer mig en förlamande sorg, den där som infinner sig efter en begravning av en nära anhörig. Först aktivitet: få ner Jesus från korset, begrava honom i all hast innan sabbaten inföll och skynda sig hem. Sedan: stillhet. 

Det vi kallar Stilla veckan är ju en hektisk tid för Jesus och hans lärjungar. Först nu blir det stilla för honom och hans vänner. De följer Mose ordning: "Ingen av er får gå ut genom dörren i sitt hus innan det blir morgon." (2 Mos. 12:22) Jag föreställer mig att de är tysta och knappt orkar äta. Jag tänker mig att de går om varandra i huset. Kanske ligger de och stirrar i taket. Chocken. Sorgen. Tystnaden. Påskafton. Sabbat. 

Gud vilar ut.

*Markus nämner Salome i stället för Johanna. Hos Markus nämns också att mamma Maria är mor till Joses förutom Jakob (det nämns ju tidigare också att hon var mor till Joses, Jakob. Judas och Simon) .Det är lite intressant att nu är Maria nämnd som mamma enbart till Jesu syskon, inte till Jesus själv. Endast Johannes evangelium tar upp denna detalj. Johannes tar ofta upp saker som inte de andra kommit ihåg eller tagit upp. Också här är han ensam: mamma Maria var Jesu mor, vill han påminna. Varför? Var Marias ödmjukhet sådan att hon inte ville påminna om att hon var Jesu mor men ändå lät hon evangelierna ta upp att hon var mamma till några av den galilleiska kyrkans ledare: Jakob, Joses, Judas. Och eftersom hon rimligen var död när Johannes minnen skrevs ner kunde hon inte förhindra detta längre.

 

Långfredagens evangelium enligt Lukas

 Men jag lever för honom,

och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,

förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in. Ps. 22: 30-32

I dagens evangelietext möter vi bland många andra Simon från Kyrene i Nordafrika, gråtande kvinnor och en romersk officer som förstår något av vem Jesus är. Simon får vi veta hos de tre synoptikerna,  är far till två kristna bröder, Alexandros och Rufus, varav Rufus, senare blir kristen församlingsledare och dessutom har Rufus en kristen stöttepelare till mor, enligt Romarbrevet 16:13. När Jesus,  efter en hel natt av tortyr och förhör av flera olika förhörsledare, inte orkar bära tvärbjälken som de som dömts till att korsfästas ska bära själv till avrättningsplatsen. Dessa tvärbjälkar vägde mellan 30 och 50 kg. Vi har nog alla sett bilder av rekonstruktioner där korsfästa bands fast i tvärbjälken och faller framstupa under tyngden utan möjlighet att ta emot sig. När Jesus fallit tog Simon över. Detta gjorde uppenbarligen intryck på honom så att hans familj blev stöttepelare i den första kyrkan.

Möjligen var också Simon av Kyrene redan en av Jesus sympatisörer så detta att han tvangs bära bjälken blev ett slags hot om möjliga repressalier även för Jesu anhängare. Romarna var kända för sina hårda nypor mot alla som äventyrade Pax Romana. Det var just denna stenhårda militärdiktatur som gjorde "freden" möjlig. Några decennier efter Jesu korsfästelse slogs det stora judiska Bar Kochba-upproret ned, de flesta upproriska dödades, judar fördrevs även om de inte hade del i upproret och Jerusalems judiska tempel raserades som straff för detta uppror. Romarriket bytte också namn på provinsen Syriae Judeae till Syria Palestinae år 135e.Kr. det fanns anledning att vara försiktig. Just denna dag då Jesus skulle avrättas var det bara de modigaste som var kvar i hans närhet, kvinnorna som följt Jesus, Jesu mamma Maria och Johannes nämns vid namn. De övriga verkar hålla sig i bakgrunden. Men Simon finns där för att bära en del av bördan.

Det är långfredagskväll och fullmånen lyser över en värld där det tycks som om den vita häxan kan segra och vintern utan jul aldrig verkar ta slut. Men han på korset ropade med hög röst och förhänget i

Bildkälla

templet brast mitt itu-det allra heligaste var öppet och en hamartolos, en officer med många liv på sitt samvete, förstår när Jesus dör: "Han var verkligen en rättfärdig man." En av de korsfästa rövarna får löfte om att vara tillsammans med Jesus i Paradiset, berättar Lukas: hedningarnas apostels egen hävdatecknare, de fattigas, främlingarnas och faderlösas evangelist. Och en man från Kyrene blir aldrig densamma han kanske tänker på slutet av den Psaltarpsalm 22 som Jesus nyss citerat inledningsorden av på korset: "Eloi, eloi lema sabachtani!" "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?"  Psalmen som slutar i en helt annan ton:

"Men jag lever för honom, och mina barn ska tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren, förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in."

 

Befrielse

 Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag. 2 Mos. 12:17

På jobbet läser jag just nu Beloved av Toni Morrison med en grupp elever (ja, jag vet, jag har världens bästa jobb) därför har det varit naturligt att ta fram den tröst och det uppror som Bibeln ingav de slavar som knappt fick vara människor annat än i gudstjänsten i USA och på andra ställen i den "Nya världen". Slavägarna ville ju visa sig som goda kristna trots allt. De tog ju i sin tur vissa obskyra bibelord till intäkt för sin rätt att förslava fångade afrikaner. 

Jag måste säga att sovjeterna fattade mer än dessa slavägare. Om man nu ska sätta en enda bok i händerna på en förtryckt folkgrupp är det Bibeln som borde vara det absolut sista valet. När det dessutom så övertydligt är en bok skriven för att minnas slaveri och befrielsen från det, landsförvisning och längtan till hemlandets frihet, ja då är en USAnsk slavägare mer än lovligt korkad som låter just Bibeln bli den enda litteratur som erbjuds.

Bibeln är helt och hållet skriven i ett underifrånperspektiv. Den heliga treenigheten på människans sida (hon som skapades till Guds avbild, eller kanske spegelbild) är fattiga, främlingar och faderlösa och änkor. Va? Jag skriver om fyra grupper? Nej faderlösa och änkor får representera gruppen ensamstående utan stöd av en familj eller förmögenhet i tillvaron, en ytterst utsatt grupp i de flesta samhällen än idag.

Att de USAnska slavägarna inte misstänkte Bibeln en enda gång kan ju bero på många saker, men en av de viktigaste var troligen att de var vad 1917 års översättning kallade förstockade. Filosofen Jonna Bornemark kallar en liknande process "förpappring":

I grunden handlar förpappringen i stället om kontroll och tillit, förklarar hon. Praktiskt tar den sig nämligen uttryck i allt mer och detaljerad dokumentation och kontroll – pappersarbetet blir viktigare än själva verksamheten.

– Det finns en tro på att all kun­skap ska finnas i dokument, att det bli(sic!) rättssäkert om man tar ifrån människor handlingsfriheten. Personal ska kunna följa en manual och göra rätt, säger Jonna Bornemark.

– Problemet är att vi helt bortser från omdömeskunskapen, en del av det jag kallar intellectus. Jusektidingen- Karriär 2019/3

På samma sätt var slavägarna fast i en tolkningsmodell av en text som inte fått upplysas av Anden. De var som timmerstockar fast förankrade i sekelgamla stolphål och därmed oförmögna att se sin egen synd eller förstå sprängstoffet i Bibeln. De ville kontrollera och de gjorde inte bruk av sitt omdöme, inte heller av sitt intellekt om de läste sin Bibel. Stalin var gammal präststudent, förhärdad och förfallen, men han fattade ändå Bibelns berättelse. Han visste att Bibelns  bärande intrig, från början till slut skulle vara ett hot mot hans eget slavsamhälle av undertryckt, åter livegen, arbetskraft och kanonmat. Bibelkunskap hade, enligt hans sätt att se på saken, störtat både det egyptiska och det romerska imperiet genom att de "feminiserats". Han hatade förstås judar. Men inte heller  kristna skulle få läsa Bibeln fritt eller ens samlas fritt. De skulle inte  ens få ha sin tro ifred. Stalin förstod och förbjöd allt annat än ateism och några små pacificerande eftergifter i form av enstaka kyrkor: rysk-ortododoxa vars ledare var i regimens sold*.

Det ligger inget psykologiskt i detta. Stalin hade inte blivit sårad under präststudierna. Det var däremot något djupt logiskt i att förhindra införsel av biblar till Sovjetunionen. Stalin fattade att Bibeln inte är en enda förtryckares vän och aldrig kommer att bli något annat än krut till upprorstunnorna, eld till stubintråden och argument för att använda dem. 

Det gjorde inte de förstockade slavägarna. Jag misstänker att de helt enkelt inte kunde sin Bibel så bra. Jag misstänker att de leddes av lika förstockade predikanter som dagens "postevangelikala" USAnska kristna. Jag misstänker att de trodde att Bibeln skulle göra slavarna lugna och fogliga. Jag misstänker att de minst onda av dessa slavägare trodde att de verkligen upprätthöll en gudomlig ordning och att de lät sina slavar läsa Bibeln därför att de trodde att det var deras plikt att tillåta dem att vara kristna. De inbillade ju sig säkert att afrikaner inte hade koll på Jesus. De fattade ju inte vad de läste om tex den etiopiske hovmannen eftersom de trodde att alla gamla kyrkor var förfallna och att alla afrikaner var hedningar. De bar ju med sig ett pietistiskt högmodsarv från "den gamla världen".

De bar också med sig det dödliga arvet av att inbilla sig att de, och bara de, var "det utvalda folket" som i USA hittat sitt Kanaans land vilket de skulle erövra från spanjorer och urfolk som de borde utrota, vilket de också gjorde. Även om de kom i strid med andra invandrare från Europa som också var kristna fortsatte de sina krig. Massakrer på kväkare och urfolk i Pennsylvania förklarades med denna myt. Trumps angrepp på den USAnska demokratin hämtar näring ur densamma. Myten ledde till ett blodigt inbördeskrig men också till dagens vapenvåld och klyftor mellan olika folkgrupper som i USA fortfarande benämns som "raser".

De bibelkunniga har alltid protesterat mot detta. Som kväkarna i Pennsylvania som hellre dog tillsammans med sina kväkarbröder av ursprungsfolken än att ansluta sig till den onda myten om "det förlovade landet". Medborgarrättsrörelsen kunde verkligen sin Bibel, liksom, så klart, de judar som också förföljdes och hatades lika mycket som de svarta slavättlingarna, och kämpade vid sidan av baptistpastorer som Martin Luther King Jr. Innan dess var det just kristna som kunde sin Bibel som gjorde att slaveriet förbjöds i USA 1865. Bibelläsare i Sverige var de som banade vägen för vår demokrati och vårt välfärdssamhälle. Bibeln är alltid en sakta verkande surdeg som sprider Guds rikes jämlika kärleksprincip var den än läses i Andens ljus. Sprängkraften är oemotståndlig.

Stalin hade rätt och slavägarna hade fel. Jag är glad att slavägarna inte fattade vad skärtorsdagens texter egentligen handlar om. Jag önskar att Stalins efterföljare, som nu har tillgång till biblar, skulle bli läsare de med. Det skulle sannerligen transformera hela världen.

 

* En av dem var den patriark Kirill (som innan Sovjetunionens fall var KGB-agent för att hålla kyrkans folk i schack) jag så ofta vänt mig till i denna fastekalender. Jag tvivlar, på goda grunder, på att han läser detta. Men samtidigt är det min egen förbön för  honom jag skriver. Han behöver omvända sig men just nu går han bara längre in på sin syndiga hålväg som leder till fördärv och slutligen till evig död. Jag vet också att hans omvändelse skulle skaka om Rysslands befolkning , kanske ännu mer än Putins. Han skulle förstås dö som martyr om han plötsligt predikade sanningen i stället för Satans lögnaktiga budskap, men han hade dött som en fri Kristi efterföljare och inte som en Satans slav. Älskar jag nu Kirill så mycket? Jag tycker faktiskt inte alls om honom, föraktar honom, känner hat mot honom när jag läser hans senaste vansinnespredikan, den ena värre än den andra, om det "heliga Ryssland".  Men ja, jag älskar honom. Han är en fallen broder  i Kristus och hans fall drar med sig många som har en långt mindre skuld än han; en del helt oskyldiga, bara förledda av hans lögnpredikan. Därför ber jag för hans omvändelse.

Gemenskap

 Han som skaffar mig rätt är nära.
Vem söker sak med mig?
Låt oss mötas inför rätta.
Vem vågar vara min motpart?
Må han stiga fram. Jesaja 50: 8

Den här dagen i Stilla veckan sjunger man Kassias hymn i grekisk ortodoxa kyrkor. Nunnan Kassia som levde på 800-talet skrev mycket musik och vackra böner men just idag är hymnen om hon som smorde Jesus inför hans begravning sjungen varje år och därför är det en sång alla grekisk-ortodoxa känner igen.

Just denna onsdag minns kyrkan över hela världen hur Jesus smordes inför sin begravning av en namnlös kvinna och av Maria i Betania. I podden om Bibelns kvinnor dissade man Lukas evangelium som tar upp den första smörjelsen av Jesus, då när han började sin predikogärning. Då berättar Lukas om hur en hamartolos(syndare/hedning) crashar in hos en farisé i Kafarnaum och smörjer Jesus fötter med kungligt dyr balsam. I podden menade de att Lukas alltid vrider till kvinnorna i en patriarkal position. Jag håller inte med, som ni vet, Lukas evangelium är det evangelium som allra tydligast följer Bibelns tradition av att sätta barn, kvinnor, fattiga och främlingar i centrum. När Matteus berättar från bergspredikan berättar Lukas om ett tillfälle när Jesus predikar på en slätt. Lukas är den enda som berättar om den kortväxte Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus. Det är också Lukas som berättar om, och namnger, kvinnorna som följde Jesus och försörjde hela gruppen lärjungar med sina tillgångar.

Men Lukas berättar inte om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Det verkar ologiskt. Det verkar som om Johannes tycker detsamma och tar upp detta tillfälle. Johannes evangelium är ju mer medvetet komponerat kring vissa tecken. De övriga evangelierna berättar ju redan om Jesus liv och verksamhet. Johannes tar upp det de andra inte tog upp. Han tar inte upp instiftandet av nattvarden däremot berättar han om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter under den sista måltiden. Johannes berättar också om hur Maria av Betania smörjer Jesu fötter inför begravningen. Maria som gärna satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans undervisning gör det som en okänd hamartolos gör för att inviga Jesus till tjänst i början av Lukas evangelium. Båda gör det som Jesus gör : böjer sig ner  och betjänar. De utför visserligen en prästprofettjänst men likheten med vad Jesus, alltså Gud själv, gör är också slående.

Kvinnor, barn, slavar, fattiga och främlingar är i Bibelns ständiga fokus. De mäktiga, rika och innegänget är aldrig intressanta i Bibelns värld. En kvinna som beskrivs som en hamartolos får däremot allt ljus på sig, en kortväxt avskydd samarbetsman som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus får ett eget kapitel, en kvinna som bor ihop med storasyster och lillebror i en liten by utanför staden träder också fram, i berättelsen om Jesus. Jesus själv bodde i den lilla fattiga byn Nasaret i en hantverkarfamilj som låg snäppet under de självägande bönderna i status. Jesus gör också själv kvinnliga och slavsysslor. En sak som man sällan tänker på är hur Jesus rör vid sjuka och döda. Han går till och med in i Lasaros grav. Detta var inget för män med status. Det var kvinnors uppgift att röra vid döda och ordna med begravningar eftersom människor blev rituellt orena av detta.

Den grupp människor som snabbast tog till sig evangeliet är alltså ständigt i dess centrum. Jesus säger också vid fottvätten till Petrus att om han inte får tvätta hans fötter kan han inte ha gemenskap med Jesus. På detta sätt förstår vi också att den hamartolos som smörjer Jesus i Kafarnaum och Maria i Betania HAR gemenskap med Jesus. Kassianis hymn har tyvärr fastnat i att denna hamartolos var prostituerad. Inget säger att det var så. Men ganska snart slutade ju de hednakristna att se sig som om någon enda av dem kunde räknas som en hamartolos. Tyvärr kom då också antisemitismen in i kyrkan. Så har även Kassia skrivit en hymn Petron ka Paolon, som är antisemitisk. Detta att vi glömmer bort att vi är syndare och dessutom hedningar, frälsta av NÅD, gör kyrkan farlig och drar oss ner i verkligt allvarlig synd.

Vi måste alltså alltid minnas att varje kristen hedning är en hamartolos som gör en prästprofettjänst och dessutom detsamma som Jesus. Vi har alltså gemenskap med Jesus och varandra i Guds jämlika rike och ingen är mer värd än någon annan i detta rike: i gemenskapen råder en jämlikhet som är så radikal att Gud själv blir ett nyfött barn och en lidande tjänare. Han som skaffar oss rätt är nära.